Visar inlägg med etikett floder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett floder. Visa alla inlägg

onsdag, april 27

Mars 2022 - Costa Rica - Tortuguero, Cahuita

 The Caribbean coast was definitely our favorite part of Costa Rica, with beautiful nature and fantastic opportunities to spot wildlife. To get from La Fortuna to Tortuguero, we took a shuttle (minibus + boat) since going by public transportation we wouldn't even be sure that we would make it the whole way in one day (4 buses + boat). The shuttle service was expensive; despite the many shuttle companies in the country it was not possible to pay anything less than $60. At least, we really enjoyed the trip. The boat tour, which was about an hour, was almsot like a sightseeing tour, as the captain would slow down in several places along the river so we could spot crocodiles, caimans, birds, iguanas and various other lizards. The small village is quite touristy but had a really nice atmosphere, with just a single "main street" with some restaurants and shops on each side.


In the evening we went looking for something small to eat, since we had had a late lunch. We found some street food (which generally seems quite uncommon in Costa Rica) - some grilled chicken skewers, or tortilla stuffed with a big piece of cheese and some sourcream. At one of the restaurants, we ordered a plate of patacones - smashed plantains, fried, and served kind of like fries but in a different format, and with a few dips, like guacamole and pico de gallo. Patacones soon became a favorite snack or side dish, somewhat reminding us of the tajadas we had in Honduras, but quite different still. Getting fried bananas with your burger or fish might seem like an odd idea, but it was so good

The next day we were up extra early, to head to the national park. The main area of the park has a walking trail, but also consists of waterways that can be traveled and experienced by canoe, kayak, or a boat with a silent motor. Most of the guided tours start at 6 am when the park opens, and though we decided to go by ourselves (and by kayak) we opted for the same time, hoping we would get the opportunity to spot some more animals. I can say that this was one of our top 3 experiences of this trip. One of the first things that happened when we started to paddle towards the canals was that we saw an otter in the water! As we paddled on, there were quite a few guided groups around, and this meant we were sometimes able to see caimans, or a sloth high up in the trees, that a tour guide pointed out.




The main benefit of going by ourselves though was that we could keep going when the tour groups turned around to head back, since we didn't have a time limit. As we paddled on, further into the river system, we saw several lizards, including the green basilisks, turtles, monkeys, and - a tamandua! A small, tree dwelling anteater with a long tail munching on a termite nest high up in the trees. That was a really cool experience, and one of my favorite wildlife encounters. On top of all that, the environment was incredibly beautiful and it was pretty amazing just paddling around in the quiet, serene jungle.


Tamandua! yeah, you might need to zoom in a bit...

Since the national park entry was valid for a full day, we took the walking trail in the afternoon. We spotted some green macaws cuddling up in a tree, and two guilty-looking raccoons crossing the path, but most of the trail was just a path by the beach.


The next day we went to another, smaller part of the national park which meant we first needed to take a boat taxi to the small village San Fransisco. Around the entrance and along the path were plenty of big spiders, which we assumed were not venomous (although quite creepy...) since they had let them be. This area is known to host red poision dart frogs, so of course we went scouting for them along the trail. We found two of them, very small and cute! The short trail went up a hill and provided us with a pretty view of Tortuguero, but spent about as much time waiting for the boat back as we did walking the trail. In the evening we had a very nice dinner, having shrimps in coconut sauce with pineapple rice and (of course) patacones. 



View of Tortuguero

The transportation to our final stop in Costa Rica was also a prebooked shuttle - which included a three hour boat ride, just as beautiful as all of the Tortuguero area, and then a short taxi to Cahuita. A small village, right next to a national park, but with a bit more touristy and expensive restaurants. Our first afternoon we decided to walk to one of the beaches in the area, and on the way we saw two sloths! This was the first ones we spotted by ourselves, and close enough to the ground that you could actually see for certain that it was a sloth.

In the morning, we woke up to the sound of howler monkeys, loud enough that I almost thought they were in the hostel garden. After breakfast we prepared some lunch sandwiches and headed to the park, which nicecly enough had a donation based entry fee (i.e. pay what want). The trail was 8km long and went through different types of nature which was really nice - the only downside was that it wasn't a loop, meaning we had to walk all the way back again (unless we wanted to try to catch a bus or a taxi). Along this trail we saw several sloths, monkeys (howlers, spider, and white faced capucins), raccoons and toucans. The beaches here were incredibly beautiful, so we also took the opportunity to spend some time on the pretty, white beaches until the park rangers came to shoo everyone out around 3pm.




We decided to come back again the next day, to do a shorter walk and spend most of the day on the beach. Despite our lunch sandwiches being safely stored inside a backpack, we were visited by both monkeys and raccoons sneaking up silently while were reading our books. We had learned the day before that trying to eat anything in the beach area would attract cheeky, thieving monkeys (and clearly raccoons as well, though they were much more timid), so we had to walk a bit further off in order to eat our lunch in peace.

Aside from the beautiful surroundings and beautiful beaches, Cahuita provided the best sloth encounters in Costa Rica as we saw many of them, and several close enough to the ground that we did not need binoculars to see them clearly. Walking around the cloud forests scanning the treetops is not necessary at all, if you plan on going to Cahuita.

måndag, augusti 7

Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del III

*English summary below*
Så var det dags för tredje och näst sista inlägget om Borneo. Japp, det blir ett till! Berget får sin egen sida. Har delat upp det ganska mycket, både för att det inte ska bli så mycket text (jag har hellre fler bilder) och för att jag själv inte ska behöva skriva allt på en gång.

Så, efter att vi hade övernattat i Sandakan skulle vi tidigt på morgonen ta oss ut till långdistans-busstationen, som låg en bit utanför stan. Vid frukosten träffade vi en dansk tjej som också skulle dit, så vi delade på en taxi (grab) och kom dit billigt och hyfsat snabbt. Vi hoppade på bussen norrut till Kudat, vilket tog lite mer än åtta timmar totalt, med bara ett kortare stopp för lunch. Som tur var tog det inte lång tid innan vi blev upplockade på busstationen. Även denna gång hade vi arrangerat boende i förväg, vilket nästan var ett måste om man skulle en bit utanför stan och inte ville betala dyra pengar för privattaxi. Vi hade lyckats hitta ett väldigt trevligt och lite annorlunda boende. Det var en lokal man som ägde det, och som kom och plockade upp oss i Kudat för att köra oss till den lilla byn Tajau Laut. Det fanns bara två rum, en sovsal och ett dubbelrum, och det var ganska mycket som ett homestay - ägaren bodde med sin familj/släkt i ett hus intill, och de lagade all mat till oss och anordnade utflykter.

Utsikt från verandan på vårt boende
Sett från stranden
 Överlag hade vi en fantastisk tid här. Eftersom det var en så liten by fanns det i princip inga andra turister - med undantag för en dansk familj som kom promenerande på stranden från ett resort några kilometer längre ner. Men det kändes verkligen som att vi fick en genuin upplevelse. Vårt homestay/guesthouse var ganska nyöppnat och inte så lätt att hitta online (Tajau Laut Guesthouse), och vi misstänkte att vi kanske var de första utländska (eller åtminstone första västerländska) gästerna. Ägaren var otroligt snäll och vänlig, och satt gärna och pratade om dykning eller allt möjligt. En kväll fick vi till middag färskfångade krabbor från floden en bit bort (som var fantastiskt goda) och en annan dag fick vi kokosnötter och mango till våran lunch. En annan dag fick vi smaka dolkdjur (tror jag att de heter?), ett slags havslevande djur som ser ut som om de funnits sedan urtiden. Vi har sett dem en gång tidigare, på en marknad i Thailand. Tydligen var det en delikatess här, och man åt både kött och ägg (de smakade mest hav). En morgon körde ägaren, hans bror, och broderns son oss upp till Tip of Borneo, vilket är Borneos nordligaste punkt. Inget speciellt som så, men en vacker plats med mycket vind och hav. Vi promenerade längs en jättelång strand där några var ute och surfade, och hann komma tillbaka till boendet lagom till att ett stort regnoväder drog in.

Landmärke
På nordligaste stranden
De övriga dagarna spenderade vi med att sitta och läsa eller att promenera längs den långa stranden, ofta i sällskap av några hundar som följde med, och passade på att ta bilder, bada och kolla på de häftiga stenformationerna. Strandsträckan närmast vårt boende var som väntat väldigt full av skräp, men när vi gick längre norrut fanns det väldigt fina områden.






Som sagt trivdes vi väldigt bra där, men till slut kände vi att det var dags att åka vidare. Vi blev skjutsade in till Kudat igen, där vi gick runt och kollade (inget särskilt spännande) tills det var dags att ta bussen tillbaka till Kota Kinabalu. På bussen hade de dragit på luftkonditioneringen ordentligt, till kalla knappt 20 grader. Med hjälp av boendet i KK gjorde vi lite efterforskningar om var vi möjligtvis skulle kunna se Rafflesia-blommor (världens största blomma) och så satt vi strax på bussen till Ranau, där vi bytte till privattaxi för att komma till Poring. Poring är mest känd för sina hotsprings, som ligger i en del av Kinabalu-nationalparken. Själva byn var mycket mindre och mycket mer öde än vad vi hade hoppats på, och en natt här var mer än nog. Första dagen gick vi på eftermiddagen för att se rafflesian. Det var två stycken som var i blom, så vi hade tur - det tar över ett år för en knopp att slå ut, och sedan blommar de bara i ungefär fem dagar. För att få se och ta kort på dem fick vi betala 30RM/person i "inträde" till någons trädgård, där de råkade växa. Vi fick också en "guide" (tonårssonen i familjen) som visade oss vägen dit (ca 100 meter). Kanske lite mycket, men det var roligt att få se dem (även om vi hade trott att de skull vara ännu större).

Rafflesia
När vi satt i Poring och funderade över hur vi möjligen skulle kunna fördriva tiden framöver fick vi nys om ett ställe som hette Lupa Masa - djungelcamping. Vi gjorde lite research och bestämde oss för att prova. Dagen därpå gick vi på morgonen till Kinabalu-parken (15RM/person). Där inledde vi med ett bad. De hade installerat massor med kar i olika storlekar, som alla hade två kranar: en med vatten från den varma källan (väldigt varmt) och en med bergsvatten (ganska kallt). Så fick man blanda till behaglig temperatur! Och efteråt kunde man ta sig ett dopp i en pool med enbart svalt bergsvatten. Sedan gick vi vidare för att se parkens andra attraktioner - en fjärilsfarm och en hängbro uppe bland trätoppar (dessa fick vi betala extra för).Efter lunch var det dags att ta oss till Lupa Masa.

Uppe bland trädtopparna
En av få fjärilar som satt stilla länge nog för att kunna bli fotad :)
Vi packade om våra väskor, lämnade de stora i Poring och mötte vår guide samt ett brittiskt par. Vägen till Lupa Masa var nämligen en tvåkilometers promenad genom djungeln. Väl framme kunde vi vila, sitta och läsa, och prata med de andra gästerna. Vårt "boende" var ett tält nere vid floden, där det fanns madrass och filt men ingen kudde (det var inne i en trästruktur, så vi var en bit ovanför marken och hade tak över huvudet). Här var lugnt, tyst och skönt. Vi promenerade runt i djungeln, till ett vattenfall för att bada, och längs med floden (fast vi fick se upp för blodiglar som där fanns en del). Där fanns också två små kattungar, varav en var väldigt kelig och gärna lade sig för att sova i mitt knä :) Det enda nackdelen med att bo här var att det var väldigt lång tid mellan lunchen (klockan 12) och middagen (klockan 20). Men god mat och gott sällskap! Här stannade vi i två nätter, sedan var det dags att åka tillbaka till Kota Kinabalu och förbereda oss för berget.

Vårt boende i Lupa Masa
Fint och härligt vattenfall!
Promenad längs floden
English summary
From Sandakan we took a long bus (8h) North to Kudat, where we were picked up by the owner of the guest house/homestay we would be staying at. It was situated in a small village called Tajau Laut, and there were basically no other tourists. The owner lived in one building with his family/relatives, while we had the other building to ourselves. Though it was quite recently opened, we suspected that we might be the first international guests staying there. The owner was very kind, talking about all kinds of things and preparing all meals for us. One evening we even got fresh crabs caught in the nearby river, and another night we got to try something that I think is called horseshoe crab (although it looks more like a really ancient sea creature). We also did a short trip up to the Tip of Borneo (the most Northern tip of the island) which was very pretty. Otherwise we spent our days reading, swimming and walking along the long and pretty beach. We really liked it here!

After a few days, it was again time to move on. We were driven back to Kudat where we took the bus to Kota Kinabalu. We only stayed one night there, and with some help from the guesthouse we managed to find our next destination. So the next day, we got on the bus to Ranau, where we had to change to a taxi to go to Poring. Poring is mostly known for its hotsprings, which are situated in the Kinabalu national park. But the first thing we did was to go see the Rafflesia-flowers (the largest kind of flower in the world). They take over a year to bloom, and then only last for about five days, so we were lucky to see two of them blooming. Although they were on someone's property, so they charged quite a bit for the "entrance fee". The next day we went into the park, and started off with a swim. They had created several "bathtubs" that each had two taps - one with hot water coming from the hotspring, and one with cold water coming from the mountain. You could also go for a refreshing swim in the pools with only mountain water. We also went to see the other attractions - a butterfly farm and a treetop hanging bridge.

The day before we had found out about a cool place nearby, and since we had some days to spend before the mountain, we decided to check it out. So in the afternoon, after the park, we repacked our bags, left our big backpacks in Poring, and met up with a guide and a British couple to go to the jungle camp Lupa Masa - a 2km walk from Poring through the jungle. At Lupa Masa, in the middle of the jungle, all was quiet and tranquil. Our accomodation was a tent by the river. We would spend the time going for a walk in the jungle, reading, walking to the waterfall for a swim, or walking along the river (but keeping an eye out for leeches). There were also two kittens there, one of which liked to cuddle and sleep in my lap :) The only downside was that it was a full 8 hours between lunch and dinner (12-8pm)! But we really liked it here. We stayed for two nights, and then it was time to go back to Kota Kinabalu again to prepare for the mountain.

onsdag, augusti 2

Juli 2017 - Sabah, Borneo - Del II

* English summary below *

Sista kvällen i Semporna traskade vi bort till busstationen för att säkra en biljett norrut. Vi hade redan hört av oss för att boka ett rum på ett B&B i Sukau, för att få hjälp att ta oss dit. Det går nämligen inga bussar hela vägen, utan man måste köpa en biljett till Sandakan och sen hoppa av vid vägkanten vid Sukau junction, som mest är en stor rondell. Bussen (45 RM/90 kr per person) gick klockan åtta på morgonen från Semporna, och tog ungefär tre timmar tills det var dags för oss att hoppa av. Väl där väntade en förare med bil på oss som boendet hade arrangerat; ett måste då det var ytterligare fyra mil från "stora vägen", vilket gick på ytterligare 25RM/person.

Här var kanske det första stället där vi noterade att det var ganska "tomt". Till Sukau kommer man nämligen för att gå på vandringsturer i regnskogen och för att åka på båtturer på Kinabatangan-floden, varifrån man kan se flertalet däggdjur och fåglar. De flesta kommer dock hit på paket-turer, förbetalda 3D2N eller liknande. Få stannar längre. Det har antagligen blivit en bra deal för boendena, då de kan få in fler gäster under kortare tid och dessutom garantera att de tar alla turer som erbjuds. Eftersom vi generellt undviker sådana turer, och också kände att vi ville ta det lite lugnt (och lista ut nästa destination) så bokade vi tre nätter enbart boende. Trots att det bara fanns en annan restaurang i den lilla byn ingick inte maten i vårt boende, men man kunde få en enkel måltid för 10RM (om man inte ville ha samma mat fast i buffé-stil för 25RM).

Kinabatangan River
Första dagen tog vi det lugnt och läste mycket, och begav oss sen på båttur på kvällen, mellan halv åtta och halv nio. Vi tänkte att vi kunde få se mycket spännande, men det var nog den minst värda turen - som dessutom var halva tiden men samma pris jämfört med de andra båtturerna. Lite fick vi dock syn på - en monitor lizard (stor ödla som låg och sov i ett träd), en cotton bird (någon liten fågel som vi inte såg så tydligt), en uggla, en syrsa och en orm. Jag fick också syn på några röda apor som satt i träden kring boendet i skymningen. På morgonen vaknade vi tidigt av ett kraftigt monsunregn, som nästan dånar som åska. Vi tyckte att det var ett bra tillfälle att ta lite sovmorgon! Efter frukost gick vi på en djungeltrek med tre andra turister och en guide. Vi fick låna gummistövlar, vilket verkligen behövdes då det var extremt lerigt (och ganska djup sådan också...). Vår guide berättade en del om olika växter och träd vi gick förbi, men så plötsligt så hörde vi prasslande och högt ovanför oss hade vi turen att få se en vild orangutang! På denna typen av vandringar är det ganska ovanligt att man får se några djur överhuvudtaget, eftersom de flesta drar sig undan så fort de hör att någon kommer - och man är som människa ganska högljudd av sig. Tillochmed vår guide blev positivt överraskad av att få se orangutangen, och vi spenderade alla ganska mycket tid med att försöka ta bilder på maxzoom (inte helt enkelt) och spana genom kikare på detta under.

Lerigt värre
...och det här var bästa bilden vi fick
Senare under dagen åkte vi på båttur på eftermiddagen, vid fyra, och även denna gången hade vi väldig tur. Eftermiddagsturen går i stort sett ut på att leta pygméelefanter - världens minsta elefantart (de blir ungefär 2,5 m höga, så inte så jättesmå ändå) - men det är såklart inte alltid man får syn på någon. Vi spenderade ungefär en timme på att åka upp och ner längs floden medan båtförarna spanade och gestikulerade med varandra om de hade tur eller inte. Till slut verkade det som att någon fick napp, och vi slöt oss snart till ett tiotal andra båtar som stannat till på samma ställe. Mycket riktigt prasslade det till inne bland träden och man kunde skymta en elefant... och två... och tre. Snart gick det upp för oss att det inte bara var någon enstaka, utan 15-20 stycken i blandade åldrar som tog sig längs med floden och passade på att både äta och bada på vägen. Således spenderades den andra timmen med att ta så många bilder man kunde (lättare sagt än gjort) eller bara sitta och stirra förundrat på dessa häftiga varelser - elefanter i det vilda! Och de var ganska högljudda av sig också, och både trumpetade och vrålade med jämna mellanrum. Ungefär några hundra bilder senare var det dags att åka tillbaka, men just som vi börjar köra bortåt ropar en person bakom oss "krokodil!", och när vi vänder oss om hinner vi skymta ett par näsborrar som sticker upp ur vattnet. På vägen tillbaka såg vi ett par olika sorters apor. Riktig djungel-bingo, som en av våra båtgrannar uttryckte det. Väl värt pengarna, och betydligt roligare än natturen!

Hornbill
 


Lägg till bildtext
Stor publik för elefanterna
Vår tredje dag i Sukau var vi uppe tidigt på morgonen för att ta den första båtturen, med start klockan sex på morgonen. Vi fick inte syn på så mycket djurliv - några fåglar (hornbills) och apor - men det var lugnt och stilla, och otroligt vackert; skönt att bara njuta av naturen. Efter frukost passade vi på att ta en promenad, och vi bestämde oss för att gå bort till den andra restaurangen för lite omväxling och en iskaffe. När det väl var dags för oss att gå tillbaka började det regna lite smått, och ganska snart var det full monsun över oss. Man kan verkligen säga att det var som en dusch, vi var helt genomblöta när vi kom fram! Därefter blev det en lugn eftermiddag där vi inte gjorde något särskilt.

Vackert och stilla på morgontur
Dagen därpå var det så dags för oss att åka vidare. Även denna gång hade vi bokat boende i förväg, men för att underlätta transporten åkte vi med minibuss från Sukau som skulle åt det hållet. Ytterligare tre timmar (och 50RM/person) senare var vi framme i Sepilok. Vårt boende där var en något annorlunda syn - vid en första anblick såg det ut som ett lyxresort, vilket det kanske också varit en gång i tiden, med stora dammar och en pool. Rummen var dock gamla och slitna och såg ut att behöva en upprustning. Cafét och baren vid poolen var igenbommade. Även Sepilok är ett ställe dit många bara åker på organiserad tur. Här besöker man orangutang-centret där de tar hand om skadade och föräldralösa orangutanger och ger dem mat, så de är semi-vilda. Vårt boende låg bara fem minuter bort, så väldigt lägligt. Ankomstdagen tog vi det mest lugnt, eftersom vi ändå behövde vänta till eftermiddagen för att kunna checka in. Vi tog en promenad för att se om det fanns någon by eller någon annan restaurang, men utan lycka.

På morgonen dagen därpå började vi med orangutangerna. Inträdet var något dyrt, 30RM/person plus 10RM/kamera. Det fanns en "trägång" (canopy) i djungeln som man kunde gå på, en väldigt kort runda. Vid andra änden fanns ett hus med en glasvägg som vätte mot "lekplatsen", där några yngre orangutanger ibland svingade förbi. Den stora attraktionen var dock matningen vid halv elva-tiden. Turister börjar flockas 20 minuter innan och står och svettas tillsammans med kamerorna beredda. Mycket oh-ande och ah-ande när orangutangerna dök upp, och några av dem kom även ganska nära och showade lite. Lite för turistigt för våran smak - och framförallt eftersom vi redan sett en vild orangutang, så kände vi oss ganska nöjda utan att ta några extra bilder. Enligt broschyrerna skulle det finnas promenadslingor också, men när vi frågade personalen fick vi veta att den som funnits numera var avstängd, efter att en turist för något år sedan blivit attackerad av en orangutang.

Således blev det ett kort besök - det fanns egentligen inte så mycket att göra eller se förutom matningen. Istället promenerade vi bort till Rainforest Discovery Center (15RM/person), där vi visste att det garanterat skulle finnas många promenadslingor. Vi började med en treetop-walk, som gick högt över marken. Detta område är verkligen ett paradis för den som gillar att skåda efter fåglar. Vi som inte är så rutinerade (eller jätteintresserade) fick inte syn på så många, men en och annan liten krabat. Vi fortsatte på vanliga marknivå-slingor, vilket var väldigt trevligt. Jag fick tillochmed syn på en flygödla! Väl värt det något lägre inträdet, och inte alls mycket turister.

Spanar efter fåglar
Tropiska träd
...med stora rötter
 Mycket mer fanns det inte att göra i Sepilok, och dagen därpå beställde vi en uber (eftersom boendet bara erbjöd väldigt dyr transport) till Sandakan, där vi bara tänkte övernatta innan vi åkte vidare. I Sandakan vandrade vi runt staden i jakt på souvenirer, vilket vi inte hade sett röken av tidigare. Efter mycket letande hittade vi en liten butik, men de sålde mest t-shirts. Inte ens ett vykort. Till slut hittade vi en träfigur (orangutang) men de flesta var kantstötta eller spruckna, så vi fick nöja oss med den "minst fula". Till lunch lyckades vi hitta ett ställe med padang-liknande mat, som hade både grillade auberginer och jackfruit-curry! Och efteråt var vi så mätta att vi kände att vi behövde en promenad, så vi gick längs en Heritage Trail som var måttligt skyltad. Vi kom nästan hela vägen innan vi tappade spåret och svängde av mot stan igen. Hamnrestaurangerna bjöd på spännande mat med fisk skaldjur, så Sandakan blev inte en alltför dålig transfer-ort.

Fast vi älskar nog inte Sandakan ändå.
English summary:

From Semporna we took the bus north to Sukau. We had arranged accomodation a few days before in order to get transportation all the way - you have to get off the big bus by the side of the road, and from there it's another 40km to Sukau, but now there was a car waiting for us when we got off the bus. Sukau was probably the first place where we noticed that it wasn't very lively. No backpacker hangouts. Most people only come through on organized tours, 3D2N kind of thing, which of course is beneficial for the accomodations as they can squeeze in more guests every month. But of course, we were not very interested in organized tours, so we simply booked a room for three nights and took it from there.

To Sukau (or Bilit) people come to see wildlife, on jungle treks or boat cruises on the Kinabatangan river. Our first day we mostly relaxed, and then took the after-sunset river cruise. Although it's the same price as the other cruises, it's only half the time, and we found this to be the least exciting option. But we did get to see a monitor lizard, a cotton bird, an owl, a cricket and a viper. The next day we woke up to the roaring sound of the monsoon, so we thought it best to sleep in a little. After breakfast, when it had cleared up, we went for a jungle trek. Usually you don't see any animals on the treks, as they disappear as soon as they here people, but we were incredibly lucky to see a wild orangutan in the trees above! Even the guide was very happy about this, so I reckon it doesn't happen very often. The same day we went on the afternoon river cruise, which mostly only is about the elephants. The pygmy elephant is endemic to Borneo and the smallest species in the world (about 2,5m height). But even they can be difficult to spot on the river cruise. Again, we were incredibly lucky. After about one hour of the boats going around scouting, someone had managed to find the elephants and we joined about ten other boats that had gathered in one place. And there they were! Not just one, but 15-20 elephants were down by the river to feed and bathe. So we spent the next hour taking all the pictures we could and enjoying the sight of a herd of wild elephants. Just as we turned to head back, a crocodile was sneaking past the boat - although we only saw the snout of it.

The next day we woke up early to go on the morning river cruise. We saw different kinds of birds (e.g. hornbills) and monkeys around, but it was mostly just a tranquil and beautifully still morning at the river. But we enjoyed it. We decided to go for a walk later to have lunch at the only other restaurant in the very tiny village, but as we were heading back afterwards, the unforgiving monsoon hit again, and it's fair to say we were completely shower-soaked before we reached our room.

The next day it was time to move on, so we joined the minibus heading north and they drove us all the way to our accomodation in Sepilok. A huge, once-upon-a-time-luxury resort, with pool and all, even though the rooms were in great need of a renovation. Since we had to wait until the afternoon to check in, we spent most of the first day by the pool. There was no village around, so not really any place to go except for the tourist attractions.

The next day we went first to the orangutan center, which consisted of a short canopy walkway. There was a house with a glass wall, from which you could see some young, semi-wild orangutans playing. The feeding was incredibly popular, and tourists were packed on the platform, sweating in the humidity, while waiting for the orangutans to show up. And sure enough, a bunch of them came for their daily dose of fruit and veggies, some getting really close and showing off a bit for the crowd. We enjoyed seeing them, but were so happy that we got to see one in the wild before - a much more genuine experience. After that we headed to the Rainforest Discovery Center, which was much less crowded, and which offered some beautiful walking trails and treetop walkways. This is a paradise for birdwatchers; we managed to spot a few little ones and I was lucky to see a flying lizard!

As there were nothing else really to do, we left the next day for Sandakan (with an uber, which ended up much cheaper than a taxi arranged by the accomodation). We only stayed one day in Sandakan, but we managed to (after some effort) find an okay souvenir (wooden orangutan) which wasn't too broken, and eat us stuffed on grilled aubergine and jackfruit curry (favorites from our time in Indonesia). We also had a nice dinner at a seafront restaurant, serving delicious fish and seafood dishes. And the next day, we moved again.

torsdag, maj 7

Dag 177, Melaka - Kuala Lumpur, Malaysia

Ett kort inlägg om de sista dagarna i Malaysia.. Från Singapore åkte vi till Melaka, en stad känd framförallt för sin mat. Vi hittade ett trevligt ställe att bo på i Chinatown, men blev lite besvikna när vi strosade runt i jakt på något att äta och upptäckte att allt var stängt, på en torsdagkväll. Antagligen lite dålig timing, då helgerna i Melaka bjuder på välbefolkad Walking Street genom hela Chinatown. Vi hittade dock en indisk restaurang, vilket inte var helt fel eftersom vi verkligen kommit att älska indisk mat. På kvällen gick vi promenadstråket längs med floden. Dagen efter var inte mycket mer händelsefull; vi åt en inte så lyckad kinesisk frukost (och fick något sämre inställning till kinesisk mat), kollade på några av sightsen i stan och satte oss sen på bussen till Kuala Lumpur.


 Kuala Lumpur är en stad som vi hört mycket gott om, men efter att ha kommit nästan direkt från Singapore blev nog vårt intryck av staden något dämpad. Även här bodde vi i Chinatown, ganska nära till två olika skytrainstationer (LRT) och väldigt nära en stor turistmarknad. Även här passade vi på att kolla in några av huvudattraktionerna: den stora moskén, Museum of Islamic Arts, KLCC och såklart Petronas Towers, som vi beundrade uppifrån Skybar (Traders Hotel). Skybar var en väldigt fancy bar, med pool tillochmed, och här var vi strax innan solnedgången för att se hur tornen lystes upp allteftersom det blev mörkt. Vi drack också vår dyraste öl på den här resan, 32 ringgit för två små Carlsberg (på happy hour) - ändå billigare än att åka upp i själva Petronas (80 ringgit) eller i utkikstornet (47 ringgit). Utöver detta var huvudmålet i KL att shoppa, det vill säga köpa mer kvalitativa saker som vi behövde. Detta var innebar bland annat en tur till utkanten av stan för att hitta den billigaste dykshopen för dykutrustning till Valle, samt nya badkläder till mig eftersom de jag hade med var väldigt slitna. Annars var det inget särskilt spännande, och det kändes väldigt lagom att åka vidare.



Från Kuala Lumpur gick flyget till Makassar, Sulawesi (Indonesien), och dagen därpå ytterligare ett flyg till Manado på norra delen av samma ö. Vi har nu alltså kommit till vårt sista land för den här resan. I skrivande stund har vi precis flytt regnväderna och stadskaoset ut till en bungalow på stranden av en ö med fantastisk dykning och snorkling - det får ni dock läsa mer om i nästa inlägg!

måndag, mars 30

Dag 139, Golden Rock - Hpa An - Yangon, Myanmar

Hur beskriver man bäst Myanmar med några få ord?
Pagodor och Buddhor, kloster och tempel. Barfota & smutsiga fötter. Klättra upp för kullar och berg. Curry. Leenden. Sweet tea. Folk som vill ta bilder på en. Skräp överallt. Mat överallt.
Något negativt, men mycket positivt, och i slutändan i princip bara positivt.

Att ta sig från Inle Lake till Golden Rock var lättare sagt än gjort, och blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi lyckades iallafall komma fram först till Kyaiktiyo och sedan vidare till byn Kinpun, som är utgångspunkten för att besöka Golden Rock. Vi gjorde pilgrimsvandringen upp, vilket innebär cirka 11 km klättring uppför ett berg. Vi påbörjade vandringen uppåt klockan fem på morgonen för att undvika den värsta hettan, och vi var på toppen ungefär fyra timmar senare. Det var en väldigt trevlig hike upp, med fantastisk utsikt på flera ställen; hade kanske varit en aning trevligare om jag inte hade haft feber på gång (vilket jag inte insåg förrän på kvällen), så det inte hade varit riktigt lika kämpigt. Väl på toppen svärmade det av (lokala) turister, och solen var så varm att det tidvis gjorde ont att gå barfota på stenplattorna. Själva stenen är väldigt stor, täckt i guld (för män är det möjligt att köpa bladguld och måla på stenen), och balanserar med en väldigt liten kontaktyta på klippan under; detta mirakel förklaras med att det finns några hårstrån från Buddha mellan stenen och stupan. Efter att vi vilat och ätit lunch på toppen åkte vi ner - en bil med stort flak där de trängde in uppåt femtio personer och körde ner för de väldigt branta backarna. Eftersom Kinpun inte är en särskilt spännande by bokade vi med en gång en buss därifrån till dagen efter.

Utsikt påvägen upp till Golden Rock


Bergochdalbaneturen nerför berget

Nästa dag anlände vi till Hpa An, där vi trivdes så mycket bättre! Vi hittade flera ställen med god mat och med burmesiskt te. Vi bodde i en dorm, som inte var mer än madrasser på golvet, men som heller inte kostade mer än fyra dollar per natt. Första kvällen tog vi en båt över floden till en kulle, Hpan Pu Mountain, som var ett populärt ställe för solnedgång. Och efter en halvtimme ungefär kom vi upp till fin utsikt och lite svala brisar, vilket var väldigt välkommet i värmen som höll i sig även på kvällen. Dagen efter hyrde vi motorcyklar och åkte på upptäcktsfärd. Första stoppet var Mt Zwegabin, en topp på ca 760 meter som vi såklart skulle klättra upp för. Vid foten av berget, efter att vi parkerat, gick vi genom en Buddha Garden, som var som en stor övervuxen trädgård med tusentals identiska Buddhor. Det var ganska häftigt, men kunde varit så mycket mer effektfullt om de faktiskt hade vårdat området så att det såg ut mer som en trädgård. Vandringen upp för berget tog ungefär två timmar, och hade så fantastiska vyer att vi stod mållösa flera gånger. Det är svårt att beskriva, men vi var uppe bland ett par väldigt höga, grönklädda toppar, med alldeles platt omgivning. Uppe på toppen fanns ett kloster, en restaurang som bara serverade curry och en pagoda. Vägen ner var lika brant som upp, och efteråt stod vi med skakiga ben och såg upp med förundran på vad vi precis klarat av. Vidare åkte vi till Bat Cave för att se tusentals fladdermöss strömma ut ur grottmynningen på kvällsjakt, men tyvärr hade det hunnit bli ganska mörkt vilket minskade effekten något. Slutligen åkte vi tillbaka till stan och åt på ett av våra favoritställen, Shwe Myine Mo, som hade väldigt god curry och fatöl på ett och samma ställe! Väldigt välkommet efter en tuff, men fin dag.

Klassisk Myanmar-curry!

Mt Zwegabin
Någonstans på vägen upp

Dagen efter vilade vi på förmiddagen, och tog kring lunchtid en båt längs floden ner till Mawlamyine. Turen tog omkring fyra timmar och var väldigt vacker, och det var ett väldigt trevligt sätt att fördriva en dag på. Väl framme var det dags att ta farväl av Davy, som rest med oss ända sedan trekken, och vi tog oss direkt till tågstationen för att boka ett nattåg. Tågen i Myanmar är i regel väldigt billiga,men ganska skruttiga också. Den här natten var som en bergochdalbanetur, med tågvagnar som vaggade kraftigt fram och tillbaka och säten som knappt satt fast, men vi kom fram iallafall! I Yangon spenderade vi bara en dag. Precis som Mandalay är det en ganska stor stad, med mycket trafik och en del ganska synliga områden. I Yangon spenderade vi några timmar på en väldigt stor marknad (som mer var en massa småbutiker på samma ställe) och traskade upp till Shwedagon Paya, största pagodan i Myanmar och ganska imponerande, där vi spenderade ytterligare någon timme och gömde oss från värmen. På kvällen gick vi ut för att leta streetfood, men det var nästan överväldigande mycket, och vi hade svårt att hitta något riktigt bra. Efteråt köpte vi pannkaka och några kokosfyllda bullar och tog oss ner till hamnen där det fanns billig fatöl. En värdig avslutning, även om våra bästa minnen rån Myanmar kommer från Bagan, trekken och Hpa An. De sista dagarna önskade jag verkligen att vi hade haft några extra dagar för de två sista stoppen, Hpa An och Mawlamyine, som jag tror har mycket att erbjuda.
Avslutningsvis, den godaste maten (curry) åt vi i Bagan, på restaurangen Aung Yan Da Lar. Godaste teet drack vi på ett teahouse på marknadsgatan i Kalaw. Och är man i Kalaw eller Inne Lake är det ett måste att äta avocado - avocadosallad rekommenderas varmt, det är i princip en guacamole som serveras med en slags chips, och är fantastiskt gott!


Shwedagon Paya
Alla sorters bananer! Så många bananer vi nånsin sett på ett och samma ställe. Och en burmes som tycker det är roligt att fota mig när jag fotar.