November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del I

Första delen om vår dyksemester till Indonesien, specifikt om de första tio dagarna som spenderades ombord en liveaboard.

Raja Ampat sägs vara ett av världens bästa dykställen. Området är en stor marin nationalpark, vilket gör att de kan skydda korallreven och fiskarna. Det är beläget i närheten av Västpapua, och det är också dit man flyger när man ska ta sig till Raja Ampat. Vi hade en total restid på tjugosex timmar ner - vi flög med Qatar airways från Köpenhamn via Doha till Jakarta, där vi fick checka in vårt bagage på nytt inför sista etappen till Sorong med det lokala flygbolaget Garuda Indonesia. Väl framme i Sorong checkade vi in på ett hotell i närheten av flygplatsen. Vi var ganska utmattade och spenderade större delen av dagen (och natten) med att sova.

Tidigt nästa morgon checkade vi ut och gick till ett annat hotell i närheten, där vi blev upplockade med bil och körda till färjeläget. Vi mötte upp några av de andra som också skulle med samma liveaboard som vi, och satte oss sedan på den cirka två timmar långa färjan till Waisai, som man kan säga är själva porten ut till Raja Ampat-området.

Vår liveaboard var en stor, ombyggd segelbåt med såväl soldäck och lounge som plats för all dykutrustning. Vi var 12 dykare på båten, tre dykguider plus besättningen. Jag och Valle hade en egen koj under däck som var precis så stor att det fick plats en våningssäng och lite utrymme för väskorna.

            

Efter att vi packat upp vår dykutrustning och gjort ett testdyk började vi åka söderut mot ön Misool. Vi gjorde oftast tre eller fyra dyk om dagen, och däremellan fanns det lite tid att läsa, vila eller umgås. En vanlig dag kunde se ut såhär:

07.00 Vakna, dricka en kopp kaffe på soldäck
07.30 Dyk 1
09.00 Frukost
10.30 Dyk 2
12.00 Lunch
14.00 Dyk 3
15.30 Snacks, sitta på soldäck tills solen gick ner
18.00 Kvällsdyk
19.30 Middag
21.00 Läggdags

Varje måltid var en liten "buffé" med lokal mat. Ofta fanns det ris, köttgryta, ångkokta grönsaker, tofu eller tempeh, sambal, och någon frukt till efterrätt. Till frukost kunde det ibland bara någon söt lins- eller bönröra, pannkakor eller ägg. Hela dagen fanns det tillgång till juice, flingor med mjölk, och rostat bröd med marmelad, jordnötssmör och Nutella, och frukt. Vi kunde också köpa öl eller läsk. På eftermiddagen serverades ofta någon mjuk kaka eller friterad banan, sötpotatis eller grönsaker.

nudi branch

santa clause pygmy seahorse, endemic to the Misool-area

Det var otroligt bekvämt att bo så med allt inkluderat, och varje dag njöt vi av fantastiska dyk och en vacker utsikt över omkringliggande öar och hav. Ofta hade vi delfiner som hoppade en bit bort, och såväl soluppgångar som solnedgångar var såklart magiska. Man hann och orkade inte göra så jättemycket utöver dykningen,men det var ju också det som vi var där för. Och visst var det precis så fantastiskt som vi hade väntat oss. Jag har nog aldrig sett så mycket fisk någon annan stans, som vi gjorde i det här området. Det kanske bästa av allt (för mig iallafall) var att få se mantas. Valle har sett dem förut, men för mig var det första gången och det är verkligen häftigt. Att se dem simma sina rundor eller svepa förbi någon knapp centimeter ovanför en känns nästan overkligt. De är väldigt graciösa, och väldigt stora. De "vanliga" reef mantas är oftast 2-5 meter breda, men vi hade också turen att få se en Oceanic manta, som var ungefär 7 meter bred. Det var verkligen en upplevelse!

oceanic manta ray

Vi såg såklart mycket annat häftigt också - revhajar, nudibranchs, bläckfiskar, cuttlefish, pygmésjöhästar och "stora" sjöhästar, pipefish med mera. Vi hade fantastiska dyk i Misool-området, men även på tillbakavägen till Waisai fick vi några riktigt bra dyk runt ön Batanta.

pygmy seahorse

ornate ghost pipefish

thorny seahorse

reef squid

pygmy squid

Överlag var vi väldigt nöjda med liveaboarden - det är ett väldigt bekvämt liv där allting är ordnat, och det finns trevligt sällskap och gott om god mat. Och man har aldrig tråkigt! Men efter tio intensiva dagar såg vi också fram emot att ta det lugnt några dagar och verkligen varva ner...

---------------------------- Text in English --------------------------------------

The first part about our diving vacation in Indonesia, and more specifically about the first ten days, which we spent on a liveaboard.

Raja Ampat is said to be one of the best areas for scuba diving in the world. The area has a big marine national park, which helps protecting the coral reefs and fishes. Raja Ampat is situated near West Papua, which is where you fly to when getting there. We had a total travel time of 26 hours (heading out) – we flew with Qatar airways from Copenhagen through Doha to Jakarta, where we had to check in our luggage again as we were switching to the local flight company Garuda Indonesia for the final leg to Sorong. Once in Sorong, we checked in at a hotel near the airport. We were pretty exhausted, and spent the majority of the day (and the night) sleeping.

Early next morning we checked out and walked over to another hotel nearby, where we were picked up with a car and taken to the ferry. We met up with some of the other boat guests, and then got on the two-hour ferry to Waisai, which is more or less the gateway to the Raja Ampat area.

Our liveaboard was a large, rebuilt sailingboat with a sundeck and lounge as well as space for all the diving equipment. We were twelve divers on the boat, three diveguides plus the crew. Valle & I had our own cabin below deck, just big enough for a bunk bed and some space for our bags.

After unpacking and setting up the diving equipment, we had a check dive in the area before heading down towards Misool island. We usually did 3-4 dives per day, and in between there was some time for reading, resting or socializing. A regular day could look something like this:

7am – wake up, have coffee on the sundeck
7.30am – first dive
9am – breakfast
10.30am – second dive
12pm – lunch
2pm – third dive
3.30pm – snacks, watch the sun set from the sundeck
6pm – nightdive
7.30pm – dinner
9pm – bedtime

(for me, it was usually too hot to stay in the sun between 9am-4pm)

Every meal had a selection of local dishes. Often we got rice, stew, steamed vegetables, tofu or tempeh, sambal, and some fruit for dessert. For breakfast we could get some sweet lentil- or been sauce, pancakes, eggs or fried rice. Throughout the day we could always get juice, cereal, toast with jam, peanut butter or nutella, and fruit. We also had the possibility to buy sodas or beers. The afternoon snack was usually some sort of sponge cake or deep fried banana, sweet potato or vegetables.

It was incredibly comfortable to live like this where everything was included, and every day we got to enjoy amazing dives and a beautiful view over nearby islands and ocean. Often we saw dolphins jumping some distance away, and both sunrises and sunsets were of course magical. There was barely time or energy to do much except diving, but that was what we were there for. And it did not disappoint. I don’t think I’ve ever seen so much fish anywhere else as we did in this area. Probably the best part (for me at least) was seeing mantas. Watching them circle around you or swoop down just above your head feels almost surreal. They are very gracious, and very big. The “regular” reef mantas are usually around 2-5 meters across, but we were also lucky enough to get to see an oceanic manta, about 7 meters across!

Of course, we saw lots of other cool stuff as well – reef sharks, nudi branchs, octopus, squid, cuttlefish, pygmy seahorses (and regular seahorses), pipefish and more. We had amazing dives in the Misool area, but on our way back to Waisai we also got some really good dives around Batanta island.

Generally we were really happy with our liveaboard – it’s a very comfortable life where everything is taken care of and provided, and there is great company and plenty of good food. And  you never get bored! Though after ten intense days, we were also looking forward to simply relaxing for a couple of days to really wind down…

Dag 139, Golden Rock - Hpa An - Yangon, Myanmar

Hur beskriver man bäst Myanmar med några få ord?

Pagodor och Buddhor, kloster och tempel. Barfota & smutsiga fötter. Klättra upp för kullar och berg. Curry. Leenden. Sweet tea. Folk som vill ta bilder på en. Skräp överallt. Mat överallt.

Något negativt, men mycket positivt, och i slutändan i princip bara positivt.

Att ta sig från Inle Lake till Golden Rock var lättare sagt än gjort, och blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi lyckades iallafall komma fram först till Kyaiktiyo och sedan vidare till byn Kinpun, som är utgångspunkten för att besöka Golden Rock. Vi gjorde pilgrimsvandringen upp, vilket innebär cirka 11 km klättring uppför ett berg. Vi påbörjade vandringen uppåt klockan fem på morgonen för att undvika den värsta hettan, och vi var på toppen ungefär fyra timmar senare. Det var en väldigt trevlig hike upp, med fantastisk utsikt på flera ställen; hade kanske varit en aning trevligare om jag inte hade haft feber på gång (vilket jag inte insåg förrän på kvällen), så det inte hade varit riktigt lika kämpigt. Väl på toppen svärmade det av (lokala) turister, och solen var så varm att det tidvis gjorde ont att gå barfota på stenplattorna. Själva stenen är väldigt stor, täckt i guld (för män är det möjligt att köpa bladguld och måla på stenen), och balanserar med en väldigt liten kontaktyta på klippan under; detta mirakel förklaras med att det finns några hårstrån från Buddha mellan stenen och stupan. Efter att vi vilat och ätit lunch på toppen åkte vi ner - en bil med stort flak där de trängde in uppåt femtio personer och körde ner för de väldigt branta backarna. Eftersom Kinpun inte är en särskilt spännande by bokade vi med en gång en buss därifrån till dagen efter.

Utsikt påvägen upp till Golden Rock

Bergochdalbaneturen nerför berget

Nästa dag anlände vi till Hpa An, där vi trivdes så mycket bättre! Vi hittade flera ställen med god mat och med burmesiskt te. Vi bodde i en dorm, som inte var mer än madrasser på golvet, men som heller inte kostade mer än fyra dollar per natt. Första kvällen tog vi en båt över floden till en kulle, Hpan Pu Mountain, som var ett populärt ställe för solnedgång. Och efter en halvtimme ungefär kom vi upp till fin utsikt och lite svala brisar, vilket var väldigt välkommet i värmen som höll i sig även på kvällen. Dagen efter hyrde vi motorcyklar och åkte på upptäcktsfärd. Första stoppet var Mt Zwegabin, en topp på ca 760 meter som vi såklart skulle klättra upp för. Vid foten av berget, efter att vi parkerat, gick vi genom en Buddha Garden, som var som en stor övervuxen trädgård med tusentals identiska Buddhor. Det var ganska häftigt, men kunde varit så mycket mer effektfullt om de faktiskt hade vårdat området så att det såg ut mer som en trädgård. Vandringen upp för berget tog ungefär två timmar, och hade så fantastiska vyer att vi stod mållösa flera gånger. Det är svårt att beskriva, men vi var uppe bland ett par väldigt höga, grönklädda toppar, med alldeles platt omgivning. Uppe på toppen fanns ett kloster, en restaurang som bara serverade curry och en pagoda. Vägen ner var lika brant som upp, och efteråt stod vi med skakiga ben och såg upp med förundran på vad vi precis klarat av. Vidare åkte vi till Bat Cave för att se tusentals fladdermöss strömma ut ur grottmynningen på kvällsjakt, men tyvärr hade det hunnit bli ganska mörkt vilket minskade effekten något. Slutligen åkte vi tillbaka till stan och åt på ett av våra favoritställen, Shwe Myine Mo, som hade väldigt god curry och fatöl på ett och samma ställe! Väldigt välkommet efter en tuff, men fin dag.

Klassisk Myanmar-curry!

Mt Zwegabin

Någonstans på vägen upp

Dagen efter vilade vi på förmiddagen, och tog kring lunchtid en båt längs floden ner till Mawlamyine. Turen tog omkring fyra timmar och var väldigt vacker, och det var ett väldigt trevligt sätt att fördriva en dag på. Väl framme var det dags att ta farväl av Davy, som rest med oss ända sedan trekken, och vi tog oss direkt till tågstationen för att boka ett nattåg. Tågen i Myanmar är i regel väldigt billiga,men ganska skruttiga också. Den här natten var som en bergochdalbanetur, med tågvagnar som vaggade kraftigt fram och tillbaka och säten som knappt satt fast, men vi kom fram iallafall! I Yangon spenderade vi bara en dag. Precis som Mandalay är det en ganska stor stad, med mycket trafik och en del ganska synliga områden. I Yangon spenderade vi några timmar på en väldigt stor marknad (som mer var en massa småbutiker på samma ställe) och traskade upp till Shwedagon Paya, största pagodan i Myanmar och ganska imponerande, där vi spenderade ytterligare någon timme och gömde oss från värmen. På kvällen gick vi ut för att leta streetfood, men det var nästan överväldigande mycket, och vi hade svårt att hitta något riktigt bra. Efteråt köpte vi pannkaka och några kokosfyllda bullar och tog oss ner till hamnen där det fanns billig fatöl. En värdig avslutning, även om våra bästa minnen rån Myanmar kommer från Bagan, trekken och Hpa An. De sista dagarna önskade jag verkligen att vi hade haft några extra dagar för de två sista stoppen, Hpa An och Mawlamyine, som jag tror har mycket att erbjuda.

Avslutningsvis, den godaste maten (curry) åt vi i Bagan, på restaurangen Aung Yan Da Lar. Godaste teet drack vi på ett teahouse på marknadsgatan i Kalaw. Och är man i Kalaw eller Inne Lake är det ett måste att äta avocado - avocadosallad rekommenderas varmt, det är i princip en guacamole som serveras med en slags chips, och är fantastiskt gott!

Shwedagon Paya

Alla sorters bananer! Så många bananer vi nånsin sett på ett och samma ställe. Och en burmes som tycker det är roligt att fota mig när jag fotar.