Juli/Augusti 2018 - Roadtrip i Norge - Del II

Efter att ha stigit ur tältet på morgonen och nästan attackerats av svärmar med knott,samt petat i sig salt atlant-gröt (med blåbär som tröst) var vi ganska glada över att köra vidare. Dagens mål var Romsdalsfjorden och den lilla orten Åndalsnes. Där fanns vandringsleder upp på berget, Romsdalseggen, och vi valde, precis som de flesta andra turister på plats, att gå den första sträckan upp till utkikspunkten. En stigning på 500 meter under en ganska kort sträcka längdmässigt innebar att det var väldigt brant, men väl uppe på platån var det såklart väl värt utsikten. Vi hade tur nog att kunna njuta av den vackra utsikten och komma nästan hela vägen ner igen innan det började regna.

Från Åndalsnes var det inte långt till nästa "turistmål" - Stigfossen och Trollstigen. En spektakulär plats där vägen slingrar sig uppför berget genom flertalet hårresande hårnålskurvor och med vattenfall på båda sidor. Det var otroligt häftigt att se, både nerifrån och uppifrån, men upplevelsen att köra från den ena punkten till den andra var ingen höjdare. Som flera andra av de vackra turistvägarna i Norge är vägarna väldigt smala, och när det är så pass brant trängs man gärna inte med turistbussar och husbilar i kurvorna. Men väl uppe på toppen kunde vi såklart njuta av utsikten. Det fanns plattformar dit de flesta turister strömmade för att ta de klassiska vykortsbilderna över vägen, vattenfallen och dalen. Några hundra meter bort längs en stig kunde vi dock njuta av utsikten helt själva, plocka lite blåbär, och till och med få lite solglimtar. Det var något förvånansvärt, men otroligt skönt, att nästan inga andra turister bemödade sig med att gå längre bort än de stora fotoplattformarna.
På kvällen tältade vi i närheten av en vandringsled och hade en fors med bergsvatten till hands. Det blev en riktig kalldusch, men ett väldigt fint ställe, och bara en liten bit bort längs stigen fanns mängder med snår som hade bland de största blåbären vi någonsin sett, och långt mer än vad vi kunde och orkade plocka. Jag tror aldrig jag sett och ätit så mycket blåbär som vi gjorde under vår resa i Norge. Det var fantastiskt gott, och lyxigt!

Nästa dag var det dags att besöka Geirangerfjorden. Även här fanns det en så kallad Trollstig, och den var om möjligt ännu värre än den första. Den lilla byn vid fjordens ändpunkt verkade vara ett populärt tursitmål, och förutom en enorm färja så fanns det även ett stort antal tursitbussar som körde upp och ner för den slingriga vägen - att möta sådana bussar och husbilar som har en väldigt stor svängradie är verkligen nervöst och stressigt. Vi tog oss igenom byn och en liten bit längre bort, där vi hade tänkt gå en promenadsträcka som skulle ta oss till en utkikspunkt. Det visade sig dock att stigen var både längre och brantare än vi trodde. När vi äntligen började närma oss utkikspunkten började det dock regna, och kort därefter såg man inte mycket av fjorden alls. Till slut gav vi upp och tänkte ta oss tillbaka så fort som möjligt, eftersom det hunnit bli en bra stund efter lunchtid, men det var lättare sagt än gjort då regnet gjorde stigen väldigt hal. Även när vi fortsatte köra så höll regnet i sig, och molnen hängde lågt och tungt över fjället där vi tältade. Vi lagade mat sittandes i tältet, och passade på att diska och borsta tänderna under en av de korta regnpauserna. Detta var en av de kallaste nätterna vi hade med bara några få plusgrader.

Då vi var lite frusna när vi vaknade stannade vi till i första byn vi kom till för att fika med lite kaffe på ett café. Därefter körde vi vidare lite inåt landet, och vi stannade till för att ta en kort promenad uppe på ett fjäll där det låg stora områden med snö. Och så började det regna på oss. igen. Men när vi kom fram till Sognefjorden tittade solen fram en stund, och Valle passade på att prova fiskelyckan i fjorden medan jag satt och löste korsord.  

Nästa dag kom vi till den lilla byn Flåm. Vi började med att ta en promenad bort till ett vattenfall, och solen lyste upp en fin regnbåge, samtidigt som vi hade utsikt över byn och fjorden. Vi hade tänkt unna oss att äta lunch i byn och hittade några matvagnar som stod på ett litet torg. Där fick vi provsmaka en väldigt god rengryta, men när vi tittade på menytavlan och såg att de skulle ha 230 NOK för ris och gryta i en papptallrik tyckte vi att det var bäst att leta vidare... Lyckligtvis hittade vi ett fik där vi köpte varsin focaccia med gravad lax, och en kanelbulle (för mer "svenska" priser). Dock var det så otroligt blåsigt i Flåm att vi fick dra oss tillbaka till bilen för att äta vår bulle.

Eftersom vi hade tänkt ta oss an Trolltunga dagen därpå, men inte var säkra på var vi skulle parkera och tälta så körde vi dit för att reka lite. Men hela arrangemanget tänkte jag faktiskt spara till ett alldeles eget inlägg!

Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del II

Så till andra halvan av veckan. På torsdagen hyrde vi moppe och gav oss av för att upptäcka ön. På uthyrningsstället hade vi fått flera tips om olika sevärdheter, vilka vi bockade av en efter en. Första stoppet var Megalo Chorio, den andra byn på ön. "Bakom" byn finns en väldigt hög kulle, och uppe på kullen finns ruinerna av en gammal fästning. Detta var enda dagen då det var lite molnigt och svalt väder, åtminstone på morgonen, men trots det blev det en väldigt svettig promenad då det var ganska brant. Uppe på toppen blev vi dock belönade med ännu en fantastisk utsikt. Vi gick runt bland ruinerna och utforskade även en gammal kyrka som hade altare och väggmålningar kvar. Även i detta område fanns spår av många rader med hus längs med sluttningarna, men precis som i Mikro Chorio var det bara getterna som bodde där nu.

Därefter åkte vi vidare till ett kloster på västkusten, Agios Panteleimonas, ett fint ställe men inte så mycket att se eller göra där (förutom starten till en fem kilometer lång vandringsled). Vi åkte sedan upp till nordvästra spetsen, där det förutom en strand också fanns en påfågelpark. Lite oklart vad de hade påfåglarna till, men där fanns flertalet hanar, honor och ungar, och mängder med fällda fjädrar låg på marken till många turisters förtjusning. Då det började bli lunchdags tog vi oss bort till den lilla fiskebyn Agios Antonios, där vi satt i skuggan tills vi blev kalla av vinden. Ett andra stopp i Megalo Chorio tog vi för att titta på dvärgelefantmuséet. Det var bara ett enda litet rum, och vi fick gå in i rådhuset för att be en av de anställda öppna till oss. Det var ganska intressant att få se och läsa om, och kanske ännu lite roligare att se att de fortfarande hade VHS-kassetter med information som man kunde köpa/låna.
Sista stoppet på turen blev Eristos, en stor sandstrand (vilket är ganska ovanligt i Grekland) där vi la oss för att vila och läsa ett tag. Dock fanns där gott om flugor som bets, så efter ett tag gav vi upp och åkte hem för siesta. Innan vi lämnade tillbaka moppen bestämde vi oss för att ta en sista tur söderut på ön. Vi hade blivit rekommenderade att köra dit eftersom det skulle vara en otroligt vacker sträcka - och det var det verkligen. Vi stannade på flera ställen och tog bilder på utsikten. Något förvånade och lite chockade blev vi när vi nådde vägens slut - en stor soptipp där de samlade och eldade upp allt skräp...

 

Dagen därpå blev ännu en renodlad vilodag med mycket läsning. Vi höll oss på vår strand större delen av dagen, passade på att ta lite bilder och bada mycket. Det var dags för mezekväll på Nikos igen och vi provade kötträtterna denna gången - mycket grillat. Det mesta var såklart gott, men vi uppskattade nog den andra mer (fisk/vegetariskt).

Så blev det dags för vår sista heldag på Tilos. Vi bestämde oss för att gå upp en timme tidigare än vanligt, klockan sju, för att ta ett morgondopp - något vi pratat om hela veckan. Något sömniga tog vi oss ner för alla trappor och kunde njuta av ett skönt bad i det stilla vattnet och det fina morgonljuset. Efter frukost gav vi oss ut på en promenad söderut längs kusten. Det här var dock en varmaste dagen under vår resa - det blåste nästan ingenting - så vi gick inte alltför långt innan vi vände. Så blev det dags för vår sista siesta. Ett sista dopp i havet, en sista dusch. En sista middag på vår favoritrestaurang, Nikos taverna: fyllda jättechampinjoner för mig och en vegetarisk pizza för Valle som hade så mycket ost att vi båda hamnade i en riktig matkoma och knappt kunde få i oss de oliver och öl som vi hade tänkt avnjuta på balkongen. och så packade vi väskorna.

 

Sista dagen på resan fick vi spendera på en annan ö, nämligen Rhodos. Vi blev väckta redan halv sex på morgonen för att hinna äta frukost och ta med väskorna ner till piren innan färjan gick halv sju. Vi fick se en otroligt vacker soluppgång, så det var inte så dumt ändå. När vi anlände till Rhodos skjutsades vi in direkt till Rhodos stad. Där kunde vi lämna våra väskor på ett av hotellen för dagen, eftersom transferbussen till flygplatsen inte gick förrän nio på kvällen.

Vi blev lite lätt chockade och förskräckta av kontrasten från vår lilla, lugna by till denna stora, (ganska fula), stad där nästan alla pratar svenska, danska eller norska, och där solstolsraderna med parasoll nästan enbart har vita-snart-kräftröda turister som ligger och svettas. Vi orienterade oss snart bort till hamnen och gamla stan, ett område med små krokiga gator, inringat av muren till en stor fästning. Där inne var det fullt med restauranger, kaféer och souveniraffärer. Vi passade på att äta pita gyros till lunch och dricka traditionellt grekiskt kaffe. Vi tog också en tur förbi en mindre olympisk arena i utkanten av stan. Resten av kvällen var det mest väntetid, och en middag på en restaurang där alla pratade svenska. Resan hem var lång och trött, eftersom flyget gick strax innan midnatt och tågen hem från Kastrup bara gick en gång i timmen på morgonen.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi var väldigt nöjda med vår resa. Tilos var en otroligt charmig liten ö som bjöd på välbehövligt lugn och ro. Guldkanten på vardagen fick vi från vår fina balkong och den lilla strandsträckan som vårt boende hade för sig själv. Något minus var det ganska dåligt utrustade köket - vi fick äta vår frukostyoghurt ur kaffekoppar. Det kändes också som att vi åkte vid precis rätt tillfälle, i början av säsongen. Mot slutet av veckan hade det redan börjat fyllas på med turister. Och ett stort plus var såklart vår favoritrestaurang, Nikos, där vi åt flera gånger.
På återseende säger vi till Grekland, och längtar redan till vårt nästa äventyr - Norge!

Maj/Juni 2018 - Tilos, Grekland - Del I

Så var det äntligen dags att skriva om vår underbara resa till Tilos, Förbered er på två inlägg med många vackra bilder!

Tilos är en liten, liten ö i östra Grekland, nära Turkiet. Ön har cirka 600 bofasta invånare, men desto fler getter. Tilos är också känt för att vara den sista platsen i Europa där det fanns elefanter - och inte vilka elefanter som helst, utan dvärgelefanter som blev cirka en och en halv meter höga (alltså mindre än pygméelefanterna som vi såg på Borneo). Där levde de alltså tills för cirka 4000 år sedan. Vår generella uppfattning av ön är att den är lugn, stillsam och vacker, och att majoriteten av turisterna som åker dit är stammisar sedan många år tillbaka - de känner lokalbefolkningen och har sina favoritrestauranger de alltid kommer tillbaka till. Vår upptäckarlust kommer förmodligen att göra att vi inte kommer att åka tillbaka till Tilos på många år, men vi kan varmt rekommendera minst ett besök.

Som med de flesta lite mer avlägsna oaser i världen så tar det tid att resa dit. Vi startade tidigt på morgonen från Malmö för att hinna med flyget till Rhodos klockan sju. På flygplatsen i Rhodos var det ändlösa turistströmmar som sökte sig till representanterna från de olika charterbolagen som var ansvariga för att slussa vidare alla människor med buss. Vi fick vänta lite mer än en halvtimme innan våran Tui-buss tog oss till det lilla färjeläget Kamiros Skala på västra Rhodos. Där fick vi vänta i ytterligare några timmar på båten, och vi passade på att äta vår första grekiska måltid: grekisk sallad (gurka, tomat, rödlök, fetaost) och dolmades (fyllda vinbladsdolmar), och så kaffe och en Mythos-öl. I hamnen cirkulerade två sköldpaddor - en ganska stor, och en väldigt liten - vilket var ganska häftigt. Färjan tog ungefär två timmar, och vi njöt av att vara på havet igen, och dessutom se en vacker solnedgång. Framme på Tilos blev vi snabbt inkvarterade på vårt boende, Ilidi Rock, och gick med en gång ut för att äta middag: kycklingsouvlaki med tzatziki för mig, och grillad bläckfisk för Valle.

Första dagen på plats ägnade vi åt att njuta av dagen och vila upp oss. Vi hade en stor, fin lägenhet med en stor balkong och vacker utsikt. En promenad ner till byn gav oss möjlighet att köpa färskt bröd från bageriet och lite grekisk yoghurt, persikonektar och frukt från en minimarket, vilket vi sedan avnjöt på balkongen. Vårt boende hade en egen liten del av stranden med stenar och klippor, och där fanns solbäddar och solstolar man kunde låna. Vattnet var kristallklart och härligt, med en skön temperatur på en bit över 20 grader. Endast ett fåtal sjöborrar fanns just där, så jag kunde slappna av när vi skulle bada. En tidig lunch blev vegetarisk moussaka för Valle, och aubergine fylld med grönsaker och lokal getost för mig, och därefter var det dags för siesta. Till middag blev det moussaka för mig, och fylld paprika och tomat för Valle.

 

Vi började nästa dag på bästa sätt - med fruktsallad i yoghurt, mackor och nektar. Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd norrut längs med kusten. Det fanns en promenadslinga som började precis bakom vårt boende, och som vi hört skulle vara en av de vackraste på ön. Mycket riktigt bjöds vi på fantastisk utsikt längs vägen, och kom så småningom fram till en strand där vi låg och läste ett tag. Vägen tillbaka börjar nere i en dal, och stigen är bara utmärkt med små högar av staplade stenar. Ett tag gick vi genom en getinhängnad, och då fanns inga märken alls. Det blev en lång, varm, taggig och lite äventyrlig promenad tills vi kom ut till den stora vägen som vi kunde följa tillbaka till byn, Livadia. Eftersom det hunnit bli ganska varmt redan gick vi direkt till en restaurang där vi kunde sitta i skuggan och fylla på med kallt vatten och god mat: aubergine i tomatsås med grönsaker. Sen blev det en välbehövlig siesta. På kvällen gick vi tillbaka till restaurangen där vi åt lunch dagen innan - Nikos taverna. Ägarna är jättetrevliga, och varje tisdag och fredag anordnar de meze-kväll som är så populär att man kan behöva boka bord i förväg. Dessutom får man nybakt och hembakt bröd till förrätt, och en liten bit kaka till efterrätt som Nikos själv bakar. Vi fick dela på en stor tallrik med blandade vegetariska och fisk/skaldjurs-meze (smårätter). Där fanns bland annat två olika sorters getost, lokala småräkor, småfisk, bläckfisk, kroketter med olika fyllningar, grillad paprika, tzatziki och andra röror. En riktig fest!

Nästa dag planerade vi dagen tvärtom - vi började med en lugn förmiddag på vår egen strand och åt lunch i vår lägenhet med frukt och mackor. Efter siestan, när det börjat svalna av lite, gav vi oss ut på nästa utflykt. Vi promenerade västerut på en stig som var cirka tre kilometer lång för att nå den ödelagda byn Mikro Chorio. Det är en ganska stor by med fler hus än vad Livadia har, men den har varit övergiven sedan 1960-talet, och många av husen har inrasade väggar och tak. Byn är belägen på en sluttning och har en otroligt vacker utsikt. Under högsäsongen kör de minibussar mellan Livadia och Mikro Chorio för de turister som vill besöka den bar som då är i drift. Där kan man sitta långt in på natten och lyssna på musik och dricka drinkar. När vi var där var det dock lite för tidigt på säsongen för att baren skulle vara öppen. Istället vandrade vi på de små stigarna mellan husen, klättrade upp på högsta punkten och njöt av att det blåste både svalt och ordentligt.

På kvällen åt vi middag på en lokal familjerestaurang, skaldjurstallrik för mig och lamm i tomatsås för Valle.

Mars 2018 - Berlin, Tyskland

Så fick vi äntligen komma iväg på äventyr igen!

Ganska exakt åtta månader sedan vi kom hem från Borneo. Valle har hunnit med att åka på en veckas skidsemester i Italien, men då jag nyligen börjat jobba har jag snällt fått hålla mig hemma i Sverige.

När vi planerade denna resan blev vi positivt överraskade över priserna, både på resa och på boende. Ofta brukar det ju vara dyrt att resa över storhelger, men vi tyckte att vi kom ganska billigt undan ändå, även om vi fick kompromissa lite med restider. Vi hade alltså bokat in oss på Snälltåget som kör nattåg mellan Malmö och Berlin vid utvalda tillfällen varje år. Resan tar tolv till fjorton timmar, varav cirka fyra timmar spenderas på tågfärja mellan Trelleborg och Sassnitz. Den långa restiden beror främst på att tåget står stilla ganska länge på ena eller andra sidan sundet för att kunna ha en ankomsttid kring klockan sju på morgonen (snarare än mitt i natten).

Totalt var vi iväg fyra dagar; vi reste från Malmö onsdagkväll och från Berlin söndagkväll, och klarade oss bra på varsin liten ryggsäck. Vädret bjöd bokstavligen på blandade skurar - första dagen var blåsig och sval, andra dagen varm och solig, tredje dagen kall och regnig, och fjärde dagen ännu kallare och med snöblandat regn.

Blåsigt och kallt på däck (tågfärjan)

Riksdagshuset

Brandenburg Tor

Holocaust Memmorial

Väl framme på Hauptbanhof, den stora tågstationen, gick vi för att köpa resekort och planera dagen. Berlins kollektivtrafiksystem är både smidigt och billigt, men de olika "tursisterbjudanden" är lite förvirrande. Det mest populära alternativet, som också är det som rekommenderas av turistbyrån, är ett såkallat WelcomeCard, som ger obegränsade resor med kollektivtrafiken i centrala Berlin samt ett antal rabatter till museum och andra turistattraktioner. Dock finns det flera liknande varianter, och vi valde det billigaste, som hette joycard (som skulle erbjuda i princip samma sak). Vad som dock inte framgick var att alla rabatter endast fanns tillgängliga i deras app, och den går bara att installera om man bor i Tyskland. Vi kunde använda kollektivtrafiken utan problem, men eventuellt gick vi miste om några rabatter.

Eftersom vi inte fick checka in på hotellet förrän klockan två så gav vi oss ut i blåsten för att beta av några av de klassiska turistmålen. Först promenerade vi förbi Reichstagsgebäude (Riksdagshuset) och igenom Brandenburg Tor. Vi passerade Mall of Berlin påväg till Potsdamer Platz, och till Checkpoint Charlie. Min "favorit" blev Holocaust Memorial; ett stort område med olika höga betongblock placerade i ett rutnät. Trots de raka gångarna ger det intrycket av att vara labyrintlikt, och man berörs av känslor av tystnad, gråhet, instängdhet; att vara vilse, men att inte kunna välja sin väg. Att känna sig liten mittemellan höga murar. Många av Berlins sights har kopplingar till muren och till andra världskriget; denna plats var en av de mest effektfulla för mig.

När det började närma sig lunchtid tog vi oss till Kurfürstendamm, området där vårt hotell låg. Efter en stunds letande efter lunchmat gick det upp för oss att i Berlin så är det cash is king som gäller - nästan inga caféer eller restauranger tog kort. Vi lyckades hitta ett litet italienskt hak som visade sig vara helt perfekt - vid en första anblick såg det ut som en helt vanlig pizzeria, men runt ett hörn gömde sig deras mysiga servering; personalen pratade italienska och när ens beställning var redo ropade de ut i högtalare. Efter att ha checkat in och vilat ett tag åkte vi till norra delen av stadskärnan för att kolla på Gedenkstätte Berliner Mauer; ytterligare ett minnesmonument av muren. När vi promenerade söderut snubblade vi över ett litet vietnamesiskt hak som fångade vårt intresse när vi såg deras uteservering - plastpallar och plåtbord (om än i lite mer "västerländsk höjd"). Ännu bättre var att de serverade Bun Cha (som var precis så gott som vi mindes det), bao-burgare och lättdrucken sydostasiatisk öl. Där satt vi och drömde oss bort till minnen från vår långa resa, innan vi traskade vidare till ett litet lokalt bryggeri (vilka det finns ganska gott om i Berlin) för varsin öl att avsluta kvällen med.

Dag två vaknade vi upp till en solig dag. Vi laddade upp med hotellets frukostbuffé innan vi gav oss ut. Eftersom vi planerat lite efter vädret var det främst utomhusaktiviteter som stod på schemat. Vi började med att promenera genom Tiergarten, en väldigt stor park. Vi strosade sedan genom imponerande Sony Center vid Potsdamer Platz och åkte vidare till Alexanderplatz, där vi lite förvånade och positivt överraskade hamnade mitt i en marknad. Efter några varv och ett presentinköp gick vi vidare för att se de många stora och imponerande byggnaderna i närheten. Vi vilade fötterna på ett café och fyllde på energi med kaffe och en kringla.

Vi åkte ner till stadsdelen Friedrichhein för att strosa längs med East Sida Gallery, en 1.3km lång sträcka bevarad Berlinmur som nu är dekorerad med konst, och kanske Berlins mest turistiga ställe. Ändock en trevlig promenad, och vi unnade oss att sitta en stund nere vid kanalen och njuta av solen innan vi traskade över bron till Kreuzberg, stadsdelen som är lite mer hipster och som är lite mer känt för mysiga småhak med billig mat. Där hittade vi god lunch som avnjöts med en öl på uteservering. Vidare traskade vi genom Görlitzer Park. Slutligen åkte vi tvärsgenom stan bort till Schloss Charlottenburg i västra Berlin för att njuta av den sista solen i den stora slottsparken.

Regniga påskafton inledde vi med ett besök på det gigantiska tekniska museet. Där gick vi runt i två och en halv timme och var helt slut efteråt. Vi tog oss den korta sträckan bort till Kreuzberg för att luncha på Haus Nepal, innan vi åkte till Mall of Berlin där vi hade tänkt strosa lite - men där var så mycket folk att vi bestämde oss för att åka hem och vila istället. På kvällen åkte vi till bryggeriet Hops & Barley i Friedrichshein, som hade väldigt god öl. Där provade vi ale, IPA, amber ale och pilsner och dämpade sen hungern på ett av alla hamburgerhak i kvarteret.

Sista dagen var det både kallt och snöigt. Vi tog lite sovmorgon och en sista varmdusch innan vi packade ihop och checkade ut från hotellet. Eftersom det var söndag så åkte vi först upp till söndagsmarknaden i Mauerpark, som var väldigt trevlig men som nog hade varit ännu trevligare (och inte alls så lerig) på en soligare dag. Vi strosade något varv och delade på en currywurst (inte särskilt imponerade) innan vi slog oss ner på ett fik för att värma oss med kaffe och soppa ett tag.

Berlin har imponerande nog fler än 170 museum, och många är ganska stora och pampiga. Många tar också några euro i inträde. och många av de stora och kända hade utställningar som vi inte kände oss väldigt intresserade av. Ett av de mer populära, som dessutom är gratis, är Topographie des Terrors. Där beskrivs utförligt Hitlers väg till makten och den terror som utövades på både politiska motståndare och diverse grupper i samhället. Det fanns både en mindre utomhusutställning och en större inomhusutställning, och där kan man lätt fördriva tid medan man reflekterar över hur absurt det hela känns.

Som en sista aktivitet i staden trotsade vi kylan för att promenera runt Museumsinsel och imponeras av de pampiga byggnaderna och lätt märkliga statyerna. Och så var det redan dags att åka hem. En ganska ospännande resa då värmen inte fungerade första halvan av sträckan och vi fick bädda ner oss under dubbla täcken i vår tiogradiga kupé. Snälltåget med destination Berlin var något mindre, äldre och mindre funktionabelt än deras inrikes motsvarighet som jag åkt med tidigare. Å andra sidan ett billigt och mer miljövänligt alternativ till flyg.

Slutgiltigt betyg för Berlin? Stort plus för billiga priser och god mat! Att man kan köpa sig en öl i princip överallt till rimligt pris (exempelvis en halvliter på tapp för ca 30kr) och att man kan värma sig med en baileys-spetsad kaffe eller irish coffee på många caféer. Att det är så lätt att ta sig runt med kollektivtrafik, som dessutom är punktligt och bra. Att det finns stora grönområden, mycket historia och historiska byggnader, och att det är väl skyltat till de vanligaste sightsen.
Lite minus för att de flesta museum tar inträde (tillochmed currywurst-museet kostade kring hundralappen). Men ändå plus för att de har öppet även på helgdagar. och plus för att det finns mysiga marknader med lokala hantverk, mycket streetfood och streetart. Lite minus för att vi inte hade så bra väder.
Ja, överhängande plus alltså!!

Förhoppningsvis dröjer det inte åtta månader till nästa äventyr... :)