Juli/Augusti 2018 - Roadtrip i Norge - Del I

Så var det dags för första delen om vår resa till Norge - tolv dagar i bil/tält tillsammans.
Vi skulle ge oss av tidigt på lördagen. Valle åkte iväg för att hämta hyrbilen, och sen bar vi ner all packning: varsin stor och liten ryggsäck, en sportbag med extra kläder, två lådor med mat, en vattendunk samt bord och två stolar. Vi köpte med oss falafel till lunch och gav oss av med en gång. Vi visste att vi hade en lång körning framför oss - det rådande totaleldförbudet i Sverige gjorde att vi var tvungna att åka över till Norge för att få använda vårt stormkök. Här ska noteras att vi inte var hundra procent säkra på att det inte var totalt eldförbud i Norge också; det skulle visa sig i slutet av resan att det inte räcker med att googla "som vanligt", utan att man måste googla på norska för att få fram den typen av norsk information. Våra försök till efterforskningar gav inga resultat som antydde att det skulle vara olagligt, och eftersom det inte heller stod något på Norges officiella tursitsajt VisitNorway, så antog vi att det var okej. Hur som helst startade vi inte några bränder, och det var ju ganska "fuktigt" väder dessutom.

Ganska slumpartat tog vi sikte på en sjö, och trots en ganska slingrig väg dit visade det sig bli en helt okej tältplats. En vacker, stillsam kväll och fullkomligt omgivna av blåbärssnår. Jag har nog aldrig sett så mycket blåbär som vi gjorde under denna resan - det blev alltså blåbärsgröt till frukost i princip varje dag. Under natten drog det dock in ett ordentligt oväder med regn och blåst, vilket chockade oss lite efter att ha kommit från den svenska värmeböljan.

Nästa dag började äventyret på riktigt. Vi körde till fjället Glofökkampen och den närliggande campingen Johnsgård. Där fick vi tillåtelse att parkera över natten för att kunna ta en vandringstur runt fjället. Det här blev premiärturen för mina kängor och första gången på länge som jag gått med tung packning, och det var definitivt lättare sagt än gjort! Med en brant start på vandringen tog det inte många meter innan jag hade ordentlig mjölksyra, så denna första vandring gick inte särskilt fort. Till slut tog vi oss dock upp på "kammen" och ner på andra sidan, där vi skulle tälta. Redan när vi var påväg för att starta från gården kom det fram en glad och gullig hund och hälsade på oss. Det visade sig att han också var pigg på att vandra, för han utsåg sig själv till följeslagare/vägvisare och lunkade med oss hela vägen till vår tältplats. Han verkade stortrivas på fjället, och inte ens när vi vek av från stigen för att slå upp vårt tält lite längre bort gav han sig av. Han stannade hos oss ända tills vi ätit middag och skulle gå och lägga oss, och verkade trivas med lite sällskap.

När vi vaknade hade vår fyrbenta vän återvänt till gården, och vi hade en bra bit att gå då vi skulle runda fjälltoppen. Ganska snart efter att vi börjat gå visade det sig att kartan vi hade tagit med oss och stigarna inte alls stämde överens, och det blev en ganska snårig och bitvis blöt promenad tillbaka, och då är vi (mest jag) trötta och hungriga. Vi körde vidare och lunchade vid en rastplats på vägen. Återigen tog vi sikte på en tältplats vid en sjö, men det visade sig vara ett avgiftsbelagt område där man endast kunde betala med Vipps (norska swish), så vi vände. Vi tänkte åka ner och tälta i dalen, men hade svårt att hitta någon bra väg ner, så tillslut hamnade vi istället vid en fjälltopp, Hessdalen. I detta området har man siktat oförklarliga ljusfenomen vid ett flertal tillfällen, och informationsskyltarna hade kompletterats med fyndiga vägskyltar som varnade för UFOn. Även stigen upp till toppen hade fått några plattformar som skulle lämpa sig utmärkt för UFO-spaning. Vi traskade inte hela vägen upp till toppen, utan nöjde oss med att slå upp tältet en liten bit längre ner. Det var otroligt blåsigt, men vilken fantastisk utsikt vi hade! Och återigen, fullt med blåbär.

Nästa dag tog vi sikte på Trondheim, som skulle bli vår nordligaste punkt på resan (och dessutom den nordligaste punkten i Europa som jag någonsin besökt). När vi skulle stanna för lunch hittade vi en flod där vi kunde stanna för att laga mat och för att ta en välbehövlig "naturdusch". När vi väl kommit fram och lyckats parkera inne i Trondheim visade det sig att vi var tillbaka i värmeböljan för en dag. I gassande sol och över 30 grader gjorde vi vårt bästa för att strosa runt och upptäcka staden. Vi besökte domkyrkan, kollade runt på en medeltidsmarknad och beundrade husen längs kanalen, som med sina glada färger påminde oss lite om Köpenhamn. Efter att ha vilat i skugga på ett fik (som förståeligt nog hade slut på is) kände vi oss ganska nöjda och trötta med stadsbesöket. Vägen ut ur staden blev dock längre än vi trodde, då en bilolycka i de komplicerade rondellerna orsakade trafikstopp i en timme. Till slut lyckades vi komma bort från stan och ut i naturen igen. Kvällens tältplats blev en väldigt snårig plätt i närheten av en strand. Den krångliga eller bökiga promenaden till en blivande tältplats blev alltid kompenserad av en vacker utsikt, som tur var.

På vår femte dag kom vi äntligen ut till kusten. Vi åkte med vår första bilfärja och njöt av att vara vid havet. Vi kom också fram till den första turistvägen, Atlanterhavsveien, som skulle kunna ses som Norges motsvarighet till Great Ocean Road. Sträckan har bland annat en rad stora broar som knyter ihop ett pärlband av små öar i skärgården, och bjuder på flertalet vackra utkiksplatser där man kan stanna till, ta bilder och köpa souvenirer. Här spenderar vi lite extra tid och njuter av (den mer rimligt varma) solen och utsikten. Vidare kommer vi till en stor strand, Farstadsanden, som ska vara världens nordligaste sydvända sanddyner, eller något i den stilen. Hur som helst är det en väldigt fin strand, och vi njuter av ett friskt dopp i Atlanten. Återigen har vi problem med tältplatsen - vad som ser ut att vara mossbeklädd sten var egentligen våtmark med förrädiska hål.

Nästa morgon fick vi en tuff start på dagen då vi vaknade upp till svärmar av något slags knott som inte ville lämna oss ifred. Dessutom insåg vi att havregrynsgröt kokat med vatten från Atlanten inte direkt är någon hit... Som tur var hade vi äventyr att se fram emot under dagen - mer om det i nästa del!