Januari 2024 - Teneriffa, Spanien - Del I

 In the windy and cold winter, we escaped to Tenerife for two weeks. This destination we hoped to be a good fit for our first time abroad with a little one of 11 months (A), with a not-too-long flight and not-too-warm temperatures, and a not-too-high flight price. With little experience of the Canary Islands, we picked Tenerife because of the plentiful hiking trails and green nature but though we didn't prepare much beforehand researching daytrips or destinations, it turned out to be a fantastic trip that really exceeded our expectations. In this post I'll do my best to summarize our first week which we spent at a guesthouse in El Tanque.

First, I'll have to mention our flight there which went smoother than expected. We were lucky that the plane wasn't fully booked, which meant that we had an extra seat to use. A was sleeping both at the start and end of the flight, and in between she was happy to sit on the empty middle seat and play, not so much with the toys we brought but rather with any non-toy she could find - the safety instructions card, the wifi instructions or a pack of tissues. After we landed we picked up our rental car (which included a child seat) and headed out to a grocery store to pick up some food, since we planned to mostly cook ourselves. However, we didn't take into account that it was Epiphany Day, and most of the stores were actually closed! Luckily we found a smaller store in one of the tourist areas in the south where we could stock up on some things before driving on to El Tanque. We arrived at Finca El Lance, an old winery turned guesthouse which we had booked on AirBnB. It was owned by an older Swiss couple who greeted us with a piece of a Three Kings cake and a bottle of wine. We had our own small cottage fitted with kitchen, bathroom, bedroom and a yard, but the main treat was the common area of the Finca. It was situated on a steep hill and there were several little places with chairs and tables where you could sit and enjoy the view.

Our first full day we did a hike which started in El Tanque and went up to Arenas Negras. Since El Tanque is on the mountain side it was a very steep uphill to start with, but we were soon treated with excellent scenery both in terms of surrounding nature and views. One of the things we loved about Tenerife was that a single hike could take you through so many different types of nature. As was the case with this one, we started in a village, entered a mossy forest, transitioned into a pine forest (with the largest pine cones we've ever seen) and finally reached the volcanic area with black sand and little vegetation. This was probably one of the longest hikes we did, but we were super happy with it. Since A doesn't walk yet, she was happy to be carried in our Ergobaby carrier, with some occasional breaks on the ground to explore. She loves being outdoors and really liked the forests where she could just reach out a hand to touch trees and bushes that we walked past.

The second day, we drove down to the coast for a change of scenery. We started off visiting one of the Charcos, natural pools where you can take a dip in the ocean while somewhat sheltered from the often rough sea and big waves. We walked eastward to a village San Juan de la Rambla with another charco which seemed quite popular to visit (Charco de la Laja). We took a dip in the crystal clear water which was around 22C perhaps, and then went searching for lunch. This small village didn't have many restaurants, but we found a bar serving drinks and smaller dishes tapas style. They didn't really speak any English and hardly surprising, they didn't have many of the dishes that were on the menu. So I did my best with my duolingo-Spanish to order lunch for us and what we ended up with was this: grilled cheese served with honey and blueberry jam - this turned out to be a local specialty that you could find at basically every food place (and very tasty), tuna in tomato sauce - for some reason the woman I ordered from suggested half a portion, I have no idea why, which was unfortunate since it was really delicious, and a huge plate of fries with shredded ham and cheese, and mayo (papas locas). After lunch we went back towards our car, and along the way stopped at yet another pool - Charco Verde. This one was at the end of a steep path, but we were rewarded with a quiet spot were we were almost alone. It also seemed to be a few meters above sea level, which left it mostly untouched by the waves, and also shaded by the surrounding cliffs - a perfect place to go with a little one for a calm afternoon.

Charco Verde

The next day, we went back to Arenas Negras but drove part of the way to park at one of the many camp/grill spots and just do a roundtrip hike. When google maps picked the most direct route, however, it was one that was extremely steep. In general, when driving on Tenerife, nerves of steel are to recommend, but this path I would not wish anyone to drive on ever, as it wasn't really wide enough for two cars and it was steep enough that you could barely see where you were going. Once we arrived though, we enjoyed a nice hike which was quite flat, and sandwiches that we had made for lunch. When we got back in the afternoon, we started a nice tradition of bringing some snacks to one of the areas at our guesthouse with chairs and table to enjoy some spanish cheese and other things while catching the last of the sun before it disappeared behind the hills.

Arenas Negras

Day four was again spent hiking along the coast, an incredibly hilly hike but with such dramatic landscape that left us in awe several times. Always the coastline ahead of us was shrouded in mist from the crashing waves. Our destination this day was Puerto de la Cruz, a popular place to go to watch big waves crash against the rocks and houses by the coast. We found an excellent lunch spot at a restaurant on one of the smaller streets in town where we ate papas arrugadas - another local specialty with potatoes cooked in saltwater (so they become "wrinkled") served with two sauces, mojo rojo and mojo verde. On top of that, grilled mussels and prawns in sauce. On the way back we stopped for a while in the shade on a wooden deck where A could go exploring and we could rest our feet for a bit.

The next day we felt like taking a break from the hiking and enjoy some time at a charco, so we drove to Los Silos, an area with desert like landscape and plenty of cliffs and charcos. We spent most of the days at a small rocky beach that was right next to one of the more popular charcos, Charco Los Chochos. As the charco caught most of the waves and the tourists, we could enjoy a quiet time and A even enjoyed taking a dip in the cool water. We went for a walk along the coast as well, but it was very warm. To finish off the day, we drove to Garachico, a popular visit on the north coast. It's a cute town, and we did a bit of city sightseeing and treated ourselves to some ice cream.

Day six, our last day in El Tanque, we decided to drive up to Parque Rural de Anaga in the north east corner of the island. This was one of the places where, as we found out, you might want to apply for a permit. Several of the places on Tenerife that attract a lot of tourists require a permit, which is often free but you have to apply online weeks or sometimes months in advance. In the case of Anaga, the permit is only required for a specific hiking trail but luckily there are plenty of other fantastic hiking trails to pick from. We were also happy to park a bit away from the main parking lot which seemed to fill up quickly. We picked out a route along PR-TF 10 which led us to a viewpoint Mirador Aguaide (view on AllTrails). Amazing views both along the trail and at the viewpoint, so we were definitely not disappointed and we would actually have liked to spend more time in this area to explore. Just the forest itself is also really nice, as this is a big chunk of mostly untouched nature and the oldest forest on Tenerife.

Here ends or first week on Tenerife, the next post I will write about our second week spent in El Palmar. Cheers!

November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del II

När liveaboarden lagt till tillbaka i Waisai hade vi lite tid på oss att packa ihop alla våra grejer. Vi blev upplockade av en liten, smal båt som skulle köra oss till vårt första boende, Biryei Homestay på ön Batanta. Denna båttur tog nästan två timmar, och var tillräckligt skumpig trots att vi var väldigt tacksamma att det var strålande sol och nästan inga vågor.

Boendet bestod av tre bungalows. Vår hade en "riktig säng" (detvillsäga inte bara en madrass på golvet), men madrassen var väldigt nedlegad i mitten så det var inte höjden av bekvämlighet. Vi hade ett eget badrum som är utomhus men med lite tak - där fanns en toalettstol, ett torkställ och en stor behållare som man kunde fylla med sötvatten och en skopa så att man kunde duscha. Vi hade en liten veranda med två stolar och ett bord. Det fanns en solstols-stomme på stranden men ingen madrass, så vi hängde upp vår medhavda rese-hängmatta. Elektricitet hade man några timmar på kvällen.

Här hade vi en väldigt lugn och stillsam tid. Nästan för lugnt ibland. Vi fick frukost ganska tidigt, då vi vaknade av solen och var uppe kring sju de flesta dagar. Frukosten var ofta något friterat - bananer eller sötpotatis - men ibland kunde man få någon kaka eller pannkakor. Det var alltid väldigt sött. Sen kanske vi spenderade en liten stund på stranden innan det blev för varmt, var ute och paddlade med kajaken eller var ute och snorklade, eller läste. Lunch fick vi kring tolv/halv ett, och det var ofta ris, grönsaker, tempeh, omelett - en ganska bra blandning av olika rätter, och för det mesta väldigt gott.
På eftermiddagen fortsatte vi med samma aktiviteter som innan. De flesta dagar spenderade vi väldigt mycket tid med att läsa. Middagen serverades vid sju på kvällen, när det blivit mörkt, och därefter var vi ganska nöjda med att se ett serieavsnitt och sen sova.

Den stora fördelen med detta boende var att revet precis utanför stranden var väldigt fint. Simmade man en liten bit bort kunde man ofta se sköldpaddor och mindre revhajar (blacktips), blåprickiga stingrockor och ibland stim med stora papegojfiskar (bumphead parrotfish). När vattnet var riktigt lågt kunde man gå en bit längs stranden, och kunde då få turen att se väldigt små/relativt nykläckta revhajar i vattenbrynet. I detta området fanns också mycket sjögräs inne vid stranden, och har man tur kan man få se sjökor. Vi var ofta ute och spanade snorklandes eller paddlandes i gryning och skymning, men fick tyvärr inte så några under våran vistelse.

Vi åkte också på två utflykter. En dag åkte vi för att få se paradisfåglar. Vi var uppe före soluppgången för att åka med motorbåt bort till en ö. Där gick vi raskt upp för en väldigt brant backe genom tät djungel (och fullt med tusenfotingar och spindlar) för att tillslut kunna skymta fåglarna högt uppe i ett träd. Det var inte en fantastisk upplevelse (det hade vi dock inte väntat oss heller) och guiden från vårt boende sa knappt ett ord under hela turen. Däremot var själva båtturen dit och tillbaka väldigt trevlig. På eftermiddagen åkte vi iväg till ett annat ställe för att besöka ett vattenfall. Även där fick vi gå en ganska bra bit genom djungel, men i lite rimligare tempo. Vi var väldigt fuktiga och svettiga när vi kom fram ,så ett dopp i vattenfallet kändes verkligen fantastiskt!
En annan dag åkte vi på en snorkeltur till en närliggande ö, vilket vi tänkte kunde vara trevligt för att få lite "omväxling". Dock hade vi inte väntat oss att det skulle ingå en snorklingsguide! Det var lite udda att ha någon som snorklade med som man skulle följa, och som pekade ut precis allting (ofta saker som vi inte tyckte var så spännande) istället för att få simma i sin egen takt. Men överlag så hade vi det ändå trevligt.

Efter åtta hela dagar på boendet så var det dags för oss att flytta på oss igen. Ägarna körde oss till vårt nästa boende, Corepen homestay, som låg på "huvudön" i ett område som kallas Dampier Strait, och som har flera dyksajter i närheten. Efter att ha tagit det lugnt ett tag så var vi sugna på att aktivera oss igen, och beslutade oss för att åka ut och dyka redan samma dag. Resterande dagar gjorde vi två eller tre dyk om dagen - oftast två dyk på morgonen mellan frukost och lunch (och med paus på godtycklig ö med lite snacks) och ett dyk på eftermiddagen. Precis som när vi var ute med liveaboarden fick vi se mycket vackra rev, stora fiskstim, hajar, sköldpaddor, bläckfiskar och mycket mer. Och vi fick väldigt god mat och hade ofta tillgång till frukt. Boendet var också ganska simpelt. Vi hade en (bekväm) madrass på golvet och en stor veranda över vattnet med två stycken hängmattor. Duschar och toaletter delades med de andra gästerna. Vi trivdes väldigt bra där, men som bäst de första två dagarna när det bara var ett fåtal gäster på boendet vilket gav en mer mysig stämning.
Vi hade också turen att få se landlevande djurliv - en kväll såg vi en cuscus uppe i ett träd, en slags pungråtta som finns i Papua-området. Väldigt gullig!

Sista dagen försökte vi torka vår dykutrustning så gott det gick, för att sedan packa ihop allting. Vi blev återigen körda med en liten motorbåt tillbaka till Waisai, och för första gången under resan så regnade det på oss under en del av turen. I Waisai gick vi direkt och köpte biljetter till färjan som tog oss tillbaka till Sorong, och till sist kunde vi checka in på hotellet i närheten av flygplatsen och njuta av en ordentlig dusch och en ordentlig säng innan det bar av hemåt igen.

-----------------------------Text in English -----------------------------

When the liveaboard anchored back in Waisai we had some time to pack all our stuff. We were picked up with a small & narrow boat that would take us to our first homestay, Biryei, on the island Batanta. This boat ride took nearly two hours, and was bumpy enough even though we were very grateful that the weather was clear and the water calm.

Our first accomodation had only three bungalows (four when we left). Ours had a "real bed" (i.e. not only a mattress on the floor), but the mattress was very well-used, wo not peak comfort. We had our own bathroom though, which was outdoors with some roof - there was a toilet, a drying rack, and a big container with water and a bailer to use when "showering". We had a small porch with two chairs and a table. There was a sunbed-frame on the beach (without a mattress) so we put up the travel-hammock that we brought. Electricity was available a few hours during the evening.

Here we had a very calm and relaxed stay. Almost too calm at times. A lot of time was spent waiting for the next meal, as we were used to getting afternoon snacks or fruit. The breakfast was served early, and we were often awake with the sun, around seven. The breakfast usually consisted of deep fried bananas or sweet potatoes, but sometimes we would get cake or pancakes. Lunch was around 12 and usually had several dishes: rice, omelet, vegetables, tempeh and sometimes fish. We would spend our days kayaking, snorkeling, or reading in the hammock or on the beach, but the sun was still too hot to endure most of the time.
Dinner was served around 7pm, after dark, and after that we were ususally happy to just watch an episode of a series and then go to bed.

The main benefit of this homestay was the beautiful reef just off the beach. Swimming a bit further to the east we would spot turtles, black tip reef sharks, bluespotted stingray and sometimes schools of big bumphead parrotfish. When the tide was at its lowest you could walk a bit along the beach, and then sometimes be able  to spot some baby sharks and stingrays  in the shallows. In the general area there was a lot of seagrass near the beach, so you could be lucky to see some dugongs here. But even though we were often paddling or snorkeling at dawn and dusk we never managed to see any during our stay.

Too pass the time a bit we also went on two day trips. The first one, we got up before sunrise in order to take quite a long boattrip to a different island. Then we had to do a steep hike through the jungle (among centipedes and spiders) to finally get to the top of the hill and spot some birds of paradise high up in a tree. They were too far away too get any photos, and our guide barely said a word during the "tour". We hadn't really expected much, but I would definitely say that the boattrip in the serene morning stillness was the best part. In the afternoon we went to a different island and again had quite a trek through the jungle (though at a slower pace and without too many critters). We were both humid and sweaty when we arrived at the waterfall, so it was amazing to jump into the cool water!
Another day we decided to do a snorkeling tour to see a different reef than the one off our beach. But we hadn't really expected to get an actual snorkeling guide in the water with us, who would point out everything (including a lot off stuff that we weren't too impressed by), instead of being able to swim at your own pace. It was still a nice trip though.

After eight whole days at this accomodation it was time for us to move again. The owners drove us to our next place, Corepen homestay, which was on the "main island" in Raja Ampat, in an area called the Dampier Strait (which has several dive sites nearby). After spending more than a week intensely relaxing, we were eager to go scuba diving and decided to go already the same afternoon as we arrived. The following days we would do two or three dives every day. Usually two dives in the morning between breakfast and lunch (with a short stop on some island with snacks) and one dive in the afternoon. The food here was also really good, with several dishes and some amazing grilled fish. Like on the liveaboard trip, we had the opportunity to see some amazing underwater life during our dives, including reef sharks, turtles, octopus,nudibranchs and many other things.
The bungalow here was also quite simple. We had a (comfortable) mattress on the floor and a big porch over the water with two hammocks. Showers and bathrooms were shared with the other guests. We really enjoyed our stay at this accomodation, especially the days when there were fewer guests there, which contributed to a really cozy atmosphere. We were also lucky to see some landbased wildlife here - one evening we saw a cuscus up in a tree, which is a Papuan marsupial. Very cute!

On our last day we tried to dry our diving gear as much as possible and then packed everything into our backpacks once more. We were driven back to Waisai in another small boat, and this was I think the only time during our vacation when it rained on us a bit. In Waisai we went straight to buy tickets for the ferry that took us back to Sorong, and eventually we could check in to the hotel nearby the airport where we enjoyed a proper shower and a proper bed before starting the journey back home.

November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del I

Första delen om vår dyksemester till Indonesien, specifikt om de första tio dagarna som spenderades ombord en liveaboard.

Raja Ampat sägs vara ett av världens bästa dykställen. Området är en stor marin nationalpark, vilket gör att de kan skydda korallreven och fiskarna. Det är beläget i närheten av Västpapua, och det är också dit man flyger när man ska ta sig till Raja Ampat. Vi hade en total restid på tjugosex timmar ner - vi flög med Qatar airways från Köpenhamn via Doha till Jakarta, där vi fick checka in vårt bagage på nytt inför sista etappen till Sorong med det lokala flygbolaget Garuda Indonesia. Väl framme i Sorong checkade vi in på ett hotell i närheten av flygplatsen. Vi var ganska utmattade och spenderade större delen av dagen (och natten) med att sova.

Tidigt nästa morgon checkade vi ut och gick till ett annat hotell i närheten, där vi blev upplockade med bil och körda till färjeläget. Vi mötte upp några av de andra som också skulle med samma liveaboard som vi, och satte oss sedan på den cirka två timmar långa färjan till Waisai, som man kan säga är själva porten ut till Raja Ampat-området.

Vår liveaboard var en stor, ombyggd segelbåt med såväl soldäck och lounge som plats för all dykutrustning. Vi var 12 dykare på båten, tre dykguider plus besättningen. Jag och Valle hade en egen koj under däck som var precis så stor att det fick plats en våningssäng och lite utrymme för väskorna.

            

Efter att vi packat upp vår dykutrustning och gjort ett testdyk började vi åka söderut mot ön Misool. Vi gjorde oftast tre eller fyra dyk om dagen, och däremellan fanns det lite tid att läsa, vila eller umgås. En vanlig dag kunde se ut såhär:

07.00 Vakna, dricka en kopp kaffe på soldäck
07.30 Dyk 1
09.00 Frukost
10.30 Dyk 2
12.00 Lunch
14.00 Dyk 3
15.30 Snacks, sitta på soldäck tills solen gick ner
18.00 Kvällsdyk
19.30 Middag
21.00 Läggdags

Varje måltid var en liten "buffé" med lokal mat. Ofta fanns det ris, köttgryta, ångkokta grönsaker, tofu eller tempeh, sambal, och någon frukt till efterrätt. Till frukost kunde det ibland bara någon söt lins- eller bönröra, pannkakor eller ägg. Hela dagen fanns det tillgång till juice, flingor med mjölk, och rostat bröd med marmelad, jordnötssmör och Nutella, och frukt. Vi kunde också köpa öl eller läsk. På eftermiddagen serverades ofta någon mjuk kaka eller friterad banan, sötpotatis eller grönsaker.

nudi branch

santa clause pygmy seahorse, endemic to the Misool-area

Det var otroligt bekvämt att bo så med allt inkluderat, och varje dag njöt vi av fantastiska dyk och en vacker utsikt över omkringliggande öar och hav. Ofta hade vi delfiner som hoppade en bit bort, och såväl soluppgångar som solnedgångar var såklart magiska. Man hann och orkade inte göra så jättemycket utöver dykningen,men det var ju också det som vi var där för. Och visst var det precis så fantastiskt som vi hade väntat oss. Jag har nog aldrig sett så mycket fisk någon annan stans, som vi gjorde i det här området. Det kanske bästa av allt (för mig iallafall) var att få se mantas. Valle har sett dem förut, men för mig var det första gången och det är verkligen häftigt. Att se dem simma sina rundor eller svepa förbi någon knapp centimeter ovanför en känns nästan overkligt. De är väldigt graciösa, och väldigt stora. De "vanliga" reef mantas är oftast 2-5 meter breda, men vi hade också turen att få se en Oceanic manta, som var ungefär 7 meter bred. Det var verkligen en upplevelse!

oceanic manta ray

Vi såg såklart mycket annat häftigt också - revhajar, nudibranchs, bläckfiskar, cuttlefish, pygmésjöhästar och "stora" sjöhästar, pipefish med mera. Vi hade fantastiska dyk i Misool-området, men även på tillbakavägen till Waisai fick vi några riktigt bra dyk runt ön Batanta.

pygmy seahorse

ornate ghost pipefish

thorny seahorse

reef squid

pygmy squid

Överlag var vi väldigt nöjda med liveaboarden - det är ett väldigt bekvämt liv där allting är ordnat, och det finns trevligt sällskap och gott om god mat. Och man har aldrig tråkigt! Men efter tio intensiva dagar såg vi också fram emot att ta det lugnt några dagar och verkligen varva ner...

---------------------------- Text in English --------------------------------------

The first part about our diving vacation in Indonesia, and more specifically about the first ten days, which we spent on a liveaboard.

Raja Ampat is said to be one of the best areas for scuba diving in the world. The area has a big marine national park, which helps protecting the coral reefs and fishes. Raja Ampat is situated near West Papua, which is where you fly to when getting there. We had a total travel time of 26 hours (heading out) – we flew with Qatar airways from Copenhagen through Doha to Jakarta, where we had to check in our luggage again as we were switching to the local flight company Garuda Indonesia for the final leg to Sorong. Once in Sorong, we checked in at a hotel near the airport. We were pretty exhausted, and spent the majority of the day (and the night) sleeping.

Early next morning we checked out and walked over to another hotel nearby, where we were picked up with a car and taken to the ferry. We met up with some of the other boat guests, and then got on the two-hour ferry to Waisai, which is more or less the gateway to the Raja Ampat area.

Our liveaboard was a large, rebuilt sailingboat with a sundeck and lounge as well as space for all the diving equipment. We were twelve divers on the boat, three diveguides plus the crew. Valle & I had our own cabin below deck, just big enough for a bunk bed and some space for our bags.

After unpacking and setting up the diving equipment, we had a check dive in the area before heading down towards Misool island. We usually did 3-4 dives per day, and in between there was some time for reading, resting or socializing. A regular day could look something like this:

7am – wake up, have coffee on the sundeck
7.30am – first dive
9am – breakfast
10.30am – second dive
12pm – lunch
2pm – third dive
3.30pm – snacks, watch the sun set from the sundeck
6pm – nightdive
7.30pm – dinner
9pm – bedtime

(for me, it was usually too hot to stay in the sun between 9am-4pm)

Every meal had a selection of local dishes. Often we got rice, stew, steamed vegetables, tofu or tempeh, sambal, and some fruit for dessert. For breakfast we could get some sweet lentil- or been sauce, pancakes, eggs or fried rice. Throughout the day we could always get juice, cereal, toast with jam, peanut butter or nutella, and fruit. We also had the possibility to buy sodas or beers. The afternoon snack was usually some sort of sponge cake or deep fried banana, sweet potato or vegetables.

It was incredibly comfortable to live like this where everything was included, and every day we got to enjoy amazing dives and a beautiful view over nearby islands and ocean. Often we saw dolphins jumping some distance away, and both sunrises and sunsets were of course magical. There was barely time or energy to do much except diving, but that was what we were there for. And it did not disappoint. I don’t think I’ve ever seen so much fish anywhere else as we did in this area. Probably the best part (for me at least) was seeing mantas. Watching them circle around you or swoop down just above your head feels almost surreal. They are very gracious, and very big. The “regular” reef mantas are usually around 2-5 meters across, but we were also lucky enough to get to see an oceanic manta, about 7 meters across!

Of course, we saw lots of other cool stuff as well – reef sharks, nudi branchs, octopus, squid, cuttlefish, pygmy seahorses (and regular seahorses), pipefish and more. We had amazing dives in the Misool area, but on our way back to Waisai we also got some really good dives around Batanta island.

Generally we were really happy with our liveaboard – it’s a very comfortable life where everything is taken care of and provided, and there is great company and plenty of good food. And  you never get bored! Though after ten intense days, we were also looking forward to simply relaxing for a couple of days to really wind down…

April 2019 - Marocko - Essaouira

Det har tagit lite för lång tid att skriva om vad som var ett av våra favoritställen på resan. Men här kommer iallafall en beskrivning av den charmiga kuststaden Essaouira.

Essaouira var cirka tre och en halv timmes bussresa från Marrakech, och det enda stället där vi utan problem hittade ett boende utan att ha bokat i förväg. Precis som Marrakech har Essaouira en gammal stadsdel med charmiga smågator innanför en hög mur, och det är innanför dessa som alla turister vistas. Essaouira har samma marknadsstånd, hantverk och souvenirer, men är i jämförelse både mindre och lugnare än Marrakech. Eftersom det ligger precis vid havet, och dessutom på ett generellt väldigt blåsigt ställe, är det välkänt för såväl fisk som vind- och kitesurfing.

Vi bodde på en riad, Étoile de Mogador, med ett fint rum och en stor takterass där vi serverades frukost varje morgon - pain au chocolat, roti, jordgubbar och bröd. Essaouira var nog faktiskt där vi hittade den bästa maten denna resan. Vår allra första måltid när vi kom dit gick vi in på "första bästa" lokala restaurang, där vi beställde tajine med fisk - de sprang genast iväg för att handla ingredienser, och tog god tid på sig att laga maten. En stund senare blev vi serverade en slags "köttbullar" gjorda på salta sardiner, i tomatsås, vilket var väldigt gott! På kvällen letade vi upp ett av de väl omskrivna ställena vi hittade på TripAdvisor - Triskala. Det var ett väldigt mysigt ställe med bohemiska vibbar. Menyn var kort och varierad - och maten var fantastisk. Jag åt spindelkrabbskroketter med saffranssås, falafel med myntasås, och olika salldader; Valle åt blomkålssoppa med arganolja, och tajine med ratatouille och ägg.

Vår andra dag i Essaouira passade vi på att göra lite sightseeing nere i hamnen. Det var en idyllisk fiskehamn med både små och stora båtar i den speciella knallblå färgen som karaktäriserar Essaouira - och med lika många katter och fiskmåsar som det fanns fiskebåtar. Port du Scala, fortet som skymtats som hastigast i Game of Thrones, är vackert, sevärt och fotogeniskt - men kräver en inträdesavgift. Vid hamnen fanns också flertalet fiskebodar där man kan äta färsk fisk, och vi gick till en av dem för lunch, men hade inte en särskilt positiv upplevelse. På isen låg nämligen muränor, hajar, rödlistade fiskar, levande humrar med mera. Även om vi valde att äta vår lunch i en fiskebod som inte hade mest vanlig fisk, så kändes det inte jättebra.

Stranden i Essaouira är väldigt lång och platt, och skulle kunna vara perfekt för långa promenader, om det inte hade varit så blåsigt. Kommer man tillräckligt långt bort på stranden finns det dock möjligheter att rida på såväl hästar som dromedarer. För att fly undan blåsten kan kan man istället gå runt på marknaden eller frossa i jordgubbar och apelsiner. På kvällen av vår andra dag letade vi återigen upp en restaurang med hjälp av TripAdvisor, men en som låg väldigt nära vårt boende då vi var väldigt trötta. Vi hamnade på Le Vague Bleue, ett väldigt litet ställe med enbart fyra bord och en meny helt på franska som vi fick klura ut med hjälp av de andra middagsgästerna - det blev nämligen fullt väldigt snabbt. Först fick vi in ett litet fat med olika grönsaksröror och bröd, samt två små glas med smoothies. Till huvudrätt åt Valle gnocchi med olivsås, och jag fick marulk med potatis och sås. Vi var båda nöjda med maten, men noterade att räkorna som serverades en annan gäst såg väldigt goda ut...

Vår tredje dag spenderades vilsamt med läsning och promenader. På kvällen hade vi tänkt fira min födelsedag i förskott, och hade sett ut en restaurang som jag ville gå till: Les Alizes Mogador. Vi hade verkligen tur - när vi kom dit fanns det bara ett bord som inte var reserverat, som vi fick dela med ett par från Schweiz/Österrike. Här serverades trerättersmeny för 129 DIH där man fick välja mellan ett antal olika rätter där många var traditionellt marockanska - och många som vi ändå inte stött på någon annanstans. Till förrätt åt vi båda harira soppa (gott, men varmt). Till huvudrätt åt Valle vegetariska blandade rätter, och jag åt seffa - couscous och kycklign med kanel och florsocker. Gott och annorlunda, men lite väl sött för min smak och ganska mastigt. Till efterrätt åt Valle fruktsallad, och jag flan, något som liknade pannacotta och serverades med kaffesås (tror jag). Det var verkligen en spännande upplevelse och en perfekt middag, med mysig stämning, god mat, och väldigt trevlig kypare.


Och vad vi verkligen uppskattade med vår tur till Essaouira - vi hittade en liten butik med jättefina handmålade vaser - som vi inte sett någon annan stans! Två fina fick vi för 250 DIH. Så, sammanfattningsvis en väldigt trevlig vistelse med bra boende, en mysig liten kuststad för lugna dagar, och massvis med god mat och spännande restauranger.

April 2019 - Marocko - Marrakech

Resan till Marrakech i Marocko tog ungefär fyra och en halv timme i flygtid, och man reser bekvämt med direktflyg från Köpenhamn. Väl framme i Marrakech bör man dock räkna med att det tar extra tid - de verkar ha noggrann immigrationskontroll där man först ska fylla i en lapp, och sedan stå i långa köer för att få uppgifterna kontrollerade. För oss tog det cirka en timme innan vi var igenom, inte superroligt när man landat sent på kvällen och ska bli upphämtade. Det var tydligt att det var väldigt viktigt att man visste både namn och adress till sitt boende, då just denna fråga fick många vid disken att ta upp sina mobiltelefoner eller bokningsbekräftelser för att visa vart de skulle.

Vi hade bokat de första två nätterna i förväg på en riad som låg ganska centralt. Det kändes onekligen lite skumt när vi blev körda i minibuss genom stadens smala och trånga gator, tills vi kom till en plats där chauffören sa "Jag kan inte köra er längre nu, det kommer en kille och möter er för att visa sista vägen till boendet". Men vi fick vara godtrogna och lita på att det inte var några konstigheter - och väl framme vid boendet var vi tacksamma över att ha sluppit försöka navigera själva i mörkret.

Riaden är en klassisk boendetyp som det finns gott om i Marocko. Huset är ofta högt och smalt, och öppet i mitten. Det är alltså som en liten öppen fyrkantig yta i mitten, och alla rummen ligger runtomkring. Längst upp finns ofta en takterass där man kan njuta av sol och frisk luft och få sin frukost serverad.

Frukosten bestod ofta av kaffe/te, apelsinjuice, grovt bröd med smör, mjukost och sylt samt någon slags pannkaka. Brödet var runt, fluffigt och mättande, och verkade vara väldigt typiskt för området - det serverades både till frukost, lunch och middag och såldes på flera ställen i städerna. Det fanns två olika sorters "pannkakor" som man kunde få. Den ena, baghrir, verkade vara stekt på ena sidan och hade en massa små "hål". Den ska vara gjord på mannagryn och helt utan ägg, trots en lite äggig/gummiaktig konsistens. Den andra sorten kallas msemen och påminner mycket om roti som vi åt mycket i Sydostasien - fast inte riktigt lika frasiga. Apelsinjuicen var alltid färskpressad och fantastiskt god, och det fanns att tillgå till ett billigt pris överallt.

Första dagen var vårt huvuduppdrag att hitta en bankomat för att ta ut pengar till boendet och till fyradagarsturen som vi skulle åka iväg på dagen efter. Valutan kallas dirham, och hade en kurs som var nästan lika med svenska kronan, så det var lätt att hålla koll på vad saker kostade. Sökandet tog oss i vilket fall till det stora torget Jema ElFna. Det var en livlig plats med mycket ljud och människor. Här  fanns marknadsstånd, gatuförsäljare, ormtjusare, dresserade apor i kedjor, kvinnor som erbjöd hennatatueringar, vagnar som sålde juice (från 4kr per glas), taxibilar, med mera. På kvällen fylldes detta torg istället av matstånd, och vi hade gärna gått dit för att prova något men såg redan på avstånd hur otroligt mycket människor som samlades där - och valde istället att gå till en vanlig restaurang för en lugnare kväll.

Självklart gav vi oss också in i den oändliga labyrinten som  utgjorde marknaden. Här gick vi nästan vilse bland alla souvenirer, prylar och hantverk som de försöker sälja. Bland det vanligaste var porslin, lampor i metall, skor och väskor i läder, mattor, arganolja, kryddor, mynta (både färsk och torkad) och träfigurer. Som de flesta sådana här marknader är det svårt att veta vad som är handgjort och vad som är massproducerat, framförallt då mycket av det som säljs ser exakt likadant ut i nästan alla stånd. Vi fick åtminstone intrycket av att många läderprodukter var lokalt hantverk, då de hade en hel "lädersektion" av marknaden. Och som vanligt måste man såklart pruta hårt - ofta är utgångspriset ungefär det dubbla av vad det "borde" kosta.

Våra souvenirer blev: två porslinsskålar för totalt 120kr (vilket jag tyckte var dyrt, då de inte var i så prima skick), en liten trädromedar för 40kr, och två vackra vaser (som vi bara såg på ett enda ställe) för totalt 250kr.

Man blir lätt trött av att gå runt på marknaden som känns oändlig - det kändes ofta som att vi gick i cirklar eller nästan var vilse. Dessutom är de smala gatorna väldigt trafikerade - inte bara av människor utan också av åsnor, mopeder och cyklar, och det blev väldigt instängd luft som var fylld av avgaser. För att vila en stund var det perfekt att gå in på ett café eller en restaurang och ta sig upp till takterassen för lite lugn, ro och frisk luft.

Då vi mestadels äter vegetariskt insåg vi ganska snabbt att det inte var så jättestort utbud. Det finns två klassiska vegetariska rätter (som såklart har flera varianter med olika kött också): tagine och couscous. Tagine är namnet på ett lerkärl i vilken grönsakerna tillagas. Ofta var det pumpa, potatis, morot, kikärtor och paprika som var väldigt sparsamt kryddade. Couscous var väldigt likt, men såklart med en stor hög couscous i botten. Vi var förvånade över att dessa två rätter knappt var kryddade alls, då vi hade väntat oss väldigt smakrik mat. Efter att ha provat några varianter med kött eller fisk, så verkade det som att det är själva köttet som kryddas mest. Bland klassikerna finns kefta, som är en slags köttbullar i tomatsås, tillagade i en tagine. Dock så hade de ofta väldigt goda och smakrika kalla sallader som man kunde äta till förrätt - bland annat marockansk sallad (som påminde om den klassiska grekiska salladen, fast utan fetaost), aubergineröra, och picklade grönsaker. Vi åt också harira som är en vanlig förrätt i form av tomatsoppa, ofta med lite pasta eller kikärtor i.

Det hör också till tradition att dricka mintte; vi gjorde det bara enstaka gånger då vi ofta tyckte att det var lite beskt. De lokala dricker det helst med ganska mycket socker, vilket såklart neutraliserar beskan något. Däremot frossade vi i den fantastiskt goda apelsinjuicen!

Vi hittade flera guldkorn där vi åt fantastisk god mat, och de flesta hittade vi faktiskt via TripAdvisor. Ett ganska turistigt ställe, Corner Café, där man ibland kan behöva stå och köa för att få ett bort, hade lite moderna tappningar av lokala rätter som serverades i enorma portioner. Om man dessutom beställde en av deras alkoholfria drinkar till fick man tillräckligt med frukt på spätt i drinken för att utgöra en hel fruktsallad. Toubkal som ligger mitt på torget hade förvånansvärt billig och god mat, även om det var väldigt stort och välfyllt. Och ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på, som låg vid ett av de mindre torgen. Det var en restaurang som hade en lite extra hög takterass som bjöd på otroligt vacker utsikt efter att solen gått ner.

Vi "turistade" inte så jättemycket utöver marknaderna, utan tyckte det var ganska skönt att ligga och läsa på takterassen på vårt boende. Sista dagen gick vi dock till ett ställe som heter Secret Garden.  Det var en stor botanisk trädgård mitt i stan som verkligen blev som en liten oas - där var lugnt, tyst och fullt av vackra träd och växter.

  

För att återknyta till inledningen och hur viktigt det var att ha koll på sitt boende så blev vi också medvetna om vikten av att boka i förväg. Sedan tidigare resor har vi blivit vana vid att man enkelt kan gå runt i staden och bara knacka på för att fråga om det finns lediga rum - det visade sig dock vara väldigt svårt i Marrakech. När vi kom tillbaka från Essaouira i slutet av vår resa gick vi först till några boenden som vi hade kollat upp dagen innan på nätet, men ingen hade lediga rum. Vi började gå runt till alla som låg i närheten, och flera som låg mer centralt, men allt verkade vara fullt. Vi tänkte att högsäsongen nog börjar komma igång, så vi slog oss ner på ett café för att kolla på nätet igen. Mycket riktigt fanns det inte så mycket att välja på, men vi hittade några som annonserade om lediga rum. Men när vi gick runt till dem fick vi till svar från alla "tyvärr, det var precis någon annan som bokade det sista rummet". Något av ett tråkigt "sammanträffande" tänkte vi, och drog slutsatsen att det verkar som att det är någonting med att de gärna vill att man ska ha bokat sitt boende i förväg.

Till slut lyckades vi få ett rum i en undangömd riad där vi hamnat av en slump när vi kom tillbaka från fyradagarsturen - vi träffade på ett franskt par som erbjöd oss att bo hos dem (de verkade inte som att de hade rum ute på nätet, utan mest hyrde ut till folk de kände), och de var vänliga nog att låta oss bo där även de sista två nätterna, trots att de hade familj på besök. Eftersom Marocko är ett land där man bland annat pratar franska så var det inte så konstigt med ett fransktalande värdpar - men när det visade sig att de knappt kunde någon engelska alls så fick jag verkligen anstränga mig för att dra mig till minnes min gymnasiefranska. Framförallt då maken i paret var väldigt glad för att småprata - vi lyckades nog förstå varandra hyfsat bra för det mesta - men även det blev en del av äventyret på denna resa.