Det vanligaste är att åka 1-4 dagar, och 3-dagarsturen är kanske den som är mest populär. Vi hade läst på flera ställen att 4-dagarsturen rekommenderades för att få se allt i ett lite lugnare tempo, så vi bestämde oss för den.
Det var alltså bokat och klart redan innan vi kom till Marocko, men vi skulle betala i lokal valuta och behövde därför gå och ta ut pengar på morgonen första dagen och sedan möta upp en av organisatörerna som kom till vårt boende.
På morgonen hade vi fått besked om att vi skulle ta oss till torget, Jeema ElFnaa och vänta utanför det stora caféet Café France. Vi hade fått veta att vi först skulle åka tillsammans med en grupp som skulle på en 2-dagarstur, och att vi dag två skulle byta till en grupp som bokat en 3-dagarstur. Väl på torget hittade vi snabbt rätt minibuss, men chauffören var lite tveksam till det kvitto vi fått, då det tydligen inte såg ut som det brukade. Några telefonsamtal senare verkade det ändå vara okej, och vi började åka (tillsammans med två andra par). Efter ungefär fem minuter stanande vi dock på en gata och så fick vi alla byta till andra minibussar. Det hela var lätt kaotiskt och man kunde inte låta bli att undra över om de verkligen hade koll på läget. Vi hamnade iallafall i en minibuss som till slut blev full - vi var nog totalt ca 17 personer - och kunde åka iväg.
Första dagen bestod av en lång bilfärd. Slutdestinationen var sanddynerna utanför Zagora, och för att komma dit fick vi först köra upp över Atlasbergen. Det är ganska höga berg med många snöklädda toppar, så det var en otroligt vacker utsikt, men ganska svalt och blåsigt på de ställena vi stannade. Första längre stoppet var dock en gammal klassisk by, Ait Ben Haddou. Husen har byggts i flera omgångar, och vissa tros vara så gamla som från 1200-talet. Byn är mest känd för att ha medverkat i produktioner såsom Game of Thrones, Mumien, och Gladiator. Alla turister blev runtguidade i stora grupper, och man fick inte mycket tid till att själv gå runt och titta. Efteråt blev vi infösta på "turistrestaurangen" för lunch - inte jättespännande mat men klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi var hungriga. Därefter väntade ytterligare några timmars bilfärd till Zagora.
Vi åkte en bra bit utanför staden och blev avsläppta vid sidan av vägen, där en guide väntade på oss tillsammans med några dromedarer. Vi fick lämna våra stora väskor i bilen och bara ta med oss en liten ryggsäck med det vi behövde för övernattningen. Därefter blev det en skumpig (och ganska oglamorös) dromedartur över (de ganska små) sanddynerna. Det var väldigt blåsigt, så vi försökte vira in våra huvuden och ansikten bäst det gick enligt det sätt som guiderna visat oss. I själva lägret blev vi visade till våra tält, som vi fick dela fyra och fyra. Därefter blev vi inbjudna till det stora tältet, "matsalen" där vi satt och pratade och drack mintte. Middagen dröjde dock många timmar till, så vi hann gå ut och beundra natthimlen innan vi äntligen fick äta och gå och lägga oss.
På morgonen väckte de oss tidigt. Till "frukost" fick vi torra brödbitar som blivit över från middagen med lite smör och sylt, och te eller kaffe. Sedan packade vi ihop och gav oss upp på dromedarerna igen för att rida tillbaka i soluppgången. Målet för dagen var Ouarzazate, en annan gammal traditionell by som också använts i flera kända filmer, bland annat Star Wars och Prison Break. Efter lunch på ännu en "turistrestaurang" så var det dags för oss att byta minibuss. Vi blev tillsagda att stanna kvar vid restaurangen i ungefär en halvtimme, och därefter skulle vi bli upplockade av nästa grupp. Dock dröjde det nästan två och en halv timme, så jag hann bli väldigt nojig innan vi äntligen satt i rätt minibuss och var påväg därifrån. Vi påbörjade den långa färden mot den "riktiga" öknen, och vi stannade för att övernatta i vackra Dades Gorge. Det är en stor ravin eller klyfta med kala väggar och väldigt frodiga och gröna dalar. Det var dock väldigt kallt där, och hotellet där vi skulle övernatta hade inte mer än enstaka plusgrader i rummen (men som tur är varmdusch).
Tidigt på morgonen gav vi oss av och körde nästan hela dagen. Vid eftermiddagen var vi äntligen framme i Merzouga. På håll kunde man se de stora sanddynerna som nästan såg ut som kullar eller små berg. Även här fick vi låna varsin dromedar för att bli transporterade lite längre in bland dynerna. När vi stannade tog vi av oss skor och strumpor och tog oss upp för en av de högsta sanddynerna. Där spenderade vi hela eftermiddagen med att ta kort på omgivningen och varandra i väntan på solnedgången. Det blev både svalt och blåsigt innan det var dags att ta sig tillbaka. Ett beslut från regeringen hade kommit bara dagar tidigare om att det skulle bli ett skyddat område, och därför fick man inte övernatta i själva ökenområdet. Istället hade de flyttat lägret med alla tälten till utkanten av staden. Även här fick vi vänta länge på middagen innan vi kunde gå och lägga oss i våra delade tält.
På morgonen fick vi vakna av oss själva, så vi missade själva soluppgången, men passade på att njuta av morgonsolen ändå. Direkt efter frukost fick vi sätta oss i minibussen igen då det väntade en cirka 10 timmar lång bilfärd tillbaka till Marrakech.
På det stora hela var vi nöjda med turen - vi hade såklart uppskattat att få gå runt själva, att slippa "köpstoppen" där de försökte sälja mattor, örter, smycken och annat, och att välja själva var vi skulle äta och hur mycket tid vi skulle spendera var. Men det kändes ändå som ett helt okej alternativ för att slippa ordna med allting själva. Fyra dagar kändes också som en ganska lagom längd; vi var väldigt glada att vi fick möjligheten att komma till sanddynerna i Merzouga, som var betydligt mer imponerande än de i Zagora.
Det var alltså bokat och klart redan innan vi kom till Marocko, men vi skulle betala i lokal valuta och behövde därför gå och ta ut pengar på morgonen första dagen och sedan möta upp en av organisatörerna som kom till vårt boende.
På morgonen hade vi fått besked om att vi skulle ta oss till torget, Jeema ElFnaa och vänta utanför det stora caféet Café France. Vi hade fått veta att vi först skulle åka tillsammans med en grupp som skulle på en 2-dagarstur, och att vi dag två skulle byta till en grupp som bokat en 3-dagarstur. Väl på torget hittade vi snabbt rätt minibuss, men chauffören var lite tveksam till det kvitto vi fått, då det tydligen inte såg ut som det brukade. Några telefonsamtal senare verkade det ändå vara okej, och vi började åka (tillsammans med två andra par). Efter ungefär fem minuter stanande vi dock på en gata och så fick vi alla byta till andra minibussar. Det hela var lätt kaotiskt och man kunde inte låta bli att undra över om de verkligen hade koll på läget. Vi hamnade iallafall i en minibuss som till slut blev full - vi var nog totalt ca 17 personer - och kunde åka iväg.
Första dagen bestod av en lång bilfärd. Slutdestinationen var sanddynerna utanför Zagora, och för att komma dit fick vi först köra upp över Atlasbergen. Det är ganska höga berg med många snöklädda toppar, så det var en otroligt vacker utsikt, men ganska svalt och blåsigt på de ställena vi stannade. Första längre stoppet var dock en gammal klassisk by, Ait Ben Haddou. Husen har byggts i flera omgångar, och vissa tros vara så gamla som från 1200-talet. Byn är mest känd för att ha medverkat i produktioner såsom Game of Thrones, Mumien, och Gladiator. Alla turister blev runtguidade i stora grupper, och man fick inte mycket tid till att själv gå runt och titta. Efteråt blev vi infösta på "turistrestaurangen" för lunch - inte jättespännande mat men klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi var hungriga. Därefter väntade ytterligare några timmars bilfärd till Zagora.
Vi åkte en bra bit utanför staden och blev avsläppta vid sidan av vägen, där en guide väntade på oss tillsammans med några dromedarer. Vi fick lämna våra stora väskor i bilen och bara ta med oss en liten ryggsäck med det vi behövde för övernattningen. Därefter blev det en skumpig (och ganska oglamorös) dromedartur över (de ganska små) sanddynerna. Det var väldigt blåsigt, så vi försökte vira in våra huvuden och ansikten bäst det gick enligt det sätt som guiderna visat oss. I själva lägret blev vi visade till våra tält, som vi fick dela fyra och fyra. Därefter blev vi inbjudna till det stora tältet, "matsalen" där vi satt och pratade och drack mintte. Middagen dröjde dock många timmar till, så vi hann gå ut och beundra natthimlen innan vi äntligen fick äta och gå och lägga oss.
På morgonen väckte de oss tidigt. Till "frukost" fick vi torra brödbitar som blivit över från middagen med lite smör och sylt, och te eller kaffe. Sedan packade vi ihop och gav oss upp på dromedarerna igen för att rida tillbaka i soluppgången. Målet för dagen var Ouarzazate, en annan gammal traditionell by som också använts i flera kända filmer, bland annat Star Wars och Prison Break. Efter lunch på ännu en "turistrestaurang" så var det dags för oss att byta minibuss. Vi blev tillsagda att stanna kvar vid restaurangen i ungefär en halvtimme, och därefter skulle vi bli upplockade av nästa grupp. Dock dröjde det nästan två och en halv timme, så jag hann bli väldigt nojig innan vi äntligen satt i rätt minibuss och var påväg därifrån. Vi påbörjade den långa färden mot den "riktiga" öknen, och vi stannade för att övernatta i vackra Dades Gorge. Det är en stor ravin eller klyfta med kala väggar och väldigt frodiga och gröna dalar. Det var dock väldigt kallt där, och hotellet där vi skulle övernatta hade inte mer än enstaka plusgrader i rummen (men som tur är varmdusch).
Tidigt på morgonen gav vi oss av och körde nästan hela dagen. Vid eftermiddagen var vi äntligen framme i Merzouga. På håll kunde man se de stora sanddynerna som nästan såg ut som kullar eller små berg. Även här fick vi låna varsin dromedar för att bli transporterade lite längre in bland dynerna. När vi stannade tog vi av oss skor och strumpor och tog oss upp för en av de högsta sanddynerna. Där spenderade vi hela eftermiddagen med att ta kort på omgivningen och varandra i väntan på solnedgången. Det blev både svalt och blåsigt innan det var dags att ta sig tillbaka. Ett beslut från regeringen hade kommit bara dagar tidigare om att det skulle bli ett skyddat område, och därför fick man inte övernatta i själva ökenområdet. Istället hade de flyttat lägret med alla tälten till utkanten av staden. Även här fick vi vänta länge på middagen innan vi kunde gå och lägga oss i våra delade tält.
På morgonen fick vi vakna av oss själva, så vi missade själva soluppgången, men passade på att njuta av morgonsolen ändå. Direkt efter frukost fick vi sätta oss i minibussen igen då det väntade en cirka 10 timmar lång bilfärd tillbaka till Marrakech.
På det stora hela var vi nöjda med turen - vi hade såklart uppskattat att få gå runt själva, att slippa "köpstoppen" där de försökte sälja mattor, örter, smycken och annat, och att välja själva var vi skulle äta och hur mycket tid vi skulle spendera var. Men det kändes ändå som ett helt okej alternativ för att slippa ordna med allting själva. Fyra dagar kändes också som en ganska lagom längd; vi var väldigt glada att vi fick möjligheten att komma till sanddynerna i Merzouga, som var betydligt mer imponerande än de i Zagora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar