April 2019 - Marocko - Essaouira

Det har tagit lite för lång tid att skriva om vad som var ett av våra favoritställen på resan. Men här kommer iallafall en beskrivning av den charmiga kuststaden Essaouira.

Essaouira var cirka tre och en halv timmes bussresa från Marrakech, och det enda stället där vi utan problem hittade ett boende utan att ha bokat i förväg. Precis som Marrakech har Essaouira en gammal stadsdel med charmiga smågator innanför en hög mur, och det är innanför dessa som alla turister vistas. Essaouira har samma marknadsstånd, hantverk och souvenirer, men är i jämförelse både mindre och lugnare än Marrakech. Eftersom det ligger precis vid havet, och dessutom på ett generellt väldigt blåsigt ställe, är det välkänt för såväl fisk som vind- och kitesurfing.

Vi bodde på en riad, Étoile de Mogador, med ett fint rum och en stor takterass där vi serverades frukost varje morgon - pain au chocolat, roti, jordgubbar och bröd. Essaouira var nog faktiskt där vi hittade den bästa maten denna resan. Vår allra första måltid när vi kom dit gick vi in på "första bästa" lokala restaurang, där vi beställde tajine med fisk - de sprang genast iväg för att handla ingredienser, och tog god tid på sig att laga maten. En stund senare blev vi serverade en slags "köttbullar" gjorda på salta sardiner, i tomatsås, vilket var väldigt gott! På kvällen letade vi upp ett av de väl omskrivna ställena vi hittade på TripAdvisor - Triskala. Det var ett väldigt mysigt ställe med bohemiska vibbar. Menyn var kort och varierad - och maten var fantastisk. Jag åt spindelkrabbskroketter med saffranssås, falafel med myntasås, och olika salldader; Valle åt blomkålssoppa med arganolja, och tajine med ratatouille och ägg.

Vår andra dag i Essaouira passade vi på att göra lite sightseeing nere i hamnen. Det var en idyllisk fiskehamn med både små och stora båtar i den speciella knallblå färgen som karaktäriserar Essaouira - och med lika många katter och fiskmåsar som det fanns fiskebåtar. Port du Scala, fortet som skymtats som hastigast i Game of Thrones, är vackert, sevärt och fotogeniskt - men kräver en inträdesavgift. Vid hamnen fanns också flertalet fiskebodar där man kan äta färsk fisk, och vi gick till en av dem för lunch, men hade inte en särskilt positiv upplevelse. På isen låg nämligen muränor, hajar, rödlistade fiskar, levande humrar med mera. Även om vi valde att äta vår lunch i en fiskebod som inte hade mest vanlig fisk, så kändes det inte jättebra.

Stranden i Essaouira är väldigt lång och platt, och skulle kunna vara perfekt för långa promenader, om det inte hade varit så blåsigt. Kommer man tillräckligt långt bort på stranden finns det dock möjligheter att rida på såväl hästar som dromedarer. För att fly undan blåsten kan kan man istället gå runt på marknaden eller frossa i jordgubbar och apelsiner. På kvällen av vår andra dag letade vi återigen upp en restaurang med hjälp av TripAdvisor, men en som låg väldigt nära vårt boende då vi var väldigt trötta. Vi hamnade på Le Vague Bleue, ett väldigt litet ställe med enbart fyra bord och en meny helt på franska som vi fick klura ut med hjälp av de andra middagsgästerna - det blev nämligen fullt väldigt snabbt. Först fick vi in ett litet fat med olika grönsaksröror och bröd, samt två små glas med smoothies. Till huvudrätt åt Valle gnocchi med olivsås, och jag fick marulk med potatis och sås. Vi var båda nöjda med maten, men noterade att räkorna som serverades en annan gäst såg väldigt goda ut...

Vår tredje dag spenderades vilsamt med läsning och promenader. På kvällen hade vi tänkt fira min födelsedag i förskott, och hade sett ut en restaurang som jag ville gå till: Les Alizes Mogador. Vi hade verkligen tur - när vi kom dit fanns det bara ett bord som inte var reserverat, som vi fick dela med ett par från Schweiz/Österrike. Här serverades trerättersmeny för 129 DIH där man fick välja mellan ett antal olika rätter där många var traditionellt marockanska - och många som vi ändå inte stött på någon annanstans. Till förrätt åt vi båda harira soppa (gott, men varmt). Till huvudrätt åt Valle vegetariska blandade rätter, och jag åt seffa - couscous och kycklign med kanel och florsocker. Gott och annorlunda, men lite väl sött för min smak och ganska mastigt. Till efterrätt åt Valle fruktsallad, och jag flan, något som liknade pannacotta och serverades med kaffesås (tror jag). Det var verkligen en spännande upplevelse och en perfekt middag, med mysig stämning, god mat, och väldigt trevlig kypare.


Och vad vi verkligen uppskattade med vår tur till Essaouira - vi hittade en liten butik med jättefina handmålade vaser - som vi inte sett någon annan stans! Två fina fick vi för 250 DIH. Så, sammanfattningsvis en väldigt trevlig vistelse med bra boende, en mysig liten kuststad för lugna dagar, och massvis med god mat och spännande restauranger.

April 2019 - Marocko - Ait Ben Haddou, Ouarzazate, Zagora, Merzouga

Då vi gärna ville passa på att uppleva öknen så bokade vi en ordnad tur. I vanliga fall fixar vi helst allt själva för att komma undan de superturistiga ställena och inte behöva bli runtbussade i stora grupper, men den här gången bestämde vi oss för att köra på en ordnad tur - det verkade vara något krångligt att ordna med allt själva, framförallt i öknen, och dessutom var ingen av oss sugna på att köra bil i den marockanska trafiken. Många boenden i Marrakech erbjuder alternativ, och det går säkert att pruta lite, men eftersom vi ville komma iväg redan på onsdagen så bestämde vi oss för att boka via nätet. Det finns många företag som ordnar dessa turer, men de flesta verkar vara i princip identiska.

Det vanligaste är att åka 1-4 dagar, och 3-dagarsturen är kanske den som är mest populär. Vi hade läst på flera ställen att 4-dagarsturen rekommenderades för att få se allt i ett lite lugnare tempo, så vi bestämde oss för den.

Det var alltså bokat och klart redan innan vi kom till Marocko, men vi skulle betala i lokal valuta och behövde därför gå och ta ut pengar på morgonen första dagen och sedan möta upp en av organisatörerna som kom till vårt boende.

På morgonen hade vi fått besked om att vi skulle ta oss till torget, Jeema ElFnaa och vänta utanför det stora caféet Café France. Vi hade fått veta att vi först skulle åka tillsammans med en grupp som skulle på en 2-dagarstur, och att vi dag två skulle byta till en grupp som bokat en 3-dagarstur. Väl på torget hittade vi snabbt rätt minibuss, men chauffören var lite tveksam till det kvitto vi fått, då det tydligen inte såg ut som det brukade. Några telefonsamtal senare verkade det ändå vara okej, och vi började åka (tillsammans med två andra par). Efter ungefär fem minuter stanande vi dock på en gata och så fick vi alla byta till andra minibussar. Det hela var lätt kaotiskt och man kunde inte låta bli att undra över om de verkligen hade koll på läget. Vi hamnade iallafall i en minibuss som till slut blev full - vi var nog totalt ca 17 personer - och kunde åka iväg.

Första dagen bestod av en lång bilfärd. Slutdestinationen var sanddynerna utanför Zagora, och för att komma dit fick vi först köra upp över Atlasbergen. Det är ganska höga berg med många snöklädda toppar, så det var en otroligt vacker utsikt, men ganska svalt och blåsigt på de ställena vi stannade. Första längre stoppet var dock en gammal klassisk by, Ait Ben Haddou. Husen har byggts i flera omgångar, och vissa tros vara så gamla som från 1200-talet. Byn är mest känd för att ha medverkat i produktioner såsom Game of Thrones, Mumien, och Gladiator. Alla turister blev runtguidade i stora grupper, och man fick inte mycket tid till att själv gå runt och titta. Efteråt blev vi infösta på "turistrestaurangen" för lunch - inte jättespännande mat men klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi var hungriga. Därefter väntade ytterligare några timmars bilfärd till Zagora.

Vi åkte en bra bit utanför staden och blev avsläppta vid sidan av vägen, där en guide väntade på oss tillsammans med några dromedarer. Vi fick lämna våra stora väskor i bilen och bara ta med oss en liten ryggsäck med det vi behövde för övernattningen. Därefter blev det en skumpig (och ganska oglamorös) dromedartur över (de ganska små) sanddynerna. Det var väldigt blåsigt, så vi försökte vira in våra huvuden och ansikten bäst det gick enligt det sätt som guiderna visat oss. I själva lägret blev vi visade till våra tält, som vi fick dela fyra och fyra. Därefter blev vi inbjudna till det stora tältet, "matsalen" där vi satt och pratade och drack mintte. Middagen dröjde dock många timmar till, så vi hann gå ut och beundra natthimlen innan vi äntligen fick äta och gå och lägga oss.

På morgonen väckte de oss tidigt. Till "frukost" fick vi torra brödbitar som blivit över från middagen med lite smör och sylt, och te eller kaffe. Sedan packade vi ihop och gav oss upp på dromedarerna igen för att rida tillbaka i soluppgången. Målet för dagen var Ouarzazate, en annan gammal traditionell by som också använts i flera kända filmer, bland annat Star Wars och Prison Break. Efter lunch på ännu en "turistrestaurang" så var det dags för oss att byta minibuss. Vi blev tillsagda att stanna kvar vid restaurangen i ungefär en halvtimme, och därefter skulle vi bli upplockade av nästa grupp. Dock dröjde det nästan två och en halv timme, så jag hann bli väldigt nojig innan vi äntligen satt i rätt minibuss och var påväg därifrån. Vi påbörjade den långa färden mot den "riktiga" öknen, och vi stannade för att övernatta i vackra Dades Gorge. Det är en stor ravin eller klyfta med kala väggar och väldigt frodiga och gröna dalar. Det var dock väldigt kallt där, och hotellet där vi skulle övernatta hade inte mer än enstaka plusgrader i rummen (men som tur är varmdusch).

Tidigt på morgonen gav vi oss av och körde nästan hela dagen. Vid eftermiddagen var vi äntligen framme i Merzouga. På håll kunde man se de stora sanddynerna som nästan såg ut som kullar eller små berg. Även här fick vi låna varsin dromedar för att bli transporterade lite längre in bland dynerna. När vi stannade tog vi av oss skor och strumpor och tog oss upp för en av de högsta sanddynerna. Där spenderade vi hela eftermiddagen med att ta kort på omgivningen och varandra i väntan på solnedgången. Det blev både svalt och blåsigt innan det var dags att ta sig tillbaka. Ett beslut från regeringen hade kommit bara dagar tidigare om att det skulle bli ett skyddat område, och därför fick man inte övernatta i själva ökenområdet. Istället hade de flyttat lägret med alla tälten till utkanten av staden. Även här fick vi vänta länge på middagen innan vi kunde gå och lägga oss i våra delade tält.

På morgonen fick vi vakna av oss själva, så vi missade själva soluppgången, men passade på att njuta av morgonsolen ändå. Direkt efter frukost fick vi sätta oss i minibussen igen då det väntade en cirka 10 timmar lång bilfärd tillbaka till Marrakech.

På det stora hela var vi nöjda med turen - vi hade såklart uppskattat att få gå runt själva, att slippa "köpstoppen" där de försökte sälja mattor, örter, smycken och annat, och att välja själva var vi skulle äta och hur mycket tid vi skulle spendera var. Men det kändes ändå som ett helt okej alternativ för att slippa ordna med allting själva. Fyra dagar kändes också som en ganska lagom längd; vi var väldigt glada att vi fick möjligheten att komma till sanddynerna i Merzouga, som var betydligt mer imponerande än de i Zagora.

Mars 2018 - Berlin, Tyskland

Så fick vi äntligen komma iväg på äventyr igen!

Ganska exakt åtta månader sedan vi kom hem från Borneo. Valle har hunnit med att åka på en veckas skidsemester i Italien, men då jag nyligen börjat jobba har jag snällt fått hålla mig hemma i Sverige.

När vi planerade denna resan blev vi positivt överraskade över priserna, både på resa och på boende. Ofta brukar det ju vara dyrt att resa över storhelger, men vi tyckte att vi kom ganska billigt undan ändå, även om vi fick kompromissa lite med restider. Vi hade alltså bokat in oss på Snälltåget som kör nattåg mellan Malmö och Berlin vid utvalda tillfällen varje år. Resan tar tolv till fjorton timmar, varav cirka fyra timmar spenderas på tågfärja mellan Trelleborg och Sassnitz. Den långa restiden beror främst på att tåget står stilla ganska länge på ena eller andra sidan sundet för att kunna ha en ankomsttid kring klockan sju på morgonen (snarare än mitt i natten).

Totalt var vi iväg fyra dagar; vi reste från Malmö onsdagkväll och från Berlin söndagkväll, och klarade oss bra på varsin liten ryggsäck. Vädret bjöd bokstavligen på blandade skurar - första dagen var blåsig och sval, andra dagen varm och solig, tredje dagen kall och regnig, och fjärde dagen ännu kallare och med snöblandat regn.

Blåsigt och kallt på däck (tågfärjan)

Riksdagshuset

Brandenburg Tor

Holocaust Memmorial

Väl framme på Hauptbanhof, den stora tågstationen, gick vi för att köpa resekort och planera dagen. Berlins kollektivtrafiksystem är både smidigt och billigt, men de olika "tursisterbjudanden" är lite förvirrande. Det mest populära alternativet, som också är det som rekommenderas av turistbyrån, är ett såkallat WelcomeCard, som ger obegränsade resor med kollektivtrafiken i centrala Berlin samt ett antal rabatter till museum och andra turistattraktioner. Dock finns det flera liknande varianter, och vi valde det billigaste, som hette joycard (som skulle erbjuda i princip samma sak). Vad som dock inte framgick var att alla rabatter endast fanns tillgängliga i deras app, och den går bara att installera om man bor i Tyskland. Vi kunde använda kollektivtrafiken utan problem, men eventuellt gick vi miste om några rabatter.

Eftersom vi inte fick checka in på hotellet förrän klockan två så gav vi oss ut i blåsten för att beta av några av de klassiska turistmålen. Först promenerade vi förbi Reichstagsgebäude (Riksdagshuset) och igenom Brandenburg Tor. Vi passerade Mall of Berlin påväg till Potsdamer Platz, och till Checkpoint Charlie. Min "favorit" blev Holocaust Memorial; ett stort område med olika höga betongblock placerade i ett rutnät. Trots de raka gångarna ger det intrycket av att vara labyrintlikt, och man berörs av känslor av tystnad, gråhet, instängdhet; att vara vilse, men att inte kunna välja sin väg. Att känna sig liten mittemellan höga murar. Många av Berlins sights har kopplingar till muren och till andra världskriget; denna plats var en av de mest effektfulla för mig.

När det började närma sig lunchtid tog vi oss till Kurfürstendamm, området där vårt hotell låg. Efter en stunds letande efter lunchmat gick det upp för oss att i Berlin så är det cash is king som gäller - nästan inga caféer eller restauranger tog kort. Vi lyckades hitta ett litet italienskt hak som visade sig vara helt perfekt - vid en första anblick såg det ut som en helt vanlig pizzeria, men runt ett hörn gömde sig deras mysiga servering; personalen pratade italienska och när ens beställning var redo ropade de ut i högtalare. Efter att ha checkat in och vilat ett tag åkte vi till norra delen av stadskärnan för att kolla på Gedenkstätte Berliner Mauer; ytterligare ett minnesmonument av muren. När vi promenerade söderut snubblade vi över ett litet vietnamesiskt hak som fångade vårt intresse när vi såg deras uteservering - plastpallar och plåtbord (om än i lite mer "västerländsk höjd"). Ännu bättre var att de serverade Bun Cha (som var precis så gott som vi mindes det), bao-burgare och lättdrucken sydostasiatisk öl. Där satt vi och drömde oss bort till minnen från vår långa resa, innan vi traskade vidare till ett litet lokalt bryggeri (vilka det finns ganska gott om i Berlin) för varsin öl att avsluta kvällen med.

Dag två vaknade vi upp till en solig dag. Vi laddade upp med hotellets frukostbuffé innan vi gav oss ut. Eftersom vi planerat lite efter vädret var det främst utomhusaktiviteter som stod på schemat. Vi började med att promenera genom Tiergarten, en väldigt stor park. Vi strosade sedan genom imponerande Sony Center vid Potsdamer Platz och åkte vidare till Alexanderplatz, där vi lite förvånade och positivt överraskade hamnade mitt i en marknad. Efter några varv och ett presentinköp gick vi vidare för att se de många stora och imponerande byggnaderna i närheten. Vi vilade fötterna på ett café och fyllde på energi med kaffe och en kringla.

Vi åkte ner till stadsdelen Friedrichhein för att strosa längs med East Sida Gallery, en 1.3km lång sträcka bevarad Berlinmur som nu är dekorerad med konst, och kanske Berlins mest turistiga ställe. Ändock en trevlig promenad, och vi unnade oss att sitta en stund nere vid kanalen och njuta av solen innan vi traskade över bron till Kreuzberg, stadsdelen som är lite mer hipster och som är lite mer känt för mysiga småhak med billig mat. Där hittade vi god lunch som avnjöts med en öl på uteservering. Vidare traskade vi genom Görlitzer Park. Slutligen åkte vi tvärsgenom stan bort till Schloss Charlottenburg i västra Berlin för att njuta av den sista solen i den stora slottsparken.

Regniga påskafton inledde vi med ett besök på det gigantiska tekniska museet. Där gick vi runt i två och en halv timme och var helt slut efteråt. Vi tog oss den korta sträckan bort till Kreuzberg för att luncha på Haus Nepal, innan vi åkte till Mall of Berlin där vi hade tänkt strosa lite - men där var så mycket folk att vi bestämde oss för att åka hem och vila istället. På kvällen åkte vi till bryggeriet Hops & Barley i Friedrichshein, som hade väldigt god öl. Där provade vi ale, IPA, amber ale och pilsner och dämpade sen hungern på ett av alla hamburgerhak i kvarteret.

Sista dagen var det både kallt och snöigt. Vi tog lite sovmorgon och en sista varmdusch innan vi packade ihop och checkade ut från hotellet. Eftersom det var söndag så åkte vi först upp till söndagsmarknaden i Mauerpark, som var väldigt trevlig men som nog hade varit ännu trevligare (och inte alls så lerig) på en soligare dag. Vi strosade något varv och delade på en currywurst (inte särskilt imponerade) innan vi slog oss ner på ett fik för att värma oss med kaffe och soppa ett tag.

Berlin har imponerande nog fler än 170 museum, och många är ganska stora och pampiga. Många tar också några euro i inträde. och många av de stora och kända hade utställningar som vi inte kände oss väldigt intresserade av. Ett av de mer populära, som dessutom är gratis, är Topographie des Terrors. Där beskrivs utförligt Hitlers väg till makten och den terror som utövades på både politiska motståndare och diverse grupper i samhället. Det fanns både en mindre utomhusutställning och en större inomhusutställning, och där kan man lätt fördriva tid medan man reflekterar över hur absurt det hela känns.

Som en sista aktivitet i staden trotsade vi kylan för att promenera runt Museumsinsel och imponeras av de pampiga byggnaderna och lätt märkliga statyerna. Och så var det redan dags att åka hem. En ganska ospännande resa då värmen inte fungerade första halvan av sträckan och vi fick bädda ner oss under dubbla täcken i vår tiogradiga kupé. Snälltåget med destination Berlin var något mindre, äldre och mindre funktionabelt än deras inrikes motsvarighet som jag åkt med tidigare. Å andra sidan ett billigt och mer miljövänligt alternativ till flyg.

Slutgiltigt betyg för Berlin? Stort plus för billiga priser och god mat! Att man kan köpa sig en öl i princip överallt till rimligt pris (exempelvis en halvliter på tapp för ca 30kr) och att man kan värma sig med en baileys-spetsad kaffe eller irish coffee på många caféer. Att det är så lätt att ta sig runt med kollektivtrafik, som dessutom är punktligt och bra. Att det finns stora grönområden, mycket historia och historiska byggnader, och att det är väl skyltat till de vanligaste sightsen.
Lite minus för att de flesta museum tar inträde (tillochmed currywurst-museet kostade kring hundralappen). Men ändå plus för att de har öppet även på helgdagar. och plus för att det finns mysiga marknader med lokala hantverk, mycket streetfood och streetart. Lite minus för att vi inte hade så bra väder.
Ja, överhängande plus alltså!!

Förhoppningsvis dröjer det inte åtta månader till nästa äventyr... :)

Roadtrip i Australien - Del 2

** Varning långt inlägg! **

En vecka efter att vi lämnat Melbourne var vi alltså framme i Sydney. Vi åkte tåg in till stan tidigt på dagen för att hinna med att utforska så mycket som möjligt. Vi började med att promenera ner till hamnområdet, som var ganska charmigt. Vi gick längs med vattnet ner till operahuset, som såklart var väldigt fint, och passade på att kika in på Museum of Contemporary Art (som dock inte var jättespännande). Det var väldigt varmt och fuktigt ute, så vi blev snabbt ganska trötta efter allt promenerande. Vi letade upp lunch i affärsdistriktet, ett hektiskt litet café som hette Sweetbeans, som hade väldigt goda mackor och fint kaffe. Därefter traskade vi ner till fontänen vid St Mary's Cathedral, kollade på konst i Art Gallery of NSW (stort och ganska trevligt), och sen den långa vägen ut till udden i utkanten av botaniska trädgården, som är det klassiska fotostället - där man kan få med både Harbour Bridge och operahuset i samma bild. Resten av dagen promenerade vi i botaniska trädgården och bland butikerna i centrum innan vi åkte tillbaka till vår camping.

Dagen därpå fortsatte vi vår resa, som nu skulle ta oss genom bergen ner till kusten en bit väster om Melbourne. Första stoppet var Blue Mountains, som fått sitt namn efter det blåskimrande diset som omger bergen när solen lyser på eukalyptusträden och oljan i bladen dunstar. Vi kom först till Wentworth Falls, där vi gick till utkikspunkten Princess Rock.Vattnfallet var imponerande ~300 m högt, men hade inte så mycket vatten. Efter lunch tog vi oss vidare för att kolla på stenformationen Three Sisters, Det hade varit ganska mulet hela dagen, och nu började det dessutom regna ganska kraftigt. Vi satt i bilen och läste medan vi väntade på att det skulle bli uppehåll, och sen skyndade vi bort för att ta några bilder innan nästa skur. Därefter körde vi direkt till campingplatsen för att gömma oss från regnet resten av dagen. Nästa dag hade det klarnat upp ordentligt, så vi började dagen med att köra tillbaka till Three Sisters och gå en liten promenad. Sedan körde vi vidare till Blackheath och Govetts Leap Lookout, där vi tog en långpromenad och kollade på fler vattenfall.

ruggigt väder!

Three Sisters

När vi lämnade Blue Mountains satte vi kurs mot nästa bergsområde - Snowy Mountains - där Australiens högsta berg ligger, Mt. Kosciuszko (ca 2 200 möh), och det blev mycket körning den dagen. Vi hade tänkt ta oss an Mt. Kosciuszko redan samma dag, men väl framme i Jindabyne hade det börjat blåsa väldigt kraftigt. Ägaren till restaurangen där vi åt lunch rådde oss att vänta, och lite senare började det dessutom regna, så beslutade oss för att vänta till nästa dag. Eftersom man måste betala per dygn i nationalparken ville vi vänta så länge som möjligt innan vi körde till kvällens campingplats, så vi parkerade oss på en rastplats och fördrev eftermiddagen med att läsa böcker. Väl på campingplatsen öste regnet ner till och från hela kvällen och hela natten. Nästa morgon regnade det fortfarande, men så fort vi kom upp ur dalen blev vädret mycket bättre. Vandringen till bergstoppen började i Charlotte Pass, som redan var 1 800 möh. Vägen till toppen var 9 km enkel väg, så vi hade några timmars vandring framför oss. Här var det såpass kyligt att det låg snö i drivor uppe på bergen; temperaturen låg kring nollstrecket. Det var en otroligt vacker omgivning och väldigt häftigt när man väl kom upp till toppen, men det var kallt och blåsigt, så vi var ganska glada när vi kom ner igen.

När man ser snö mitt i sommaren i Australien...

Uppe på toppen

Vi hade ganska långt att köra till nästa bergsområde, men vi stannade på vägen i Beechworth, en liten by med gamla, charmiga byggnader och gulliga caféer. Här åt vi lunch och tittade på fina smycken i ett guldmuseum. Vi hittade en camping uppe på en kulle, Mt.Alexander, där vi hade en otroligt vacker solnedgång. Morgonen därpå, när vi tog en promenad i skogen, såg vi kängurur skutta förbi. På eftermiddagen nådde vi Hall's Gap, en av orterna som är belägna intill Grampians National Park. Detta var andra gången på resan som vi tog in på betalcamping - dels för att det inte fanns så mycket annat i närområdet, och dels för att det är skönt att ha tillgång till varmdusch och kranvatten ibland. Vi passade på att utforska lite samma dag, så vi åkte upp i bergen på branta vägar. Vi stannade vid Boroka Lookout, Mackenzie Falls och Reed Lookout ("The Balconies"), som alla var väldigt fina. The Balconies var dock min favorit. Dagen därpå körde vi ner till södra änden av parken, där vi gick upp för Mt. Sturgeon, vilket var ca 3,5km enkel väg och en av de högsta topparna i Grampians. Det var otroligt varmt och vi fick flertalet insektsbett (från något som påminde om sandflugor), men blev belönade med en vacker utsikt. Därefter var det dags att bege sig ner till kusten igen, till Portland där vi åkte ut till Cape Nelson Lighthouse och lyckades få syn på ett myrpiggsvin!

Boroka Lookout 

The balconies

Mt Sturgeon 

Cape Nelson

Myrpiggsvin som gömmer sig i buskarna

Vår sista tisdag påbörjade vi kuststräckan tillbaka till Melbourne (västerifrån). I Port Fairy stannade vi till för att promenera runt Griffiths Island; inte en jättetrevlig promenadsträcka, men vi fick se några wallabies. Vidare körde vi till Tower Hill Reserve för ytterligare promenader bland emuer, och sedan till Warrnambool där vi fördrev lite tid på ett konstmuseum. På kvällen campade vi vid en å där det fanns näbbdjur, men trots att vi väntade tålmodigt i nästan två timmar fick vi inte syn på några. Dagen därpå kom vi till Great Ocean Road, precis som det låter en stor väg som slingrar sig längs med kusten, och där man kan stanna på ett flertal ställen för att kolla på coola stenformationer och branta klippor som stupar ner i havet. Ett av dessa ställen är Twelve Apostles, där klipporna har rasat och försvunnit ner i havet för att lämna sju "pelare" av sten kvar (namnet Twelve Apostles är enbart för att locka turister). Men det finns flera andra ställen som också är väldigt häftiga, och som, om man kommer tidigt på morgonen, inte alls är lika fulla av turister. Vi stannade bland annat och kollade på London Bridge, The Arch och The Grotto. Efter denna härliga kuststräcka körde vi ner till Cape Otway för att kolla på fyren; en lång, slingrig väg som leder fram till en liten butik/informationskiosk där vi får veta att hela området är inhägnat och man måste betala inträde för att få komma ner till fyren. Längs med kusten går dock en lång vandringsled, och vi går en liten promenad längs den tills vi kan se fyren från avstånd. Och bilturen ner var inte helt i onödan - längs med vägen finns massor med koalor som sitter i träden, och vi fick syn på en mamma med unge som satt och sov tillsammans på en liten gren. Till sist kör vi upp i nationalparken, ännu en lång och slingrig väg för att komma ner till Lake Elizabeth - ett sista försök att få se näbbdjur. Vi sitter där ganska länge, och vi ser något som plaskar långt borta, men annars är sjön spegelblank och stilla. När det börjar bli mörkt är vi tvungna att ge upp för att hinna köra till campingen.

Twelve Apostles

The Grotto

Koala med unge :)

Lake Elizabeth

 Vi är framme vid vår sista dag på resande fot, och vi har bara en kort kuststräcka kvar till Melbourne. Vi börjar morgonen med att promenera bort till ett vattenfall som ligger i närheten av campingen, och som är väldigt fint. När vi är ute på vägen igen kör vi till Anglesea, som har en väldigt turkos flod. Därefter åker vi till en chokladfabrik (där man får gratis provsmakning av chokladpellets) och åker och kollar på två stora surfstränder - Point Addis och Bells Beach. Nästa stopp var Torquay, där vi stannade ett tag för att ligga på stranden och läsa, och framåt kvällen körde vi till campingen som var en bensinmack i utkanten av staden.
Dagen därpå lämnade vi in bilen tidigt, och sedan hade vi helgen att spendera i Melbourne. Vi fördrev den mesta tiden med att gå runt bland de små gränderna, titta i affärer, gå på marknad och leta efter spännande mat. Vi drack gott kaffe och letade upp souvenirer, promenerade länge vid vattnet. Melbourne är en väldigt levande stad med mycket själ och kultur, och blev en av mina favoritstäder. Här finns street art, gallerior, små och stora affärer, små kaffeställen, billig mat och spännande mat, marknader, hav... det mesta man kan vilja ha. Och här är slutet på denna resan, och vi längtar såklart redan efter nästa äventyr!

Centre Place

Melbourne skyline