Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del I

Så var det äntligen dags att skriva om vår underbara resa till Tilos, Förbered er på två inlägg med många vackra bilder!

Tilos är en liten, liten ö i östra Grekland, nära Turkiet. Ön har cirka 600 bofasta invånare, men desto fler getter. Tilos är också känt för att vara den sista platsen i Europa där det fanns elefanter - och inte vilka elefanter som helst, utan dvärgelefanter som blev cirka en och en halv meter höga (alltså mindre än pygméelefanterna som vi såg på Borneo). Där levde de alltså tills för cirka 4000 år sedan. Vår generella uppfattning av ön är att den är lugn, stillsam och vacker, och att majoriteten av turisterna som åker dit är stammisar sedan många år tillbaka - de känner lokalbefolkningen och har sina favoritrestauranger de alltid kommer tillbaka till. Vår upptäckarlust kommer förmodligen att göra att vi inte kommer att åka tillbaka till Tilos på många år, men vi kan varmt rekommendera minst ett besök.

Som med de flesta lite mer avlägsna oaser i världen så tar det tid att resa dit. Vi startade tidigt på morgonen från Malmö för att hinna med flyget till Rhodos klockan sju. På flygplatsen i Rhodos var det ändlösa turistströmmar som sökte sig till representanterna från de olika charterbolagen som var ansvariga för att slussa vidare alla människor med buss. Vi fick vänta lite mer än en halvtimme innan våran Tui-buss tog oss till det lilla färjeläget Kamiros Skala på västra Rhodos. Där fick vi vänta i ytterligare några timmar på båten, och vi passade på att äta vår första grekiska måltid: grekisk sallad (gurka, tomat, rödlök, fetaost) och dolmades (fyllda vinbladsdolmar), och så kaffe och en Mythos-öl. I hamnen cirkulerade två sköldpaddor - en ganska stor, och en väldigt liten - vilket var ganska häftigt. Färjan tog ungefär två timmar, och vi njöt av att vara på havet igen, och dessutom se en vacker solnedgång. Framme på Tilos blev vi snabbt inkvarterade på vårt boende, Ilidi Rock, och gick med en gång ut för att äta middag: kycklingsouvlaki med tzatziki för mig, och grillad bläckfisk för Valle.

Första dagen på plats ägnade vi åt att njuta av dagen och vila upp oss. Vi hade en stor, fin lägenhet med en stor balkong och vacker utsikt. En promenad ner till byn gav oss möjlighet att köpa färskt bröd från bageriet och lite grekisk yoghurt, persikonektar och frukt från en minimarket, vilket vi sedan avnjöt på balkongen. Vårt boende hade en egen liten del av stranden med stenar och klippor, och där fanns solbäddar och solstolar man kunde låna. Vattnet var kristallklart och härligt, med en skön temperatur på en bit över 20 grader. Endast ett fåtal sjöborrar fanns just där, så jag kunde slappna av när vi skulle bada. En tidig lunch blev vegetarisk moussaka för Valle, och aubergine fylld med grönsaker och lokal getost för mig, och därefter var det dags för siesta. Till middag blev det moussaka för mig, och fylld paprika och tomat för Valle.

 

Vi började nästa dag på bästa sätt - med fruktsallad i yoghurt, mackor och nektar. Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd norrut längs med kusten. Det fanns en promenadslinga som började precis bakom vårt boende, och som vi hört skulle vara en av de vackraste på ön. Mycket riktigt bjöds vi på fantastisk utsikt längs vägen, och kom så småningom fram till en strand där vi låg och läste ett tag. Vägen tillbaka börjar nere i en dal, och stigen är bara utmärkt med små högar av staplade stenar. Ett tag gick vi genom en getinhängnad, och då fanns inga märken alls. Det blev en lång, varm, taggig och lite äventyrlig promenad tills vi kom ut till den stora vägen som vi kunde följa tillbaka till byn, Livadia. Eftersom det hunnit bli ganska varmt redan gick vi direkt till en restaurang där vi kunde sitta i skuggan och fylla på med kallt vatten och god mat: aubergine i tomatsås med grönsaker. Sen blev det en välbehövlig siesta. På kvällen gick vi tillbaka till restaurangen där vi åt lunch dagen innan - Nikos taverna. Ägarna är jättetrevliga, och varje tisdag och fredag anordnar de meze-kväll som är så populär att man kan behöva boka bord i förväg. Dessutom får man nybakt och hembakt bröd till förrätt, och en liten bit kaka till efterrätt som Nikos själv bakar. Vi fick dela på en stor tallrik med blandade vegetariska och fisk/skaldjurs-meze (smårätter). Där fanns bland annat två olika sorters getost, lokala småräkor, småfisk, bläckfisk, kroketter med olika fyllningar, grillad paprika, tzatziki och andra röror. En riktig fest!

Nästa dag planerade vi dagen tvärtom - vi började med en lugn förmiddag på vår egen strand och åt lunch i vår lägenhet med frukt och mackor. Efter siestan, när det börjat svalna av lite, gav vi oss ut på nästa utflykt. Vi promenerade västerut på en stig som var cirka tre kilometer lång för att nå den ödelagda byn Mikro Chorio. Det är en ganska stor by med fler hus än vad Livadia har, men den har varit övergiven sedan 1960-talet, och många av husen har inrasade väggar och tak. Byn är belägen på en sluttning och har en otroligt vacker utsikt. Under högsäsongen kör de minibussar mellan Livadia och Mikro Chorio för de turister som vill besöka den bar som då är i drift. Där kan man sitta långt in på natten och lyssna på musik och dricka drinkar. När vi var där var det dock lite för tidigt på säsongen för att baren skulle vara öppen. Istället vandrade vi på de små stigarna mellan husen, klättrade upp på högsta punkten och njöt av att det blåste både svalt och ordentligt.

På kvällen åt vi middag på en lokal familjerestaurang, skaldjurstallrik för mig och lamm i tomatsås för Valle.