Vi hade bokat de första två nätterna i förväg på en riad som låg ganska centralt. Det kändes onekligen lite skumt när vi blev körda i minibuss genom stadens smala och trånga gator, tills vi kom till en plats där chauffören sa "Jag kan inte köra er längre nu, det kommer en kille och möter er för att visa sista vägen till boendet". Men vi fick vara godtrogna och lita på att det inte var några konstigheter - och väl framme vid boendet var vi tacksamma över att ha sluppit försöka navigera själva i mörkret.
Riaden är en klassisk boendetyp som det finns gott om i Marocko. Huset är ofta högt och smalt, och öppet i mitten. Det är alltså som en liten öppen fyrkantig yta i mitten, och alla rummen ligger runtomkring. Längst upp finns ofta en takterass där man kan njuta av sol och frisk luft och få sin frukost serverad.
Frukosten bestod ofta av kaffe/te, apelsinjuice, grovt bröd med smör, mjukost och sylt samt någon slags pannkaka. Brödet var runt, fluffigt och mättande, och verkade vara väldigt typiskt för området - det serverades både till frukost, lunch och middag och såldes på flera ställen i städerna. Det fanns två olika sorters "pannkakor" som man kunde få. Den ena, baghrir, verkade vara stekt på ena sidan och hade en massa små "hål". Den ska vara gjord på mannagryn och helt utan ägg, trots en lite äggig/gummiaktig konsistens. Den andra sorten kallas msemen och påminner mycket om roti som vi åt mycket i Sydostasien - fast inte riktigt lika frasiga. Apelsinjuicen var alltid färskpressad och fantastiskt god, och det fanns att tillgå till ett billigt pris överallt.
Första dagen var vårt huvuduppdrag att hitta en bankomat för att ta ut pengar till boendet och till fyradagarsturen som vi skulle åka iväg på dagen efter. Valutan kallas dirham, och hade en kurs som var nästan lika med svenska kronan, så det var lätt att hålla koll på vad saker kostade. Sökandet tog oss i vilket fall till det stora torget Jema ElFna. Det var en livlig plats med mycket ljud och människor. Här fanns marknadsstånd, gatuförsäljare, ormtjusare, dresserade apor i kedjor, kvinnor som erbjöd hennatatueringar, vagnar som sålde juice (från 4kr per glas), taxibilar, med mera. På kvällen fylldes detta torg istället av matstånd, och vi hade gärna gått dit för att prova något men såg redan på avstånd hur otroligt mycket människor som samlades där - och valde istället att gå till en vanlig restaurang för en lugnare kväll.
Självklart gav vi oss också in i den oändliga labyrinten som utgjorde marknaden. Här gick vi nästan vilse bland alla souvenirer, prylar och hantverk som de försöker sälja. Bland det vanligaste var porslin, lampor i metall, skor och väskor i läder, mattor, arganolja, kryddor, mynta (både färsk och torkad) och träfigurer. Som de flesta sådana här marknader är det svårt att veta vad som är handgjort och vad som är massproducerat, framförallt då mycket av det som säljs ser exakt likadant ut i nästan alla stånd. Vi fick åtminstone intrycket av att många läderprodukter var lokalt hantverk, då de hade en hel "lädersektion" av marknaden. Och som vanligt måste man såklart pruta hårt - ofta är utgångspriset ungefär det dubbla av vad det "borde" kosta.
Våra souvenirer blev: två porslinsskålar för totalt 120kr (vilket jag tyckte var dyrt, då de inte var i så prima skick), en liten trädromedar för 40kr, och två vackra vaser (som vi bara såg på ett enda ställe) för totalt 250kr.
Man blir lätt trött av att gå runt på marknaden som känns oändlig - det kändes ofta som att vi gick i cirklar eller nästan var vilse. Dessutom är de smala gatorna väldigt trafikerade - inte bara av människor utan också av åsnor, mopeder och cyklar, och det blev väldigt instängd luft som var fylld av avgaser. För att vila en stund var det perfekt att gå in på ett café eller en restaurang och ta sig upp till takterassen för lite lugn, ro och frisk luft.
Då vi mestadels äter vegetariskt insåg vi ganska snabbt att det inte var så jättestort utbud. Det finns två klassiska vegetariska rätter (som såklart har flera varianter med olika kött också): tagine och couscous. Tagine är namnet på ett lerkärl i vilken grönsakerna tillagas. Ofta var det pumpa, potatis, morot, kikärtor och paprika som var väldigt sparsamt kryddade. Couscous var väldigt likt, men såklart med en stor hög couscous i botten. Vi var förvånade över att dessa två rätter knappt var kryddade alls, då vi hade väntat oss väldigt smakrik mat. Efter att ha provat några varianter med kött eller fisk, så verkade det som att det är själva köttet som kryddas mest. Bland klassikerna finns kefta, som är en slags köttbullar i tomatsås, tillagade i en tagine. Dock så hade de ofta väldigt goda och smakrika kalla sallader som man kunde äta till förrätt - bland annat marockansk sallad (som påminde om den klassiska grekiska salladen, fast utan fetaost), aubergineröra, och picklade grönsaker. Vi åt också harira som är en vanlig förrätt i form av tomatsoppa, ofta med lite pasta eller kikärtor i.
Det hör också till tradition att dricka mintte; vi gjorde det bara enstaka gånger då vi ofta tyckte att det var lite beskt. De lokala dricker det helst med ganska mycket socker, vilket såklart neutraliserar beskan något. Däremot frossade vi i den fantastiskt goda apelsinjuicen!
Vi hittade flera guldkorn där vi åt fantastisk god mat, och de flesta hittade vi faktiskt via TripAdvisor. Ett ganska turistigt ställe, Corner Café, där man ibland kan behöva stå och köa för att få ett bort, hade lite moderna tappningar av lokala rätter som serverades i enorma portioner. Om man dessutom beställde en av deras alkoholfria drinkar till fick man tillräckligt med frukt på spätt i drinken för att utgöra en hel fruktsallad. Toubkal som ligger mitt på torget hade förvånansvärt billig och god mat, även om det var väldigt stort och välfyllt. Och ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på, som låg vid ett av de mindre torgen. Det var en restaurang som hade en lite extra hög takterass som bjöd på otroligt vacker utsikt efter att solen gått ner.
Vi "turistade" inte så jättemycket utöver marknaderna, utan tyckte det var ganska skönt att ligga och läsa på takterassen på vårt boende. Sista dagen gick vi dock till ett ställe som heter Secret Garden. Det var en stor botanisk trädgård mitt i stan som verkligen blev som en liten oas - där var lugnt, tyst och fullt av vackra träd och växter.
För att återknyta till inledningen och hur viktigt det var att ha koll på sitt boende så blev vi också medvetna om vikten av att boka i förväg. Sedan tidigare resor har vi blivit vana vid att man enkelt kan gå runt i staden och bara knacka på för att fråga om det finns lediga rum - det visade sig dock vara väldigt svårt i Marrakech. När vi kom tillbaka från Essaouira i slutet av vår resa gick vi först till några boenden som vi hade kollat upp dagen innan på nätet, men ingen hade lediga rum. Vi började gå runt till alla som låg i närheten, och flera som låg mer centralt, men allt verkade vara fullt. Vi tänkte att högsäsongen nog börjar komma igång, så vi slog oss ner på ett café för att kolla på nätet igen. Mycket riktigt fanns det inte så mycket att välja på, men vi hittade några som annonserade om lediga rum. Men när vi gick runt till dem fick vi till svar från alla "tyvärr, det var precis någon annan som bokade det sista rummet". Något av ett tråkigt "sammanträffande" tänkte vi, och drog slutsatsen att det verkar som att det är någonting med att de gärna vill att man ska ha bokat sitt boende i förväg.
Till slut lyckades vi få ett rum i en undangömd riad där vi hamnat av en slump när vi kom tillbaka från fyradagarsturen - vi träffade på ett franskt par som erbjöd oss att bo hos dem (de verkade inte som att de hade rum ute på nätet, utan mest hyrde ut till folk de kände), och de var vänliga nog att låta oss bo där även de sista två nätterna, trots att de hade familj på besök. Eftersom Marocko är ett land där man bland annat pratar franska så var det inte så konstigt med ett fransktalande värdpar - men när det visade sig att de knappt kunde någon engelska alls så fick jag verkligen anstränga mig för att dra mig till minnes min gymnasiefranska. Framförallt då maken i paret var väldigt glad för att småprata - vi lyckades nog förstå varandra hyfsat bra för det mesta - men även det blev en del av äventyret på denna resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar