Dag 139, Golden Rock - Hpa An - Yangon, Myanmar

Hur beskriver man bäst Myanmar med några få ord?

Pagodor och Buddhor, kloster och tempel. Barfota & smutsiga fötter. Klättra upp för kullar och berg. Curry. Leenden. Sweet tea. Folk som vill ta bilder på en. Skräp överallt. Mat överallt.

Något negativt, men mycket positivt, och i slutändan i princip bara positivt.

Att ta sig från Inle Lake till Golden Rock var lättare sagt än gjort, och blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi lyckades iallafall komma fram först till Kyaiktiyo och sedan vidare till byn Kinpun, som är utgångspunkten för att besöka Golden Rock. Vi gjorde pilgrimsvandringen upp, vilket innebär cirka 11 km klättring uppför ett berg. Vi påbörjade vandringen uppåt klockan fem på morgonen för att undvika den värsta hettan, och vi var på toppen ungefär fyra timmar senare. Det var en väldigt trevlig hike upp, med fantastisk utsikt på flera ställen; hade kanske varit en aning trevligare om jag inte hade haft feber på gång (vilket jag inte insåg förrän på kvällen), så det inte hade varit riktigt lika kämpigt. Väl på toppen svärmade det av (lokala) turister, och solen var så varm att det tidvis gjorde ont att gå barfota på stenplattorna. Själva stenen är väldigt stor, täckt i guld (för män är det möjligt att köpa bladguld och måla på stenen), och balanserar med en väldigt liten kontaktyta på klippan under; detta mirakel förklaras med att det finns några hårstrån från Buddha mellan stenen och stupan. Efter att vi vilat och ätit lunch på toppen åkte vi ner - en bil med stort flak där de trängde in uppåt femtio personer och körde ner för de väldigt branta backarna. Eftersom Kinpun inte är en särskilt spännande by bokade vi med en gång en buss därifrån till dagen efter.

Utsikt påvägen upp till Golden Rock

Bergochdalbaneturen nerför berget

Nästa dag anlände vi till Hpa An, där vi trivdes så mycket bättre! Vi hittade flera ställen med god mat och med burmesiskt te. Vi bodde i en dorm, som inte var mer än madrasser på golvet, men som heller inte kostade mer än fyra dollar per natt. Första kvällen tog vi en båt över floden till en kulle, Hpan Pu Mountain, som var ett populärt ställe för solnedgång. Och efter en halvtimme ungefär kom vi upp till fin utsikt och lite svala brisar, vilket var väldigt välkommet i värmen som höll i sig även på kvällen. Dagen efter hyrde vi motorcyklar och åkte på upptäcktsfärd. Första stoppet var Mt Zwegabin, en topp på ca 760 meter som vi såklart skulle klättra upp för. Vid foten av berget, efter att vi parkerat, gick vi genom en Buddha Garden, som var som en stor övervuxen trädgård med tusentals identiska Buddhor. Det var ganska häftigt, men kunde varit så mycket mer effektfullt om de faktiskt hade vårdat området så att det såg ut mer som en trädgård. Vandringen upp för berget tog ungefär två timmar, och hade så fantastiska vyer att vi stod mållösa flera gånger. Det är svårt att beskriva, men vi var uppe bland ett par väldigt höga, grönklädda toppar, med alldeles platt omgivning. Uppe på toppen fanns ett kloster, en restaurang som bara serverade curry och en pagoda. Vägen ner var lika brant som upp, och efteråt stod vi med skakiga ben och såg upp med förundran på vad vi precis klarat av. Vidare åkte vi till Bat Cave för att se tusentals fladdermöss strömma ut ur grottmynningen på kvällsjakt, men tyvärr hade det hunnit bli ganska mörkt vilket minskade effekten något. Slutligen åkte vi tillbaka till stan och åt på ett av våra favoritställen, Shwe Myine Mo, som hade väldigt god curry och fatöl på ett och samma ställe! Väldigt välkommet efter en tuff, men fin dag.

Klassisk Myanmar-curry!

Mt Zwegabin

Någonstans på vägen upp

Dagen efter vilade vi på förmiddagen, och tog kring lunchtid en båt längs floden ner till Mawlamyine. Turen tog omkring fyra timmar och var väldigt vacker, och det var ett väldigt trevligt sätt att fördriva en dag på. Väl framme var det dags att ta farväl av Davy, som rest med oss ända sedan trekken, och vi tog oss direkt till tågstationen för att boka ett nattåg. Tågen i Myanmar är i regel väldigt billiga,men ganska skruttiga också. Den här natten var som en bergochdalbanetur, med tågvagnar som vaggade kraftigt fram och tillbaka och säten som knappt satt fast, men vi kom fram iallafall! I Yangon spenderade vi bara en dag. Precis som Mandalay är det en ganska stor stad, med mycket trafik och en del ganska synliga områden. I Yangon spenderade vi några timmar på en väldigt stor marknad (som mer var en massa småbutiker på samma ställe) och traskade upp till Shwedagon Paya, största pagodan i Myanmar och ganska imponerande, där vi spenderade ytterligare någon timme och gömde oss från värmen. På kvällen gick vi ut för att leta streetfood, men det var nästan överväldigande mycket, och vi hade svårt att hitta något riktigt bra. Efteråt köpte vi pannkaka och några kokosfyllda bullar och tog oss ner till hamnen där det fanns billig fatöl. En värdig avslutning, även om våra bästa minnen rån Myanmar kommer från Bagan, trekken och Hpa An. De sista dagarna önskade jag verkligen att vi hade haft några extra dagar för de två sista stoppen, Hpa An och Mawlamyine, som jag tror har mycket att erbjuda.

Avslutningsvis, den godaste maten (curry) åt vi i Bagan, på restaurangen Aung Yan Da Lar. Godaste teet drack vi på ett teahouse på marknadsgatan i Kalaw. Och är man i Kalaw eller Inne Lake är det ett måste att äta avocado - avocadosallad rekommenderas varmt, det är i princip en guacamole som serveras med en slags chips, och är fantastiskt gott!

Shwedagon Paya

Alla sorters bananer! Så många bananer vi nånsin sett på ett och samma ställe. Och en burmes som tycker det är roligt att fota mig när jag fotar.

Dag 130, Mandalay - Bagan - Kalaw - Inle Lake, Myanmar

När vårt Bangkokflyg landade i Myanmar visste vi inte riktigt vad vi skulle vänta oss av landet. Men trots att Mandalay inte gav så bra första intryck tog det inte många dagar innan vi stortrivdes. Sedan dess har vi ätit otaliga currys, sett otaliga pagodor och klättrat upp för otaliga kullar och berg. När vi skriver det här är det snart dags att lämna landet, och trots att jag längtar till havet önskar jag verkligen att vi hade haft några dagar till här. Eftersom det ännu inte är alltför turistat är det verkligen en bra tid att besöka landet. Vi har mött så mycket vänliga människor här, och verkligen haft en fantastisk tid! Och här finns så mycket att se, väldigt mycket vackra vyer, så jag skulle verkligen rekommendera att åka hit, även om just den här tiden på året är i varmaste laget.

Vår första destination var som sagt Mandalay, en ganska stor stad som är uppbyggd på samma sätt som amerikanska storstäder, med ett rutnät av numrerade gator. Staden är ganska smutsig och trafiken är kaotisk, och om man går runt på gatorna önskar man att man hade munskydd för att slippa avgaserna. Sighterna här finns dock utanför stan, och vi inkluderade en del av dem i en dagstur som vi bokade på vårt hotell. Vi fick bland annat se en buddha (Mahamuni Paya) som varje dag bättras på med bladguld och nu har ett 15 cm lager av rent guld. Att sätta på dessa guldflagor är dock något bara män tillåts; kvinnorna får sitta och titta på. Vi fick se ett munktåg (frukosttåg) i ett klosterområdet där det bodde över 6000 munkar, det var dock väldigt turistat, samt hantverk i form av väveri och träfigurer och -tavlor. Vi klättrade upp för Sagaing hill och blickade ut över de många närliggande pagodorna, och slutligen åkte vi till U'Bein Bridge, världens längsta teakbro, som är en populär solnedgångsvy (men som jag har hört är mycket mindre turistad för soluppgången). Utöver detta klättrade vi även upp för Mandalay Hill för att se en solnedgång, men även där var en hel del turister.

U'Bein Bridge

Från Mandalay bokade vi ofattbart billigt (1,6 dollar per person) men väldigt obekvämt nattåg till Bagan. I Bagan måste man betala en "arkeologisk zon"-avgift, som nu tyvärr är uppe i 20 dollar per person. Bagan var det ställa där vi hade svårast att hitta ett billigt boende; det finns en del för 15 dollar men de hade inga lediga rum, så till slut hittade vi ett för 20 dollar, och det har änsålänge varit vårt dyraste boende i Myanmar. Bagan är lite som Angkor, fast med pagodor och kloster istället för tempel och ruiner. Det är otroligt vackert och häftigt, och väl värt en dag eller två av utforskning, vilket enkelt kan göras med cykel. Det finns ett par stora tempel/pagodor som är väl värda ett besök, men de som är mest givande är de i utkanten, som man kan klättra upp i, och dit inte så många turister orkar ta sig. De flesta av de pagodor man kan klättra upp i erbjuder en fantastisk, oslagbar utsikt, framförallt strax efter soluppgången eller strax innan solnedgången. I Bagan åt vi också en av de bästa currymåltiderna i hela Myanmar (namn). Och man får räkna med att bli smutsig om fötterna - i alla tempel råder förbud mot skor, strumpor, korta shorts och linnen med alltför tunna axelband. Det är bäst att ge sig ut tidigt eller sent på dagen; Bagan var en av de varmaste platser vi besökte i Myanmar.

Några av templen:

Ananda Pagoda, sägs vara det vackraste templet, även om vi inte riktigt håller med. Det är iallafall ett av de större, och bidrar även med gratis påfyllning av vattenflaskor! Shwe San Daw Paya är väldigt populärt kring solnedgången, men som allra bäst kring tre-fyra innan folkmassorna kommer. Dhamma Yan Gyi Temple är det största i Bagan. Pya Tha Da är ett av templen som man kan klättra upp i. Sin Byu Shin Complex är ett övergivet gammalt kloster som är helt magiskt - en fantastisk utsikt och inga andra turister; helt klart vår favorit! Dhamma Ya Zi Ka Zedi är ett femkantigt tempel som är ganska häftigt. Utvöver dessa är även Hti Lo Min Lo, That Byin Nyu samt Sulamani värt att besöka.

Utsiktfrån Sin Byu Shin

Soluppgångsvy

Från Bagan åkte vi vidare till Kalaw, där man mest övernattar inför en trek. Vi bokade in oss på en tredagarstrek som tog oss från Kalaw till Inle Lake, vilket var en av våra bästa upplevelser i Myanmar. Vi hade bra sällskap av sex andra trekkare och en guide som var otroligt duktig och hade många historier att berätta. Stora delar av trekken gick genom landsbygden, ofta på bred väg, så utmaningen bestod i att orka gå långt i den 40-gradiga solen som stod högt på himlen. Första natten sov vi i en by, i en sorts homestay, och andra natten sov vi i ett kloster. Vi möttes alltid upp av två som lagade vår mat under trekken, och vi fick riktigt god mat! Många currygrytor, indiska pannkakor, grönsaksröror och mycket annat gott. Vi såg vackra solnedgångar och många fantastiska vyer, och hade verkligen bra sällskap. Hela äventyret avslutades med en båttur på Inle Lake, som var otroligt vacker, med berg runt omkring, och fiskare som jobbar från sina små båtar.

Vi stannade ytterligare två dagar i Inle Lake. Första dagen tog vi en båttur i sällskap med vårt gäng från trekken, och besökte väveri, tobaksfabrik, silversmedja, en pagoda och ett kloster. Sighterna i sig var inte de mest spännande, men båtturen i sig var det som gjorde hela dagen - en båt kostade 20 dollar för en dag, vilket vi delade på sju personer. Efter denna tur splittrades gruppen, men Davy, en kille från Belgien hade samma planer som vi och gjorde oss sällskap hela vägen ner till Mawlamyine. Vår andra dag i Inle Lake hyrde vi cyklar och cyklade upp till en vingård. Där hade de vinprovning av lokala sorter för två dollar, och vi njöt av tillställelsen (första gången vi dricker vin på resan) i skuggan ett tag. Resten av dagen bestämmer vi oss för att det är för varmt för att cykla några längre sträckor,och nöjer oss med god mat, burmesiskt te (chaite med kondenserad mjölk, med snacks till), mer god mat och fatöl (0,6 dollar) tills det var dags att ta nattbussen vidare.

Klassisk bild av en fiskare i Inne Lake

Vinprovning

Miniguide - Laos

Laos är ett land som har mycket att erbjuda - från låglandet i söder till berg och djungel i norr. Det är ett land med låg population i förhållande till dess storlek, vilket gör att både människorna och trafiken är lugnare. Städerna är ganska små, och det finns gott om nattmarknader och god mat. Valutan är kip, och man kan räkna att en dollar är 8000 kip eller ännu enklare, att 1000 kip är 1 krona. För svenskar kostar 30-dagarsvisum 31 dollar, men ofta lägger de på en extra avgift på gränsen (att stoppa i fickan), så vi betalade 35 dollar per person; man behöver inte ansöka i förväg. Vi var aldrig i södra delen av Laos, men vi har hört mycket gott om både Pakse och Four Thousand Islands. Våra bästa erfarenheter var definitivt The Loop i Tha Kaek, och trekken i Luang Nam Tha. Norra Laos har förmodligen mycket mer att erbjuda. Värt att nämna kan också vara att massagen vi fick i Vientiane, traditional Lao massage, var den bästa massagen vi haft hittills på resan!

Missa inte:
* Möjligheten att se sötvattendelfiner i Mekongfloden kring Four Thousand Islands (södra Laos)
* The Loop i Tha Kaek, om man gillar att köra motorcykel
* Att skippa Buddha Cave
* ...och istället åka till Xieng Liab, där man kan få en "privattur", ensamma för 20.000 kip
* Konglor Cave, 7,5km underjordisk flod genom en alldeles mörk grotta, väldigt häftig upplevelse! Kostar 120.000 kip för en båt med två personer.
* House of Frukt Shakes i Vientiane, sjukt goda shakes, juicer och baguetter till bra pris!
* Restaurangen Victor's place i Vang Vieng, riktigt god curry med sticky rice
* Härliga Luang Prabang - en vacker stad med mycket att sysselsätta sig med
* Morgonyoga vid floden, för 40.000 kip (1h)
* Turistade, men otroligt vackra, vattenfallet Khouan Si
* Färsk frukt som är billigare än fruktshakerna!
* Baguetteställena mitt på huvudgatan i Luang Prabang där man kan få sjukt goda baguetter med avocado(!) och ost(!!)
* Gränden på nattmarknaden i LP där man kan äta fyll-en-tallrik-buffé för 15.000 kip
* Att trekka i Luang Nam Tha National Protected Area
* Restaurangen Lai's place i Luang Nam Tha

Mat:
Maten skiljer sig en del från norr till söder. En klassisk maträtt är laap, som är en slags sallad med köttfärs, ganska spicy. Mycket av Laos traditionella mat är väldigt spicy, vilket förmodligen kommer från den nära gränsen till Thailand. Det finns många goda currys, och framförallt i norra Laos kan man äta sticky rice - ris som man äter genom att med ena handen krama ihop riset och forma det till en "sked" och sen doppa det i någon gryta, curry eller dipp. Baguetterna i mellersta delen av landet är både vanliga och väldigt goda. Fruktshaker är också lätt att få tag på, likadant roti-pannkakor och crepes. Till frukost äter man ofta nudelsoppa (eller baguette). I norr fanns något väldigt gott, jeow, som är en slags dipp som är ganska spicy men väldigt gott! Och genomgående i hela landet är en sorts snacks, kokoskakor - khao kom kok - som är som små kakor som görs i vad som liknar en muffinsform, och som innehåller kokos och ibland även majs. Sjukt gott och billigt!

Boende:
I Tha Kaek bodde vi på Travellodge, de har fina rum för 70.000 kip och fina, lite onödigt stora, rum för 100.000 kip, men det är ett bra ställe att utgå från om man vill göra The Loop. Man kan förvara väskorna här under tiden, och också hyra motorcykel här.
Första natten på The Loop stannade vi i en liten by som heter Tha Lang, och bodde på Tha Lang Guesthouse, ett väldigt trevligt ställe med bungalows precis vid sjön för bara 50.000 kip (och varmdusch).
I Vientiane var det mesta fullt när vi gick runt, men till slut hittade vi ett ganska bra rum på SaySouly för 90.000 kip, med delat badrum.
Vi hade betydligt enklare att hitta rum i Vang Vieng, vi bodde på Vieng Vilay Backpackers som hade rum med badrum för 60-70.000 kip.
I Luang Prabang hade vi också svårt att hitta ett boende, och hamnade på Spicy Lao, som vi inte gärna rekommenderar. Kanske helt okej om man vill bo i dorm, men "rummet" vi hade var ganska sunkigt, och bland gästerna här var det väldigt populärt att dricka mycket öl och röka på.
I Luang Nam Tha hade vi ett bra boende med fina rum för 80.000 kip, Thoulasith Guesthouse.
Slutligen kan vi verkligen rekommendera att bo på homestay, varje upplevelse är unik och man får ofta helt okej sovplats och väldigt god mat ganska billigt!

Dag 113, Del II: Chiang Mai - Bangkok, Thailand

Andra delen då!
Chiang Mai är en väldigt trevlig stad. Här finns de lummiga, mysiga smågatorna, marknader, helgmarknad och walking street, och här finns väldigt mycket att göra. Nackdelen är att det är en stad av större slaget, med mycket trafik, mycket människor och mycket turister, men när man väl hittat sina favoritställen är det lätt att trivas här.

När vi kom hit första gången, från Chiang Rai, hittade vi ett billigt, men ganska sunkigt boende "mitt i smeten". Vi utforskade stan lite och jag gick på eftermiddagsyoga på NAMO, 90 minuter vinyasa för 220 baht. På kvällen åt vi en väldigt god middag på restaurangen Som Tum Soi 5, som ligger på en av smågatorna. Morgonen därpå, innan vi skulle ge oss av mot Pai, råkade vi stöta på Världens Bästa Frukost; ett ställe längs östra insidan av muren som heter Tip's best fruit smoothies. Här får man nudelsoppa om man vill, eller - en jätteskål fruktsallad (mango, ananas, drakfrukt, melon, avocado, banan, papaya) med yoghurt och müsli för 50 baht. Vilken drömfrukost! Tänk om man kunde få det hemma varje dag :)

Och så gav vi oss iväg. Men innan vi svängde av från motorvägen passade vi på att stanna på Tiger Kingdom, som jag var väldigt nyfiken på. Vi bestämde oss för att bara besöka de minsta tigrarna, vilket kostade 620 baht. Det gick upp för mig ganska snart att jag hade haft lite för höga förväntningar. Det går visserligen fort, inga långa väntetider, men så får man också bara 10-15 minuter inne hos tigrarna. De flesta av dem är dessutom väldigt trötta eller sover, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur många turister de måste möta under en dag - tigrarna som inte visades upp för turister var betydligt piggare, en del rastlösa. Efter att vi varit inne hos småttingarna gick vi runt och tittade bland burarna, och vi tyckte att de, med "uteplatsen", var alldeles för små för så pass stora djur. Dessutom blev vi lite konfunderade över varför de hade en sibiriska tiger och ett afrikanskt lejon där också. Så, överlag, skulle jag säga att jag är glad att vi gick dit, men ganska besviken på omständigheterna.

Två av tre trötta trillingtigrar

När vi kom tillbaka till Chiang Mai från Pai, hade jag tyvärr råkat få en släng av matförgiftning med mig. Vi hann checka in på ett nytt trevligt boende innan jag blev riktigt dålig. Valle blev dålig under natten. Så spenderades större delen av två dygn sängliggandes. Tredje dagen började vi kunna äta lite igen och gå lite rundor, men hade inte så mycket energi - framförallt inte tillräckligt med energi för att ta oss an Sunday Walking street, som är den stora och väldigt välbesökta nattmarknaden. Sista dagen passade vi på att sysselsätta oss - Valle var på matlagningskurs och fick lära sig laga en massa god thaimat, och jag gick på ett "morgonyoga"-pass (klockan 10) med hathayoga, också på NAMO.

På kvällen tog vi nattåget till Bangkok, vilket kostade kring 500 baht per person och innebar säten som gjordes om till sängar. Vi anlände till Bangkok igår och har egentligen inte hunnit göra så mycket. Vi vilade i skuggan i Lumphini park, där det springer runt en del stora ödlor, vi gick runt i ett stort köpcentrum och kikade, och på kvällen gick vi på en nattmarknad, men uppskattade inte riktigt de höga priserna och de många strippklubbarna som låg längs gatan. Idag har vi ansökt om visa till Myanmar och varit på en ordentlig långpromenad i bland annat china town, och imorgon ska vi besöka Royal Palace, där man kan se Emerald Buddha (en Buddha i jade), samt den jättelika liggande Buddha som finns intill. Och på lördag flyger vi till Mandalay!
TILLÄGG: Området kring Khaosan Road är väldigt trevligt att gå runt i, om än ganska turistigt, och man kanske får en lite bättre bild av Bangkok om man har det som utgångspunkt. Royal Palace var en väldigt påfrestande upplevelse - i värmen och bland tusentals turister, många från Kina, där man flyttas runt som en skock får. Inträdet är 500 baht och på ett sätt tycker jag att det var värt att se Emerald Buddha, men utöver det var det mest jobbigt. Wat Pho (gigantisk liggande Buddha) var betydligt trevligare och mindre turistat (100 baht). Om man på ett enkelt sätt vill ta sig till palatsområdet och bor i närheten av tågstationen, kan man ta en lokalbussar som avgår från gatan utanför, för 6,50 baht per person!

Khao Soi, en av de typiska rätterna för norra Thailand

Lumphini park

Några av skyskraporna i Bangkok

Dag 113, Del I: Chiang Rai - Pai, Thailand

Tänkte att jag skulle dela upp det här inlägget i två delar. Mest för att det varit ganska händelserikt, och för att det finns många bilder. Jag börjar såhär iallafall.

Från Laos till Thailand landade vi i Chiang Rai. Staden är inte speciellt vacker, men har sin charm i annat. Här är betydligt mindre turister än i Chiang Mai och Bangkok, och därmed är det också lätt att hitta billigt boende och billigt allting annat. Ganska mycket av en slump hade vi lyckats timea in det så att vi anlände lagom till helgen, då Chiang Rai visar upp sig från sin bästa sida. Lördag och söndagkväll händer något som kallas Walking street - då en lång gata och några sidogator förvandlas till en marknad. Detta fenomen, framförallt i just denna stad, har gett oss bland våra bästa marknadsupplevelser. Förutom alla souvenirer du kan tänka dig finns här också oändligt med mat och snacks. Just denna marknad verkar verkligen vara gjord för att man ska låta sin middag bestå av en massa småplock som kan ätas medan man går. Bland favoriterna fanns våfflor, vårrullar och kokosnötsglass med kokosmjölk och kokoskött, serverat i en kokosnötshalva (för 20 baht!). Är man i Chiang Rai någon annan dag i veckan kan man istället traska ner till busstationen, som förvandlas till Night Bazaar på kvällen. Något mindre mat men lika mycket souvenirer!

Vad man gör annars är att boka turer eller trekker. Det finns många sevärdheter i omkretsen, och eftersom vi nyligen varit ute och trekkat bestämde vi oss för att ta en fullspäckad sightseeingdag. Denna tur innefattade: White Temple (helvitt tempel), Black House (hus med en massa djurhudar och -ben), Monkey Cave (aporna var större attraktion än grottan), en fantastisk lunch- + efterrättsbuffé (tänk er oändliga mängder med mango sticky rice...), Mae Sai (Thailands nordligaste punkt), Golden Triangle (Treriksröset mellan Thailand, Laos och Myanmar) och ett Opiummuseum. Utöver detta hade man också möjlighet att besöka en by med olika minoritetsfolk, bland annat Long Neck, men det kostade 300 baht i inträde, och bara att fem olika stammar skulle bosätta sig på samma ställe och bli besökta av turister hela dagarna kändes lite fel, så det skippade vi. White Temple var definitivt en av höjdpunkterna; väldigt häftig arkitektur väger upp mot alla turisterna. Det bör vara enkelt att ta sig hit på egen hand, och inträdet är gratis.

Golden Triangle var sjunde - och sista - gången vi befann oss intill Mekongfloden för den här resan.

Fötterna i Thailand, men med Myanmar i bakgrunden

White Temple

White Temple

Inte så blyga apor...

Så, från Chiang Rai skulle vi åka vidare till Pai, var planen. Men eftersom all transport dit går via Chiang Mai, som vi ändå skulle till, bestämde vi oss för att ändra planerna lite. Vi var i Chiang Mai lite mer än en dag, låste in våra väskor på guesthouset och hyrde en motorcykel för tre dagar, och så körde vi upp till Pai. För enkelhetens skull kommer dock hela Chiang Mai-vistelsen att hamna i nästa inlägg.

Att köra denna sträcka innebär många vackra vyer, men man ska räkna med att det är brant och kurvigt. Totalt är sträckan 135 km lång och har så mycket som 762 kurvor. Detta är alltså enkel väg. Tur att man inte är åksjuk! Om Pai kan sägas att det är något av en idyll, en romantisk getaway. Här finns otaliga resorter med mysiga bungalows, i alla prisklasser, och överallt ser man varianter på stadens slogan "Love Pai" eller "Pai in love". Vi hittade oss en mysig bungalow i en lummig trädgård strax utanför stan och stortrivdes. Hela vistelsen gick mest ut på att ta det lugnt, men ändå hann vi med lite marknad, se Pai Canyon, som är väldigt imponerande och vackert, och en tur på en elefant.

Jag googlade lite på elefantställen i närheten av Pai, och hittade Joy's elephant camp - ett ställe där elefanterna bara jobbade fyra timmar om dagen, och endast på morgonen innan det blev för varmt. Det verkade vara ett ställe där de verkligen tog bra hand om elefanterna, men när vi väl kom dit var det tydligt att de inte hade haft någon verksamhet på några år. Vi blev lite besvikna, men fick ändå en upplevelse från stället bredvid - Noi's elephant camp. Det verkade som att de var snälla mot elefanterna här också, men de hade bara två elefanter som då fick sättas i arbete så fort det kom turister. Här betalade vi 400 baht för en timmes elefantridning. Vi red barbacka på en elefantdam som var väldigt snäll och väldigt väldresserad. Lite oväntat var dock att det ingick "bad" nere i floden. Vi tänkte att vi kanske skulle bli lite lätt duschade med vatten, men var inte riktigt förberedd på att elefantföraren skulle börja kommendera cirkuskonster avsedda för att kasta av oss. Vilket ändå blev ganska roligt, även om vi till slut fick säga till att vi tyckte det var nog. Och i den varma solen torkade vi ganska fort, trots att vi var helt genomblöta.

Allt som allt är Pai en ganska liten stad, men här finns att göra och här finns alla möjligheter till att slappna av och ta det lugnt, om man är ute efter några slappa dagar i en hängmatta, eller bara vill strosa runt och dricka stora fruktshaker för 20-30 baht. Dessutom verkar Pai vara känt för sina många jordgubbsodlingar - vi var lite skeptiska först, men de var faktiskt väldigt goda! Nästan svensk kvalitet ;)

En av de brantare kurvorna

Och såhär kunde vägskyltarna se ut...

Love Pai!