November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del II

När liveaboarden lagt till tillbaka i Waisai hade vi lite tid på oss att packa ihop alla våra grejer. Vi blev upplockade av en liten, smal båt som skulle köra oss till vårt första boende, Biryei Homestay på ön Batanta. Denna båttur tog nästan två timmar, och var tillräckligt skumpig trots att vi var väldigt tacksamma att det var strålande sol och nästan inga vågor.

Boendet bestod av tre bungalows. Vår hade en "riktig säng" (detvillsäga inte bara en madrass på golvet), men madrassen var väldigt nedlegad i mitten så det var inte höjden av bekvämlighet. Vi hade ett eget badrum som är utomhus men med lite tak - där fanns en toalettstol, ett torkställ och en stor behållare som man kunde fylla med sötvatten och en skopa så att man kunde duscha. Vi hade en liten veranda med två stolar och ett bord. Det fanns en solstols-stomme på stranden men ingen madrass, så vi hängde upp vår medhavda rese-hängmatta. Elektricitet hade man några timmar på kvällen.

Här hade vi en väldigt lugn och stillsam tid. Nästan för lugnt ibland. Vi fick frukost ganska tidigt, då vi vaknade av solen och var uppe kring sju de flesta dagar. Frukosten var ofta något friterat - bananer eller sötpotatis - men ibland kunde man få någon kaka eller pannkakor. Det var alltid väldigt sött. Sen kanske vi spenderade en liten stund på stranden innan det blev för varmt, var ute och paddlade med kajaken eller var ute och snorklade, eller läste. Lunch fick vi kring tolv/halv ett, och det var ofta ris, grönsaker, tempeh, omelett - en ganska bra blandning av olika rätter, och för det mesta väldigt gott.
På eftermiddagen fortsatte vi med samma aktiviteter som innan. De flesta dagar spenderade vi väldigt mycket tid med att läsa. Middagen serverades vid sju på kvällen, när det blivit mörkt, och därefter var vi ganska nöjda med att se ett serieavsnitt och sen sova.

Den stora fördelen med detta boende var att revet precis utanför stranden var väldigt fint. Simmade man en liten bit bort kunde man ofta se sköldpaddor och mindre revhajar (blacktips), blåprickiga stingrockor och ibland stim med stora papegojfiskar (bumphead parrotfish). När vattnet var riktigt lågt kunde man gå en bit längs stranden, och kunde då få turen att se väldigt små/relativt nykläckta revhajar i vattenbrynet. I detta området fanns också mycket sjögräs inne vid stranden, och har man tur kan man få se sjökor. Vi var ofta ute och spanade snorklandes eller paddlandes i gryning och skymning, men fick tyvärr inte så några under våran vistelse.

Vi åkte också på två utflykter. En dag åkte vi för att få se paradisfåglar. Vi var uppe före soluppgången för att åka med motorbåt bort till en ö. Där gick vi raskt upp för en väldigt brant backe genom tät djungel (och fullt med tusenfotingar och spindlar) för att tillslut kunna skymta fåglarna högt uppe i ett träd. Det var inte en fantastisk upplevelse (det hade vi dock inte väntat oss heller) och guiden från vårt boende sa knappt ett ord under hela turen. Däremot var själva båtturen dit och tillbaka väldigt trevlig. På eftermiddagen åkte vi iväg till ett annat ställe för att besöka ett vattenfall. Även där fick vi gå en ganska bra bit genom djungel, men i lite rimligare tempo. Vi var väldigt fuktiga och svettiga när vi kom fram ,så ett dopp i vattenfallet kändes verkligen fantastiskt!
En annan dag åkte vi på en snorkeltur till en närliggande ö, vilket vi tänkte kunde vara trevligt för att få lite "omväxling". Dock hade vi inte väntat oss att det skulle ingå en snorklingsguide! Det var lite udda att ha någon som snorklade med som man skulle följa, och som pekade ut precis allting (ofta saker som vi inte tyckte var så spännande) istället för att få simma i sin egen takt. Men överlag så hade vi det ändå trevligt.

Efter åtta hela dagar på boendet så var det dags för oss att flytta på oss igen. Ägarna körde oss till vårt nästa boende, Corepen homestay, som låg på "huvudön" i ett område som kallas Dampier Strait, och som har flera dyksajter i närheten. Efter att ha tagit det lugnt ett tag så var vi sugna på att aktivera oss igen, och beslutade oss för att åka ut och dyka redan samma dag. Resterande dagar gjorde vi två eller tre dyk om dagen - oftast två dyk på morgonen mellan frukost och lunch (och med paus på godtycklig ö med lite snacks) och ett dyk på eftermiddagen. Precis som när vi var ute med liveaboarden fick vi se mycket vackra rev, stora fiskstim, hajar, sköldpaddor, bläckfiskar och mycket mer. Och vi fick väldigt god mat och hade ofta tillgång till frukt. Boendet var också ganska simpelt. Vi hade en (bekväm) madrass på golvet och en stor veranda över vattnet med två stycken hängmattor. Duschar och toaletter delades med de andra gästerna. Vi trivdes väldigt bra där, men som bäst de första två dagarna när det bara var ett fåtal gäster på boendet vilket gav en mer mysig stämning.
Vi hade också turen att få se landlevande djurliv - en kväll såg vi en cuscus uppe i ett träd, en slags pungråtta som finns i Papua-området. Väldigt gullig!

Sista dagen försökte vi torka vår dykutrustning så gott det gick, för att sedan packa ihop allting. Vi blev återigen körda med en liten motorbåt tillbaka till Waisai, och för första gången under resan så regnade det på oss under en del av turen. I Waisai gick vi direkt och köpte biljetter till färjan som tog oss tillbaka till Sorong, och till sist kunde vi checka in på hotellet i närheten av flygplatsen och njuta av en ordentlig dusch och en ordentlig säng innan det bar av hemåt igen.

-----------------------------Text in English -----------------------------

When the liveaboard anchored back in Waisai we had some time to pack all our stuff. We were picked up with a small & narrow boat that would take us to our first homestay, Biryei, on the island Batanta. This boat ride took nearly two hours, and was bumpy enough even though we were very grateful that the weather was clear and the water calm.

Our first accomodation had only three bungalows (four when we left). Ours had a "real bed" (i.e. not only a mattress on the floor), but the mattress was very well-used, wo not peak comfort. We had our own bathroom though, which was outdoors with some roof - there was a toilet, a drying rack, and a big container with water and a bailer to use when "showering". We had a small porch with two chairs and a table. There was a sunbed-frame on the beach (without a mattress) so we put up the travel-hammock that we brought. Electricity was available a few hours during the evening.

Here we had a very calm and relaxed stay. Almost too calm at times. A lot of time was spent waiting for the next meal, as we were used to getting afternoon snacks or fruit. The breakfast was served early, and we were often awake with the sun, around seven. The breakfast usually consisted of deep fried bananas or sweet potatoes, but sometimes we would get cake or pancakes. Lunch was around 12 and usually had several dishes: rice, omelet, vegetables, tempeh and sometimes fish. We would spend our days kayaking, snorkeling, or reading in the hammock or on the beach, but the sun was still too hot to endure most of the time.
Dinner was served around 7pm, after dark, and after that we were ususally happy to just watch an episode of a series and then go to bed.

The main benefit of this homestay was the beautiful reef just off the beach. Swimming a bit further to the east we would spot turtles, black tip reef sharks, bluespotted stingray and sometimes schools of big bumphead parrotfish. When the tide was at its lowest you could walk a bit along the beach, and then sometimes be able  to spot some baby sharks and stingrays  in the shallows. In the general area there was a lot of seagrass near the beach, so you could be lucky to see some dugongs here. But even though we were often paddling or snorkeling at dawn and dusk we never managed to see any during our stay.

Too pass the time a bit we also went on two day trips. The first one, we got up before sunrise in order to take quite a long boattrip to a different island. Then we had to do a steep hike through the jungle (among centipedes and spiders) to finally get to the top of the hill and spot some birds of paradise high up in a tree. They were too far away too get any photos, and our guide barely said a word during the "tour". We hadn't really expected much, but I would definitely say that the boattrip in the serene morning stillness was the best part. In the afternoon we went to a different island and again had quite a trek through the jungle (though at a slower pace and without too many critters). We were both humid and sweaty when we arrived at the waterfall, so it was amazing to jump into the cool water!
Another day we decided to do a snorkeling tour to see a different reef than the one off our beach. But we hadn't really expected to get an actual snorkeling guide in the water with us, who would point out everything (including a lot off stuff that we weren't too impressed by), instead of being able to swim at your own pace. It was still a nice trip though.

After eight whole days at this accomodation it was time for us to move again. The owners drove us to our next place, Corepen homestay, which was on the "main island" in Raja Ampat, in an area called the Dampier Strait (which has several dive sites nearby). After spending more than a week intensely relaxing, we were eager to go scuba diving and decided to go already the same afternoon as we arrived. The following days we would do two or three dives every day. Usually two dives in the morning between breakfast and lunch (with a short stop on some island with snacks) and one dive in the afternoon. The food here was also really good, with several dishes and some amazing grilled fish. Like on the liveaboard trip, we had the opportunity to see some amazing underwater life during our dives, including reef sharks, turtles, octopus,nudibranchs and many other things.
The bungalow here was also quite simple. We had a (comfortable) mattress on the floor and a big porch over the water with two hammocks. Showers and bathrooms were shared with the other guests. We really enjoyed our stay at this accomodation, especially the days when there were fewer guests there, which contributed to a really cozy atmosphere. We were also lucky to see some landbased wildlife here - one evening we saw a cuscus up in a tree, which is a Papuan marsupial. Very cute!

On our last day we tried to dry our diving gear as much as possible and then packed everything into our backpacks once more. We were driven back to Waisai in another small boat, and this was I think the only time during our vacation when it rained on us a bit. In Waisai we went straight to buy tickets for the ferry that took us back to Sorong, and eventually we could check in to the hotel nearby the airport where we enjoyed a proper shower and a proper bed before starting the journey back home.

Dag 201, Norra Sulawesi, Indonesien

Så kommer äntligen första inlägget från Indonesien - som hittills utan tvekan har varit det tuffaste och mest påfrestande resmålet i hela Sydostasien. Mycket otur och lite oflyt, och kanske valde vi också ett av de tuffare ställena att börja på, nämligen Sulawesi. Överlag är Indonesien mindre utvecklat och mindre turistat än övriga länder. Sulawesi är dessutom en jätteö, och vad som kan vara bra att veta (som vi inte visste) är att det tar väldigt lång tid att förflytta sig. Mellan två destinationer tar det ofta två eller tre dagar, istället för en halv till en dag, som det annars brukar ta. Dessutom verkar det av någon anledning vara lättare att resa från söder (Makassar) till norr (Manado) snarare än tvärtom. Vad vi också har lärt oss är att det är betydligt bättre att söka ett 60-dagars visa i förväg (på internet eller i exempelvis Malaysia) än att lägga tid och pengar på att förlänga VOA (visa on arrival) på plats. Om man ändå vill förlänga sitt VOA på plats kan det vara av värde att veta att man måste ha varit i landet i minst 14 dagar innan man kan lämna in sin ansökan, samt att Manados immigrationskontor är det svåraste och mest bråkiga immigrationskontoret i hela Indonesien. Med det sagt har vi fått spendera fem dagar på detta kontor, och många värdefulla resdagar. Det gjorde också att vi fick planera om och planera om igen, och slutligen bestämde oss för att skippa södra Sulawesi till en annan resa, helt enkelt för att det skulle ta för lång tid.
Men nu till våra destinationer och höjdpunkter på Sulawesi.

Bunaken
Bunaken är en ö strax utanför Manado, och var vår första destination. Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara kom det att få en speciell plats i våra hjärtan; något som gjorde att vi kunde känna oss på-rätt-ställe-i-världen; något som gjorde det hjärtslitande att åka därifrån. Båda gångerna. Som en oas.
Bunaken har egentligen inte så mycket sol-och-bad. Sol finns det gott om, men inte riktigt lika gott om paradisstränder. Vi hade en liten strandsträcka som vi delade med några båtar, annars var stranden kantad av mangroveträd. Det är dykning och snorkling som lockar folk att åka hit - sikten är ofta 30-40 meter, och dramatiska korallrevsväggar och frodigt fiskliv inger känslan av att vara i ett akvarie. På vårt boende, Daniel's resort, fanns alla möjligheter att känns sig hemmastadd - beachfront bungalow med västerländskt badrum samt altan, frukost, lunch och middag bufféstyle och vatten, te och kaffe obegränsat under dagen (225 000 Rp/person och dag). Vi spenderade två dagar med dykning, där ett av våra bästa dyk var på Lekuan I, allmänt känt som en sköldpaddstät dyksight - här såg vi närmre trettio sköldpaddor under ett dyk, däribland Rambo, en sköldpadda som är 1,6 meter lång (lika stor som jag!). Därutöver spenderades ett par dagar med att snorkla och ta det lugnt, och en förmiddag ute på delfinsafari, där vi fick se kring hundra stora delfiner hoppa och leka i närheten av båten. Jag hade utan problem kunnat spendera mer tid här, och jag hoppas någon gång kunna komma tillbaka.
Till Bunaken kommer man lättast med lokalbåten, som går från Manado på eftermiddagen, och från Bunaken till Manado på morgonen (kostar 50 000Rp/person)

Togean islands
Denna ögrupp är också känd som dyk- och snorklingsställe, men med bättre strandmöjligheter. Här hade vi dock vår andra otursvända. Normalt sett går färjan från Gorontalo (norr om öarna) två gånger i veckan, men i maj är ofta en av båtarna dockad för service, och information om sånt är inte så lätt att få tag på. Således kom vi till Gorontalo i tron om att vi kunde ta färjan dagen därpå, bara för att upptäcka att schemat hade ändrats och att vi istället hade missat färjan med en halvtimme. Detta ledde till att vi fick spendera två dagar i Gorontalo (som inte är en jättespännande stad), åka dyr transport till grannstaden Bombulan och övernatta på ett öde färjeläge för att komma med en annan färja. Från andra hållet, Ampana i söder, går båtarna betydligt oftare (alltså lättare att ta sig åt andra hållet). Till öarna kom vi iallafall, dock till ön längst österut (Waleakodi) som tyvärr ligger längst bort från de vanligare boendena (Kadidiri och Fadhilas). Vi tog oss till boendet närmst (Sifa cottages) som var helt okej men som hade lägre standard och sämre mat än Bunaken, vilket gjorde oss lite besvikna. Dessutom regnade det varje dag, vilket gjorde att det var för dålig sikt för att dyka. Med detta sagt - inte så bra upplevelse av Togean för vår del, men hade allt flutit på bättre och vädret varit lite snällare hade vi nog tyckt mycket mer om det!
Det var också här vi insåg att det skulle ta för mycket tid och energi att fortsätta söderut (av flera anledningar), och bestämde oss för att återvända norrut.

Vi roade oss med att plocka kokosnötter

Tomohon
Efter att slutligen ha fått lämna in våra visa-ansökningar tog vi oss till den lilla bergsbyn Tomohon. Det är lite av ett tillhåll för Manados överklass, och här finns både vackra trähus och små plåtskjul. Vi bosatte oss strax utanför stan, på Happy Flower (som var helt okej, men hade tråkig frukost), mitt emellan de två vulkanerna Lokon och Mahawu. Lokon är en stor och väldigt vacker vulkan, som tyvärr är lite aktiv då och då vilket gör att man inte alltid har möjlighet att bestiga den. Under våran vistelse mullrade den lite och spottade ut rök, så vi fick nöja oss med den något lägre (och helt ofarliga) Mahawu, som dock bjöd på en otroligt vacker panoramautsikt som sträckte sig över hela norra Sulawesi (inklusive Bunaken). Tomohon är egentligen mest känd för sin lördagsmarknad, där man kan se (och smaka) det mesta i djurväg, inklusive hund, orm, skogsråttor och annat. Vi kände dock att vi inte var så intresserade av att se denna del av köttmarknaden, det räcker att veta att det finns och att få höra om erfarenheter från andra... Istället blev vårt andra utflyktsmål Lake Tondano, en ganska stor sjö som ligger 600 meter över havet och som är väldigt vacker att promenera längs. Vi stannade i en liten by intill sjön för lunch, och fick otroligt god (och billig! Ca 10 kronor) mat - lokal fisk med ris och ugnsgratinerade eggplants, och blev dessutom bjudna på mangosteen till efterrätt, en söt och god frukt som anses vara delikatess i stora delar av Sydostasien.
För att ta sig till Tomohon från Manado får man först ta en mikrolet (blå minibuss som finns överallt i stan) till busstationen Karombasan, och därifrån ta lokalbuss till Tomohon (som kör när den är fullsatt) som kan släppa av en på vägen om man vill bo utanför stan. För att sedan ta sig till Tondano måste man från Tomohons bussterminal ta en mikrolet till Tondano, och sedan ytterligare en mikrolet (mot Remboken) som kan släppa av en längs sjön.

Utsikt över Lokon

Remboken och Lake Tondano

Tangkoko Nature Reserve
Efter att ha återvänt från Tomohon spenderade vi vår andra period på Bunaken, och därefter tre dagar i rad på immigrationskontoret. Under den första dagen träffade vi på en polsk tjej som hyrde ett hus i närheten, där vi fick övernatta och där de dessutom bjöd oss på middag och hjälpte oss med allt möjligt. Och hade två katter plus sex månadsgamla kattungar! Under en av dessa dagar, efter att ha spenderat förmiddagen med myndigheterna, bestämde vi oss för att göra en utflykt till Tangkoko. Det tar ungefär tre timmar att ta sig dit med lokaltransport, och det år därför att rekommendera att sova en natt på plats om man har tid. Här gör man vanligtvis en guidad tur på 3-4 timmar på eftermiddagen; vi gjorde en snabbversion eftersom vi kom dit ganska sent. Först gick vi för att se svarta makaker, och hittade ganska snabbt en grupp på 20-25 apor som definitivt inte var blyga av sig. På samma plats såg vi också näshornsfåglar, som satt högt upp i träden eller flög långt över huvudet på oss. Därefter åkte vi längre in i skogen för att leta rätt på tarsius (spökdjur), världens minsta däggdjur, som kommer fram när det börjar skymma. På vägen lyckades vi dessutom se två cuscus bears (pungdjur), vilket inte är alltför vanligt! Slutligen kom vi till "höjdpunkten" (dit alla turister tas), ett stort träd som husade en familj på åtta spökdjur - som var precis så gulliga som vi väntat oss! Dock lite mer skygga.
För att ta sig från Manado till Tangkoko får man först ta en mikrolet till bussterminalen Paal II. Därifrån går en lokalbussar till Bitung, varifrån man får ta en mikrolet till Pasar Giriam, varifrån man tar en pickup (som kör när bänkarna på flaket är fulla) den sista biten. Inträdet till Tangkoko har tyvärr, som för de flesta andra naturområden i Indonesien, chockhöjts, och kostar numera 100 000 Rp per person och dag.

Med detta sagt har vi haft många fina dagar, men också en del otursdagar och tyvärr alldeles för många rese-/transit-/immigrationsdagar. Det som vi framförallt hade velat se utöver detta är såklart Tana Toraja, vackra bergslandskap med traditionella byar och människor med annorlunda traditioner - men det får som sagt bli en annan resa. Efter ytterligare lite oflyt lyckades vi iallafall ta oss vidare till Flores, men den historien dröjer ytterligare några dagar till.

Kort om Sulawesi:
Vanligaste frukosten på hotell - fried rice (med mycket vitlök)
Första frågan vi fick samt vanligaste frågan vi får från främlingar - Do you speak indonesian?
Standard - de billigaste rummen på hotellen har ofta indonesisk toalett (mandi), ibland delad sådan, vilket innebär ståtoalett och att det inte finns dusch
Sämre standard - på Rex Hotel i Manado blev vi erbjudna ett rum som visade sig innehålla med en koloni småfeta kackerlackor som etablerat sig i badrummet. Vi fick istället bo i rummet intill, där det bara fanns två döda kackerlackor.
Kort sagt om Manado - inte en spännande stad men har åtminstone sevärdheter i omgivningen.