November 2019 - Raja Ampat, Indonesien - Del I

Första delen om vår dyksemester till Indonesien, specifikt om de första tio dagarna som spenderades ombord en liveaboard.

Raja Ampat sägs vara ett av världens bästa dykställen. Området är en stor marin nationalpark, vilket gör att de kan skydda korallreven och fiskarna. Det är beläget i närheten av Västpapua, och det är också dit man flyger när man ska ta sig till Raja Ampat. Vi hade en total restid på tjugosex timmar ner - vi flög med Qatar airways från Köpenhamn via Doha till Jakarta, där vi fick checka in vårt bagage på nytt inför sista etappen till Sorong med det lokala flygbolaget Garuda Indonesia. Väl framme i Sorong checkade vi in på ett hotell i närheten av flygplatsen. Vi var ganska utmattade och spenderade större delen av dagen (och natten) med att sova.

Tidigt nästa morgon checkade vi ut och gick till ett annat hotell i närheten, där vi blev upplockade med bil och körda till färjeläget. Vi mötte upp några av de andra som också skulle med samma liveaboard som vi, och satte oss sedan på den cirka två timmar långa färjan till Waisai, som man kan säga är själva porten ut till Raja Ampat-området.

Vår liveaboard var en stor, ombyggd segelbåt med såväl soldäck och lounge som plats för all dykutrustning. Vi var 12 dykare på båten, tre dykguider plus besättningen. Jag och Valle hade en egen koj under däck som var precis så stor att det fick plats en våningssäng och lite utrymme för väskorna.

            

Efter att vi packat upp vår dykutrustning och gjort ett testdyk började vi åka söderut mot ön Misool. Vi gjorde oftast tre eller fyra dyk om dagen, och däremellan fanns det lite tid att läsa, vila eller umgås. En vanlig dag kunde se ut såhär:

07.00 Vakna, dricka en kopp kaffe på soldäck
07.30 Dyk 1
09.00 Frukost
10.30 Dyk 2
12.00 Lunch
14.00 Dyk 3
15.30 Snacks, sitta på soldäck tills solen gick ner
18.00 Kvällsdyk
19.30 Middag
21.00 Läggdags

Varje måltid var en liten "buffé" med lokal mat. Ofta fanns det ris, köttgryta, ångkokta grönsaker, tofu eller tempeh, sambal, och någon frukt till efterrätt. Till frukost kunde det ibland bara någon söt lins- eller bönröra, pannkakor eller ägg. Hela dagen fanns det tillgång till juice, flingor med mjölk, och rostat bröd med marmelad, jordnötssmör och Nutella, och frukt. Vi kunde också köpa öl eller läsk. På eftermiddagen serverades ofta någon mjuk kaka eller friterad banan, sötpotatis eller grönsaker.

nudi branch

santa clause pygmy seahorse, endemic to the Misool-area

Det var otroligt bekvämt att bo så med allt inkluderat, och varje dag njöt vi av fantastiska dyk och en vacker utsikt över omkringliggande öar och hav. Ofta hade vi delfiner som hoppade en bit bort, och såväl soluppgångar som solnedgångar var såklart magiska. Man hann och orkade inte göra så jättemycket utöver dykningen,men det var ju också det som vi var där för. Och visst var det precis så fantastiskt som vi hade väntat oss. Jag har nog aldrig sett så mycket fisk någon annan stans, som vi gjorde i det här området. Det kanske bästa av allt (för mig iallafall) var att få se mantas. Valle har sett dem förut, men för mig var det första gången och det är verkligen häftigt. Att se dem simma sina rundor eller svepa förbi någon knapp centimeter ovanför en känns nästan overkligt. De är väldigt graciösa, och väldigt stora. De "vanliga" reef mantas är oftast 2-5 meter breda, men vi hade också turen att få se en Oceanic manta, som var ungefär 7 meter bred. Det var verkligen en upplevelse!

oceanic manta ray

Vi såg såklart mycket annat häftigt också - revhajar, nudibranchs, bläckfiskar, cuttlefish, pygmésjöhästar och "stora" sjöhästar, pipefish med mera. Vi hade fantastiska dyk i Misool-området, men även på tillbakavägen till Waisai fick vi några riktigt bra dyk runt ön Batanta.

pygmy seahorse

ornate ghost pipefish

thorny seahorse

reef squid

pygmy squid

Överlag var vi väldigt nöjda med liveaboarden - det är ett väldigt bekvämt liv där allting är ordnat, och det finns trevligt sällskap och gott om god mat. Och man har aldrig tråkigt! Men efter tio intensiva dagar såg vi också fram emot att ta det lugnt några dagar och verkligen varva ner...

---------------------------- Text in English --------------------------------------

The first part about our diving vacation in Indonesia, and more specifically about the first ten days, which we spent on a liveaboard.

Raja Ampat is said to be one of the best areas for scuba diving in the world. The area has a big marine national park, which helps protecting the coral reefs and fishes. Raja Ampat is situated near West Papua, which is where you fly to when getting there. We had a total travel time of 26 hours (heading out) – we flew with Qatar airways from Copenhagen through Doha to Jakarta, where we had to check in our luggage again as we were switching to the local flight company Garuda Indonesia for the final leg to Sorong. Once in Sorong, we checked in at a hotel near the airport. We were pretty exhausted, and spent the majority of the day (and the night) sleeping.

Early next morning we checked out and walked over to another hotel nearby, where we were picked up with a car and taken to the ferry. We met up with some of the other boat guests, and then got on the two-hour ferry to Waisai, which is more or less the gateway to the Raja Ampat area.

Our liveaboard was a large, rebuilt sailingboat with a sundeck and lounge as well as space for all the diving equipment. We were twelve divers on the boat, three diveguides plus the crew. Valle & I had our own cabin below deck, just big enough for a bunk bed and some space for our bags.

After unpacking and setting up the diving equipment, we had a check dive in the area before heading down towards Misool island. We usually did 3-4 dives per day, and in between there was some time for reading, resting or socializing. A regular day could look something like this:

7am – wake up, have coffee on the sundeck
7.30am – first dive
9am – breakfast
10.30am – second dive
12pm – lunch
2pm – third dive
3.30pm – snacks, watch the sun set from the sundeck
6pm – nightdive
7.30pm – dinner
9pm – bedtime

(for me, it was usually too hot to stay in the sun between 9am-4pm)

Every meal had a selection of local dishes. Often we got rice, stew, steamed vegetables, tofu or tempeh, sambal, and some fruit for dessert. For breakfast we could get some sweet lentil- or been sauce, pancakes, eggs or fried rice. Throughout the day we could always get juice, cereal, toast with jam, peanut butter or nutella, and fruit. We also had the possibility to buy sodas or beers. The afternoon snack was usually some sort of sponge cake or deep fried banana, sweet potato or vegetables.

It was incredibly comfortable to live like this where everything was included, and every day we got to enjoy amazing dives and a beautiful view over nearby islands and ocean. Often we saw dolphins jumping some distance away, and both sunrises and sunsets were of course magical. There was barely time or energy to do much except diving, but that was what we were there for. And it did not disappoint. I don’t think I’ve ever seen so much fish anywhere else as we did in this area. Probably the best part (for me at least) was seeing mantas. Watching them circle around you or swoop down just above your head feels almost surreal. They are very gracious, and very big. The “regular” reef mantas are usually around 2-5 meters across, but we were also lucky enough to get to see an oceanic manta, about 7 meters across!

Of course, we saw lots of other cool stuff as well – reef sharks, nudi branchs, octopus, squid, cuttlefish, pygmy seahorses (and regular seahorses), pipefish and more. We had amazing dives in the Misool area, but on our way back to Waisai we also got some really good dives around Batanta island.

Generally we were really happy with our liveaboard – it’s a very comfortable life where everything is taken care of and provided, and there is great company and plenty of good food. And  you never get bored! Though after ten intense days, we were also looking forward to simply relaxing for a couple of days to really wind down…

Dag 228, Bali, Indonesien

Så var det dags för sista stoppet i Indonesien, och sista stoppet för resan. Jag kan säga att Indonesien har vuxit på oss nu den senaste månaden, när vi har kunnat slappna av mer och njuta av vad landet har att erbjuda. Det har blivit tydligare skillnader inom landet, mat- och kulturmässigt, och vi har kunnat njuta av de olika saker som de olika öarna haft att erbjuda. Överlag är Bali mer turistat och därför också något dyrare, men för det mesta går det att få tag på både billig mat och billigt boende (kan vara svårare i högsäsong). Bortsett från den ihärdiga trafiken har Bali uppfyllt mina förväntningar ganska bra, även om det inte var riktigt som jag föreställt mig.

Amed

Första stoppet på Bali var Amed, ett namn som egentligen används för hela kuststräckan, men som egentligen har ett litet "centrum" i ett byliknande område som byggts upp enbart kring dykning och turism. Vi hittade ett fint och billigt boende på Kadek homestay (150 000 Rp) som låg alldeles intill den vulkaniskt svarta stranden - väldigt fin men väldigt varm! Mittemot, på andra sidan gatan låg DreamDivers, där vi bokade in oss på två dagar med två dyk vardera. Första dagen gjorde vi våra två dyk på den mest kända dyksiten, USS Liberty, ett vrak från andra världskriget som ligger strax utanför stranden i Tulamben. Vi hade väldigt bra sikt och fick bra överblick över vraket såväl som över black tip-hajar, bumpheads och nudie branches. Andra dagen dök vi först på Amed Pyramid, där vi fick se mängder med pyttesmå lila pygmésjöhästar, några gula boxfish, stora nudie branches och en hel del annat. Det andra dyket var ett muckdive på Amed Secret, som bjöd på bland annat ett flertal rockor och räkor. Utöver detta spenderade vi en del tid på stranden, och en del tid med att leta lokalmat - lokala restauranger är väldigt sällsynta i Amed, och även om de flesta restaurangerna serverar lokal mat får man räkna med att betala mer.

Pygmésjöhäst!
Foto: vår dykguide Gede på DreamDivers

Foto: vår dykguide Gede på DreamDivers

Svart vulkansand på Ameds strandsträcka

Batur
I Amed hyrde vi motorcykel för att göra en liten loop. Vi har hört en del varna för poliskontroller där de kollar efter internationellt körkort, men det var inget som vi råkade ut för. Vi körde först norrut längs kusten, och svängde sedan av söderut för att komma till bergen. Vi stannade för att titta på ett av de större templen, Pura Batur, men blev ganska besvikna då vi var tvungna att hyra sarong och sidenband för att få gå in, vilket nästan kostade lika mycket som själva inträdet. Väl framme i byn Toya Bungkah letade vi upp ett boende för att checka in. Denna by är en av flera som ligger precis längs med kanten till sjön Danau Batur, och är också en av de vanligare utgångspunkterna för att bestiga Mt Batur. I byn finns ett trekkingcenter som har ensamrätt på trekker med guide uppför vulkanen, vilket innebär att det billigaste alternativet är att gå dit och pruta. Vi fick en lite längre trek (alternativ 3) inklusive frukost för 250 000 Rp per person.

Det innebar att vi klockan fyra på morgonen började klättringen uppför Batur (vilket alltså är toppen på den nya vulkanen i kratern), där vi var uppe på toppen vid halv sex. Där fick vi en liten frukost som tillagats i en springa som ledde varm luft och ånga upp från vulkanen. Så vi fick en stor kopp kaffe, ett kokt ägg och en bananmacka medan vi väntade på soluppgången - en väldigt färgstark händelse som skänkte vackert ljus över den större vulkanen, Mt Agung, såväl som över Mt Rinjani på Lombok. Trekken upp var varken lång eller svår och rekommenderas alla som vill ha en lite mer händelserik tillvaro på Bali.
Vi spenderade ytterligare en dag i området, då vi egentligen hade tänkt åka och titta på en kyrkogård i en traditionell by på andra sidan sjön, men efter lite research verkade denna plats vara täckt av lurendrejeri och väldigt överprisad, så vi bestämde oss för att skippa det och bara åka på upptäcktsfärd runt sjön och tillbaka.
Av samma anledning valde vi att hoppa över Besakih-templet på vägen tillbaka till Amed.

Soluppgång över Rinjani

Mt Agung i bakgrunden

Danau Batur och toppen vi klättrade upp för

Tirta Gangga
På vägen tillbaka till Amed stannade vi istället vid Tirta Gangga, ett hinduiskt vattentempel. Inträdeskostnaden var rimlig och templet var väldigt vackert. Det finns också en pool man kan bada i för en liten extrasumma. Här spenderade vi någon timme med att gå runt och åt en fantastiskt god Nasi Campur på andra sidan gatan. Väl värt ett stopp!

Ubud
Ubud är lite som Indonesiens Chiang Mai - förutom att det är en välkänd yogahub finns här det mesta: turister, språkkurser, danskurser, matlagningskurser, cykelturer, kultur och mycket mer för att hålla sig sysselsatt. För mig var såklart yogan en stor del, och jag valde ut tre klasser på Yoga Barn, studion som låg närmst vårt boende. Morgonyogan var lugn och bekväm medan Vinyasa Flow-klasserna var väldigt utmanande; det kändes att man var otränad. Förmiddagsklassen med Les verkade vara både välkänd och populär - en yogalärare som var lättsam och humoristisk och lät oss träna ett helt pass till Michael Jackson-musik. Värt att vara i god tid för att få en plats!
Att hitta boende är inte så svårt; alla små och stora gator är packade med hotell, guest houses och homestays och man behöver inte mer än gå på gatan för att hitta lediga rum för en billig peng. En av sakerna jag tyckte om med Ubud var konsten och kulturen som genomsyrade allt. Här kan man gå på gatorna i timmar, och alla superbilliga souveniraffärer är väl blandade med konstgallerier och konstaffärer, och varje kväll sätts upp föreställningar av traditionell dans. Vi passade såklart på att gå på en föreställning med Kecak, en av de mest välkända dansformerna med unga tjejer som dansar och musik i form av en manlig kör.

Utöver detta gick vi ocksåe n av promenadslingorna som finns i området. Skönt att komma ut till lite natur, men inte tillräckligt för att komma bort från alla turisterna, och vi blev lite besvikna på att halva sträckan var asfaltsväg. Sista kvällen gick vi lite spontant på en matlagningskurs, vilket var oväntat trevligt. Vi bokade med Bali Manggang för 250 000 Rp per person. Först blev vi körda till ett plantage där de odlade bland annat kaffe och kakao. Här fick vi en massa provsmaker av olika sorters te- och kaffedrycker, väldigt gott! Därefter åkte vi till huset där vi skulle laga mat. Eftersom vi bokat en eftermiddagskurs, som tydligen inte är lika populär som den på förmiddagen, var det bara vi två. Vi fick göra mycket själva, efter förklaringar och instruktioner. Vi fick laga klassiska balinesiska rätter som Sate Lilit, Sambal, Tempe Kare (curry), grillad kyckling, Pepes Ikan och banandumplings. Det var väldigt roligt och väldigt god mat, perfekt som avslutningsmiddag! Kan verkligen rekommenderas.

I Ubud finns alla möjliga sorters mat; såklart ett stort urval av vegetarisk, vegansk och raw food, men också en hel del lokala restauranger, framförallt längs Jl Raya Ubud och Jl Sukma, där man kan äta favoriter som jackfruit curry och tempe manis i sin Nasi Campur eller Padang food. Och såklart juicer och frukt - mangosteen tillexempel - överallt.

Promenad längs Campuhan Ridge

Kecak-föreställning

Vi lagar Pepes Ikan

Buffébord!

Kuta Bali
Sista stoppet blev Kuta Bali, dock bara för en dag. Här gick vi runt bland alla surfoutlets, tittade på nybörjarsurfarna på Kuta Beach (del av en lång, lång sandstrand) och firade vår sista kväll med att hitta en trevlig restaurang/pub där vi kunde dricka iskall Bali Hai (en av Indonesiens mindre kända, men goda, ölsorter. Vanligast är Bintang). Vi funderade på att hyra en bräda och surfa ett tag men var lite besvikna på att vågorna på Kuta Beach var lite väl små och korta; de stort vågorna var en bra bit längre ut. Bra för nybörjare såkkart, men inte riktigt lagom för oss som kan stå men vill öva oss på att svänga. En annan gång!

Nöjda med Bali och nöjda med resan är det med blandade känslor cvi påbörjar resan hemåt - flyg till Bangkok, en natt i Bangkok och därefter flyg till Köpenhamn. Snart tillbaka till verkligheten alltså! Som sista ord om Bali kan sägas att turismen märks tydligt, men hålls på en lagom nivå såhär strax innan högsäsong. Här finns mycket att njuta av men tyvärr förstör den intensiva och tunga trafiken ganska mycket; alla vägar på Bali är väldigt trafikerade, även de i vulkankratern tydligen. Men här finns mycket att se och uppleva och är ett ställe som jag iallafall kan tänka!ig att återkomma till - om inte annat så kanske för en yogalärarutbildning!


Nu är vi i Bangkok för att hämta några timmars sömn innan vårt elva timmar långa flyg tillbaka hem. Vilken resa!