torsdag, september 6

Juli/Augusti 2018 - Trolltunga, Norge

Så var det dags för specialaren! Trolltunga får ett eget inlägg eftersom det var den mest organiserade (och mest spektakulära) delen av vår resa. De flesta har nog sett en eller ett par bilder från Trolltunga någon gång. Det är en plats där turismen fullkomligt exploderat de senaste åren, trots att det krävs lite av en kraftansträngning för att ta sig dit. Men bilderna från utkikspunkten är så fantastiska att det inte är så konstigt att så många människor lockas till att ta sig dit.

Vandringen upp till Trolltunga är tur och retur mellan 20 och 38 kilometer, beroende på vart man börjar. Men oavsett behöver man alltså orka gå minst 2 mil. Startpunkt(erna) ligger i närheten av Tyssedal, som är en liten ort vid Hardangerfjorden. Det är ca 4 timmars bilresa från Bergen. Det finns egentligen tre olika ställen man kan parkera på om man kommer med bil, och ju kortare man vill gå desto mer kostar det. Just i år hade de också höjt priserna rejält, lite tråkigt, men tycker ändå att det kan vara värt det.
Längst bort finns en parkering vid en idrottsplats, Tyssohallen, för ca 150NOK (osäker på detta pris). Men då får man alltså gå cirka 38km totalt, vilket är ganska mycket. När vi körde förbi verkade det inte heller som att man kunde tälta vid den parkeringen, åtminstone inte gratis.
Nästa parkering är den som är "vanligast". Det är vid en sjö i Skjeggedal, där finns totalt 250 parkeringsplatser och just i år hade de höjt priset till 500 NOK (för 24h). Därifrån är det totalt 28km att gå. Vi valde att parkera här, främst eftersom vi kunde gå en liten bit längre bort och tälta vid sjön.
Den närmsta parkeringen ligger en liten bit upp på berget längs en privat väg. Där uppe finns det bara 30 platser och kostar 600 NOK. Då behöver man "bara" gå cirka 20km.

De officiella turistsidorna brukar säga att man ska räkna med att det tar 10-12 timmar tur och retur. För oss tog det 7 timmar, men vi försökte också att hålla ett lite högre tempo. Jag kan verkligen rekommendera att börja tidigt på morgonen om man planerar att gå upp och ner samma dag. Främst för att det inte är så mycket folk längs stigen, och för att slippa köa så länge när man är framme. Vill man slippa köa helt och hållet är det nog bäst att ta med tält och mat och övernatta uppe på fjället, så att man får möjlighet att ta sina bilder i solnedgång eller soluppgång - eventuellt är det kanske också bästa chansen att få klart väder, men det ska jag nog inte spekulera så mycket om. Det är ju generellt ett ganska regnigt ställe, så man ska nog räkna med att det kan vara både kallt och blött.

Det är verkligen att rekommendera att ha bra skor, gärna några som tål regn och lera. Samt regnjacka och något mellanlager som är lite varmare. Mycket snacks eller mat så att man kan hålla energin uppe! Längs vägen finns flera vattenkällor, så man behöver inte ha så stor vattenflaska själv. Men vi såg flera personer (misstänkte att en del var från grupper som var på anordnad/guidad tur) som traskade i ljusa jeans, vita sneakers och tunna regnponchos. Det går såklart det också, men jag kan varmt rekommendera tränings/vandringsskor och en riktig skaljacka.


Vi satte väckarklockan på 05.00, och gick då upp för att laga frukost och packa ihop tältet, passa på att fylla på vatten och gå på toaletten (det finns alltså riktiga toaletter vid parkeringsplatsen, vilket det inte gör längs med vägen, så bra att passa på). Strax efter klockan 6 började vi gå. Den första sträckan från "mellanparkeringen" är längs med den privata vägen, det vill säga en brant asfaltsväg med hårnålskurvor som slingrar sig fram och tillbaka. Man kommer snabbt upp i puls på grund av lutningen, men terrängmässigt så kan man säga att det är ganska enkla fyra kilometer. Därefter kom vi upp på fjället, och det planade ut en del. Här var otroligt vackert, och väldigt fridfullt och stillsamt då vi var nästan ensamma på stigen. Vi njöt också av att ha klarblå himmel under första halvan av promenaden.
När vi hade gått lite mer än hälften av sträckan, cirka 7km, så blev det brantare, lerigare och regnigare. När vi gått 10km började det gå ganska långsamt. Den sista sträckan var väldigt seg, trots att det knappt lutade. Egentligen så kan man se Trolltunga på ganska långt håll, men från den vinkeln man kommer ifrån så ser man inte "avsatsen" som sticker ut, så det är svårt om man inte vet vad man ska titta efter. När vi äntligen var framme så var vi långt ifrån ensamma, men det var inte så farligt lång kö. När man ska ut på avsatsen får man klättra ner för några små "handtag" som de satt i väggen, och när vi kom dit var det bara så långt som kön sträckte sig - men trots det tog det mer än 20 minuter innan det blev vår tur.








Om man vill ha sina bilder tagna ur den "klassiska vinkeln" så behöver fotografen stå en liten bit längre upp - det är alltså svårt att få till bilder om man inte ber någon annan. De flesta är såklart hjälpsamma, men man kanske får instruera lite om man vill ha exempelvis variation i zoom eller exponering. De flesta personer gör ett par olika poser själv och sen tillsammans med eventuell vandringskamrat, så det kan ta en liten stund. Vi blev ganska kalla av att stå och vänta i regnet, men jag var otroligt glad att vi inte kom mycket senare - redan när vi skulle gå tillbaka, ungefär en halvtimme senare, var kön mer än dubbelt så lång.






Bara en liten bit längre bort från Trolltunga finns en stenformation som kallas Predikstolen, som inte heller är en så dum plats för att ta bilder. Men även här vill man gärna stå en liten bit bort för att få med de dramatiska vyerna. Eftersom det var folk som fotograferades här också gick vi ännu en liten bit längre bort och använde oss av självutlösaren på våra kameror för att få lite mer inzoomade bilder på oss.

Vägen ner trodde vi skulle gå mycket fortare, men på grund av regnet hade det blivit extremt lerigt, och när man började bli lite seg och trött så gick det inte heller så fort. Även om vi var lite besvikna över regnet så var vi väldigt glada och nöjda när vi kom ner igen. Det är en otroligt vacker vandring, och en fantastisk känsla att stå uppe på fjället, 1100 meter över havet och blicka ut över sjön och dalen. För oss var det också skönt att komma ner ganska tidigt på eftermiddagen, eftersom vi var tvungna att köra vidare och hitta en tältplats för natten.

Om man inte har bil, eller om man vill bo på camping, så går det bussar till och från både Odda och Tyssedal, men då får man en något senare start och får betala ca 250 NOK tur och retur.



Avslutningsvis: två bilder från vår sista dag på resan.