Dag 163, Penang - Cameron Highlands, Malaysia

Så för några veckor sedan anlände vi till Malaysia, första stoppet Georgetown på ön Penang - känt för god mat och streetart. Vi hittade boende i närheten av området Little India och belönades med närheten till ett par restauranger med fantastiskt god indisk mat. Här upptäckte vi roti canai, tandoorikyckling och briyani med glädje. På kvällarna gav vi oss ut bland matvagnarna och de små lokala ställena för autentisk malaysisk streetfood, som char kway teow, nasi lemak, mee goreng och asam laksa. Och de här namnen säger en såklart ingenting om man inte snappar upp lite behändiga matord:

Nasi - ris

Mee - nudlar

Goreng - stekt (mee goreng = fried noodles)

Lemak - kokosmjölk

Ayam - kyckling

Kopi - kaffe

Teh - te

Sup - soppa

Malaysiskt te är såklart en höjdare, om än ganska sött (mycket kondenserad mjölk), framförallt i klassikern Teh Tarik. Förutom att äta god mat gick vi runt och kikade på de gamla kolonialbyggnaderna från när britterna var här och härjade, kollade på en massa streetart (bland annat delar av utställningen 101 Lost kittens) och lekte lite i ett museum med 3D-konst. En av dagarna åkte vi på utflykt med en otroligt långsam buss till Penang Hill, där vi åkte väldigt brant tåg uppför kullen för att avnjuta en vacker utsikt. Eftermiddagarna här var ofta regniga och åskiga, och denna eftermiddag stod vi på toppen av kullen och såg hur ett massivt regnoväder hängde tungt över Georgetown. På det stora hela tyckte vi att Penang var helt okej, men inte fantastiskt. Trivdes bra men hade kanske lite för höga förväntningar. Så ganska snart åkte vi vidare.

Cameron Highlands var däremot en riktig pärla och hamnade direkt bland favoritdestinationerna. Här är det svalt och skönt (15 - 25 grader), eftersom det ligger ca 1500 meter över havet. Vi bodde i en liten by som heter Tanah Rata, men om man tror att man hamnar långt ut på landet bortom civilisationen har man fått det lite om bakfoten - här finns tillochmed ett Starbucks! Efter många veckor med väldigt varmt väder var det otroligt skönt att kunna gå promenader utan att svettas på dagarna, ha på sig långärmat om kvällarna och njuta av varma duschar. Här finns ett flertal stigar i djungeln som man kan promenera längs. Många går uppför något berg, och de flesta tar en eller två timmar att gå. Man får dock vara lite flexibel i sitt planerande eftersom vissa av stigarna inte längre finns, och andra kan vara lite svåra att hitta. Eftersom det inte bara är djungel, utan regnskog, bjuder promenaderna på något nytt, och lite mer djurliv - framförallt ödlor, ekorrar och fåglar. De klassiska turerna man kan ta (som dock även kan göras på egen hand) inkluderar ofta jordgubbsodlingar (med självplock, och goda jordgubbar dessutom!), butterfly farm och det bästa - teplantage! Teplantagen är otroligt vackra, med flera nyanser av grönt, och sträcker sig så långt ögat kan nå. Man kan också få en liten minitur i tefabriken, och dricka te på plats (fast det är ganska dyrt). Men att ta en promenad ute i teodlingarna är som att kliva in i en helt annan värld; magiskt!

Här firade vi också min födelsedag. Till frukost ville jag ha jordgubbsscones, men blev lite besviken när jag insåg att det var mer som en sockerkaka än som en frukostbulle, och serverades med vispgrädde istället för smör och marmelad. Men tillsammans med en äggmacka och masala-te gick det bra! Sen tog vi bussen till nästa by, Brinchang, där vi började gå på en av stigarna, som ledde oss uppför ett av de högre bergen, Gunug Brinchang. Uppe på toppen hade vi en fantastisk utsikt, och därefter kunde vi ta en liten runda i Mossy Forest, som är precis vad det låter som. Påväg nerför berget stannade vi och vilade på ett jordgubbsställe, där vi åt medhavd lunch (nasi lemak för Valle och roti canai för mig) och egenplockade jordgubbar till efterrätt. En liten bit vidare längs vägen kom vi ut vid ett teplantage och gick runt bland tebuskarna ett tag och njöt av vyerna. Sen var det en lång promenad och en taxiresa tillbaka till vår by, och vila innan en god middag på vår favoritrestaurang, Sri Brinchang: mutton curry med roti och en jordgubbslassi. Och så en chokladtårtbit efter. Summerat, bra dag!

Generellt såg dagarna ut som så: nasi lemak till frukost (2.50 ringgit), köper take away lunch i form av mee goreng med chilisås (4 ringgit) och sen ta oss till någon av stigarna och promenera i djungeln tills vi blev hungriga och pausa för lunch. Ibland fick vi lifta för att komma tillbaka till byn om vi inte kunde ta en annan stig tillbaka. Vila på eftermiddagen och god indisk mat till middag; Aloo Gobi med naan bröd, eller curry, eller annat gott. Med te, såklart. Malaysiskt eller masala-te. Nasi lemak är förövrigt en klassisk malaysisk rätt som består av ris kokat i kokosmjölk, grönsaker, stekt ägg och chilisås, eller något annat tillbehör. Ska man till Malaysia är Cameron Highlands ett måste!

Vackra teplantage!

Födelsedagsmiddag

På djngelpromenad

Dag 113, Del I: Chiang Rai - Pai, Thailand

Tänkte att jag skulle dela upp det här inlägget i två delar. Mest för att det varit ganska händelserikt, och för att det finns många bilder. Jag börjar såhär iallafall.

Från Laos till Thailand landade vi i Chiang Rai. Staden är inte speciellt vacker, men har sin charm i annat. Här är betydligt mindre turister än i Chiang Mai och Bangkok, och därmed är det också lätt att hitta billigt boende och billigt allting annat. Ganska mycket av en slump hade vi lyckats timea in det så att vi anlände lagom till helgen, då Chiang Rai visar upp sig från sin bästa sida. Lördag och söndagkväll händer något som kallas Walking street - då en lång gata och några sidogator förvandlas till en marknad. Detta fenomen, framförallt i just denna stad, har gett oss bland våra bästa marknadsupplevelser. Förutom alla souvenirer du kan tänka dig finns här också oändligt med mat och snacks. Just denna marknad verkar verkligen vara gjord för att man ska låta sin middag bestå av en massa småplock som kan ätas medan man går. Bland favoriterna fanns våfflor, vårrullar och kokosnötsglass med kokosmjölk och kokoskött, serverat i en kokosnötshalva (för 20 baht!). Är man i Chiang Rai någon annan dag i veckan kan man istället traska ner till busstationen, som förvandlas till Night Bazaar på kvällen. Något mindre mat men lika mycket souvenirer!

Vad man gör annars är att boka turer eller trekker. Det finns många sevärdheter i omkretsen, och eftersom vi nyligen varit ute och trekkat bestämde vi oss för att ta en fullspäckad sightseeingdag. Denna tur innefattade: White Temple (helvitt tempel), Black House (hus med en massa djurhudar och -ben), Monkey Cave (aporna var större attraktion än grottan), en fantastisk lunch- + efterrättsbuffé (tänk er oändliga mängder med mango sticky rice...), Mae Sai (Thailands nordligaste punkt), Golden Triangle (Treriksröset mellan Thailand, Laos och Myanmar) och ett Opiummuseum. Utöver detta hade man också möjlighet att besöka en by med olika minoritetsfolk, bland annat Long Neck, men det kostade 300 baht i inträde, och bara att fem olika stammar skulle bosätta sig på samma ställe och bli besökta av turister hela dagarna kändes lite fel, så det skippade vi. White Temple var definitivt en av höjdpunkterna; väldigt häftig arkitektur väger upp mot alla turisterna. Det bör vara enkelt att ta sig hit på egen hand, och inträdet är gratis.

Golden Triangle var sjunde - och sista - gången vi befann oss intill Mekongfloden för den här resan.

Fötterna i Thailand, men med Myanmar i bakgrunden

White Temple

White Temple

Inte så blyga apor...

Så, från Chiang Rai skulle vi åka vidare till Pai, var planen. Men eftersom all transport dit går via Chiang Mai, som vi ändå skulle till, bestämde vi oss för att ändra planerna lite. Vi var i Chiang Mai lite mer än en dag, låste in våra väskor på guesthouset och hyrde en motorcykel för tre dagar, och så körde vi upp till Pai. För enkelhetens skull kommer dock hela Chiang Mai-vistelsen att hamna i nästa inlägg.

Att köra denna sträcka innebär många vackra vyer, men man ska räkna med att det är brant och kurvigt. Totalt är sträckan 135 km lång och har så mycket som 762 kurvor. Detta är alltså enkel väg. Tur att man inte är åksjuk! Om Pai kan sägas att det är något av en idyll, en romantisk getaway. Här finns otaliga resorter med mysiga bungalows, i alla prisklasser, och överallt ser man varianter på stadens slogan "Love Pai" eller "Pai in love". Vi hittade oss en mysig bungalow i en lummig trädgård strax utanför stan och stortrivdes. Hela vistelsen gick mest ut på att ta det lugnt, men ändå hann vi med lite marknad, se Pai Canyon, som är väldigt imponerande och vackert, och en tur på en elefant.

Jag googlade lite på elefantställen i närheten av Pai, och hittade Joy's elephant camp - ett ställe där elefanterna bara jobbade fyra timmar om dagen, och endast på morgonen innan det blev för varmt. Det verkade vara ett ställe där de verkligen tog bra hand om elefanterna, men när vi väl kom dit var det tydligt att de inte hade haft någon verksamhet på några år. Vi blev lite besvikna, men fick ändå en upplevelse från stället bredvid - Noi's elephant camp. Det verkade som att de var snälla mot elefanterna här också, men de hade bara två elefanter som då fick sättas i arbete så fort det kom turister. Här betalade vi 400 baht för en timmes elefantridning. Vi red barbacka på en elefantdam som var väldigt snäll och väldigt väldresserad. Lite oväntat var dock att det ingick "bad" nere i floden. Vi tänkte att vi kanske skulle bli lite lätt duschade med vatten, men var inte riktigt förberedd på att elefantföraren skulle börja kommendera cirkuskonster avsedda för att kasta av oss. Vilket ändå blev ganska roligt, även om vi till slut fick säga till att vi tyckte det var nog. Och i den varma solen torkade vi ganska fort, trots att vi var helt genomblöta.

Allt som allt är Pai en ganska liten stad, men här finns att göra och här finns alla möjligheter till att slappna av och ta det lugnt, om man är ute efter några slappa dagar i en hängmatta, eller bara vill strosa runt och dricka stora fruktshaker för 20-30 baht. Dessutom verkar Pai vara känt för sina många jordgubbsodlingar - vi var lite skeptiska först, men de var faktiskt väldigt goda! Nästan svensk kvalitet ;)

En av de brantare kurvorna

Och såhär kunde vägskyltarna se ut...

Love Pai!