November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del II

När liveaboarden lagt till tillbaka i Waisai hade vi lite tid på oss att packa ihop alla våra grejer. Vi blev upplockade av en liten, smal båt som skulle köra oss till vårt första boende, Biryei Homestay på ön Batanta. Denna båttur tog nästan två timmar, och var tillräckligt skumpig trots att vi var väldigt tacksamma att det var strålande sol och nästan inga vågor.

Boendet bestod av tre bungalows. Vår hade en "riktig säng" (detvillsäga inte bara en madrass på golvet), men madrassen var väldigt nedlegad i mitten så det var inte höjden av bekvämlighet. Vi hade ett eget badrum som är utomhus men med lite tak - där fanns en toalettstol, ett torkställ och en stor behållare som man kunde fylla med sötvatten och en skopa så att man kunde duscha. Vi hade en liten veranda med två stolar och ett bord. Det fanns en solstols-stomme på stranden men ingen madrass, så vi hängde upp vår medhavda rese-hängmatta. Elektricitet hade man några timmar på kvällen.

Här hade vi en väldigt lugn och stillsam tid. Nästan för lugnt ibland. Vi fick frukost ganska tidigt, då vi vaknade av solen och var uppe kring sju de flesta dagar. Frukosten var ofta något friterat - bananer eller sötpotatis - men ibland kunde man få någon kaka eller pannkakor. Det var alltid väldigt sött. Sen kanske vi spenderade en liten stund på stranden innan det blev för varmt, var ute och paddlade med kajaken eller var ute och snorklade, eller läste. Lunch fick vi kring tolv/halv ett, och det var ofta ris, grönsaker, tempeh, omelett - en ganska bra blandning av olika rätter, och för det mesta väldigt gott.
På eftermiddagen fortsatte vi med samma aktiviteter som innan. De flesta dagar spenderade vi väldigt mycket tid med att läsa. Middagen serverades vid sju på kvällen, när det blivit mörkt, och därefter var vi ganska nöjda med att se ett serieavsnitt och sen sova.

Den stora fördelen med detta boende var att revet precis utanför stranden var väldigt fint. Simmade man en liten bit bort kunde man ofta se sköldpaddor och mindre revhajar (blacktips), blåprickiga stingrockor och ibland stim med stora papegojfiskar (bumphead parrotfish). När vattnet var riktigt lågt kunde man gå en bit längs stranden, och kunde då få turen att se väldigt små/relativt nykläckta revhajar i vattenbrynet. I detta området fanns också mycket sjögräs inne vid stranden, och har man tur kan man få se sjökor. Vi var ofta ute och spanade snorklandes eller paddlandes i gryning och skymning, men fick tyvärr inte så några under våran vistelse.

Vi åkte också på två utflykter. En dag åkte vi för att få se paradisfåglar. Vi var uppe före soluppgången för att åka med motorbåt bort till en ö. Där gick vi raskt upp för en väldigt brant backe genom tät djungel (och fullt med tusenfotingar och spindlar) för att tillslut kunna skymta fåglarna högt uppe i ett träd. Det var inte en fantastisk upplevelse (det hade vi dock inte väntat oss heller) och guiden från vårt boende sa knappt ett ord under hela turen. Däremot var själva båtturen dit och tillbaka väldigt trevlig. På eftermiddagen åkte vi iväg till ett annat ställe för att besöka ett vattenfall. Även där fick vi gå en ganska bra bit genom djungel, men i lite rimligare tempo. Vi var väldigt fuktiga och svettiga när vi kom fram ,så ett dopp i vattenfallet kändes verkligen fantastiskt!
En annan dag åkte vi på en snorkeltur till en närliggande ö, vilket vi tänkte kunde vara trevligt för att få lite "omväxling". Dock hade vi inte väntat oss att det skulle ingå en snorklingsguide! Det var lite udda att ha någon som snorklade med som man skulle följa, och som pekade ut precis allting (ofta saker som vi inte tyckte var så spännande) istället för att få simma i sin egen takt. Men överlag så hade vi det ändå trevligt.

Efter åtta hela dagar på boendet så var det dags för oss att flytta på oss igen. Ägarna körde oss till vårt nästa boende, Corepen homestay, som låg på "huvudön" i ett område som kallas Dampier Strait, och som har flera dyksajter i närheten. Efter att ha tagit det lugnt ett tag så var vi sugna på att aktivera oss igen, och beslutade oss för att åka ut och dyka redan samma dag. Resterande dagar gjorde vi två eller tre dyk om dagen - oftast två dyk på morgonen mellan frukost och lunch (och med paus på godtycklig ö med lite snacks) och ett dyk på eftermiddagen. Precis som när vi var ute med liveaboarden fick vi se mycket vackra rev, stora fiskstim, hajar, sköldpaddor, bläckfiskar och mycket mer. Och vi fick väldigt god mat och hade ofta tillgång till frukt. Boendet var också ganska simpelt. Vi hade en (bekväm) madrass på golvet och en stor veranda över vattnet med två stycken hängmattor. Duschar och toaletter delades med de andra gästerna. Vi trivdes väldigt bra där, men som bäst de första två dagarna när det bara var ett fåtal gäster på boendet vilket gav en mer mysig stämning.
Vi hade också turen att få se landlevande djurliv - en kväll såg vi en cuscus uppe i ett träd, en slags pungråtta som finns i Papua-området. Väldigt gullig!

Sista dagen försökte vi torka vår dykutrustning så gott det gick, för att sedan packa ihop allting. Vi blev återigen körda med en liten motorbåt tillbaka till Waisai, och för första gången under resan så regnade det på oss under en del av turen. I Waisai gick vi direkt och köpte biljetter till färjan som tog oss tillbaka till Sorong, och till sist kunde vi checka in på hotellet i närheten av flygplatsen och njuta av en ordentlig dusch och en ordentlig säng innan det bar av hemåt igen.

-----------------------------Text in English -----------------------------

When the liveaboard anchored back in Waisai we had some time to pack all our stuff. We were picked up with a small & narrow boat that would take us to our first homestay, Biryei, on the island Batanta. This boat ride took nearly two hours, and was bumpy enough even though we were very grateful that the weather was clear and the water calm.

Our first accomodation had only three bungalows (four when we left). Ours had a "real bed" (i.e. not only a mattress on the floor), but the mattress was very well-used, wo not peak comfort. We had our own bathroom though, which was outdoors with some roof - there was a toilet, a drying rack, and a big container with water and a bailer to use when "showering". We had a small porch with two chairs and a table. There was a sunbed-frame on the beach (without a mattress) so we put up the travel-hammock that we brought. Electricity was available a few hours during the evening.

Here we had a very calm and relaxed stay. Almost too calm at times. A lot of time was spent waiting for the next meal, as we were used to getting afternoon snacks or fruit. The breakfast was served early, and we were often awake with the sun, around seven. The breakfast usually consisted of deep fried bananas or sweet potatoes, but sometimes we would get cake or pancakes. Lunch was around 12 and usually had several dishes: rice, omelet, vegetables, tempeh and sometimes fish. We would spend our days kayaking, snorkeling, or reading in the hammock or on the beach, but the sun was still too hot to endure most of the time.
Dinner was served around 7pm, after dark, and after that we were ususally happy to just watch an episode of a series and then go to bed.

The main benefit of this homestay was the beautiful reef just off the beach. Swimming a bit further to the east we would spot turtles, black tip reef sharks, bluespotted stingray and sometimes schools of big bumphead parrotfish. When the tide was at its lowest you could walk a bit along the beach, and then sometimes be able  to spot some baby sharks and stingrays  in the shallows. In the general area there was a lot of seagrass near the beach, so you could be lucky to see some dugongs here. But even though we were often paddling or snorkeling at dawn and dusk we never managed to see any during our stay.

Too pass the time a bit we also went on two day trips. The first one, we got up before sunrise in order to take quite a long boattrip to a different island. Then we had to do a steep hike through the jungle (among centipedes and spiders) to finally get to the top of the hill and spot some birds of paradise high up in a tree. They were too far away too get any photos, and our guide barely said a word during the "tour". We hadn't really expected much, but I would definitely say that the boattrip in the serene morning stillness was the best part. In the afternoon we went to a different island and again had quite a trek through the jungle (though at a slower pace and without too many critters). We were both humid and sweaty when we arrived at the waterfall, so it was amazing to jump into the cool water!
Another day we decided to do a snorkeling tour to see a different reef than the one off our beach. But we hadn't really expected to get an actual snorkeling guide in the water with us, who would point out everything (including a lot off stuff that we weren't too impressed by), instead of being able to swim at your own pace. It was still a nice trip though.

After eight whole days at this accomodation it was time for us to move again. The owners drove us to our next place, Corepen homestay, which was on the "main island" in Raja Ampat, in an area called the Dampier Strait (which has several dive sites nearby). After spending more than a week intensely relaxing, we were eager to go scuba diving and decided to go already the same afternoon as we arrived. The following days we would do two or three dives every day. Usually two dives in the morning between breakfast and lunch (with a short stop on some island with snacks) and one dive in the afternoon. The food here was also really good, with several dishes and some amazing grilled fish. Like on the liveaboard trip, we had the opportunity to see some amazing underwater life during our dives, including reef sharks, turtles, octopus,nudibranchs and many other things.
The bungalow here was also quite simple. We had a (comfortable) mattress on the floor and a big porch over the water with two hammocks. Showers and bathrooms were shared with the other guests. We really enjoyed our stay at this accomodation, especially the days when there were fewer guests there, which contributed to a really cozy atmosphere. We were also lucky to see some landbased wildlife here - one evening we saw a cuscus up in a tree, which is a Papuan marsupial. Very cute!

On our last day we tried to dry our diving gear as much as possible and then packed everything into our backpacks once more. We were driven back to Waisai in another small boat, and this was I think the only time during our vacation when it rained on us a bit. In Waisai we went straight to buy tickets for the ferry that took us back to Sorong, and eventually we could check in to the hotel nearby the airport where we enjoyed a proper shower and a proper bed before starting the journey back home.

Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del III

*English summary below*
Så var det dags för tredje och näst sista inlägget om Borneo. Japp, det blir ett till! Berget får sin egen sida. Har delat upp det ganska mycket, både för att det inte ska bli så mycket text (jag har hellre fler bilder) och för att jag själv inte ska behöva skriva allt på en gång.

Så, efter att vi hade övernattat i Sandakan skulle vi tidigt på morgonen ta oss ut till långdistans-busstationen, som låg en bit utanför stan. Vid frukosten träffade vi en dansk tjej som också skulle dit, så vi delade på en taxi (grab) och kom dit billigt och hyfsat snabbt. Vi hoppade på bussen norrut till Kudat, vilket tog lite mer än åtta timmar totalt, med bara ett kortare stopp för lunch. Som tur var tog det inte lång tid innan vi blev upplockade på busstationen. Även denna gång hade vi arrangerat boende i förväg, vilket nästan var ett måste om man skulle en bit utanför stan och inte ville betala dyra pengar för privattaxi. Vi hade lyckats hitta ett väldigt trevligt och lite annorlunda boende. Det var en lokal man som ägde det, och som kom och plockade upp oss i Kudat för att köra oss till den lilla byn Tajau Laut. Det fanns bara två rum, en sovsal och ett dubbelrum, och det var ganska mycket som ett homestay - ägaren bodde med sin familj/släkt i ett hus intill, och de lagade all mat till oss och anordnade utflykter.

Utsikt från verandan på vårt boende

Sett från stranden

 Överlag hade vi en fantastisk tid här. Eftersom det var en så liten by fanns det i princip inga andra turister - med undantag för en dansk familj som kom promenerande på stranden från ett resort några kilometer längre ner. Men det kändes verkligen som att vi fick en genuin upplevelse. Vårt homestay/guesthouse var ganska nyöppnat och inte så lätt att hitta online (Tajau Laut Guesthouse), och vi misstänkte att vi kanske var de första utländska (eller åtminstone första västerländska) gästerna. Ägaren var otroligt snäll och vänlig, och satt gärna och pratade om dykning eller allt möjligt. En kväll fick vi till middag färskfångade krabbor från floden en bit bort (som var fantastiskt goda) och en annan dag fick vi kokosnötter och mango till våran lunch. En annan dag fick vi smaka dolkdjur (tror jag att de heter?), ett slags havslevande djur som ser ut som om de funnits sedan urtiden. Vi har sett dem en gång tidigare, på en marknad i Thailand. Tydligen var det en delikatess här, och man åt både kött och ägg (de smakade mest hav). En morgon körde ägaren, hans bror, och broderns son oss upp till Tip of Borneo, vilket är Borneos nordligaste punkt. Inget speciellt som så, men en vacker plats med mycket vind och hav. Vi promenerade längs en jättelång strand där några var ute och surfade, och hann komma tillbaka till boendet lagom till att ett stort regnoväder drog in.

Landmärke

På nordligaste stranden

De övriga dagarna spenderade vi med att sitta och läsa eller att promenera längs den långa stranden, ofta i sällskap av några hundar som följde med, och passade på att ta bilder, bada och kolla på de häftiga stenformationerna. Strandsträckan närmast vårt boende var som väntat väldigt full av skräp, men när vi gick längre norrut fanns det väldigt fina områden.

Som sagt trivdes vi väldigt bra där, men till slut kände vi att det var dags att åka vidare. Vi blev skjutsade in till Kudat igen, där vi gick runt och kollade (inget särskilt spännande) tills det var dags att ta bussen tillbaka till Kota Kinabalu. På bussen hade de dragit på luftkonditioneringen ordentligt, till kalla knappt 20 grader. Med hjälp av boendet i KK gjorde vi lite efterforskningar om var vi möjligtvis skulle kunna se Rafflesia-blommor (världens största blomma) och så satt vi strax på bussen till Ranau, där vi bytte till privattaxi för att komma till Poring. Poring är mest känd för sina hotsprings, som ligger i en del av Kinabalu-nationalparken. Själva byn var mycket mindre och mycket mer öde än vad vi hade hoppats på, och en natt här var mer än nog. Första dagen gick vi på eftermiddagen för att se rafflesian. Det var två stycken som var i blom, så vi hade tur - det tar över ett år för en knopp att slå ut, och sedan blommar de bara i ungefär fem dagar. För att få se och ta kort på dem fick vi betala 30RM/person i "inträde" till någons trädgård, där de råkade växa. Vi fick också en "guide" (tonårssonen i familjen) som visade oss vägen dit (ca 100 meter). Kanske lite mycket, men det var roligt att få se dem (även om vi hade trott att de skull vara ännu större).

Rafflesia

När vi satt i Poring och funderade över hur vi möjligen skulle kunna fördriva tiden framöver fick vi nys om ett ställe som hette Lupa Masa - djungelcamping. Vi gjorde lite research och bestämde oss för att prova. Dagen därpå gick vi på morgonen till Kinabalu-parken (15RM/person). Där inledde vi med ett bad. De hade installerat massor med kar i olika storlekar, som alla hade två kranar: en med vatten från den varma källan (väldigt varmt) och en med bergsvatten (ganska kallt). Så fick man blanda till behaglig temperatur! Och efteråt kunde man ta sig ett dopp i en pool med enbart svalt bergsvatten. Sedan gick vi vidare för att se parkens andra attraktioner - en fjärilsfarm och en hängbro uppe bland trätoppar (dessa fick vi betala extra för).Efter lunch var det dags att ta oss till Lupa Masa.

Uppe bland trädtopparna

En av få fjärilar som satt stilla länge nog för att kunna bli fotad :)

Vi packade om våra väskor, lämnade de stora i Poring och mötte vår guide samt ett brittiskt par. Vägen till Lupa Masa var nämligen en tvåkilometers promenad genom djungeln. Väl framme kunde vi vila, sitta och läsa, och prata med de andra gästerna. Vårt "boende" var ett tält nere vid floden, där det fanns madrass och filt men ingen kudde (det var inne i en trästruktur, så vi var en bit ovanför marken och hade tak över huvudet). Här var lugnt, tyst och skönt. Vi promenerade runt i djungeln, till ett vattenfall för att bada, och längs med floden (fast vi fick se upp för blodiglar som där fanns en del). Där fanns också två små kattungar, varav en var väldigt kelig och gärna lade sig för att sova i mitt knä :) Det enda nackdelen med att bo här var att det var väldigt lång tid mellan lunchen (klockan 12) och middagen (klockan 20). Men god mat och gott sällskap! Här stannade vi i två nätter, sedan var det dags att åka tillbaka till Kota Kinabalu och förbereda oss för berget.

Vårt boende i Lupa Masa

Fint och härligt vattenfall!

Promenad längs floden

English summary
From Sandakan we took a long bus (8h) North to Kudat, where we were picked up by the owner of the guest house/homestay we would be staying at. It was situated in a small village called Tajau Laut, and there were basically no other tourists. The owner lived in one building with his family/relatives, while we had the other building to ourselves. Though it was quite recently opened, we suspected that we might be the first international guests staying there. The owner was very kind, talking about all kinds of things and preparing all meals for us. One evening we even got fresh crabs caught in the nearby river, and another night we got to try something that I think is called horseshoe crab (although it looks more like a really ancient sea creature). We also did a short trip up to the Tip of Borneo (the most Northern tip of the island) which was very pretty. Otherwise we spent our days reading, swimming and walking along the long and pretty beach. We really liked it here!

After a few days, it was again time to move on. We were driven back to Kudat where we took the bus to Kota Kinabalu. We only stayed one night there, and with some help from the guesthouse we managed to find our next destination. So the next day, we got on the bus to Ranau, where we had to change to a taxi to go to Poring. Poring is mostly known for its hotsprings, which are situated in the Kinabalu national park. But the first thing we did was to go see the Rafflesia-flowers (the largest kind of flower in the world). They take over a year to bloom, and then only last for about five days, so we were lucky to see two of them blooming. Although they were on someone's property, so they charged quite a bit for the "entrance fee". The next day we went into the park, and started off with a swim. They had created several "bathtubs" that each had two taps - one with hot water coming from the hotspring, and one with cold water coming from the mountain. You could also go for a refreshing swim in the pools with only mountain water. We also went to see the other attractions - a butterfly farm and a treetop hanging bridge.

The day before we had found out about a cool place nearby, and since we had some days to spend before the mountain, we decided to check it out. So in the afternoon, after the park, we repacked our bags, left our big backpacks in Poring, and met up with a guide and a British couple to go to the jungle camp Lupa Masa - a 2km walk from Poring through the jungle. At Lupa Masa, in the middle of the jungle, all was quiet and tranquil. Our accomodation was a tent by the river. We would spend the time going for a walk in the jungle, reading, walking to the waterfall for a swim, or walking along the river (but keeping an eye out for leeches). There were also two kittens there, one of which liked to cuddle and sleep in my lap :) The only downside was that it was a full 8 hours between lunch and dinner (12-8pm)! But we really liked it here. We stayed for two nights, and then it was time to go back to Kota Kinabalu again to prepare for the mountain.

Dag 102, Vang Vieng - Luang Prabang - Luang Nam Tha, Laos

Så, från Vientiane kom vi till Vang Vieng. En liten stad som en gång varit en partycentral med mycket droger, alkohol och fester, där nu mycket (men inte allt) av drogerna är borta. Festandan lever dock vidare och genomsyrar såväl barer som restauranger och även besökande målgrupp (det vill säga festglada tonåringar från Kina och Korea). Funkar bra som ställe att mellanlanda på, men är man inte mycket för att festa bör man inte dra sig för att åka vidare. För en lugnare vistelse rekommenderas att man söker sig till de boenden som har bungalows på andra sidan floden, och att man inte gör aktiviteter som involverar tubing. Det man gör annars är att paddla kajak och att spendera några timmar på en av de otaliga restauranger som visar eviga reruns av Vänner, Familj Guy eller South Park. Man kan också besöka grottan vid Blue Lagoon. Själva "lagunen" är inget att ha, men om man lyckas ta sig förbi väggen av turister som turas om att svinga sig ut i vattendraget kan man klättra upp till en grotta som, till skillnad från de flesta andra, inte är upplyst alls. Här uppmuntras man istället till att ta med sig en ficklampa/pannlampa och utforska på egen hand.

Paddlingsselfie 3.0!

Att komma till Luang Prabang efter det var otroligt skönt och gav en väldigt bra känsla - bortsett från att vi kom fram halv tre på natten och fick sova några timmar i ett allrum på ett boende. Här insåg vi (kanske en gång för alla) att det verkligen var högsäsong i Laos och att vi borde bemödat oss med att boka ett boende. Istället hamnade vi i ett ganska sunkigt rum på ett backpackerhak där folk hade med sig vinnarna från Vang Vieng. Utöver detta trivdes vi väldigt bra. Luang Prabang är en av de vackraste städer hittills, väldigt lummig och många hus utsmyckade i sann fransk anda. Det finns otaliga baguettevagnar som dessutom har avocado, en mysig nattmarknad och ett ställe som heter Utopia, där man kan ta yogaklasser för 40.000 kip per timme. Valle följde med på en morgonklass och jag tog en extra solnedgångsklass vid Mekongfloden som gav mig rejält med träningsvärk dagarna efteråt. Nattmarknaden har alla möjliga tänkbara souvenirer, och dessutom en liten gränd fylld med matstånd - här finns fyll-ett-fat-bufféer med en massa olika lokala rätter för så lite som 15.000 kip (cirka 15 SEK). Cirka tre mil utanför staden finns Kuang Si Falls, ett väldigt turistat, men otroligt vackert, vattenfall med många nivåer och naturliga pooler. Vi lyckades dessutom hitta till en avsats där vi var nästan helt själva - en skön paus från alla folkmassorna. Väl värt ett besök! Kort sagt är Luang Prabang en sömnig, lummig stad med mysiga marknader, fina gränder och vackra vyer.

Kuang Si Falls

Naturlig infinitypool!

Vårt sista stopp i Laos blev Luang Nam Tha, som ligger i nordvästra delen av landet och har ett NPA, National protected area, alldeles intill. Hit åker de flesta för att trekka, och så även vi. Så fort vi kom fram gick vi och bokade en trek till dagen efter; en tredagarstrek för totalt 100 dollar per person. Som sällskap fick vi två tyskar och en amerikan som vi träffat på bussen dit och redan hunnit prata en del med, samt ett franskt par och en australiensare. Kort sagt var vi ett ganska bra gäng. Första dagen inleddes med ett besök på den lokala marknaden där en del mat inhandlades, samt ett stopp i en av de lokala byarna där vi fick se tygfärgning och höra om andra traditioner. Därefter började vi vandra genom djungeln, och vi åt lunch med bananblad som fat och bambupinnar som ätpinnar. Någon gång på eftermiddagen kom vi fram till en Akha-by, där en del i deras tradition innebär att de tror på andar i sin omgivning - en tro som på en del sätt påminner om våra äldre tiders tro på tomtar eller vättar. I byn skulle vi övernatta hos en familj, ett homestay, och få middag lagad till oss. Vi hann också med att gå runt och kika i byn, som var full av stora och små grisar, hundar och kycklingar som sprang runt överallt, vilket i sig var ganska charmigt. Dagen därpå åt vi frukost på homestayet, och gav oss av igen. Stigen vi gick på var något tuffare andra dagen, ganska brant, men vi behövde inte gå alltför länge. Efter att vi kommit fram till och pausat vid vad som under andra delar av året är ett lite mer imponerande vattenfall, delade gruppen på sig då våra vandringskamrater endast skulle göra en tvådagarstrek. Således fortsatte jag, Valle och en guide på egen hand och gick tills vi kom till vår lägerplats. Vi skulle alltså sova mitt i djungeln - lite ovanför marken på ett bambugolv täckt av bananlöv, i en sovsäck och under ett plåttak. Under kvällen blev det väldigt kallt och vi satt kring en eld ett tag, men det blev väldigt mörkt väldigt fort, och jag tror att vi gick och la oss redan vid åttatiden. Tredje dagen gick vi ganska kort, men på vägen fick vi se ett träd vars bark är ursprunget till tigerbalsam (!) och som luktade precis så, samt kardemumma och ett träd som också hade bark med medicinala egenskaper. Lunchen bestod av en soppa som kokades i ett bamburör, skålar tillverkades av bananlöv, muggar av bambu och en mortel av bambu. Dessutom fick vi äta bananblomma och annat som fanns i djunglen. Sammanfattningsvis alltså en väldigt spännande och givande upplevelse, och ett bra avslut på våra äventyr i Laos. Och väl tillbaka från trekken hittade vi en bra restaurang med lokalmat, Lai's place, där vi åt sticky rice och jeow - en slags dipp gjord på grönsaker och chili (och kanske något mer) och som var otroligt gott! Och så hade vi en lugn kväll i ett skönt hotellrum med varmdusch innan vi skulle åka vidare till Thailand morgonen därpå.

Djungel-lunch

Akha-byn

Dricker tigerbalsamte ur bambumugg :)

Dag 91, The Loop - Vientiane, Laos

Kvällspromenad i Tha Kaek

Vi tog oss in i Laos med ett tydligt mål, att åka "The Loop" innan vi tog oss vidare för att utforska huvudstaden och sedan fortsätta norrut och besöka de mer bergiga regionerna. Vi anlände i Savannakhet efter en heldag på buss och skumpiga vägar och stannade där över natten för att vila innan vi hoppade på ytterligare en buss som skulle ta oss till Tha Kaek, start & mål för the loop samt en liten och ganska mysig stad vid Mekongfloden. För alla uppmärksamma läsare som kanske tidigare sett oss skriva om Mekong i både Kambodja och Vietnam så kan jag berätta att det är en av världens längsta floder. Den börjar någon stans långt upp i Kina och flyter på gränsen mellan Laos och Thailand, ner söderut till Kambodja och sedan ut till havet i Vietnam, dvs ständigt närvarande för resor i sydostasien. I vilket fall så märkte vi snabbt kontraster från Vietnam. Här är alla tysta och lugna, man behöver sällan pruta och sen är det ganska folktomt också, Laos har under 7 miljoner invånare på nästan samma yta som Vietnam, som har ca 90 miljoner. Nog om det, vi tog in på ett backpackerhak och fixade en motorcykel, ganska ny och pålitlig Honda (till skillnad från många billiga märken från Kina som cirkulerar här), det kan vara bra att ha när man ska ut i vildmarken. Vi hann pröva på både inhemskt kaffe på Lao vis samt sticky rice, traditionellt och trevligt som omväxling!

Följande morgon gav vi oss av ganska tidigt, körde först till Buddha Cave (Tham Pha Fa), ett heligt ställe som nyligen upptäcktes av en fladdermusjägare (grotta fylld med buddhastatyer) men inte särskilt spännande för oss ickebuddhister. Nästa stopp var däremot desto bättre, Xieng Liab cave, ca 30min trekk genom en stor U-formad grotta som vi har helt ensamma i, inga lampor eller turister i sikte. Vi fick till och med ta av oss skorna och vada genom lite vatten i mörkret för att ta oss ut på andra sidan. Resten av dagen förflöt ganska snabbt, körandes långsamt bland snäva kurvor och höga limestone-formationer innan vi kom upp på höglandet, små byar kantade av sjöar fulla av döda träd. Vi stannade i en liten (väldigt liten) by som heter Tha Lang och fick en mysig bungalow med sjöutsikt för nästan inga pengar alls (50kr).Vi lyckades få punka precis när vi körde genom byn för det låg massa glas på vägen, så vi blev lite svettiga att det skulle bli dyrt att laga, men vi rullade bort till den lokala mekanikern som snabbt skruvade av hjulet och bytte slang för endast 25kr, lite svårt att inte gilla priserna i det här landet!

Xieng Liab 

Första dagen körde vi ca 10 mil och följande dag ca 12, varav 5 var på dammig grusväg, den enda dåliga sträckan på hela loopen, bortsätt från de meterstora hålen som med jämna mellanrum dyker upp. Sen får man också hålla koll på hundar, getter och kossor, som mer än gärna springer ut i vägen, eller bara står där och glor, så man får ta det lugnt. (Vi träffade en kille som hade vält när han väjde för en get.) Dag två avslutades med en tvåtimmarspromenad i djungel till ett vattenfall, där promenaden var den trevliga biten för vattenfallet var nästan uttorkat. Dag tre körde vi enbart 4 mil ut till Konglor cave, en 7.5km lång underjordsflod, som vi åkte båt igenom (och tillbaka), ca 3 timmar totalt. En väldigt spännande och lätt kuslig upplevelse minst sagt, för endast en liten del var upplyst, resten bäckmörkt så när som båtmannens pannlampa. Här ute vid grottan bodde vi på ett lokalt homestay, mitt bland tobaksplantagen, och sov på golvet i en öppen trähydda bakom ett skynke och fick mat serverad av familjen som bodde där (som inte kunde ett ord engelska), en helt unik upplevelse för sig. Sista dagen var den minst spännande, resterande ca 20-22 mil skulle avverkas och bara första delen var omgiven av berg och annan trevligt.

Konglor

Skolbuss, Lao style

Vårt homestay

Det finns så sjukt mycket mer att säga, så många detaljer utlämnade och upplevelser onämnda, mest för att det inte finns tid att skriva (vi författar allt på en surfplatta), och kanske är det inte så många som är intresserade att läsa. Men man sitter här och försöker hålla sig ganska kortfattad men det blir hur långt som helst i vilket fall.

Väl klara med loopen så hoppade vi på en nattbuss och for till Vientiane, där vi spenderat senaste dagarna med tempel, gamla byggnader och saker från tiden då det var franskt, god mat, fruktshakes, traditionell massage och promenader på nattmarknaden längs Mekongfloden (igen). Imorgon bär det av mot Vang V

ieng för nya äventyr och så får vi se vad norr har att bjuda på och jag tror inte vi kommer bli besvikna! Klart i vilket fall är att vi stannar några veckor till här i Laos innan vi tar oss in i norra Thailand där resan ner mot Bangkok börjar, och varifrån vi flyger till Myanmar den 7 mars.

Triumfbågen i Vientiane

Miniguide - Vietnam

Vietnam är ett väldigt långsmalt land, något som gjort att kultur och matkultur skiljer sig något mellan norra, centrala och södra delen av landet. Det är alltså väl värt att ta sig runt och inte bara hålla sig i norra eller södra. Eftersom man som svensk (bland annat) får 15 dagar i Vietnam gratis (sålänge man har 30 dagar sedan senaste utresan) valde vi att dela upp det, och har således spenderat en vecka i södra Vietnam och två veckor i norra/centrala Vietnam. Många vi träffat på är av åsikten att människorna i landet är ganska otrevliga, något som vi inte alls upplevde. Däremot har vi våra gissningar om vad det beror på; de flesta pratar inte så mycket engelska, och en del (inte alla!) är benägna att lura en på pengar. Vi har nog fått uppleva båda delar, några människor som bjuder på extra mat eller erbjuder sig att hjälpa en, och några som försöker (och ibland lyckas) att lura en att betala för mycket, genom att exempelvis inte ge en all information, "bjuda" på extra mat och sedan vilja ha betalt, eller att inte vilja tala om priset förrän i efterhand. Därför ska man vara försiktig, och misstänksam, och försöka att ta reda på så mycket som möjligt på egen hand innan man gör affärer så att man har koll på om de vill ha för mycket. I övrigt har Vietnam väldigt mycket att bjuda på, allt från Mekongdeltat i söder, till grottorna i centrala, till risterasser i norr. Maten är fantastisk, det finns gott om streetfood och kaffet är himmelskt. Även Vietnam är ett land där vi känner att vi har mer att hämta; att det finns platser kvar att se och jag hoppas att vi kommer tillbaka hit. Slutligen, en dollar är ungefär 21.000 dong, men många räknar fortfarande på 20.000 dong.

Missa inte:
* Risterasserna i Sapa
* Old quartet i Hanoi - ett mekka för streetfood och småbutiker
* Ha Long Bay
* Cat Ba Island & national park
* The Like Coffee i Cat Ba Town, gott och billigt kaffe, och fantastiska shakes!
* Cuc Phuong National park (utanför Ninh Binh)
* Grottorna, bland annat världens största, i Phong Nha-Ke Bang national park, utanför Dong Hoi
* Restaurangen bredvid Phuong Nam Hotel, god mat och inget på menyn kostar mer än 40.000 dong!
* Att bo på homestay på An Binh, ön vid Vinh Long, slappna av några dagar och njuta av god mat
* Att se floating markets och rispappertillverkning
* Om ni är i Ho Chi Minh är det ett måste att leta sig till den lilla gränden där Five Boys Number One gör sina berömda, stora!, fruktshakes för 1,25 dollar.
* Restaurangen Mekong i Can Tho.

Mat:
* Pho, den klassiska nudelsoppan som äts till frukost (eller lunch eller middag)
* Bun cha, Hanois specialitet, buljong med små biffar och rotfrukter, en skål med risnudlar och en med sallad och färska örter
* Vårrullar såklart! Färska, kokta eller friterade, alla former är goda!
* Vietnamesiskt kaffe, mörkt, tjockt och smakar som mörk choklad...
* Äggkaffe, smakar som efterrätt!
* Hotpots, goda grytor
* Fyllda baguetter
* Många olika varianter på nudelsoppa, eller "torra nudlar", som är ungefär allt innehåll i en nudelsoppa, fast utan soppan
För att hitta rätt bland streetfood och på menyer är det ingen dum idé att försöka snappa upp några vietnamesiska ord. Här kommer en liten matlista som kan vara bra att ha (på vietnamesiska tillkommer dock en hel del tecken på bokstäverna, så "stavningen" är egentligen inte helt korrekt):
Com - ris, Com rang - fried rice, Xoi - sticky rice
Pho - nudelsoppa
Bun cha - nudlar, grönsaker, biffar, buljong
Bun bo Hué - Hués specialnudelsoppa
Bo - nötkött, Ga - kyckling, Ca - fisk, De - get, Ech - groda
Oc - sniglar, Tom - räkor
Nem - vårrullar
Banh Mi - fyllda baguetter
Kem - glass
Ca phe sua - kaffe med mjölk, Ca phe den - svart kaffe
Banh Beo/Banh Xeo - rispannkakor
Sinh to - fruktshake
Trung - ägg

Hotpot på Mekong restaurant

Bun Cha

Fylld rispannkaka

Vårrullar

Boende:
Generellt sett är boendet i Vietnam billigt, men det är klart det land där man får mest värde för pengarna. Framförallt när det är lågsäsong kan man få tag på riktigt lyxiga boenden för 10 dollar. Varmdusch är standard.
I Hanoi bodde vi i Old quarter, vilket är där de flesta håller sig. Vårt hotell hette Red River 1 Hotel (Sinh Café Hotel) och här betalade vi 15 dollar per natt. Finns säkert billigare om man letar runt.
På Cat Ba blev vi på bussen från piren inbjudna till Pineapple Hotell, där vi fick ett stort rum för bara 5 dollar. För ytterligare två dollar kunde man få utsikt över vattnet, och på hotellet kan man också boka trekker eller dagsturer.
I Son Trach, byn som ligger vid nationalparken Phong Nha-Ke Bang hittade vi ett rum för 9 dollar på Phuong Nam Backpacker hotel.
Ett av de bästa boendena hade vi i Hué; också där blev vi inbjudna från busstationen, till Sunny C/Original Binh Duong IV där vi fick ett riktigt lyxrum med balkong och badkar för bara 10 dollar! Också bra läge, nära till stan och till citadellet.
Can Tho är egentligen ingen stad vi gillade då den är ganska stor, verkligen ingen mysig småstadskänsla. Vill man hit kan vi dock rekommendera Bich Phuong; också här fick vi ett lyxigt rum (dock utan utsikt) för 10 dollar. På hotellet finns en person som pratar en del engelska, i en stad där nästan ingen pratar engelska.
När man ska bo på homestay i Vinh Long tar man färjan ut till ön An Binh. Här finns det fullt med homestays längs vägen, så man kan välja vilket som helst, men orkar man gå en liten bit kan vi varmt rekommendera Ngoc Sång. Vi bodde för 25 dollar och fick rum, trerättersmiddag, frukost och cyklar vi kunde låna. Väl värt, och ett riktigt mysigt ställe!
Slutligen, Ho Chi Minh.. också en stad vi inte gillade alls. Vi hade svårt att hitta boende här, och det vi tillslut fick var riktigt dåligt, det luktade skumt och fanns en del kackerlackor. Det är också väldigt mycket trafik, moppar överallt. Kanske hade vi otur när vi var där, men vi längtade mest därifrån.

Ngoc Sang

Original Binh Duong IV

Original Binh Duong IV