Dag 130, Mandalay - Bagan - Kalaw - Inle Lake, Myanmar

När vårt Bangkokflyg landade i Myanmar visste vi inte riktigt vad vi skulle vänta oss av landet. Men trots att Mandalay inte gav så bra första intryck tog det inte många dagar innan vi stortrivdes. Sedan dess har vi ätit otaliga currys, sett otaliga pagodor och klättrat upp för otaliga kullar och berg. När vi skriver det här är det snart dags att lämna landet, och trots att jag längtar till havet önskar jag verkligen att vi hade haft några dagar till här. Eftersom det ännu inte är alltför turistat är det verkligen en bra tid att besöka landet. Vi har mött så mycket vänliga människor här, och verkligen haft en fantastisk tid! Och här finns så mycket att se, väldigt mycket vackra vyer, så jag skulle verkligen rekommendera att åka hit, även om just den här tiden på året är i varmaste laget.

Vår första destination var som sagt Mandalay, en ganska stor stad som är uppbyggd på samma sätt som amerikanska storstäder, med ett rutnät av numrerade gator. Staden är ganska smutsig och trafiken är kaotisk, och om man går runt på gatorna önskar man att man hade munskydd för att slippa avgaserna. Sighterna här finns dock utanför stan, och vi inkluderade en del av dem i en dagstur som vi bokade på vårt hotell. Vi fick bland annat se en buddha (Mahamuni Paya) som varje dag bättras på med bladguld och nu har ett 15 cm lager av rent guld. Att sätta på dessa guldflagor är dock något bara män tillåts; kvinnorna får sitta och titta på. Vi fick se ett munktåg (frukosttåg) i ett klosterområdet där det bodde över 6000 munkar, det var dock väldigt turistat, samt hantverk i form av väveri och träfigurer och -tavlor. Vi klättrade upp för Sagaing hill och blickade ut över de många närliggande pagodorna, och slutligen åkte vi till U'Bein Bridge, världens längsta teakbro, som är en populär solnedgångsvy (men som jag har hört är mycket mindre turistad för soluppgången). Utöver detta klättrade vi även upp för Mandalay Hill för att se en solnedgång, men även där var en hel del turister.

U'Bein Bridge

Från Mandalay bokade vi ofattbart billigt (1,6 dollar per person) men väldigt obekvämt nattåg till Bagan. I Bagan måste man betala en "arkeologisk zon"-avgift, som nu tyvärr är uppe i 20 dollar per person. Bagan var det ställa där vi hade svårast att hitta ett billigt boende; det finns en del för 15 dollar men de hade inga lediga rum, så till slut hittade vi ett för 20 dollar, och det har änsålänge varit vårt dyraste boende i Myanmar. Bagan är lite som Angkor, fast med pagodor och kloster istället för tempel och ruiner. Det är otroligt vackert och häftigt, och väl värt en dag eller två av utforskning, vilket enkelt kan göras med cykel. Det finns ett par stora tempel/pagodor som är väl värda ett besök, men de som är mest givande är de i utkanten, som man kan klättra upp i, och dit inte så många turister orkar ta sig. De flesta av de pagodor man kan klättra upp i erbjuder en fantastisk, oslagbar utsikt, framförallt strax efter soluppgången eller strax innan solnedgången. I Bagan åt vi också en av de bästa currymåltiderna i hela Myanmar (namn). Och man får räkna med att bli smutsig om fötterna - i alla tempel råder förbud mot skor, strumpor, korta shorts och linnen med alltför tunna axelband. Det är bäst att ge sig ut tidigt eller sent på dagen; Bagan var en av de varmaste platser vi besökte i Myanmar.

Några av templen:

Ananda Pagoda, sägs vara det vackraste templet, även om vi inte riktigt håller med. Det är iallafall ett av de större, och bidrar även med gratis påfyllning av vattenflaskor! Shwe San Daw Paya är väldigt populärt kring solnedgången, men som allra bäst kring tre-fyra innan folkmassorna kommer. Dhamma Yan Gyi Temple är det största i Bagan. Pya Tha Da är ett av templen som man kan klättra upp i. Sin Byu Shin Complex är ett övergivet gammalt kloster som är helt magiskt - en fantastisk utsikt och inga andra turister; helt klart vår favorit! Dhamma Ya Zi Ka Zedi är ett femkantigt tempel som är ganska häftigt. Utvöver dessa är även Hti Lo Min Lo, That Byin Nyu samt Sulamani värt att besöka.

Utsiktfrån Sin Byu Shin

Soluppgångsvy

Från Bagan åkte vi vidare till Kalaw, där man mest övernattar inför en trek. Vi bokade in oss på en tredagarstrek som tog oss från Kalaw till Inle Lake, vilket var en av våra bästa upplevelser i Myanmar. Vi hade bra sällskap av sex andra trekkare och en guide som var otroligt duktig och hade många historier att berätta. Stora delar av trekken gick genom landsbygden, ofta på bred väg, så utmaningen bestod i att orka gå långt i den 40-gradiga solen som stod högt på himlen. Första natten sov vi i en by, i en sorts homestay, och andra natten sov vi i ett kloster. Vi möttes alltid upp av två som lagade vår mat under trekken, och vi fick riktigt god mat! Många currygrytor, indiska pannkakor, grönsaksröror och mycket annat gott. Vi såg vackra solnedgångar och många fantastiska vyer, och hade verkligen bra sällskap. Hela äventyret avslutades med en båttur på Inle Lake, som var otroligt vacker, med berg runt omkring, och fiskare som jobbar från sina små båtar.

Vi stannade ytterligare två dagar i Inle Lake. Första dagen tog vi en båttur i sällskap med vårt gäng från trekken, och besökte väveri, tobaksfabrik, silversmedja, en pagoda och ett kloster. Sighterna i sig var inte de mest spännande, men båtturen i sig var det som gjorde hela dagen - en båt kostade 20 dollar för en dag, vilket vi delade på sju personer. Efter denna tur splittrades gruppen, men Davy, en kille från Belgien hade samma planer som vi och gjorde oss sällskap hela vägen ner till Mawlamyine. Vår andra dag i Inle Lake hyrde vi cyklar och cyklade upp till en vingård. Där hade de vinprovning av lokala sorter för två dollar, och vi njöt av tillställelsen (första gången vi dricker vin på resan) i skuggan ett tag. Resten av dagen bestämmer vi oss för att det är för varmt för att cykla några längre sträckor,och nöjer oss med god mat, burmesiskt te (chaite med kondenserad mjölk, med snacks till), mer god mat och fatöl (0,6 dollar) tills det var dags att ta nattbussen vidare.

Klassisk bild av en fiskare i Inne Lake

Vinprovning

Dag 113, Del I: Chiang Rai - Pai, Thailand

Tänkte att jag skulle dela upp det här inlägget i två delar. Mest för att det varit ganska händelserikt, och för att det finns många bilder. Jag börjar såhär iallafall.

Från Laos till Thailand landade vi i Chiang Rai. Staden är inte speciellt vacker, men har sin charm i annat. Här är betydligt mindre turister än i Chiang Mai och Bangkok, och därmed är det också lätt att hitta billigt boende och billigt allting annat. Ganska mycket av en slump hade vi lyckats timea in det så att vi anlände lagom till helgen, då Chiang Rai visar upp sig från sin bästa sida. Lördag och söndagkväll händer något som kallas Walking street - då en lång gata och några sidogator förvandlas till en marknad. Detta fenomen, framförallt i just denna stad, har gett oss bland våra bästa marknadsupplevelser. Förutom alla souvenirer du kan tänka dig finns här också oändligt med mat och snacks. Just denna marknad verkar verkligen vara gjord för att man ska låta sin middag bestå av en massa småplock som kan ätas medan man går. Bland favoriterna fanns våfflor, vårrullar och kokosnötsglass med kokosmjölk och kokoskött, serverat i en kokosnötshalva (för 20 baht!). Är man i Chiang Rai någon annan dag i veckan kan man istället traska ner till busstationen, som förvandlas till Night Bazaar på kvällen. Något mindre mat men lika mycket souvenirer!

Vad man gör annars är att boka turer eller trekker. Det finns många sevärdheter i omkretsen, och eftersom vi nyligen varit ute och trekkat bestämde vi oss för att ta en fullspäckad sightseeingdag. Denna tur innefattade: White Temple (helvitt tempel), Black House (hus med en massa djurhudar och -ben), Monkey Cave (aporna var större attraktion än grottan), en fantastisk lunch- + efterrättsbuffé (tänk er oändliga mängder med mango sticky rice...), Mae Sai (Thailands nordligaste punkt), Golden Triangle (Treriksröset mellan Thailand, Laos och Myanmar) och ett Opiummuseum. Utöver detta hade man också möjlighet att besöka en by med olika minoritetsfolk, bland annat Long Neck, men det kostade 300 baht i inträde, och bara att fem olika stammar skulle bosätta sig på samma ställe och bli besökta av turister hela dagarna kändes lite fel, så det skippade vi. White Temple var definitivt en av höjdpunkterna; väldigt häftig arkitektur väger upp mot alla turisterna. Det bör vara enkelt att ta sig hit på egen hand, och inträdet är gratis.

Golden Triangle var sjunde - och sista - gången vi befann oss intill Mekongfloden för den här resan.

Fötterna i Thailand, men med Myanmar i bakgrunden

White Temple

White Temple

Inte så blyga apor...

Så, från Chiang Rai skulle vi åka vidare till Pai, var planen. Men eftersom all transport dit går via Chiang Mai, som vi ändå skulle till, bestämde vi oss för att ändra planerna lite. Vi var i Chiang Mai lite mer än en dag, låste in våra väskor på guesthouset och hyrde en motorcykel för tre dagar, och så körde vi upp till Pai. För enkelhetens skull kommer dock hela Chiang Mai-vistelsen att hamna i nästa inlägg.

Att köra denna sträcka innebär många vackra vyer, men man ska räkna med att det är brant och kurvigt. Totalt är sträckan 135 km lång och har så mycket som 762 kurvor. Detta är alltså enkel väg. Tur att man inte är åksjuk! Om Pai kan sägas att det är något av en idyll, en romantisk getaway. Här finns otaliga resorter med mysiga bungalows, i alla prisklasser, och överallt ser man varianter på stadens slogan "Love Pai" eller "Pai in love". Vi hittade oss en mysig bungalow i en lummig trädgård strax utanför stan och stortrivdes. Hela vistelsen gick mest ut på att ta det lugnt, men ändå hann vi med lite marknad, se Pai Canyon, som är väldigt imponerande och vackert, och en tur på en elefant.

Jag googlade lite på elefantställen i närheten av Pai, och hittade Joy's elephant camp - ett ställe där elefanterna bara jobbade fyra timmar om dagen, och endast på morgonen innan det blev för varmt. Det verkade vara ett ställe där de verkligen tog bra hand om elefanterna, men när vi väl kom dit var det tydligt att de inte hade haft någon verksamhet på några år. Vi blev lite besvikna, men fick ändå en upplevelse från stället bredvid - Noi's elephant camp. Det verkade som att de var snälla mot elefanterna här också, men de hade bara två elefanter som då fick sättas i arbete så fort det kom turister. Här betalade vi 400 baht för en timmes elefantridning. Vi red barbacka på en elefantdam som var väldigt snäll och väldigt väldresserad. Lite oväntat var dock att det ingick "bad" nere i floden. Vi tänkte att vi kanske skulle bli lite lätt duschade med vatten, men var inte riktigt förberedd på att elefantföraren skulle börja kommendera cirkuskonster avsedda för att kasta av oss. Vilket ändå blev ganska roligt, även om vi till slut fick säga till att vi tyckte det var nog. Och i den varma solen torkade vi ganska fort, trots att vi var helt genomblöta.

Allt som allt är Pai en ganska liten stad, men här finns att göra och här finns alla möjligheter till att slappna av och ta det lugnt, om man är ute efter några slappa dagar i en hängmatta, eller bara vill strosa runt och dricka stora fruktshaker för 20-30 baht. Dessutom verkar Pai vara känt för sina många jordgubbsodlingar - vi var lite skeptiska först, men de var faktiskt väldigt goda! Nästan svensk kvalitet ;)

En av de brantare kurvorna

Och såhär kunde vägskyltarna se ut...

Love Pai!