Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del II

Så till andra halvan av veckan. På torsdagen hyrde vi moppe och gav oss av för att upptäcka ön. På uthyrningsstället hade vi fått flera tips om olika sevärdheter, vilka vi bockade av en efter en. Första stoppet var Megalo Chorio, den andra byn på ön. "Bakom" byn finns en väldigt hög kulle, och uppe på kullen finns ruinerna av en gammal fästning. Detta var enda dagen då det var lite molnigt och svalt väder, åtminstone på morgonen, men trots det blev det en väldigt svettig promenad då det var ganska brant. Uppe på toppen blev vi dock belönade med ännu en fantastisk utsikt. Vi gick runt bland ruinerna och utforskade även en gammal kyrka som hade altare och väggmålningar kvar. Även i detta område fanns spår av många rader med hus längs med sluttningarna, men precis som i Mikro Chorio var det bara getterna som bodde där nu.

Därefter åkte vi vidare till ett kloster på västkusten, Agios Panteleimonas, ett fint ställe men inte så mycket att se eller göra där (förutom starten till en fem kilometer lång vandringsled). Vi åkte sedan upp till nordvästra spetsen, där det förutom en strand också fanns en påfågelpark. Lite oklart vad de hade påfåglarna till, men där fanns flertalet hanar, honor och ungar, och mängder med fällda fjädrar låg på marken till många turisters förtjusning. Då det började bli lunchdags tog vi oss bort till den lilla fiskebyn Agios Antonios, där vi satt i skuggan tills vi blev kalla av vinden. Ett andra stopp i Megalo Chorio tog vi för att titta på dvärgelefantmuséet. Det var bara ett enda litet rum, och vi fick gå in i rådhuset för att be en av de anställda öppna till oss. Det var ganska intressant att få se och läsa om, och kanske ännu lite roligare att se att de fortfarande hade VHS-kassetter med information som man kunde köpa/låna.
Sista stoppet på turen blev Eristos, en stor sandstrand (vilket är ganska ovanligt i Grekland) där vi la oss för att vila och läsa ett tag. Dock fanns där gott om flugor som bets, så efter ett tag gav vi upp och åkte hem för siesta. Innan vi lämnade tillbaka moppen bestämde vi oss för att ta en sista tur söderut på ön. Vi hade blivit rekommenderade att köra dit eftersom det skulle vara en otroligt vacker sträcka - och det var det verkligen. Vi stannade på flera ställen och tog bilder på utsikten. Något förvånade och lite chockade blev vi när vi nådde vägens slut - en stor soptipp där de samlade och eldade upp allt skräp...

 

Dagen därpå blev ännu en renodlad vilodag med mycket läsning. Vi höll oss på vår strand större delen av dagen, passade på att ta lite bilder och bada mycket. Det var dags för mezekväll på Nikos igen och vi provade kötträtterna denna gången - mycket grillat. Det mesta var såklart gott, men vi uppskattade nog den andra mer (fisk/vegetariskt).

Så blev det dags för vår sista heldag på Tilos. Vi bestämde oss för att gå upp en timme tidigare än vanligt, klockan sju, för att ta ett morgondopp - något vi pratat om hela veckan. Något sömniga tog vi oss ner för alla trappor och kunde njuta av ett skönt bad i det stilla vattnet och det fina morgonljuset. Efter frukost gav vi oss ut på en promenad söderut längs kusten. Det här var dock en varmaste dagen under vår resa - det blåste nästan ingenting - så vi gick inte alltför långt innan vi vände. Så blev det dags för vår sista siesta. Ett sista dopp i havet, en sista dusch. En sista middag på vår favoritrestaurang, Nikos taverna: fyllda jättechampinjoner för mig och en vegetarisk pizza för Valle som hade så mycket ost att vi båda hamnade i en riktig matkoma och knappt kunde få i oss de oliver och öl som vi hade tänkt avnjuta på balkongen. och så packade vi väskorna.

 

Sista dagen på resan fick vi spendera på en annan ö, nämligen Rhodos. Vi blev väckta redan halv sex på morgonen för att hinna äta frukost och ta med väskorna ner till piren innan färjan gick halv sju. Vi fick se en otroligt vacker soluppgång, så det var inte så dumt ändå. När vi anlände till Rhodos skjutsades vi in direkt till Rhodos stad. Där kunde vi lämna våra väskor på ett av hotellen för dagen, eftersom transferbussen till flygplatsen inte gick förrän nio på kvällen.

Vi blev lite lätt chockade och förskräckta av kontrasten från vår lilla, lugna by till denna stora, (ganska fula), stad där nästan alla pratar svenska, danska eller norska, och där solstolsraderna med parasoll nästan enbart har vita-snart-kräftröda turister som ligger och svettas. Vi orienterade oss snart bort till hamnen och gamla stan, ett område med små krokiga gator, inringat av muren till en stor fästning. Där inne var det fullt med restauranger, kaféer och souveniraffärer. Vi passade på att äta pita gyros till lunch och dricka traditionellt grekiskt kaffe. Vi tog också en tur förbi en mindre olympisk arena i utkanten av stan. Resten av kvällen var det mest väntetid, och en middag på en restaurang där alla pratade svenska. Resan hem var lång och trött, eftersom flyget gick strax innan midnatt och tågen hem från Kastrup bara gick en gång i timmen på morgonen.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi var väldigt nöjda med vår resa. Tilos var en otroligt charmig liten ö som bjöd på välbehövligt lugn och ro. Guldkanten på vardagen fick vi från vår fina balkong och den lilla strandsträckan som vårt boende hade för sig själv. Något minus var det ganska dåligt utrustade köket - vi fick äta vår frukostyoghurt ur kaffekoppar. Det kändes också som att vi åkte vid precis rätt tillfälle, i början av säsongen. Mot slutet av veckan hade det redan börjat fyllas på med turister. Och ett stort plus var såklart vår favoritrestaurang, Nikos, där vi åt flera gånger.
På återseende säger vi till Grekland, och längtar redan till vårt nästa äventyr - Norge!

Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del I

Så var det äntligen dags att skriva om vår underbara resa till Tilos, Förbered er på två inlägg med många vackra bilder!

Tilos är en liten, liten ö i östra Grekland, nära Turkiet. Ön har cirka 600 bofasta invånare, men desto fler getter. Tilos är också känt för att vara den sista platsen i Europa där det fanns elefanter - och inte vilka elefanter som helst, utan dvärgelefanter som blev cirka en och en halv meter höga (alltså mindre än pygméelefanterna som vi såg på Borneo). Där levde de alltså tills för cirka 4000 år sedan. Vår generella uppfattning av ön är att den är lugn, stillsam och vacker, och att majoriteten av turisterna som åker dit är stammisar sedan många år tillbaka - de känner lokalbefolkningen och har sina favoritrestauranger de alltid kommer tillbaka till. Vår upptäckarlust kommer förmodligen att göra att vi inte kommer att åka tillbaka till Tilos på många år, men vi kan varmt rekommendera minst ett besök.

Som med de flesta lite mer avlägsna oaser i världen så tar det tid att resa dit. Vi startade tidigt på morgonen från Malmö för att hinna med flyget till Rhodos klockan sju. På flygplatsen i Rhodos var det ändlösa turistströmmar som sökte sig till representanterna från de olika charterbolagen som var ansvariga för att slussa vidare alla människor med buss. Vi fick vänta lite mer än en halvtimme innan våran Tui-buss tog oss till det lilla färjeläget Kamiros Skala på västra Rhodos. Där fick vi vänta i ytterligare några timmar på båten, och vi passade på att äta vår första grekiska måltid: grekisk sallad (gurka, tomat, rödlök, fetaost) och dolmades (fyllda vinbladsdolmar), och så kaffe och en Mythos-öl. I hamnen cirkulerade två sköldpaddor - en ganska stor, och en väldigt liten - vilket var ganska häftigt. Färjan tog ungefär två timmar, och vi njöt av att vara på havet igen, och dessutom se en vacker solnedgång. Framme på Tilos blev vi snabbt inkvarterade på vårt boende, Ilidi Rock, och gick med en gång ut för att äta middag: kycklingsouvlaki med tzatziki för mig, och grillad bläckfisk för Valle.

Första dagen på plats ägnade vi åt att njuta av dagen och vila upp oss. Vi hade en stor, fin lägenhet med en stor balkong och vacker utsikt. En promenad ner till byn gav oss möjlighet att köpa färskt bröd från bageriet och lite grekisk yoghurt, persikonektar och frukt från en minimarket, vilket vi sedan avnjöt på balkongen. Vårt boende hade en egen liten del av stranden med stenar och klippor, och där fanns solbäddar och solstolar man kunde låna. Vattnet var kristallklart och härligt, med en skön temperatur på en bit över 20 grader. Endast ett fåtal sjöborrar fanns just där, så jag kunde slappna av när vi skulle bada. En tidig lunch blev vegetarisk moussaka för Valle, och aubergine fylld med grönsaker och lokal getost för mig, och därefter var det dags för siesta. Till middag blev det moussaka för mig, och fylld paprika och tomat för Valle.

 

Vi började nästa dag på bästa sätt - med fruktsallad i yoghurt, mackor och nektar. Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd norrut längs med kusten. Det fanns en promenadslinga som började precis bakom vårt boende, och som vi hört skulle vara en av de vackraste på ön. Mycket riktigt bjöds vi på fantastisk utsikt längs vägen, och kom så småningom fram till en strand där vi låg och läste ett tag. Vägen tillbaka börjar nere i en dal, och stigen är bara utmärkt med små högar av staplade stenar. Ett tag gick vi genom en getinhängnad, och då fanns inga märken alls. Det blev en lång, varm, taggig och lite äventyrlig promenad tills vi kom ut till den stora vägen som vi kunde följa tillbaka till byn, Livadia. Eftersom det hunnit bli ganska varmt redan gick vi direkt till en restaurang där vi kunde sitta i skuggan och fylla på med kallt vatten och god mat: aubergine i tomatsås med grönsaker. Sen blev det en välbehövlig siesta. På kvällen gick vi tillbaka till restaurangen där vi åt lunch dagen innan - Nikos taverna. Ägarna är jättetrevliga, och varje tisdag och fredag anordnar de meze-kväll som är så populär att man kan behöva boka bord i förväg. Dessutom får man nybakt och hembakt bröd till förrätt, och en liten bit kaka till efterrätt som Nikos själv bakar. Vi fick dela på en stor tallrik med blandade vegetariska och fisk/skaldjurs-meze (smårätter). Där fanns bland annat två olika sorters getost, lokala småräkor, småfisk, bläckfisk, kroketter med olika fyllningar, grillad paprika, tzatziki och andra röror. En riktig fest!

Nästa dag planerade vi dagen tvärtom - vi började med en lugn förmiddag på vår egen strand och åt lunch i vår lägenhet med frukt och mackor. Efter siestan, när det börjat svalna av lite, gav vi oss ut på nästa utflykt. Vi promenerade västerut på en stig som var cirka tre kilometer lång för att nå den ödelagda byn Mikro Chorio. Det är en ganska stor by med fler hus än vad Livadia har, men den har varit övergiven sedan 1960-talet, och många av husen har inrasade väggar och tak. Byn är belägen på en sluttning och har en otroligt vacker utsikt. Under högsäsongen kör de minibussar mellan Livadia och Mikro Chorio för de turister som vill besöka den bar som då är i drift. Där kan man sitta långt in på natten och lyssna på musik och dricka drinkar. När vi var där var det dock lite för tidigt på säsongen för att baren skulle vara öppen. Istället vandrade vi på de små stigarna mellan husen, klättrade upp på högsta punkten och njöt av att det blåste både svalt och ordentligt.

På kvällen åt vi middag på en lokal familjerestaurang, skaldjurstallrik för mig och lamm i tomatsås för Valle.