Juli/Augusti 2018 - Trolltunga, Norge

Så var det dags för specialaren! Trolltunga får ett eget inlägg eftersom det var den mest organiserade (och mest spektakulära) delen av vår resa. De flesta har nog sett en eller ett par bilder från Trolltunga någon gång. Det är en plats där turismen fullkomligt exploderat de senaste åren, trots att det krävs lite av en kraftansträngning för att ta sig dit. Men bilderna från utkikspunkten är så fantastiska att det inte är så konstigt att så många människor lockas till att ta sig dit.

Vandringen upp till Trolltunga är tur och retur mellan 20 och 38 kilometer, beroende på vart man börjar. Men oavsett behöver man alltså orka gå minst 2 mil. Startpunkt(erna) ligger i närheten av Tyssedal, som är en liten ort vid Hardangerfjorden. Det är ca 4 timmars bilresa från Bergen. Det finns egentligen tre olika ställen man kan parkera på om man kommer med bil, och ju kortare man vill gå desto mer kostar det. Just i år hade de också höjt priserna rejält, lite tråkigt, men tycker ändå att det kan vara värt det.
Längst bort finns en parkering vid en idrottsplats, Tyssohallen, för ca 150NOK (osäker på detta pris). Men då får man alltså gå cirka 38km totalt, vilket är ganska mycket. När vi körde förbi verkade det inte heller som att man kunde tälta vid den parkeringen, åtminstone inte gratis.
Nästa parkering är den som är "vanligast". Det är vid en sjö i Skjeggedal, där finns totalt 250 parkeringsplatser och just i år hade de höjt priset till 500 NOK (för 24h). Därifrån är det totalt 28km att gå. Vi valde att parkera här, främst eftersom vi kunde gå en liten bit längre bort och tälta vid sjön.
Den närmsta parkeringen ligger en liten bit upp på berget längs en privat väg. Där uppe finns det bara 30 platser och kostar 600 NOK. Då behöver man "bara" gå cirka 20km.

De officiella turistsidorna brukar säga att man ska räkna med att det tar 10-12 timmar tur och retur. För oss tog det 7 timmar, men vi försökte också att hålla ett lite högre tempo. Jag kan verkligen rekommendera att börja tidigt på morgonen om man planerar att gå upp och ner samma dag. Främst för att det inte är så mycket folk längs stigen, och för att slippa köa så länge när man är framme. Vill man slippa köa helt och hållet är det nog bäst att ta med tält och mat och övernatta uppe på fjället, så att man får möjlighet att ta sina bilder i solnedgång eller soluppgång - eventuellt är det kanske också bästa chansen att få klart väder, men det ska jag nog inte spekulera så mycket om. Det är ju generellt ett ganska regnigt ställe, så man ska nog räkna med att det kan vara både kallt och blött.

Det är verkligen att rekommendera att ha bra skor, gärna några som tål regn och lera. Samt regnjacka och något mellanlager som är lite varmare. Mycket snacks eller mat så att man kan hålla energin uppe! Längs vägen finns flera vattenkällor, så man behöver inte ha så stor vattenflaska själv. Men vi såg flera personer (misstänkte att en del var från grupper som var på anordnad/guidad tur) som traskade i ljusa jeans, vita sneakers och tunna regnponchos. Det går såklart det också, men jag kan varmt rekommendera tränings/vandringsskor och en riktig skaljacka.

Vi satte väckarklockan på 05.00, och gick då upp för att laga frukost och packa ihop tältet, passa på att fylla på vatten och gå på toaletten (det finns alltså riktiga toaletter vid parkeringsplatsen, vilket det inte gör längs med vägen, så bra att passa på). Strax efter klockan 6 började vi gå. Den första sträckan från "mellanparkeringen" är längs med den privata vägen, det vill säga en brant asfaltsväg med hårnålskurvor som slingrar sig fram och tillbaka. Man kommer snabbt upp i puls på grund av lutningen, men terrängmässigt så kan man säga att det är ganska enkla fyra kilometer. Därefter kom vi upp på fjället, och det planade ut en del. Här var otroligt vackert, och väldigt fridfullt och stillsamt då vi var nästan ensamma på stigen. Vi njöt också av att ha klarblå himmel under första halvan av promenaden.
När vi hade gått lite mer än hälften av sträckan, cirka 7km, så blev det brantare, lerigare och regnigare. När vi gått 10km började det gå ganska långsamt. Den sista sträckan var väldigt seg, trots att det knappt lutade. Egentligen så kan man se Trolltunga på ganska långt håll, men från den vinkeln man kommer ifrån så ser man inte "avsatsen" som sticker ut, så det är svårt om man inte vet vad man ska titta efter. När vi äntligen var framme så var vi långt ifrån ensamma, men det var inte så farligt lång kö. När man ska ut på avsatsen får man klättra ner för några små "handtag" som de satt i väggen, och när vi kom dit var det bara så långt som kön sträckte sig - men trots det tog det mer än 20 minuter innan det blev vår tur.

Om man vill ha sina bilder tagna ur den "klassiska vinkeln" så behöver fotografen stå en liten bit längre upp - det är alltså svårt att få till bilder om man inte ber någon annan. De flesta är såklart hjälpsamma, men man kanske får instruera lite om man vill ha exempelvis variation i zoom eller exponering. De flesta personer gör ett par olika poser själv och sen tillsammans med eventuell vandringskamrat, så det kan ta en liten stund. Vi blev ganska kalla av att stå och vänta i regnet, men jag var otroligt glad att vi inte kom mycket senare - redan när vi skulle gå tillbaka, ungefär en halvtimme senare, var kön mer än dubbelt så lång.

Bara en liten bit längre bort från Trolltunga finns en stenformation som kallas Predikstolen, som inte heller är en så dum plats för att ta bilder. Men även här vill man gärna stå en liten bit bort för att få med de dramatiska vyerna. Eftersom det var folk som fotograferades här också gick vi ännu en liten bit längre bort och använde oss av självutlösaren på våra kameror för att få lite mer inzoomade bilder på oss.

Vägen ner trodde vi skulle gå mycket fortare, men på grund av regnet hade det blivit extremt lerigt, och när man började bli lite seg och trött så gick det inte heller så fort. Även om vi var lite besvikna över regnet så var vi väldigt glada och nöjda när vi kom ner igen. Det är en otroligt vacker vandring, och en fantastisk känsla att stå uppe på fjället, 1100 meter över havet och blicka ut över sjön och dalen. För oss var det också skönt att komma ner ganska tidigt på eftermiddagen, eftersom vi var tvungna att köra vidare och hitta en tältplats för natten.

Om man inte har bil, eller om man vill bo på camping, så går det bussar till och från både Odda och Tyssedal, men då får man en något senare start och får betala ca 250 NOK tur och retur.

Avslutningsvis: två bilder från vår sista dag på resan.

Juli/Augusti 2018 - Roadtrip i Norge - Del II

Efter att ha stigit ur tältet på morgonen och nästan attackerats av svärmar med knott,samt petat i sig salt atlant-gröt (med blåbär som tröst) var vi ganska glada över att köra vidare. Dagens mål var Romsdalsfjorden och den lilla orten Åndalsnes. Där fanns vandringsleder upp på berget, Romsdalseggen, och vi valde, precis som de flesta andra turister på plats, att gå den första sträckan upp till utkikspunkten. En stigning på 500 meter under en ganska kort sträcka längdmässigt innebar att det var väldigt brant, men väl uppe på platån var det såklart väl värt utsikten. Vi hade tur nog att kunna njuta av den vackra utsikten och komma nästan hela vägen ner igen innan det började regna.

Från Åndalsnes var det inte långt till nästa "turistmål" - Stigfossen och Trollstigen. En spektakulär plats där vägen slingrar sig uppför berget genom flertalet hårresande hårnålskurvor och med vattenfall på båda sidor. Det var otroligt häftigt att se, både nerifrån och uppifrån, men upplevelsen att köra från den ena punkten till den andra var ingen höjdare. Som flera andra av de vackra turistvägarna i Norge är vägarna väldigt smala, och när det är så pass brant trängs man gärna inte med turistbussar och husbilar i kurvorna. Men väl uppe på toppen kunde vi såklart njuta av utsikten. Det fanns plattformar dit de flesta turister strömmade för att ta de klassiska vykortsbilderna över vägen, vattenfallen och dalen. Några hundra meter bort längs en stig kunde vi dock njuta av utsikten helt själva, plocka lite blåbär, och till och med få lite solglimtar. Det var något förvånansvärt, men otroligt skönt, att nästan inga andra turister bemödade sig med att gå längre bort än de stora fotoplattformarna.
På kvällen tältade vi i närheten av en vandringsled och hade en fors med bergsvatten till hands. Det blev en riktig kalldusch, men ett väldigt fint ställe, och bara en liten bit bort längs stigen fanns mängder med snår som hade bland de största blåbären vi någonsin sett, och långt mer än vad vi kunde och orkade plocka. Jag tror aldrig jag sett och ätit så mycket blåbär som vi gjorde under vår resa i Norge. Det var fantastiskt gott, och lyxigt!

Nästa dag var det dags att besöka Geirangerfjorden. Även här fanns det en så kallad Trollstig, och den var om möjligt ännu värre än den första. Den lilla byn vid fjordens ändpunkt verkade vara ett populärt tursitmål, och förutom en enorm färja så fanns det även ett stort antal tursitbussar som körde upp och ner för den slingriga vägen - att möta sådana bussar och husbilar som har en väldigt stor svängradie är verkligen nervöst och stressigt. Vi tog oss igenom byn och en liten bit längre bort, där vi hade tänkt gå en promenadsträcka som skulle ta oss till en utkikspunkt. Det visade sig dock att stigen var både längre och brantare än vi trodde. När vi äntligen började närma oss utkikspunkten började det dock regna, och kort därefter såg man inte mycket av fjorden alls. Till slut gav vi upp och tänkte ta oss tillbaka så fort som möjligt, eftersom det hunnit bli en bra stund efter lunchtid, men det var lättare sagt än gjort då regnet gjorde stigen väldigt hal. Även när vi fortsatte köra så höll regnet i sig, och molnen hängde lågt och tungt över fjället där vi tältade. Vi lagade mat sittandes i tältet, och passade på att diska och borsta tänderna under en av de korta regnpauserna. Detta var en av de kallaste nätterna vi hade med bara några få plusgrader.

Då vi var lite frusna när vi vaknade stannade vi till i första byn vi kom till för att fika med lite kaffe på ett café. Därefter körde vi vidare lite inåt landet, och vi stannade till för att ta en kort promenad uppe på ett fjäll där det låg stora områden med snö. Och så började det regna på oss. igen. Men när vi kom fram till Sognefjorden tittade solen fram en stund, och Valle passade på att prova fiskelyckan i fjorden medan jag satt och löste korsord.  

Nästa dag kom vi till den lilla byn Flåm. Vi började med att ta en promenad bort till ett vattenfall, och solen lyste upp en fin regnbåge, samtidigt som vi hade utsikt över byn och fjorden. Vi hade tänkt unna oss att äta lunch i byn och hittade några matvagnar som stod på ett litet torg. Där fick vi provsmaka en väldigt god rengryta, men när vi tittade på menytavlan och såg att de skulle ha 230 NOK för ris och gryta i en papptallrik tyckte vi att det var bäst att leta vidare... Lyckligtvis hittade vi ett fik där vi köpte varsin focaccia med gravad lax, och en kanelbulle (för mer "svenska" priser). Dock var det så otroligt blåsigt i Flåm att vi fick dra oss tillbaka till bilen för att äta vår bulle.

Eftersom vi hade tänkt ta oss an Trolltunga dagen därpå, men inte var säkra på var vi skulle parkera och tälta så körde vi dit för att reka lite. Men hela arrangemanget tänkte jag faktiskt spara till ett alldeles eget inlägg!

Juli/Augusti 2018 - Roadtrip i Norge - Del I

Så var det dags för första delen om vår resa till Norge - tolv dagar i bil/tält tillsammans.
Vi skulle ge oss av tidigt på lördagen. Valle åkte iväg för att hämta hyrbilen, och sen bar vi ner all packning: varsin stor och liten ryggsäck, en sportbag med extra kläder, två lådor med mat, en vattendunk samt bord och två stolar. Vi köpte med oss falafel till lunch och gav oss av med en gång. Vi visste att vi hade en lång körning framför oss - det rådande totaleldförbudet i Sverige gjorde att vi var tvungna att åka över till Norge för att få använda vårt stormkök. Här ska noteras att vi inte var hundra procent säkra på att det inte var totalt eldförbud i Norge också; det skulle visa sig i slutet av resan att det inte räcker med att googla "som vanligt", utan att man måste googla på norska för att få fram den typen av norsk information. Våra försök till efterforskningar gav inga resultat som antydde att det skulle vara olagligt, och eftersom det inte heller stod något på Norges officiella tursitsajt VisitNorway, så antog vi att det var okej. Hur som helst startade vi inte några bränder, och det var ju ganska "fuktigt" väder dessutom.

Ganska slumpartat tog vi sikte på en sjö, och trots en ganska slingrig väg dit visade det sig bli en helt okej tältplats. En vacker, stillsam kväll och fullkomligt omgivna av blåbärssnår. Jag har nog aldrig sett så mycket blåbär som vi gjorde under denna resan - det blev alltså blåbärsgröt till frukost i princip varje dag. Under natten drog det dock in ett ordentligt oväder med regn och blåst, vilket chockade oss lite efter att ha kommit från den svenska värmeböljan.

Nästa dag började äventyret på riktigt. Vi körde till fjället Glofökkampen och den närliggande campingen Johnsgård. Där fick vi tillåtelse att parkera över natten för att kunna ta en vandringstur runt fjället. Det här blev premiärturen för mina kängor och första gången på länge som jag gått med tung packning, och det var definitivt lättare sagt än gjort! Med en brant start på vandringen tog det inte många meter innan jag hade ordentlig mjölksyra, så denna första vandring gick inte särskilt fort. Till slut tog vi oss dock upp på "kammen" och ner på andra sidan, där vi skulle tälta. Redan när vi var påväg för att starta från gården kom det fram en glad och gullig hund och hälsade på oss. Det visade sig att han också var pigg på att vandra, för han utsåg sig själv till följeslagare/vägvisare och lunkade med oss hela vägen till vår tältplats. Han verkade stortrivas på fjället, och inte ens när vi vek av från stigen för att slå upp vårt tält lite längre bort gav han sig av. Han stannade hos oss ända tills vi ätit middag och skulle gå och lägga oss, och verkade trivas med lite sällskap.

När vi vaknade hade vår fyrbenta vän återvänt till gården, och vi hade en bra bit att gå då vi skulle runda fjälltoppen. Ganska snart efter att vi börjat gå visade det sig att kartan vi hade tagit med oss och stigarna inte alls stämde överens, och det blev en ganska snårig och bitvis blöt promenad tillbaka, och då är vi (mest jag) trötta och hungriga. Vi körde vidare och lunchade vid en rastplats på vägen. Återigen tog vi sikte på en tältplats vid en sjö, men det visade sig vara ett avgiftsbelagt område där man endast kunde betala med Vipps (norska swish), så vi vände. Vi tänkte åka ner och tälta i dalen, men hade svårt att hitta någon bra väg ner, så tillslut hamnade vi istället vid en fjälltopp, Hessdalen. I detta området har man siktat oförklarliga ljusfenomen vid ett flertal tillfällen, och informationsskyltarna hade kompletterats med fyndiga vägskyltar som varnade för UFOn. Även stigen upp till toppen hade fått några plattformar som skulle lämpa sig utmärkt för UFO-spaning. Vi traskade inte hela vägen upp till toppen, utan nöjde oss med att slå upp tältet en liten bit längre ner. Det var otroligt blåsigt, men vilken fantastisk utsikt vi hade! Och återigen, fullt med blåbär.

Nästa dag tog vi sikte på Trondheim, som skulle bli vår nordligaste punkt på resan (och dessutom den nordligaste punkten i Europa som jag någonsin besökt). När vi skulle stanna för lunch hittade vi en flod där vi kunde stanna för att laga mat och för att ta en välbehövlig "naturdusch". När vi väl kommit fram och lyckats parkera inne i Trondheim visade det sig att vi var tillbaka i värmeböljan för en dag. I gassande sol och över 30 grader gjorde vi vårt bästa för att strosa runt och upptäcka staden. Vi besökte domkyrkan, kollade runt på en medeltidsmarknad och beundrade husen längs kanalen, som med sina glada färger påminde oss lite om Köpenhamn. Efter att ha vilat i skugga på ett fik (som förståeligt nog hade slut på is) kände vi oss ganska nöjda och trötta med stadsbesöket. Vägen ut ur staden blev dock längre än vi trodde, då en bilolycka i de komplicerade rondellerna orsakade trafikstopp i en timme. Till slut lyckades vi komma bort från stan och ut i naturen igen. Kvällens tältplats blev en väldigt snårig plätt i närheten av en strand. Den krångliga eller bökiga promenaden till en blivande tältplats blev alltid kompenserad av en vacker utsikt, som tur var.

På vår femte dag kom vi äntligen ut till kusten. Vi åkte med vår första bilfärja och njöt av att vara vid havet. Vi kom också fram till den första turistvägen, Atlanterhavsveien, som skulle kunna ses som Norges motsvarighet till Great Ocean Road. Sträckan har bland annat en rad stora broar som knyter ihop ett pärlband av små öar i skärgården, och bjuder på flertalet vackra utkiksplatser där man kan stanna till, ta bilder och köpa souvenirer. Här spenderar vi lite extra tid och njuter av (den mer rimligt varma) solen och utsikten. Vidare kommer vi till en stor strand, Farstadsanden, som ska vara världens nordligaste sydvända sanddyner, eller något i den stilen. Hur som helst är det en väldigt fin strand, och vi njuter av ett friskt dopp i Atlanten. Återigen har vi problem med tältplatsen - vad som ser ut att vara mossbeklädd sten var egentligen våtmark med förrädiska hål.

Nästa morgon fick vi en tuff start på dagen då vi vaknade upp till svärmar av något slags knott som inte ville lämna oss ifred. Dessutom insåg vi att havregrynsgröt kokat med vatten från Atlanten inte direkt är någon hit... Som tur var hade vi äventyr att se fram emot under dagen - mer om det i nästa del!

Roadtrip i Norge - Förberedelser

Innan jag berättar om allt spännande vi gjorde och såg på vår bilsemester i Norge, tänkte jag berätta lite om hur vi förberedde oss inför resan. Vi gjorde ju en liknande resa i Australien, men då var vi begränsade av vad vi kunde och orkade packa med oss på flyget, samtidigt som det inte krävdes lika mycket extern utrustning - vi hade ju både sovplats och kök inbyggt i bilen.

Först och främst funderade vi på hur vi skulle organisera själva körningen. Vi hade hoppats på att kunna flyga till Norge och hyra bilen där, kanske till och med hämta och lämna på olika ställen. Men flygbiljetterna var såpass dyra att det blev billigare (och något enklare) för oss att hyra bilen här i Malmö och köra hela vägen istället.

Eftersom Norge är känt för att vara ett dyrt land ville vi spendera så lite pengar som möjligt där - och utnyttja deras allemansrätt för att campa ute i naturen. Här behövde dock främst jag uppdatera min friluftsutrustning som var ganska knapphändig sedan tidigare. På packlistan stod bland annat:

• Underställ och strumpor i ull
• Vandringskängor
• Fleecetröja
• Vatten- och vindtätt ytterlager (skaljacka + byxor)
• Sovsäck, liggunderlag och kudde

Sovsäck och fleecetröja hade jag sedan innan, likaså ett par "friluftsbyxor" som jag fått i present av Valle förra året. Resterande fick inhandlas (så mycket som möjligt på rea) från bland annat Sportamore och Outnorth. Att investera i uppblåsbart liggunderlag och kudde var guld värt för mig som har svårt att sova på för hårda och kalla underlag - även om det hade varit ännu lyxigare att ha en riktig kudde.

Sen behövde vi såklart ta med stormkök, "matkit" med tallrikar, muggar och sporks och tält.

Vi gjorde en stor beställning från Matsmart för att få lite basvaror, och kompletterade med en handling från Willys. I våra stora matkartonger fanns mest sådant som var i portionsförpackning och som skulle gå lätt och snabbt att laga: ris, nudlar, pasta, färdiga pastasåser, bönor, konserver med grönsaker och så vidare. Samt russin, mandel och energibars som mellanmål. 

Vi såg också till att packa lite annat nyttigt: reseapotek, böcker, en stor vattendunk, ficklampa, badkläder och handdukar och kameror såklart. Jag investerade till och med i ett begagnat vidvinkelobjektiv som jag hittade på Blocket.

Vi hade kollat upp en ungefärlig resrutt med hjälp av VisitNorway, framförallt deras guider om de mest spektakulära fjordarna och turistvägarna. Under själva resan hade vi inte någon fysisk karta med oss, utan använde mest Google Maps. Vi försökte också att i så stor utsträckning som möjligt navigera runt tullvägarna för att inte få så stor kostnad där.

Sedan var det egentligen bara att köra! De största utgifterna för resan blev således bilen och bensinen. Jag la en del pengar på kängorna och skaljackan. Vi åkte ett par bilfärjor som kostade cirka 140 NOK styck, åkte på ett par mindre tullavgifter och fick betala 500 NOK för parkeringen vid Trolltunga. Men på det stora hela, en ganska billig tolvdagarssemester!

Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del II

Så till andra halvan av veckan. På torsdagen hyrde vi moppe och gav oss av för att upptäcka ön. På uthyrningsstället hade vi fått flera tips om olika sevärdheter, vilka vi bockade av en efter en. Första stoppet var Megalo Chorio, den andra byn på ön. "Bakom" byn finns en väldigt hög kulle, och uppe på kullen finns ruinerna av en gammal fästning. Detta var enda dagen då det var lite molnigt och svalt väder, åtminstone på morgonen, men trots det blev det en väldigt svettig promenad då det var ganska brant. Uppe på toppen blev vi dock belönade med ännu en fantastisk utsikt. Vi gick runt bland ruinerna och utforskade även en gammal kyrka som hade altare och väggmålningar kvar. Även i detta område fanns spår av många rader med hus längs med sluttningarna, men precis som i Mikro Chorio var det bara getterna som bodde där nu.

Därefter åkte vi vidare till ett kloster på västkusten, Agios Panteleimonas, ett fint ställe men inte så mycket att se eller göra där (förutom starten till en fem kilometer lång vandringsled). Vi åkte sedan upp till nordvästra spetsen, där det förutom en strand också fanns en påfågelpark. Lite oklart vad de hade påfåglarna till, men där fanns flertalet hanar, honor och ungar, och mängder med fällda fjädrar låg på marken till många turisters förtjusning. Då det började bli lunchdags tog vi oss bort till den lilla fiskebyn Agios Antonios, där vi satt i skuggan tills vi blev kalla av vinden. Ett andra stopp i Megalo Chorio tog vi för att titta på dvärgelefantmuséet. Det var bara ett enda litet rum, och vi fick gå in i rådhuset för att be en av de anställda öppna till oss. Det var ganska intressant att få se och läsa om, och kanske ännu lite roligare att se att de fortfarande hade VHS-kassetter med information som man kunde köpa/låna.
Sista stoppet på turen blev Eristos, en stor sandstrand (vilket är ganska ovanligt i Grekland) där vi la oss för att vila och läsa ett tag. Dock fanns där gott om flugor som bets, så efter ett tag gav vi upp och åkte hem för siesta. Innan vi lämnade tillbaka moppen bestämde vi oss för att ta en sista tur söderut på ön. Vi hade blivit rekommenderade att köra dit eftersom det skulle vara en otroligt vacker sträcka - och det var det verkligen. Vi stannade på flera ställen och tog bilder på utsikten. Något förvånade och lite chockade blev vi när vi nådde vägens slut - en stor soptipp där de samlade och eldade upp allt skräp...

 

Dagen därpå blev ännu en renodlad vilodag med mycket läsning. Vi höll oss på vår strand större delen av dagen, passade på att ta lite bilder och bada mycket. Det var dags för mezekväll på Nikos igen och vi provade kötträtterna denna gången - mycket grillat. Det mesta var såklart gott, men vi uppskattade nog den andra mer (fisk/vegetariskt).

Så blev det dags för vår sista heldag på Tilos. Vi bestämde oss för att gå upp en timme tidigare än vanligt, klockan sju, för att ta ett morgondopp - något vi pratat om hela veckan. Något sömniga tog vi oss ner för alla trappor och kunde njuta av ett skönt bad i det stilla vattnet och det fina morgonljuset. Efter frukost gav vi oss ut på en promenad söderut längs kusten. Det här var dock en varmaste dagen under vår resa - det blåste nästan ingenting - så vi gick inte alltför långt innan vi vände. Så blev det dags för vår sista siesta. Ett sista dopp i havet, en sista dusch. En sista middag på vår favoritrestaurang, Nikos taverna: fyllda jättechampinjoner för mig och en vegetarisk pizza för Valle som hade så mycket ost att vi båda hamnade i en riktig matkoma och knappt kunde få i oss de oliver och öl som vi hade tänkt avnjuta på balkongen. och så packade vi väskorna.

 

Sista dagen på resan fick vi spendera på en annan ö, nämligen Rhodos. Vi blev väckta redan halv sex på morgonen för att hinna äta frukost och ta med väskorna ner till piren innan färjan gick halv sju. Vi fick se en otroligt vacker soluppgång, så det var inte så dumt ändå. När vi anlände till Rhodos skjutsades vi in direkt till Rhodos stad. Där kunde vi lämna våra väskor på ett av hotellen för dagen, eftersom transferbussen till flygplatsen inte gick förrän nio på kvällen.

Vi blev lite lätt chockade och förskräckta av kontrasten från vår lilla, lugna by till denna stora, (ganska fula), stad där nästan alla pratar svenska, danska eller norska, och där solstolsraderna med parasoll nästan enbart har vita-snart-kräftröda turister som ligger och svettas. Vi orienterade oss snart bort till hamnen och gamla stan, ett område med små krokiga gator, inringat av muren till en stor fästning. Där inne var det fullt med restauranger, kaféer och souveniraffärer. Vi passade på att äta pita gyros till lunch och dricka traditionellt grekiskt kaffe. Vi tog också en tur förbi en mindre olympisk arena i utkanten av stan. Resten av kvällen var det mest väntetid, och en middag på en restaurang där alla pratade svenska. Resan hem var lång och trött, eftersom flyget gick strax innan midnatt och tågen hem från Kastrup bara gick en gång i timmen på morgonen.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi var väldigt nöjda med vår resa. Tilos var en otroligt charmig liten ö som bjöd på välbehövligt lugn och ro. Guldkanten på vardagen fick vi från vår fina balkong och den lilla strandsträckan som vårt boende hade för sig själv. Något minus var det ganska dåligt utrustade köket - vi fick äta vår frukostyoghurt ur kaffekoppar. Det kändes också som att vi åkte vid precis rätt tillfälle, i början av säsongen. Mot slutet av veckan hade det redan börjat fyllas på med turister. Och ett stort plus var såklart vår favoritrestaurang, Nikos, där vi åt flera gånger.
På återseende säger vi till Grekland, och längtar redan till vårt nästa äventyr - Norge!