November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del II

När liveaboarden lagt till tillbaka i Waisai hade vi lite tid på oss att packa ihop alla våra grejer. Vi blev upplockade av en liten, smal båt som skulle köra oss till vårt första boende, Biryei Homestay på ön Batanta. Denna båttur tog nästan två timmar, och var tillräckligt skumpig trots att vi var väldigt tacksamma att det var strålande sol och nästan inga vågor.

Boendet bestod av tre bungalows. Vår hade en "riktig säng" (detvillsäga inte bara en madrass på golvet), men madrassen var väldigt nedlegad i mitten så det var inte höjden av bekvämlighet. Vi hade ett eget badrum som är utomhus men med lite tak - där fanns en toalettstol, ett torkställ och en stor behållare som man kunde fylla med sötvatten och en skopa så att man kunde duscha. Vi hade en liten veranda med två stolar och ett bord. Det fanns en solstols-stomme på stranden men ingen madrass, så vi hängde upp vår medhavda rese-hängmatta. Elektricitet hade man några timmar på kvällen.

Här hade vi en väldigt lugn och stillsam tid. Nästan för lugnt ibland. Vi fick frukost ganska tidigt, då vi vaknade av solen och var uppe kring sju de flesta dagar. Frukosten var ofta något friterat - bananer eller sötpotatis - men ibland kunde man få någon kaka eller pannkakor. Det var alltid väldigt sött. Sen kanske vi spenderade en liten stund på stranden innan det blev för varmt, var ute och paddlade med kajaken eller var ute och snorklade, eller läste. Lunch fick vi kring tolv/halv ett, och det var ofta ris, grönsaker, tempeh, omelett - en ganska bra blandning av olika rätter, och för det mesta väldigt gott.
På eftermiddagen fortsatte vi med samma aktiviteter som innan. De flesta dagar spenderade vi väldigt mycket tid med att läsa. Middagen serverades vid sju på kvällen, när det blivit mörkt, och därefter var vi ganska nöjda med att se ett serieavsnitt och sen sova.

Den stora fördelen med detta boende var att revet precis utanför stranden var väldigt fint. Simmade man en liten bit bort kunde man ofta se sköldpaddor och mindre revhajar (blacktips), blåprickiga stingrockor och ibland stim med stora papegojfiskar (bumphead parrotfish). När vattnet var riktigt lågt kunde man gå en bit längs stranden, och kunde då få turen att se väldigt små/relativt nykläckta revhajar i vattenbrynet. I detta området fanns också mycket sjögräs inne vid stranden, och har man tur kan man få se sjökor. Vi var ofta ute och spanade snorklandes eller paddlandes i gryning och skymning, men fick tyvärr inte så några under våran vistelse.

Vi åkte också på två utflykter. En dag åkte vi för att få se paradisfåglar. Vi var uppe före soluppgången för att åka med motorbåt bort till en ö. Där gick vi raskt upp för en väldigt brant backe genom tät djungel (och fullt med tusenfotingar och spindlar) för att tillslut kunna skymta fåglarna högt uppe i ett träd. Det var inte en fantastisk upplevelse (det hade vi dock inte väntat oss heller) och guiden från vårt boende sa knappt ett ord under hela turen. Däremot var själva båtturen dit och tillbaka väldigt trevlig. På eftermiddagen åkte vi iväg till ett annat ställe för att besöka ett vattenfall. Även där fick vi gå en ganska bra bit genom djungel, men i lite rimligare tempo. Vi var väldigt fuktiga och svettiga när vi kom fram ,så ett dopp i vattenfallet kändes verkligen fantastiskt!
En annan dag åkte vi på en snorkeltur till en närliggande ö, vilket vi tänkte kunde vara trevligt för att få lite "omväxling". Dock hade vi inte väntat oss att det skulle ingå en snorklingsguide! Det var lite udda att ha någon som snorklade med som man skulle följa, och som pekade ut precis allting (ofta saker som vi inte tyckte var så spännande) istället för att få simma i sin egen takt. Men överlag så hade vi det ändå trevligt.

Efter åtta hela dagar på boendet så var det dags för oss att flytta på oss igen. Ägarna körde oss till vårt nästa boende, Corepen homestay, som låg på "huvudön" i ett område som kallas Dampier Strait, och som har flera dyksajter i närheten. Efter att ha tagit det lugnt ett tag så var vi sugna på att aktivera oss igen, och beslutade oss för att åka ut och dyka redan samma dag. Resterande dagar gjorde vi två eller tre dyk om dagen - oftast två dyk på morgonen mellan frukost och lunch (och med paus på godtycklig ö med lite snacks) och ett dyk på eftermiddagen. Precis som när vi var ute med liveaboarden fick vi se mycket vackra rev, stora fiskstim, hajar, sköldpaddor, bläckfiskar och mycket mer. Och vi fick väldigt god mat och hade ofta tillgång till frukt. Boendet var också ganska simpelt. Vi hade en (bekväm) madrass på golvet och en stor veranda över vattnet med två stycken hängmattor. Duschar och toaletter delades med de andra gästerna. Vi trivdes väldigt bra där, men som bäst de första två dagarna när det bara var ett fåtal gäster på boendet vilket gav en mer mysig stämning.
Vi hade också turen att få se landlevande djurliv - en kväll såg vi en cuscus uppe i ett träd, en slags pungråtta som finns i Papua-området. Väldigt gullig!

Sista dagen försökte vi torka vår dykutrustning så gott det gick, för att sedan packa ihop allting. Vi blev återigen körda med en liten motorbåt tillbaka till Waisai, och för första gången under resan så regnade det på oss under en del av turen. I Waisai gick vi direkt och köpte biljetter till färjan som tog oss tillbaka till Sorong, och till sist kunde vi checka in på hotellet i närheten av flygplatsen och njuta av en ordentlig dusch och en ordentlig säng innan det bar av hemåt igen.

-----------------------------Text in English -----------------------------

When the liveaboard anchored back in Waisai we had some time to pack all our stuff. We were picked up with a small & narrow boat that would take us to our first homestay, Biryei, on the island Batanta. This boat ride took nearly two hours, and was bumpy enough even though we were very grateful that the weather was clear and the water calm.

Our first accomodation had only three bungalows (four when we left). Ours had a "real bed" (i.e. not only a mattress on the floor), but the mattress was very well-used, wo not peak comfort. We had our own bathroom though, which was outdoors with some roof - there was a toilet, a drying rack, and a big container with water and a bailer to use when "showering". We had a small porch with two chairs and a table. There was a sunbed-frame on the beach (without a mattress) so we put up the travel-hammock that we brought. Electricity was available a few hours during the evening.

Here we had a very calm and relaxed stay. Almost too calm at times. A lot of time was spent waiting for the next meal, as we were used to getting afternoon snacks or fruit. The breakfast was served early, and we were often awake with the sun, around seven. The breakfast usually consisted of deep fried bananas or sweet potatoes, but sometimes we would get cake or pancakes. Lunch was around 12 and usually had several dishes: rice, omelet, vegetables, tempeh and sometimes fish. We would spend our days kayaking, snorkeling, or reading in the hammock or on the beach, but the sun was still too hot to endure most of the time.
Dinner was served around 7pm, after dark, and after that we were ususally happy to just watch an episode of a series and then go to bed.

The main benefit of this homestay was the beautiful reef just off the beach. Swimming a bit further to the east we would spot turtles, black tip reef sharks, bluespotted stingray and sometimes schools of big bumphead parrotfish. When the tide was at its lowest you could walk a bit along the beach, and then sometimes be able  to spot some baby sharks and stingrays  in the shallows. In the general area there was a lot of seagrass near the beach, so you could be lucky to see some dugongs here. But even though we were often paddling or snorkeling at dawn and dusk we never managed to see any during our stay.

Too pass the time a bit we also went on two day trips. The first one, we got up before sunrise in order to take quite a long boattrip to a different island. Then we had to do a steep hike through the jungle (among centipedes and spiders) to finally get to the top of the hill and spot some birds of paradise high up in a tree. They were too far away too get any photos, and our guide barely said a word during the "tour". We hadn't really expected much, but I would definitely say that the boattrip in the serene morning stillness was the best part. In the afternoon we went to a different island and again had quite a trek through the jungle (though at a slower pace and without too many critters). We were both humid and sweaty when we arrived at the waterfall, so it was amazing to jump into the cool water!
Another day we decided to do a snorkeling tour to see a different reef than the one off our beach. But we hadn't really expected to get an actual snorkeling guide in the water with us, who would point out everything (including a lot off stuff that we weren't too impressed by), instead of being able to swim at your own pace. It was still a nice trip though.

After eight whole days at this accomodation it was time for us to move again. The owners drove us to our next place, Corepen homestay, which was on the "main island" in Raja Ampat, in an area called the Dampier Strait (which has several dive sites nearby). After spending more than a week intensely relaxing, we were eager to go scuba diving and decided to go already the same afternoon as we arrived. The following days we would do two or three dives every day. Usually two dives in the morning between breakfast and lunch (with a short stop on some island with snacks) and one dive in the afternoon. The food here was also really good, with several dishes and some amazing grilled fish. Like on the liveaboard trip, we had the opportunity to see some amazing underwater life during our dives, including reef sharks, turtles, octopus,nudibranchs and many other things.
The bungalow here was also quite simple. We had a (comfortable) mattress on the floor and a big porch over the water with two hammocks. Showers and bathrooms were shared with the other guests. We really enjoyed our stay at this accomodation, especially the days when there were fewer guests there, which contributed to a really cozy atmosphere. We were also lucky to see some landbased wildlife here - one evening we saw a cuscus up in a tree, which is a Papuan marsupial. Very cute!

On our last day we tried to dry our diving gear as much as possible and then packed everything into our backpacks once more. We were driven back to Waisai in another small boat, and this was I think the only time during our vacation when it rained on us a bit. In Waisai we went straight to buy tickets for the ferry that took us back to Sorong, and eventually we could check in to the hotel nearby the airport where we enjoyed a proper shower and a proper bed before starting the journey back home.

November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del I

Första delen om vår dyksemester till Indonesien, specifikt om de första tio dagarna som spenderades ombord en liveaboard.

Raja Ampat sägs vara ett av världens bästa dykställen. Området är en stor marin nationalpark, vilket gör att de kan skydda korallreven och fiskarna. Det är beläget i närheten av Västpapua, och det är också dit man flyger när man ska ta sig till Raja Ampat. Vi hade en total restid på tjugosex timmar ner - vi flög med Qatar airways från Köpenhamn via Doha till Jakarta, där vi fick checka in vårt bagage på nytt inför sista etappen till Sorong med det lokala flygbolaget Garuda Indonesia. Väl framme i Sorong checkade vi in på ett hotell i närheten av flygplatsen. Vi var ganska utmattade och spenderade större delen av dagen (och natten) med att sova.

Tidigt nästa morgon checkade vi ut och gick till ett annat hotell i närheten, där vi blev upplockade med bil och körda till färjeläget. Vi mötte upp några av de andra som också skulle med samma liveaboard som vi, och satte oss sedan på den cirka två timmar långa färjan till Waisai, som man kan säga är själva porten ut till Raja Ampat-området.

Vår liveaboard var en stor, ombyggd segelbåt med såväl soldäck och lounge som plats för all dykutrustning. Vi var 12 dykare på båten, tre dykguider plus besättningen. Jag och Valle hade en egen koj under däck som var precis så stor att det fick plats en våningssäng och lite utrymme för väskorna.

            

Efter att vi packat upp vår dykutrustning och gjort ett testdyk började vi åka söderut mot ön Misool. Vi gjorde oftast tre eller fyra dyk om dagen, och däremellan fanns det lite tid att läsa, vila eller umgås. En vanlig dag kunde se ut såhär:

07.00 Vakna, dricka en kopp kaffe på soldäck
07.30 Dyk 1
09.00 Frukost
10.30 Dyk 2
12.00 Lunch
14.00 Dyk 3
15.30 Snacks, sitta på soldäck tills solen gick ner
18.00 Kvällsdyk
19.30 Middag
21.00 Läggdags

Varje måltid var en liten "buffé" med lokal mat. Ofta fanns det ris, köttgryta, ångkokta grönsaker, tofu eller tempeh, sambal, och någon frukt till efterrätt. Till frukost kunde det ibland bara någon söt lins- eller bönröra, pannkakor eller ägg. Hela dagen fanns det tillgång till juice, flingor med mjölk, och rostat bröd med marmelad, jordnötssmör och Nutella, och frukt. Vi kunde också köpa öl eller läsk. På eftermiddagen serverades ofta någon mjuk kaka eller friterad banan, sötpotatis eller grönsaker.

nudi branch

santa clause pygmy seahorse, endemic to the Misool-area

Det var otroligt bekvämt att bo så med allt inkluderat, och varje dag njöt vi av fantastiska dyk och en vacker utsikt över omkringliggande öar och hav. Ofta hade vi delfiner som hoppade en bit bort, och såväl soluppgångar som solnedgångar var såklart magiska. Man hann och orkade inte göra så jättemycket utöver dykningen,men det var ju också det som vi var där för. Och visst var det precis så fantastiskt som vi hade väntat oss. Jag har nog aldrig sett så mycket fisk någon annan stans, som vi gjorde i det här området. Det kanske bästa av allt (för mig iallafall) var att få se mantas. Valle har sett dem förut, men för mig var det första gången och det är verkligen häftigt. Att se dem simma sina rundor eller svepa förbi någon knapp centimeter ovanför en känns nästan overkligt. De är väldigt graciösa, och väldigt stora. De "vanliga" reef mantas är oftast 2-5 meter breda, men vi hade också turen att få se en Oceanic manta, som var ungefär 7 meter bred. Det var verkligen en upplevelse!

oceanic manta ray

Vi såg såklart mycket annat häftigt också - revhajar, nudibranchs, bläckfiskar, cuttlefish, pygmésjöhästar och "stora" sjöhästar, pipefish med mera. Vi hade fantastiska dyk i Misool-området, men även på tillbakavägen till Waisai fick vi några riktigt bra dyk runt ön Batanta.

pygmy seahorse

ornate ghost pipefish

thorny seahorse

reef squid

pygmy squid

Överlag var vi väldigt nöjda med liveaboarden - det är ett väldigt bekvämt liv där allting är ordnat, och det finns trevligt sällskap och gott om god mat. Och man har aldrig tråkigt! Men efter tio intensiva dagar såg vi också fram emot att ta det lugnt några dagar och verkligen varva ner...

---------------------------- Text in English --------------------------------------

The first part about our diving vacation in Indonesia, and more specifically about the first ten days, which we spent on a liveaboard.

Raja Ampat is said to be one of the best areas for scuba diving in the world. The area has a big marine national park, which helps protecting the coral reefs and fishes. Raja Ampat is situated near West Papua, which is where you fly to when getting there. We had a total travel time of 26 hours (heading out) – we flew with Qatar airways from Copenhagen through Doha to Jakarta, where we had to check in our luggage again as we were switching to the local flight company Garuda Indonesia for the final leg to Sorong. Once in Sorong, we checked in at a hotel near the airport. We were pretty exhausted, and spent the majority of the day (and the night) sleeping.

Early next morning we checked out and walked over to another hotel nearby, where we were picked up with a car and taken to the ferry. We met up with some of the other boat guests, and then got on the two-hour ferry to Waisai, which is more or less the gateway to the Raja Ampat area.

Our liveaboard was a large, rebuilt sailingboat with a sundeck and lounge as well as space for all the diving equipment. We were twelve divers on the boat, three diveguides plus the crew. Valle & I had our own cabin below deck, just big enough for a bunk bed and some space for our bags.

After unpacking and setting up the diving equipment, we had a check dive in the area before heading down towards Misool island. We usually did 3-4 dives per day, and in between there was some time for reading, resting or socializing. A regular day could look something like this:

7am – wake up, have coffee on the sundeck
7.30am – first dive
9am – breakfast
10.30am – second dive
12pm – lunch
2pm – third dive
3.30pm – snacks, watch the sun set from the sundeck
6pm – nightdive
7.30pm – dinner
9pm – bedtime

(for me, it was usually too hot to stay in the sun between 9am-4pm)

Every meal had a selection of local dishes. Often we got rice, stew, steamed vegetables, tofu or tempeh, sambal, and some fruit for dessert. For breakfast we could get some sweet lentil- or been sauce, pancakes, eggs or fried rice. Throughout the day we could always get juice, cereal, toast with jam, peanut butter or nutella, and fruit. We also had the possibility to buy sodas or beers. The afternoon snack was usually some sort of sponge cake or deep fried banana, sweet potato or vegetables.

It was incredibly comfortable to live like this where everything was included, and every day we got to enjoy amazing dives and a beautiful view over nearby islands and ocean. Often we saw dolphins jumping some distance away, and both sunrises and sunsets were of course magical. There was barely time or energy to do much except diving, but that was what we were there for. And it did not disappoint. I don’t think I’ve ever seen so much fish anywhere else as we did in this area. Probably the best part (for me at least) was seeing mantas. Watching them circle around you or swoop down just above your head feels almost surreal. They are very gracious, and very big. The “regular” reef mantas are usually around 2-5 meters across, but we were also lucky enough to get to see an oceanic manta, about 7 meters across!

Of course, we saw lots of other cool stuff as well – reef sharks, nudi branchs, octopus, squid, cuttlefish, pygmy seahorses (and regular seahorses), pipefish and more. We had amazing dives in the Misool area, but on our way back to Waisai we also got some really good dives around Batanta island.

Generally we were really happy with our liveaboard – it’s a very comfortable life where everything is taken care of and provided, and there is great company and plenty of good food. And  you never get bored! Though after ten intense days, we were also looking forward to simply relaxing for a couple of days to really wind down…

Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del I

* English summary below *

Väl hemma och efter ett par dagars vila är det så dags att sätta mig och sammanfatta alla våra fantastiska (och mindre fantastiska) upplevelser. Troligtvis på tre eller fyra inlägg. Denna första del kommer tillägnas den första veckan, vilken vi spenderade på Mabul på ett dykpaket. Men först lite kort om resan dit och vårt helhetsintryck av resan.

Vi begav oss alltså till Sabah, en av två regioner på Borneo som tillhör Malaysia; resterande regioner tillhör Indonesien eller Brunei. Resan dit bestod av tre flyg, då vi hade transfer i London och Hongkong, vilket ändå inte var helt fel - på Heathrow hittade vi en ensam fempundssedel som köpte oss vatten, chips och kokoskaffe, och Hongkong visade sig vara den kanske vackraste flygplats vi sett. Inte invärtes kanske, men med en utsikt över hav och öar gjorde det att Hongkong snabbt hamnade högt på våran att-besöka-lista! Som sagt stannade vi bara en dag i Kota Kinabalu. När vi traskade omkring på kvällen på jakt efter middag blev vi alltförväl påminda om precis vad vi inte hade saknat med Sydostasien - den kombinerade lukten av avlopp, durian (en extremt illaluktande frukt) och färskfångad fisk. Det visade sig att vi hade lyckats pricka in högsäsongen för durian, och eftersom Malaysia är väldigt välbesökt av kinesiska turister (som tycks älska durian) så såldes det i mängder, både i färsk form men också i dedikerade durianbutiker, som sålde frukten i torkad form, färsk form, doppad i choklad, eller som glass.

En iskaffe och en iste i KK

Dagen därpå tog vi oss tillbaka till flygplatsen igen, vilket var väldigt smidigt då det gick flygbussar flera gånger om dagen för ynka 5RM (ca 10 kr) per person. En kort flygning söderut till Tawau, där vi blev upplockade på flyplatsen och fick privattaxi till Semporna (arrangerad via dykresorten) där vi skulle övernatta innan vi åkte ut till Mabul. Det var en lång biltur. Men där fanns ingen vacker natur att beundra. Längs vägen, så långt man kunde se åt båda håll, bredde stora palmodlingar ut sig. I en väldigt stor del av Borneo har regnskogen (som är bland världens äldsta regnskogsområden) skövlats för att ge plats åt fler palmer; för att kunna producera mer palmolja.
Semporna var kanske inte heller någon höjdare, bortsett från restauranger som sålde roti canai (ett slags bröd/pannkaka som serveras med daal eller curry) för 1RM styck. En promenad i staden tog oss genast väldigt nära de lokala; en marknad som slingrade sig genom gränder där man inte kunde gå mer än en person i bredd, en stor moské som glimrade i eftermiddagssolen, hus på styltor utöver vattenbrynet och barn som sprang runt, tittade på oss, och ropade "hello!" eller "good morning!". Under husen var marken och det grunda vattnet täckt av sopor.

Morgonen därpå åkte vi med båt ut till ön Mabul, vilket tog ungefär en timme. Längs med vägen fick båten stanna ett flertal gånger eller ta omvägar för att inte skräpet som flöt runt på ytan skulle fastna i propellern. På Mabul blev vi inkvarterade in en fin bungalow som hade en liten veranda med stolar och en hängmatta. Vi hade helpension och fick alla måltider serverade i form av buffé. Eftersom vi var lediga första dagen bestämde vi oss för att gå en promenad längs stranden, men vi gick inte så långt innan vi vände. I sanden låg ofta glasskärvor och annat skräp. På den långa bryggan som ledde från stranden ut till båtarna såg man resortens strand åt ena hållet, och en lokal by åt andra hållet. Människorna i den lokala byn var förr ett nomadfolk, s.k. sea gypsy, som bodde på havet och försörjde sig på fiske. Nu när en stor del av området har blivit en nationalpark har de fått slå sig ner permanent på ön, med hus i samma stil som i Semporna på styltor över vattnet. Under husen i den lokala byn var vattnet fullt av sopor. På vårt boende städade de stranden och reven en gång i veckan. I den lokala byn städades det antagligen aldrig.

Således fick vi lite av en chock när vi kom ner. Att såväl städer som natur och hav är fullt av sopor och plast är förstås inget nytt - det är något vi sett på flera andra ställen, bland annat i Myanmar. Men sällan har vi sett det i sådana mängder, och så tydligt - så icke-dolt för turismen. Kanske är det något som är viktigt att se. I Sverige tar vi till åtgärder för att minska användandet av plast och plastpåsar, de flesta människor återvinner och sopsorterar så gott det går. Återvinning och sopsortering existerar knappt i många mindre städer, och framförallt inte i byar och på landsbygden, på många ställen i Sydostasien. Många stränder både på öar och fastland blir hårt "drabbade" då sopor sköljs upp på stranden av vågor och strömmar - kanske räcker det inte att städa en gång i veckan; kanske måste man städa varje dag. I flera år. Om det någonsin kommer att försvinna.

Lokal by inklämd mellan två dykresort

 Under vår vistelse på Mabul gjorde vi tre dyk om dagen, totalt nitton dyk, ofta runt Mabul eller runt den närliggande ön Kapalai. Det var inte vackra, färgglada korallrev, utan snarare muckdives eller väggdyk - men vi fick se så mycket spännande saker! Bläckfiskar, cuttlefish, sea snakes, en jättemuräna som hette Elvis, flera spännande nudi branchs, fler stycken frogfish (vilket vi aldrig sett innan) både väldigt stora och väldigt små, en Denise pygmy seahorse, ornate ghost pipefish, många sköldpaddor, räkor, humrar och mycket mer.

Frogfish

Nudi branch

Cuttlefish

Sköldpadda :)

Höjdpunkten var den dag då vi åkte till Sipadan för att göra fyra dyk - Sipadan är världskänd för sin dykning, och gör en verkligen inte besviken (även om det är väldigt dyrt att dyka där). Under ett av dyken simmade vi in i mitten av en tornado av trevallys - som en enda stor vägg av silverglänsande fisk runtom en. Här var också korallen väldigt färgglad och vacker, och vi såg mängder av sköldpaddor och revhajar på alla våra dyk. Tyvärr hade vi inte tur nog att få syn på någon hammarhaj, som ibland skymtas där, men det var svårt att vara besviken när vi fick se så mycket annat, och vara på en sådan fantastiskt vacker plats. Således var varje dag enligt schemat: frukost, dyk 1, fika, dyk 2, lunch, dyk 3, vila/sol, middag, vila/läsning/socialisera. Undantaget var Sipadan då vi fick gå upp 05.30, liten frukost, dyk 1, större frukost, dyk 2, fika, dyk 3, fika, dyk 4, och sedan tillbaka till Mabul.

Soluppgång, redo för avfärd till Sipadan

Aningen trötta men på Sipadans vackra, kritvita strand

På det stora hela hade vi en väldigt bra vecka, med fantastiska upplevelser och trevligt sällskap. Det enda vi hade att klaga på var att det var lite myggigt, och att vi var lite krassliga och fick lite problem med öronen mot slutet av veckan, vilket gjorde det lite svårt att tryckutjämna ibland - vilket dock många andra också verkade råka ut för. De flesta dagar var soliga, med en och annan regndag, men det var ofta för varmt för att man skulle kunna ligga i solen mer en bara en kort stund. Dagen vi skulle åka hade vi också "ledigt", och spenderade tiden med att gå ett varv runt ön- Hur charmigt det än är att få gå barfota i en hel vecka i sträck är det inte lika skönt när sanden är så varm att man bränner fotsulorna! Till slut blev det dock dags att sätta på sig sandalerna och kliva i land i Semporna igen, där vi spenderade ännu en natt innan vi tog oss vidare till nästa destination.

English summary:
This post will cover our first week in Sabah, Borneo, which we spent diving on the island Mabul. Sabah is one of two regions on Borneo which belong to Malaysia; the other regions belong to Brunei and Indonesia. During our long travel there, we had transfers in London and in Hongkong. Honkong turned out to be both impressive and beautiful, and has definitely made its way onto our places-to-go list. When we arrived in Kota Kinabalu, we were reminded of exactly what we had not missed about South East Asia - the smell of suers, durian fruit and fresh fish. It turned out to be the peak season for durian, and so the ill-smelling fruit was sold everywhere, both fresh and in special durian-shops, as it is widely popular among the masses of Chinese tourists. We only spent one day in the city before going back to the airport to catch a short flight south to Tawau, where we were picked up by a private taxi arranged by the diving resort to take us to Semporna.

During the car ride, we looked out the windows to see, not beautiful rainforest, but endless palmtree plantations. A huge part of the rainforest on Borneo have been devastated in favor of planting more palm trees and producing more palm oil. Semporna was not a very charming city either, but walking around we felt that it was really a place for the locals rather than tourists. We walked through a market made up of narrow alleys, past a big, beautiful mosque, and out on a jetty where families lived in small houses or shelters on stilts over the water. Children would glance at us curiously and call out "hello!" or "good morning!". Below the houses, the shallow water was filled with trash.

The next day we took the boat out to Mabul; on the way out the boat had to stop several times to avoid getting plastic stuck in the propeller. On Mabul, walking along the beach, we would have to watch our step in order to not step on shards of glass. On the other side of the jetty was another local village, similar to the one in Semporna, built on stilts. These people used to be sea gypsy, living their lives on the sea, but have now had to settle down permanently on the island. Again, below the houses, the beach and shallow water were completely covered in trash. At our resort, they did beach cleaning and reef cleaning once per week; at the locak village, probably not at all.

On Mabul, we were staying in a wooden bungalow, which had a small veranda with two chairs and a hammock. All meals were included and served buffet-style. We did three dives per day, a total of nineteen dives, and even though it was rather muck dives and wall dives, rather than pretty colorful coral dives, we got to see a lot of cool stuff, including octopus, cuttlefish, sea snakes, several frogfish (which we hadn't seen before), ornate ghost pipefish, a Denise pygmy seahorse, lots of turtles, and shrimp and lobster. One of the days we went diving at Sipadan, which is world known for its diving (and rather expensive). We did four dives here, and the coral was very beautiful and colorful, as were the fish. On one of the dives we were swimming in the middle of a tornado of trevallies. We saw many turtles and reefsharks, but unfortunately we didn't spot any hammerhead sharks.

Most days were sunny and warm, but occasionally a monsoon shower would pass by, for one hour or several hours. On our last day we walked around the island before we had to put on shoes (after a week of being barefoot) and take the boat back to Semporna, where we had to stay another night before continuing to our next destination.