Hur beskriver man bäst Myanmar med några få ord?
Pagodor och Buddhor, kloster och tempel. Barfota & smutsiga fötter. Klättra upp för kullar och berg. Curry. Leenden. Sweet tea. Folk som vill ta bilder på en. Skräp överallt. Mat överallt.
Något negativt, men mycket positivt, och i slutändan i princip bara positivt.
Att ta sig från Inle Lake till Golden Rock var lättare sagt än gjort, och blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi lyckades iallafall komma fram först till Kyaiktiyo och sedan vidare till byn Kinpun, som är utgångspunkten för att besöka Golden Rock. Vi gjorde pilgrimsvandringen upp, vilket innebär cirka 11 km klättring uppför ett berg. Vi påbörjade vandringen uppåt klockan fem på morgonen för att undvika den värsta hettan, och vi var på toppen ungefär fyra timmar senare. Det var en väldigt trevlig hike upp, med fantastisk utsikt på flera ställen; hade kanske varit en aning trevligare om jag inte hade haft feber på gång (vilket jag inte insåg förrän på kvällen), så det inte hade varit riktigt lika kämpigt. Väl på toppen svärmade det av (lokala) turister, och solen var så varm att det tidvis gjorde ont att gå barfota på stenplattorna. Själva stenen är väldigt stor, täckt i guld (för män är det möjligt att köpa bladguld och måla på stenen), och balanserar med en väldigt liten kontaktyta på klippan under; detta mirakel förklaras med att det finns några hårstrån från Buddha mellan stenen och stupan. Efter att vi vilat och ätit lunch på toppen åkte vi ner - en bil med stort flak där de trängde in uppåt femtio personer och körde ner för de väldigt branta backarna. Eftersom Kinpun inte är en särskilt spännande by bokade vi med en gång en buss därifrån till dagen efter.
 |
| Utsikt påvägen upp till Golden Rock |
 |
| Bergochdalbaneturen nerför berget |
Nästa dag anlände vi till Hpa An, där vi trivdes så mycket bättre! Vi hittade flera ställen med god mat och med burmesiskt te. Vi bodde i en dorm, som inte var mer än madrasser på golvet, men som heller inte kostade mer än fyra dollar per natt. Första kvällen tog vi en båt över floden till en kulle, Hpan Pu Mountain, som var ett populärt ställe för solnedgång. Och efter en halvtimme ungefär kom vi upp till fin utsikt och lite svala brisar, vilket var väldigt välkommet i värmen som höll i sig även på kvällen. Dagen efter hyrde vi motorcyklar och åkte på upptäcktsfärd. Första stoppet var Mt Zwegabin, en topp på ca 760 meter som vi såklart skulle klättra upp för. Vid foten av berget, efter att vi parkerat, gick vi genom en Buddha Garden, som var som en stor övervuxen trädgård med tusentals identiska Buddhor. Det var ganska häftigt, men kunde varit så mycket mer effektfullt om de faktiskt hade vårdat området så att det såg ut mer som en trädgård. Vandringen upp för berget tog ungefär två timmar, och hade så fantastiska vyer att vi stod mållösa flera gånger. Det är svårt att beskriva, men vi var uppe bland ett par väldigt höga, grönklädda toppar, med alldeles platt omgivning. Uppe på toppen fanns ett kloster, en restaurang som bara serverade curry och en pagoda. Vägen ner var lika brant som upp, och efteråt stod vi med skakiga ben och såg upp med förundran på vad vi precis klarat av. Vidare åkte vi till Bat Cave för att se tusentals fladdermöss strömma ut ur grottmynningen på kvällsjakt, men tyvärr hade det hunnit bli ganska mörkt vilket minskade effekten något. Slutligen åkte vi tillbaka till stan och åt på ett av våra favoritställen, Shwe Myine Mo, som hade väldigt god curry och fatöl på ett och samma ställe! Väldigt välkommet efter en tuff, men fin dag.
 |
| Klassisk Myanmar-curry! |
 |
| Mt Zwegabin |
 |
| Någonstans på vägen upp |
Dagen efter vilade vi på förmiddagen, och tog kring lunchtid en båt längs floden ner till Mawlamyine. Turen tog omkring fyra timmar och var väldigt vacker, och det var ett väldigt trevligt sätt att fördriva en dag på. Väl framme var det dags att ta farväl av Davy, som rest med oss ända sedan trekken, och vi tog oss direkt till tågstationen för att boka ett nattåg. Tågen i Myanmar är i regel väldigt billiga,men ganska skruttiga också. Den här natten var som en bergochdalbanetur, med tågvagnar som vaggade kraftigt fram och tillbaka och säten som knappt satt fast, men vi kom fram iallafall! I Yangon spenderade vi bara en dag. Precis som Mandalay är det en ganska stor stad, med mycket trafik och en del ganska synliga områden. I Yangon spenderade vi några timmar på en väldigt stor marknad (som mer var en massa småbutiker på samma ställe) och traskade upp till Shwedagon Paya, största pagodan i Myanmar och ganska imponerande, där vi spenderade ytterligare någon timme och gömde oss från värmen. På kvällen gick vi ut för att leta streetfood, men det var nästan överväldigande mycket, och vi hade svårt att hitta något riktigt bra. Efteråt köpte vi pannkaka och några kokosfyllda bullar och tog oss ner till hamnen där det fanns billig fatöl. En värdig avslutning, även om våra bästa minnen rån Myanmar kommer från Bagan, trekken och Hpa An. De sista dagarna önskade jag verkligen att vi hade haft några extra dagar för de två sista stoppen, Hpa An och Mawlamyine, som jag tror har mycket att erbjuda.
Avslutningsvis, den godaste maten (curry) åt vi i Bagan, på restaurangen Aung Yan Da Lar. Godaste teet drack vi på ett teahouse på marknadsgatan i Kalaw. Och är man i Kalaw eller Inne Lake är det ett måste att äta avocado - avocadosallad rekommenderas varmt, det är i princip en guacamole som serveras med en slags chips, och är fantastiskt gott!
 |
| Shwedagon Paya |
 |
| Alla sorters bananer! Så många bananer vi nånsin sett på ett och samma ställe. Och en burmes som tycker det är roligt att fota mig när jag fotar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar