Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del III

*English summary below*
Så var det dags för tredje och näst sista inlägget om Borneo. Japp, det blir ett till! Berget får sin egen sida. Har delat upp det ganska mycket, både för att det inte ska bli så mycket text (jag har hellre fler bilder) och för att jag själv inte ska behöva skriva allt på en gång.

Så, efter att vi hade övernattat i Sandakan skulle vi tidigt på morgonen ta oss ut till långdistans-busstationen, som låg en bit utanför stan. Vid frukosten träffade vi en dansk tjej som också skulle dit, så vi delade på en taxi (grab) och kom dit billigt och hyfsat snabbt. Vi hoppade på bussen norrut till Kudat, vilket tog lite mer än åtta timmar totalt, med bara ett kortare stopp för lunch. Som tur var tog det inte lång tid innan vi blev upplockade på busstationen. Även denna gång hade vi arrangerat boende i förväg, vilket nästan var ett måste om man skulle en bit utanför stan och inte ville betala dyra pengar för privattaxi. Vi hade lyckats hitta ett väldigt trevligt och lite annorlunda boende. Det var en lokal man som ägde det, och som kom och plockade upp oss i Kudat för att köra oss till den lilla byn Tajau Laut. Det fanns bara två rum, en sovsal och ett dubbelrum, och det var ganska mycket som ett homestay - ägaren bodde med sin familj/släkt i ett hus intill, och de lagade all mat till oss och anordnade utflykter.

Utsikt från verandan på vårt boende

Sett från stranden

 Överlag hade vi en fantastisk tid här. Eftersom det var en så liten by fanns det i princip inga andra turister - med undantag för en dansk familj som kom promenerande på stranden från ett resort några kilometer längre ner. Men det kändes verkligen som att vi fick en genuin upplevelse. Vårt homestay/guesthouse var ganska nyöppnat och inte så lätt att hitta online (Tajau Laut Guesthouse), och vi misstänkte att vi kanske var de första utländska (eller åtminstone första västerländska) gästerna. Ägaren var otroligt snäll och vänlig, och satt gärna och pratade om dykning eller allt möjligt. En kväll fick vi till middag färskfångade krabbor från floden en bit bort (som var fantastiskt goda) och en annan dag fick vi kokosnötter och mango till våran lunch. En annan dag fick vi smaka dolkdjur (tror jag att de heter?), ett slags havslevande djur som ser ut som om de funnits sedan urtiden. Vi har sett dem en gång tidigare, på en marknad i Thailand. Tydligen var det en delikatess här, och man åt både kött och ägg (de smakade mest hav). En morgon körde ägaren, hans bror, och broderns son oss upp till Tip of Borneo, vilket är Borneos nordligaste punkt. Inget speciellt som så, men en vacker plats med mycket vind och hav. Vi promenerade längs en jättelång strand där några var ute och surfade, och hann komma tillbaka till boendet lagom till att ett stort regnoväder drog in.

Landmärke

På nordligaste stranden

De övriga dagarna spenderade vi med att sitta och läsa eller att promenera längs den långa stranden, ofta i sällskap av några hundar som följde med, och passade på att ta bilder, bada och kolla på de häftiga stenformationerna. Strandsträckan närmast vårt boende var som väntat väldigt full av skräp, men när vi gick längre norrut fanns det väldigt fina områden.

Som sagt trivdes vi väldigt bra där, men till slut kände vi att det var dags att åka vidare. Vi blev skjutsade in till Kudat igen, där vi gick runt och kollade (inget särskilt spännande) tills det var dags att ta bussen tillbaka till Kota Kinabalu. På bussen hade de dragit på luftkonditioneringen ordentligt, till kalla knappt 20 grader. Med hjälp av boendet i KK gjorde vi lite efterforskningar om var vi möjligtvis skulle kunna se Rafflesia-blommor (världens största blomma) och så satt vi strax på bussen till Ranau, där vi bytte till privattaxi för att komma till Poring. Poring är mest känd för sina hotsprings, som ligger i en del av Kinabalu-nationalparken. Själva byn var mycket mindre och mycket mer öde än vad vi hade hoppats på, och en natt här var mer än nog. Första dagen gick vi på eftermiddagen för att se rafflesian. Det var två stycken som var i blom, så vi hade tur - det tar över ett år för en knopp att slå ut, och sedan blommar de bara i ungefär fem dagar. För att få se och ta kort på dem fick vi betala 30RM/person i "inträde" till någons trädgård, där de råkade växa. Vi fick också en "guide" (tonårssonen i familjen) som visade oss vägen dit (ca 100 meter). Kanske lite mycket, men det var roligt att få se dem (även om vi hade trott att de skull vara ännu större).

Rafflesia

När vi satt i Poring och funderade över hur vi möjligen skulle kunna fördriva tiden framöver fick vi nys om ett ställe som hette Lupa Masa - djungelcamping. Vi gjorde lite research och bestämde oss för att prova. Dagen därpå gick vi på morgonen till Kinabalu-parken (15RM/person). Där inledde vi med ett bad. De hade installerat massor med kar i olika storlekar, som alla hade två kranar: en med vatten från den varma källan (väldigt varmt) och en med bergsvatten (ganska kallt). Så fick man blanda till behaglig temperatur! Och efteråt kunde man ta sig ett dopp i en pool med enbart svalt bergsvatten. Sedan gick vi vidare för att se parkens andra attraktioner - en fjärilsfarm och en hängbro uppe bland trätoppar (dessa fick vi betala extra för).Efter lunch var det dags att ta oss till Lupa Masa.

Uppe bland trädtopparna

En av få fjärilar som satt stilla länge nog för att kunna bli fotad :)

Vi packade om våra väskor, lämnade de stora i Poring och mötte vår guide samt ett brittiskt par. Vägen till Lupa Masa var nämligen en tvåkilometers promenad genom djungeln. Väl framme kunde vi vila, sitta och läsa, och prata med de andra gästerna. Vårt "boende" var ett tält nere vid floden, där det fanns madrass och filt men ingen kudde (det var inne i en trästruktur, så vi var en bit ovanför marken och hade tak över huvudet). Här var lugnt, tyst och skönt. Vi promenerade runt i djungeln, till ett vattenfall för att bada, och längs med floden (fast vi fick se upp för blodiglar som där fanns en del). Där fanns också två små kattungar, varav en var väldigt kelig och gärna lade sig för att sova i mitt knä :) Det enda nackdelen med att bo här var att det var väldigt lång tid mellan lunchen (klockan 12) och middagen (klockan 20). Men god mat och gott sällskap! Här stannade vi i två nätter, sedan var det dags att åka tillbaka till Kota Kinabalu och förbereda oss för berget.

Vårt boende i Lupa Masa

Fint och härligt vattenfall!

Promenad längs floden

English summary
From Sandakan we took a long bus (8h) North to Kudat, where we were picked up by the owner of the guest house/homestay we would be staying at. It was situated in a small village called Tajau Laut, and there were basically no other tourists. The owner lived in one building with his family/relatives, while we had the other building to ourselves. Though it was quite recently opened, we suspected that we might be the first international guests staying there. The owner was very kind, talking about all kinds of things and preparing all meals for us. One evening we even got fresh crabs caught in the nearby river, and another night we got to try something that I think is called horseshoe crab (although it looks more like a really ancient sea creature). We also did a short trip up to the Tip of Borneo (the most Northern tip of the island) which was very pretty. Otherwise we spent our days reading, swimming and walking along the long and pretty beach. We really liked it here!

After a few days, it was again time to move on. We were driven back to Kudat where we took the bus to Kota Kinabalu. We only stayed one night there, and with some help from the guesthouse we managed to find our next destination. So the next day, we got on the bus to Ranau, where we had to change to a taxi to go to Poring. Poring is mostly known for its hotsprings, which are situated in the Kinabalu national park. But the first thing we did was to go see the Rafflesia-flowers (the largest kind of flower in the world). They take over a year to bloom, and then only last for about five days, so we were lucky to see two of them blooming. Although they were on someone's property, so they charged quite a bit for the "entrance fee". The next day we went into the park, and started off with a swim. They had created several "bathtubs" that each had two taps - one with hot water coming from the hotspring, and one with cold water coming from the mountain. You could also go for a refreshing swim in the pools with only mountain water. We also went to see the other attractions - a butterfly farm and a treetop hanging bridge.

The day before we had found out about a cool place nearby, and since we had some days to spend before the mountain, we decided to check it out. So in the afternoon, after the park, we repacked our bags, left our big backpacks in Poring, and met up with a guide and a British couple to go to the jungle camp Lupa Masa - a 2km walk from Poring through the jungle. At Lupa Masa, in the middle of the jungle, all was quiet and tranquil. Our accomodation was a tent by the river. We would spend the time going for a walk in the jungle, reading, walking to the waterfall for a swim, or walking along the river (but keeping an eye out for leeches). There were also two kittens there, one of which liked to cuddle and sleep in my lap :) The only downside was that it was a full 8 hours between lunch and dinner (12-8pm)! But we really liked it here. We stayed for two nights, and then it was time to go back to Kota Kinabalu again to prepare for the mountain.

Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del I

* English summary below *

Väl hemma och efter ett par dagars vila är det så dags att sätta mig och sammanfatta alla våra fantastiska (och mindre fantastiska) upplevelser. Troligtvis på tre eller fyra inlägg. Denna första del kommer tillägnas den första veckan, vilken vi spenderade på Mabul på ett dykpaket. Men först lite kort om resan dit och vårt helhetsintryck av resan.

Vi begav oss alltså till Sabah, en av två regioner på Borneo som tillhör Malaysia; resterande regioner tillhör Indonesien eller Brunei. Resan dit bestod av tre flyg, då vi hade transfer i London och Hongkong, vilket ändå inte var helt fel - på Heathrow hittade vi en ensam fempundssedel som köpte oss vatten, chips och kokoskaffe, och Hongkong visade sig vara den kanske vackraste flygplats vi sett. Inte invärtes kanske, men med en utsikt över hav och öar gjorde det att Hongkong snabbt hamnade högt på våran att-besöka-lista! Som sagt stannade vi bara en dag i Kota Kinabalu. När vi traskade omkring på kvällen på jakt efter middag blev vi alltförväl påminda om precis vad vi inte hade saknat med Sydostasien - den kombinerade lukten av avlopp, durian (en extremt illaluktande frukt) och färskfångad fisk. Det visade sig att vi hade lyckats pricka in högsäsongen för durian, och eftersom Malaysia är väldigt välbesökt av kinesiska turister (som tycks älska durian) så såldes det i mängder, både i färsk form men också i dedikerade durianbutiker, som sålde frukten i torkad form, färsk form, doppad i choklad, eller som glass.

En iskaffe och en iste i KK

Dagen därpå tog vi oss tillbaka till flygplatsen igen, vilket var väldigt smidigt då det gick flygbussar flera gånger om dagen för ynka 5RM (ca 10 kr) per person. En kort flygning söderut till Tawau, där vi blev upplockade på flyplatsen och fick privattaxi till Semporna (arrangerad via dykresorten) där vi skulle övernatta innan vi åkte ut till Mabul. Det var en lång biltur. Men där fanns ingen vacker natur att beundra. Längs vägen, så långt man kunde se åt båda håll, bredde stora palmodlingar ut sig. I en väldigt stor del av Borneo har regnskogen (som är bland världens äldsta regnskogsområden) skövlats för att ge plats åt fler palmer; för att kunna producera mer palmolja.
Semporna var kanske inte heller någon höjdare, bortsett från restauranger som sålde roti canai (ett slags bröd/pannkaka som serveras med daal eller curry) för 1RM styck. En promenad i staden tog oss genast väldigt nära de lokala; en marknad som slingrade sig genom gränder där man inte kunde gå mer än en person i bredd, en stor moské som glimrade i eftermiddagssolen, hus på styltor utöver vattenbrynet och barn som sprang runt, tittade på oss, och ropade "hello!" eller "good morning!". Under husen var marken och det grunda vattnet täckt av sopor.

Morgonen därpå åkte vi med båt ut till ön Mabul, vilket tog ungefär en timme. Längs med vägen fick båten stanna ett flertal gånger eller ta omvägar för att inte skräpet som flöt runt på ytan skulle fastna i propellern. På Mabul blev vi inkvarterade in en fin bungalow som hade en liten veranda med stolar och en hängmatta. Vi hade helpension och fick alla måltider serverade i form av buffé. Eftersom vi var lediga första dagen bestämde vi oss för att gå en promenad längs stranden, men vi gick inte så långt innan vi vände. I sanden låg ofta glasskärvor och annat skräp. På den långa bryggan som ledde från stranden ut till båtarna såg man resortens strand åt ena hållet, och en lokal by åt andra hållet. Människorna i den lokala byn var förr ett nomadfolk, s.k. sea gypsy, som bodde på havet och försörjde sig på fiske. Nu när en stor del av området har blivit en nationalpark har de fått slå sig ner permanent på ön, med hus i samma stil som i Semporna på styltor över vattnet. Under husen i den lokala byn var vattnet fullt av sopor. På vårt boende städade de stranden och reven en gång i veckan. I den lokala byn städades det antagligen aldrig.

Således fick vi lite av en chock när vi kom ner. Att såväl städer som natur och hav är fullt av sopor och plast är förstås inget nytt - det är något vi sett på flera andra ställen, bland annat i Myanmar. Men sällan har vi sett det i sådana mängder, och så tydligt - så icke-dolt för turismen. Kanske är det något som är viktigt att se. I Sverige tar vi till åtgärder för att minska användandet av plast och plastpåsar, de flesta människor återvinner och sopsorterar så gott det går. Återvinning och sopsortering existerar knappt i många mindre städer, och framförallt inte i byar och på landsbygden, på många ställen i Sydostasien. Många stränder både på öar och fastland blir hårt "drabbade" då sopor sköljs upp på stranden av vågor och strömmar - kanske räcker det inte att städa en gång i veckan; kanske måste man städa varje dag. I flera år. Om det någonsin kommer att försvinna.

Lokal by inklämd mellan två dykresort

 Under vår vistelse på Mabul gjorde vi tre dyk om dagen, totalt nitton dyk, ofta runt Mabul eller runt den närliggande ön Kapalai. Det var inte vackra, färgglada korallrev, utan snarare muckdives eller väggdyk - men vi fick se så mycket spännande saker! Bläckfiskar, cuttlefish, sea snakes, en jättemuräna som hette Elvis, flera spännande nudi branchs, fler stycken frogfish (vilket vi aldrig sett innan) både väldigt stora och väldigt små, en Denise pygmy seahorse, ornate ghost pipefish, många sköldpaddor, räkor, humrar och mycket mer.

Frogfish

Nudi branch

Cuttlefish

Sköldpadda :)

Höjdpunkten var den dag då vi åkte till Sipadan för att göra fyra dyk - Sipadan är världskänd för sin dykning, och gör en verkligen inte besviken (även om det är väldigt dyrt att dyka där). Under ett av dyken simmade vi in i mitten av en tornado av trevallys - som en enda stor vägg av silverglänsande fisk runtom en. Här var också korallen väldigt färgglad och vacker, och vi såg mängder av sköldpaddor och revhajar på alla våra dyk. Tyvärr hade vi inte tur nog att få syn på någon hammarhaj, som ibland skymtas där, men det var svårt att vara besviken när vi fick se så mycket annat, och vara på en sådan fantastiskt vacker plats. Således var varje dag enligt schemat: frukost, dyk 1, fika, dyk 2, lunch, dyk 3, vila/sol, middag, vila/läsning/socialisera. Undantaget var Sipadan då vi fick gå upp 05.30, liten frukost, dyk 1, större frukost, dyk 2, fika, dyk 3, fika, dyk 4, och sedan tillbaka till Mabul.

Soluppgång, redo för avfärd till Sipadan

Aningen trötta men på Sipadans vackra, kritvita strand

På det stora hela hade vi en väldigt bra vecka, med fantastiska upplevelser och trevligt sällskap. Det enda vi hade att klaga på var att det var lite myggigt, och att vi var lite krassliga och fick lite problem med öronen mot slutet av veckan, vilket gjorde det lite svårt att tryckutjämna ibland - vilket dock många andra också verkade råka ut för. De flesta dagar var soliga, med en och annan regndag, men det var ofta för varmt för att man skulle kunna ligga i solen mer en bara en kort stund. Dagen vi skulle åka hade vi också "ledigt", och spenderade tiden med att gå ett varv runt ön- Hur charmigt det än är att få gå barfota i en hel vecka i sträck är det inte lika skönt när sanden är så varm att man bränner fotsulorna! Till slut blev det dock dags att sätta på sig sandalerna och kliva i land i Semporna igen, där vi spenderade ännu en natt innan vi tog oss vidare till nästa destination.

English summary:
This post will cover our first week in Sabah, Borneo, which we spent diving on the island Mabul. Sabah is one of two regions on Borneo which belong to Malaysia; the other regions belong to Brunei and Indonesia. During our long travel there, we had transfers in London and in Hongkong. Honkong turned out to be both impressive and beautiful, and has definitely made its way onto our places-to-go list. When we arrived in Kota Kinabalu, we were reminded of exactly what we had not missed about South East Asia - the smell of suers, durian fruit and fresh fish. It turned out to be the peak season for durian, and so the ill-smelling fruit was sold everywhere, both fresh and in special durian-shops, as it is widely popular among the masses of Chinese tourists. We only spent one day in the city before going back to the airport to catch a short flight south to Tawau, where we were picked up by a private taxi arranged by the diving resort to take us to Semporna.

During the car ride, we looked out the windows to see, not beautiful rainforest, but endless palmtree plantations. A huge part of the rainforest on Borneo have been devastated in favor of planting more palm trees and producing more palm oil. Semporna was not a very charming city either, but walking around we felt that it was really a place for the locals rather than tourists. We walked through a market made up of narrow alleys, past a big, beautiful mosque, and out on a jetty where families lived in small houses or shelters on stilts over the water. Children would glance at us curiously and call out "hello!" or "good morning!". Below the houses, the shallow water was filled with trash.

The next day we took the boat out to Mabul; on the way out the boat had to stop several times to avoid getting plastic stuck in the propeller. On Mabul, walking along the beach, we would have to watch our step in order to not step on shards of glass. On the other side of the jetty was another local village, similar to the one in Semporna, built on stilts. These people used to be sea gypsy, living their lives on the sea, but have now had to settle down permanently on the island. Again, below the houses, the beach and shallow water were completely covered in trash. At our resort, they did beach cleaning and reef cleaning once per week; at the locak village, probably not at all.

On Mabul, we were staying in a wooden bungalow, which had a small veranda with two chairs and a hammock. All meals were included and served buffet-style. We did three dives per day, a total of nineteen dives, and even though it was rather muck dives and wall dives, rather than pretty colorful coral dives, we got to see a lot of cool stuff, including octopus, cuttlefish, sea snakes, several frogfish (which we hadn't seen before), ornate ghost pipefish, a Denise pygmy seahorse, lots of turtles, and shrimp and lobster. One of the days we went diving at Sipadan, which is world known for its diving (and rather expensive). We did four dives here, and the coral was very beautiful and colorful, as were the fish. On one of the dives we were swimming in the middle of a tornado of trevallies. We saw many turtles and reefsharks, but unfortunately we didn't spot any hammerhead sharks.

Most days were sunny and warm, but occasionally a monsoon shower would pass by, for one hour or several hours. On our last day we walked around the island before we had to put on shoes (after a week of being barefoot) and take the boat back to Semporna, where we had to stay another night before continuing to our next destination.