exploring the world: Dag 42, Can Tho - Vinh Long

Vi har haft en kort, men givande, tid i Vietnam.

Från Kampot i Kambodja reste vi till Can Tho, en av städerna i Mekongdeltat. Vi väntade oss att få se en liten landsbygdsort vid vattnet, men när vi till slut, efter en ett par timmar för lång bussresa, var framme möttes vi av en storstad med höghus och livlig trafik. Utan karta eller någon aning om vart i staden vi var, hade vi väldig tur när vi blev inropade från gatan till ett hotell som visade sig ha bra standard till ett vettigt pris. Vi var inte så roade av staden, men lyckades ändå hitta en bra restaurang vid vattnet - Mekong, en liten marknad att kika runt i och ett bageri med goda, nybakta bakverk för en halv dollar styck. Båtturen vi bokade in oss på är en av två turer som ges för turister som vill se Mekongdeltats klassiska floating markets. Vi bokade in oss på den långa rundan, vilket kostade 30 dollar för oss båda och varade i ungefär sju timmar. Vi startade vid halv 6 på morgonen från Can Tho, och åkte cirka en timme på vattnet innan vi kom till den första marknaden, Cai Rang. Här fanns ganska mycket stora båtar, vilket vi tyckte var lite synd; det märktes också tydligt att den var välbesökt av turister. Därefter stannade vi till på ett ställe där vi fick se hur de tillverkade rispapper och risnudlar, och här fick vi också möjlighet att äta frukost - som naturligtvis bestod av risnudelsoppa. Därefter åkte vi i ungefär två timmar till innan vi kom till den andra marknaden, Phong Dien. Här använde de bara små båtar, och marknaden kändes mer genuin, men tyvärr kom vi dit ganska sent på morgonen och det var ganska få båtar kvar. Vidare åkte vi in på lite mindre vattendrag, där det var grönt och lummigt. Här fick vi se risodlingar och fruktodlingar (bland annat jackfruit, vattenmelon, pumpa, banan och papaya), och fick också prova på att gå över en så kallad "monkey bridge", som är en väldigt tunn och skranglig bro av enstaka hopbundna grenar. Valle uttryckte efteråt att det var den sämsta bro han nånsin gått på, och jag måste nog hålla med. Slutligen fick vi äta lunch innan vi åkte de sista två timmarna tillbaka. Även om vi uppskattade båtturen mycket, blev vi lite förvånade över att marknaderna var så små, inte riktigt som den bilden vi hade av floiating markets. Senare fick vi höra att marknaderna är igång ännu tidigare, och att man egentligen borde vara där vid femtiden på morgonen.

Vidare till nästa stad i deltat, ankom vi till Vinh Long, som var en mindre stad som bättre passade in på våra förväntningar och förhoppningar. Till Vinh Long åker de flesta turister för att bo på homestays, och det gjorde även vi. Från stan tog vi färjan ut till ön An Binh (kostade 1000 dong för oss båda) och tog oss till ett homestay som vi läst om. Här bodde en familj som skötte hela verksamheten, och det fanns fem rum för oss turister att bo i. Badrum var gemensamt med alla, och middag åt vi tillsammans med de andra besökarna. Här kostar ett rum 12,50 dollar per person och natt, och både frukost och middag ingår. Dessutom finns cyklar att låna och hängmattor att vila i. Under våra totalt fyra nätter här gjorde vi inte så mycket - läste böcker,vilade, kortare cykelturer eller korta rundor in till stan för att äta lunch på marknaden. På vårt homestay blev vi verkligen bortskämda med god mat. Till frukost serverades vietnamesiskt kaffe, baguette med ägg alternativt nudelsoppa och frukt. Till middag fick vi till förrätt (!) någon form av friterade vårrullar, och fick rulla våra egna färska vårrullar. Därefter fick vi ris, med kyckling i citrongräs eller fisk i lergryta eller något annat gott, och grönsaker och soppa; till efterrätt ett litet fruktfat. Att bo några nätter på Ngoc Sang, eller något annat homestay, är verkligen något jag kan rekommendera.

I Ho Chi Minh spenderade vi bara en natt. Vi lyckades hitta ett hotell som hade rimligt pris men tyvärr inte så trevligt rum. Det är som man kan ana en väldigt stor stad, och vi höll oss bara i området kring där vi bodde. Här finns iallafall gott om mat, även om de flesta restauranger är dyra. Värt att tipsa om är Five Boys Number One, som säljer frukt shakes och juicer (stora) för omkring en dollar. Väldigt goda! Och dessutom utan tillsatt socker eller kondenserad mjölk. Detta ställe ligger in på en liten sidogata,på vänster sida av Bui Vien.

Just nu är vi på flygplatsen i Ho Chi Minh och fördriver tid medan vi väntar på att få checka in. Vilken julaftonskväll! Men imorgon landar vi i Manila, och ser fram emot de äventyr som väntar i Filippinerna.