April 2019 - Marocko - Essaouira

Det har tagit lite för lång tid att skriva om vad som var ett av våra favoritställen på resan. Men här kommer iallafall en beskrivning av den charmiga kuststaden Essaouira.

Essaouira var cirka tre och en halv timmes bussresa från Marrakech, och det enda stället där vi utan problem hittade ett boende utan att ha bokat i förväg. Precis som Marrakech har Essaouira en gammal stadsdel med charmiga smågator innanför en hög mur, och det är innanför dessa som alla turister vistas. Essaouira har samma marknadsstånd, hantverk och souvenirer, men är i jämförelse både mindre och lugnare än Marrakech. Eftersom det ligger precis vid havet, och dessutom på ett generellt väldigt blåsigt ställe, är det välkänt för såväl fisk som vind- och kitesurfing.

Vi bodde på en riad, Étoile de Mogador, med ett fint rum och en stor takterass där vi serverades frukost varje morgon - pain au chocolat, roti, jordgubbar och bröd. Essaouira var nog faktiskt där vi hittade den bästa maten denna resan. Vår allra första måltid när vi kom dit gick vi in på "första bästa" lokala restaurang, där vi beställde tajine med fisk - de sprang genast iväg för att handla ingredienser, och tog god tid på sig att laga maten. En stund senare blev vi serverade en slags "köttbullar" gjorda på salta sardiner, i tomatsås, vilket var väldigt gott! På kvällen letade vi upp ett av de väl omskrivna ställena vi hittade på TripAdvisor - Triskala. Det var ett väldigt mysigt ställe med bohemiska vibbar. Menyn var kort och varierad - och maten var fantastisk. Jag åt spindelkrabbskroketter med saffranssås, falafel med myntasås, och olika salldader; Valle åt blomkålssoppa med arganolja, och tajine med ratatouille och ägg.

Vår andra dag i Essaouira passade vi på att göra lite sightseeing nere i hamnen. Det var en idyllisk fiskehamn med både små och stora båtar i den speciella knallblå färgen som karaktäriserar Essaouira - och med lika många katter och fiskmåsar som det fanns fiskebåtar. Port du Scala, fortet som skymtats som hastigast i Game of Thrones, är vackert, sevärt och fotogeniskt - men kräver en inträdesavgift. Vid hamnen fanns också flertalet fiskebodar där man kan äta färsk fisk, och vi gick till en av dem för lunch, men hade inte en särskilt positiv upplevelse. På isen låg nämligen muränor, hajar, rödlistade fiskar, levande humrar med mera. Även om vi valde att äta vår lunch i en fiskebod som inte hade mest vanlig fisk, så kändes det inte jättebra.

Stranden i Essaouira är väldigt lång och platt, och skulle kunna vara perfekt för långa promenader, om det inte hade varit så blåsigt. Kommer man tillräckligt långt bort på stranden finns det dock möjligheter att rida på såväl hästar som dromedarer. För att fly undan blåsten kan kan man istället gå runt på marknaden eller frossa i jordgubbar och apelsiner. På kvällen av vår andra dag letade vi återigen upp en restaurang med hjälp av TripAdvisor, men en som låg väldigt nära vårt boende då vi var väldigt trötta. Vi hamnade på Le Vague Bleue, ett väldigt litet ställe med enbart fyra bord och en meny helt på franska som vi fick klura ut med hjälp av de andra middagsgästerna - det blev nämligen fullt väldigt snabbt. Först fick vi in ett litet fat med olika grönsaksröror och bröd, samt två små glas med smoothies. Till huvudrätt åt Valle gnocchi med olivsås, och jag fick marulk med potatis och sås. Vi var båda nöjda med maten, men noterade att räkorna som serverades en annan gäst såg väldigt goda ut...

Vår tredje dag spenderades vilsamt med läsning och promenader. På kvällen hade vi tänkt fira min födelsedag i förskott, och hade sett ut en restaurang som jag ville gå till: Les Alizes Mogador. Vi hade verkligen tur - när vi kom dit fanns det bara ett bord som inte var reserverat, som vi fick dela med ett par från Schweiz/Österrike. Här serverades trerättersmeny för 129 DIH där man fick välja mellan ett antal olika rätter där många var traditionellt marockanska - och många som vi ändå inte stött på någon annanstans. Till förrätt åt vi båda harira soppa (gott, men varmt). Till huvudrätt åt Valle vegetariska blandade rätter, och jag åt seffa - couscous och kycklign med kanel och florsocker. Gott och annorlunda, men lite väl sött för min smak och ganska mastigt. Till efterrätt åt Valle fruktsallad, och jag flan, något som liknade pannacotta och serverades med kaffesås (tror jag). Det var verkligen en spännande upplevelse och en perfekt middag, med mysig stämning, god mat, och väldigt trevlig kypare.


Och vad vi verkligen uppskattade med vår tur till Essaouira - vi hittade en liten butik med jättefina handmålade vaser - som vi inte sett någon annan stans! Två fina fick vi för 250 DIH. Så, sammanfattningsvis en väldigt trevlig vistelse med bra boende, en mysig liten kuststad för lugna dagar, och massvis med god mat och spännande restauranger.

April 2019 - Marocko - Marrakech

Resan till Marrakech i Marocko tog ungefär fyra och en halv timme i flygtid, och man reser bekvämt med direktflyg från Köpenhamn. Väl framme i Marrakech bör man dock räkna med att det tar extra tid - de verkar ha noggrann immigrationskontroll där man först ska fylla i en lapp, och sedan stå i långa köer för att få uppgifterna kontrollerade. För oss tog det cirka en timme innan vi var igenom, inte superroligt när man landat sent på kvällen och ska bli upphämtade. Det var tydligt att det var väldigt viktigt att man visste både namn och adress till sitt boende, då just denna fråga fick många vid disken att ta upp sina mobiltelefoner eller bokningsbekräftelser för att visa vart de skulle.

Vi hade bokat de första två nätterna i förväg på en riad som låg ganska centralt. Det kändes onekligen lite skumt när vi blev körda i minibuss genom stadens smala och trånga gator, tills vi kom till en plats där chauffören sa "Jag kan inte köra er längre nu, det kommer en kille och möter er för att visa sista vägen till boendet". Men vi fick vara godtrogna och lita på att det inte var några konstigheter - och väl framme vid boendet var vi tacksamma över att ha sluppit försöka navigera själva i mörkret.

Riaden är en klassisk boendetyp som det finns gott om i Marocko. Huset är ofta högt och smalt, och öppet i mitten. Det är alltså som en liten öppen fyrkantig yta i mitten, och alla rummen ligger runtomkring. Längst upp finns ofta en takterass där man kan njuta av sol och frisk luft och få sin frukost serverad.

Frukosten bestod ofta av kaffe/te, apelsinjuice, grovt bröd med smör, mjukost och sylt samt någon slags pannkaka. Brödet var runt, fluffigt och mättande, och verkade vara väldigt typiskt för området - det serverades både till frukost, lunch och middag och såldes på flera ställen i städerna. Det fanns två olika sorters "pannkakor" som man kunde få. Den ena, baghrir, verkade vara stekt på ena sidan och hade en massa små "hål". Den ska vara gjord på mannagryn och helt utan ägg, trots en lite äggig/gummiaktig konsistens. Den andra sorten kallas msemen och påminner mycket om roti som vi åt mycket i Sydostasien - fast inte riktigt lika frasiga. Apelsinjuicen var alltid färskpressad och fantastiskt god, och det fanns att tillgå till ett billigt pris överallt.

Första dagen var vårt huvuduppdrag att hitta en bankomat för att ta ut pengar till boendet och till fyradagarsturen som vi skulle åka iväg på dagen efter. Valutan kallas dirham, och hade en kurs som var nästan lika med svenska kronan, så det var lätt att hålla koll på vad saker kostade. Sökandet tog oss i vilket fall till det stora torget Jema ElFna. Det var en livlig plats med mycket ljud och människor. Här  fanns marknadsstånd, gatuförsäljare, ormtjusare, dresserade apor i kedjor, kvinnor som erbjöd hennatatueringar, vagnar som sålde juice (från 4kr per glas), taxibilar, med mera. På kvällen fylldes detta torg istället av matstånd, och vi hade gärna gått dit för att prova något men såg redan på avstånd hur otroligt mycket människor som samlades där - och valde istället att gå till en vanlig restaurang för en lugnare kväll.

Självklart gav vi oss också in i den oändliga labyrinten som  utgjorde marknaden. Här gick vi nästan vilse bland alla souvenirer, prylar och hantverk som de försöker sälja. Bland det vanligaste var porslin, lampor i metall, skor och väskor i läder, mattor, arganolja, kryddor, mynta (både färsk och torkad) och träfigurer. Som de flesta sådana här marknader är det svårt att veta vad som är handgjort och vad som är massproducerat, framförallt då mycket av det som säljs ser exakt likadant ut i nästan alla stånd. Vi fick åtminstone intrycket av att många läderprodukter var lokalt hantverk, då de hade en hel "lädersektion" av marknaden. Och som vanligt måste man såklart pruta hårt - ofta är utgångspriset ungefär det dubbla av vad det "borde" kosta.

Våra souvenirer blev: två porslinsskålar för totalt 120kr (vilket jag tyckte var dyrt, då de inte var i så prima skick), en liten trädromedar för 40kr, och två vackra vaser (som vi bara såg på ett enda ställe) för totalt 250kr.

Man blir lätt trött av att gå runt på marknaden som känns oändlig - det kändes ofta som att vi gick i cirklar eller nästan var vilse. Dessutom är de smala gatorna väldigt trafikerade - inte bara av människor utan också av åsnor, mopeder och cyklar, och det blev väldigt instängd luft som var fylld av avgaser. För att vila en stund var det perfekt att gå in på ett café eller en restaurang och ta sig upp till takterassen för lite lugn, ro och frisk luft.

Då vi mestadels äter vegetariskt insåg vi ganska snabbt att det inte var så jättestort utbud. Det finns två klassiska vegetariska rätter (som såklart har flera varianter med olika kött också): tagine och couscous. Tagine är namnet på ett lerkärl i vilken grönsakerna tillagas. Ofta var det pumpa, potatis, morot, kikärtor och paprika som var väldigt sparsamt kryddade. Couscous var väldigt likt, men såklart med en stor hög couscous i botten. Vi var förvånade över att dessa två rätter knappt var kryddade alls, då vi hade väntat oss väldigt smakrik mat. Efter att ha provat några varianter med kött eller fisk, så verkade det som att det är själva köttet som kryddas mest. Bland klassikerna finns kefta, som är en slags köttbullar i tomatsås, tillagade i en tagine. Dock så hade de ofta väldigt goda och smakrika kalla sallader som man kunde äta till förrätt - bland annat marockansk sallad (som påminde om den klassiska grekiska salladen, fast utan fetaost), aubergineröra, och picklade grönsaker. Vi åt också harira som är en vanlig förrätt i form av tomatsoppa, ofta med lite pasta eller kikärtor i.

Det hör också till tradition att dricka mintte; vi gjorde det bara enstaka gånger då vi ofta tyckte att det var lite beskt. De lokala dricker det helst med ganska mycket socker, vilket såklart neutraliserar beskan något. Däremot frossade vi i den fantastiskt goda apelsinjuicen!

Vi hittade flera guldkorn där vi åt fantastisk god mat, och de flesta hittade vi faktiskt via TripAdvisor. Ett ganska turistigt ställe, Corner Café, där man ibland kan behöva stå och köa för att få ett bort, hade lite moderna tappningar av lokala rätter som serverades i enorma portioner. Om man dessutom beställde en av deras alkoholfria drinkar till fick man tillräckligt med frukt på spätt i drinken för att utgöra en hel fruktsallad. Toubkal som ligger mitt på torget hade förvånansvärt billig och god mat, även om det var väldigt stort och välfyllt. Och ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på, som låg vid ett av de mindre torgen. Det var en restaurang som hade en lite extra hög takterass som bjöd på otroligt vacker utsikt efter att solen gått ner.

Vi "turistade" inte så jättemycket utöver marknaderna, utan tyckte det var ganska skönt att ligga och läsa på takterassen på vårt boende. Sista dagen gick vi dock till ett ställe som heter Secret Garden.  Det var en stor botanisk trädgård mitt i stan som verkligen blev som en liten oas - där var lugnt, tyst och fullt av vackra träd och växter.

  

För att återknyta till inledningen och hur viktigt det var att ha koll på sitt boende så blev vi också medvetna om vikten av att boka i förväg. Sedan tidigare resor har vi blivit vana vid att man enkelt kan gå runt i staden och bara knacka på för att fråga om det finns lediga rum - det visade sig dock vara väldigt svårt i Marrakech. När vi kom tillbaka från Essaouira i slutet av vår resa gick vi först till några boenden som vi hade kollat upp dagen innan på nätet, men ingen hade lediga rum. Vi började gå runt till alla som låg i närheten, och flera som låg mer centralt, men allt verkade vara fullt. Vi tänkte att högsäsongen nog börjar komma igång, så vi slog oss ner på ett café för att kolla på nätet igen. Mycket riktigt fanns det inte så mycket att välja på, men vi hittade några som annonserade om lediga rum. Men när vi gick runt till dem fick vi till svar från alla "tyvärr, det var precis någon annan som bokade det sista rummet". Något av ett tråkigt "sammanträffande" tänkte vi, och drog slutsatsen att det verkar som att det är någonting med att de gärna vill att man ska ha bokat sitt boende i förväg.

Till slut lyckades vi få ett rum i en undangömd riad där vi hamnat av en slump när vi kom tillbaka från fyradagarsturen - vi träffade på ett franskt par som erbjöd oss att bo hos dem (de verkade inte som att de hade rum ute på nätet, utan mest hyrde ut till folk de kände), och de var vänliga nog att låta oss bo där även de sista två nätterna, trots att de hade familj på besök. Eftersom Marocko är ett land där man bland annat pratar franska så var det inte så konstigt med ett fransktalande värdpar - men när det visade sig att de knappt kunde någon engelska alls så fick jag verkligen anstränga mig för att dra mig till minnes min gymnasiefranska. Framförallt då maken i paret var väldigt glad för att småprata - vi lyckades nog förstå varandra hyfsat bra för det mesta - men även det blev en del av äventyret på denna resa.

April 2019 - Marocko - Ait Ben Haddou, Ouarzazate, Zagora, Merzouga

Då vi gärna ville passa på att uppleva öknen så bokade vi en ordnad tur. I vanliga fall fixar vi helst allt själva för att komma undan de superturistiga ställena och inte behöva bli runtbussade i stora grupper, men den här gången bestämde vi oss för att köra på en ordnad tur - det verkade vara något krångligt att ordna med allt själva, framförallt i öknen, och dessutom var ingen av oss sugna på att köra bil i den marockanska trafiken. Många boenden i Marrakech erbjuder alternativ, och det går säkert att pruta lite, men eftersom vi ville komma iväg redan på onsdagen så bestämde vi oss för att boka via nätet. Det finns många företag som ordnar dessa turer, men de flesta verkar vara i princip identiska.

Det vanligaste är att åka 1-4 dagar, och 3-dagarsturen är kanske den som är mest populär. Vi hade läst på flera ställen att 4-dagarsturen rekommenderades för att få se allt i ett lite lugnare tempo, så vi bestämde oss för den.

Det var alltså bokat och klart redan innan vi kom till Marocko, men vi skulle betala i lokal valuta och behövde därför gå och ta ut pengar på morgonen första dagen och sedan möta upp en av organisatörerna som kom till vårt boende.

På morgonen hade vi fått besked om att vi skulle ta oss till torget, Jeema ElFnaa och vänta utanför det stora caféet Café France. Vi hade fått veta att vi först skulle åka tillsammans med en grupp som skulle på en 2-dagarstur, och att vi dag två skulle byta till en grupp som bokat en 3-dagarstur. Väl på torget hittade vi snabbt rätt minibuss, men chauffören var lite tveksam till det kvitto vi fått, då det tydligen inte såg ut som det brukade. Några telefonsamtal senare verkade det ändå vara okej, och vi började åka (tillsammans med två andra par). Efter ungefär fem minuter stanande vi dock på en gata och så fick vi alla byta till andra minibussar. Det hela var lätt kaotiskt och man kunde inte låta bli att undra över om de verkligen hade koll på läget. Vi hamnade iallafall i en minibuss som till slut blev full - vi var nog totalt ca 17 personer - och kunde åka iväg.

Första dagen bestod av en lång bilfärd. Slutdestinationen var sanddynerna utanför Zagora, och för att komma dit fick vi först köra upp över Atlasbergen. Det är ganska höga berg med många snöklädda toppar, så det var en otroligt vacker utsikt, men ganska svalt och blåsigt på de ställena vi stannade. Första längre stoppet var dock en gammal klassisk by, Ait Ben Haddou. Husen har byggts i flera omgångar, och vissa tros vara så gamla som från 1200-talet. Byn är mest känd för att ha medverkat i produktioner såsom Game of Thrones, Mumien, och Gladiator. Alla turister blev runtguidade i stora grupper, och man fick inte mycket tid till att själv gå runt och titta. Efteråt blev vi infösta på "turistrestaurangen" för lunch - inte jättespännande mat men klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi var hungriga. Därefter väntade ytterligare några timmars bilfärd till Zagora.

Vi åkte en bra bit utanför staden och blev avsläppta vid sidan av vägen, där en guide väntade på oss tillsammans med några dromedarer. Vi fick lämna våra stora väskor i bilen och bara ta med oss en liten ryggsäck med det vi behövde för övernattningen. Därefter blev det en skumpig (och ganska oglamorös) dromedartur över (de ganska små) sanddynerna. Det var väldigt blåsigt, så vi försökte vira in våra huvuden och ansikten bäst det gick enligt det sätt som guiderna visat oss. I själva lägret blev vi visade till våra tält, som vi fick dela fyra och fyra. Därefter blev vi inbjudna till det stora tältet, "matsalen" där vi satt och pratade och drack mintte. Middagen dröjde dock många timmar till, så vi hann gå ut och beundra natthimlen innan vi äntligen fick äta och gå och lägga oss.

På morgonen väckte de oss tidigt. Till "frukost" fick vi torra brödbitar som blivit över från middagen med lite smör och sylt, och te eller kaffe. Sedan packade vi ihop och gav oss upp på dromedarerna igen för att rida tillbaka i soluppgången. Målet för dagen var Ouarzazate, en annan gammal traditionell by som också använts i flera kända filmer, bland annat Star Wars och Prison Break. Efter lunch på ännu en "turistrestaurang" så var det dags för oss att byta minibuss. Vi blev tillsagda att stanna kvar vid restaurangen i ungefär en halvtimme, och därefter skulle vi bli upplockade av nästa grupp. Dock dröjde det nästan två och en halv timme, så jag hann bli väldigt nojig innan vi äntligen satt i rätt minibuss och var påväg därifrån. Vi påbörjade den långa färden mot den "riktiga" öknen, och vi stannade för att övernatta i vackra Dades Gorge. Det är en stor ravin eller klyfta med kala väggar och väldigt frodiga och gröna dalar. Det var dock väldigt kallt där, och hotellet där vi skulle övernatta hade inte mer än enstaka plusgrader i rummen (men som tur är varmdusch).

Tidigt på morgonen gav vi oss av och körde nästan hela dagen. Vid eftermiddagen var vi äntligen framme i Merzouga. På håll kunde man se de stora sanddynerna som nästan såg ut som kullar eller små berg. Även här fick vi låna varsin dromedar för att bli transporterade lite längre in bland dynerna. När vi stannade tog vi av oss skor och strumpor och tog oss upp för en av de högsta sanddynerna. Där spenderade vi hela eftermiddagen med att ta kort på omgivningen och varandra i väntan på solnedgången. Det blev både svalt och blåsigt innan det var dags att ta sig tillbaka. Ett beslut från regeringen hade kommit bara dagar tidigare om att det skulle bli ett skyddat område, och därför fick man inte övernatta i själva ökenområdet. Istället hade de flyttat lägret med alla tälten till utkanten av staden. Även här fick vi vänta länge på middagen innan vi kunde gå och lägga oss i våra delade tält.

På morgonen fick vi vakna av oss själva, så vi missade själva soluppgången, men passade på att njuta av morgonsolen ändå. Direkt efter frukost fick vi sätta oss i minibussen igen då det väntade en cirka 10 timmar lång bilfärd tillbaka till Marrakech.

På det stora hela var vi nöjda med turen - vi hade såklart uppskattat att få gå runt själva, att slippa "köpstoppen" där de försökte sälja mattor, örter, smycken och annat, och att välja själva var vi skulle äta och hur mycket tid vi skulle spendera var. Men det kändes ändå som ett helt okej alternativ för att slippa ordna med allting själva. Fyra dagar kändes också som en ganska lagom längd; vi var väldigt glada att vi fick möjligheten att komma till sanddynerna i Merzouga, som var betydligt mer imponerande än de i Zagora.