Dag 228, Bali, Indonesien

Så var det dags för sista stoppet i Indonesien, och sista stoppet för resan. Jag kan säga att Indonesien har vuxit på oss nu den senaste månaden, när vi har kunnat slappna av mer och njuta av vad landet har att erbjuda. Det har blivit tydligare skillnader inom landet, mat- och kulturmässigt, och vi har kunnat njuta av de olika saker som de olika öarna haft att erbjuda. Överlag är Bali mer turistat och därför också något dyrare, men för det mesta går det att få tag på både billig mat och billigt boende (kan vara svårare i högsäsong). Bortsett från den ihärdiga trafiken har Bali uppfyllt mina förväntningar ganska bra, även om det inte var riktigt som jag föreställt mig.

Amed

Första stoppet på Bali var Amed, ett namn som egentligen används för hela kuststräckan, men som egentligen har ett litet "centrum" i ett byliknande område som byggts upp enbart kring dykning och turism. Vi hittade ett fint och billigt boende på Kadek homestay (150 000 Rp) som låg alldeles intill den vulkaniskt svarta stranden - väldigt fin men väldigt varm! Mittemot, på andra sidan gatan låg DreamDivers, där vi bokade in oss på två dagar med två dyk vardera. Första dagen gjorde vi våra två dyk på den mest kända dyksiten, USS Liberty, ett vrak från andra världskriget som ligger strax utanför stranden i Tulamben. Vi hade väldigt bra sikt och fick bra överblick över vraket såväl som över black tip-hajar, bumpheads och nudie branches. Andra dagen dök vi först på Amed Pyramid, där vi fick se mängder med pyttesmå lila pygmésjöhästar, några gula boxfish, stora nudie branches och en hel del annat. Det andra dyket var ett muckdive på Amed Secret, som bjöd på bland annat ett flertal rockor och räkor. Utöver detta spenderade vi en del tid på stranden, och en del tid med att leta lokalmat - lokala restauranger är väldigt sällsynta i Amed, och även om de flesta restaurangerna serverar lokal mat får man räkna med att betala mer.

Pygmésjöhäst!
Foto: vår dykguide Gede på DreamDivers

Foto: vår dykguide Gede på DreamDivers

Svart vulkansand på Ameds strandsträcka

Batur
I Amed hyrde vi motorcykel för att göra en liten loop. Vi har hört en del varna för poliskontroller där de kollar efter internationellt körkort, men det var inget som vi råkade ut för. Vi körde först norrut längs kusten, och svängde sedan av söderut för att komma till bergen. Vi stannade för att titta på ett av de större templen, Pura Batur, men blev ganska besvikna då vi var tvungna att hyra sarong och sidenband för att få gå in, vilket nästan kostade lika mycket som själva inträdet. Väl framme i byn Toya Bungkah letade vi upp ett boende för att checka in. Denna by är en av flera som ligger precis längs med kanten till sjön Danau Batur, och är också en av de vanligare utgångspunkterna för att bestiga Mt Batur. I byn finns ett trekkingcenter som har ensamrätt på trekker med guide uppför vulkanen, vilket innebär att det billigaste alternativet är att gå dit och pruta. Vi fick en lite längre trek (alternativ 3) inklusive frukost för 250 000 Rp per person.

Det innebar att vi klockan fyra på morgonen började klättringen uppför Batur (vilket alltså är toppen på den nya vulkanen i kratern), där vi var uppe på toppen vid halv sex. Där fick vi en liten frukost som tillagats i en springa som ledde varm luft och ånga upp från vulkanen. Så vi fick en stor kopp kaffe, ett kokt ägg och en bananmacka medan vi väntade på soluppgången - en väldigt färgstark händelse som skänkte vackert ljus över den större vulkanen, Mt Agung, såväl som över Mt Rinjani på Lombok. Trekken upp var varken lång eller svår och rekommenderas alla som vill ha en lite mer händelserik tillvaro på Bali.
Vi spenderade ytterligare en dag i området, då vi egentligen hade tänkt åka och titta på en kyrkogård i en traditionell by på andra sidan sjön, men efter lite research verkade denna plats vara täckt av lurendrejeri och väldigt överprisad, så vi bestämde oss för att skippa det och bara åka på upptäcktsfärd runt sjön och tillbaka.
Av samma anledning valde vi att hoppa över Besakih-templet på vägen tillbaka till Amed.

Soluppgång över Rinjani

Mt Agung i bakgrunden

Danau Batur och toppen vi klättrade upp för

Tirta Gangga
På vägen tillbaka till Amed stannade vi istället vid Tirta Gangga, ett hinduiskt vattentempel. Inträdeskostnaden var rimlig och templet var väldigt vackert. Det finns också en pool man kan bada i för en liten extrasumma. Här spenderade vi någon timme med att gå runt och åt en fantastiskt god Nasi Campur på andra sidan gatan. Väl värt ett stopp!

Ubud
Ubud är lite som Indonesiens Chiang Mai - förutom att det är en välkänd yogahub finns här det mesta: turister, språkkurser, danskurser, matlagningskurser, cykelturer, kultur och mycket mer för att hålla sig sysselsatt. För mig var såklart yogan en stor del, och jag valde ut tre klasser på Yoga Barn, studion som låg närmst vårt boende. Morgonyogan var lugn och bekväm medan Vinyasa Flow-klasserna var väldigt utmanande; det kändes att man var otränad. Förmiddagsklassen med Les verkade vara både välkänd och populär - en yogalärare som var lättsam och humoristisk och lät oss träna ett helt pass till Michael Jackson-musik. Värt att vara i god tid för att få en plats!
Att hitta boende är inte så svårt; alla små och stora gator är packade med hotell, guest houses och homestays och man behöver inte mer än gå på gatan för att hitta lediga rum för en billig peng. En av sakerna jag tyckte om med Ubud var konsten och kulturen som genomsyrade allt. Här kan man gå på gatorna i timmar, och alla superbilliga souveniraffärer är väl blandade med konstgallerier och konstaffärer, och varje kväll sätts upp föreställningar av traditionell dans. Vi passade såklart på att gå på en föreställning med Kecak, en av de mest välkända dansformerna med unga tjejer som dansar och musik i form av en manlig kör.

Utöver detta gick vi ocksåe n av promenadslingorna som finns i området. Skönt att komma ut till lite natur, men inte tillräckligt för att komma bort från alla turisterna, och vi blev lite besvikna på att halva sträckan var asfaltsväg. Sista kvällen gick vi lite spontant på en matlagningskurs, vilket var oväntat trevligt. Vi bokade med Bali Manggang för 250 000 Rp per person. Först blev vi körda till ett plantage där de odlade bland annat kaffe och kakao. Här fick vi en massa provsmaker av olika sorters te- och kaffedrycker, väldigt gott! Därefter åkte vi till huset där vi skulle laga mat. Eftersom vi bokat en eftermiddagskurs, som tydligen inte är lika populär som den på förmiddagen, var det bara vi två. Vi fick göra mycket själva, efter förklaringar och instruktioner. Vi fick laga klassiska balinesiska rätter som Sate Lilit, Sambal, Tempe Kare (curry), grillad kyckling, Pepes Ikan och banandumplings. Det var väldigt roligt och väldigt god mat, perfekt som avslutningsmiddag! Kan verkligen rekommenderas.

I Ubud finns alla möjliga sorters mat; såklart ett stort urval av vegetarisk, vegansk och raw food, men också en hel del lokala restauranger, framförallt längs Jl Raya Ubud och Jl Sukma, där man kan äta favoriter som jackfruit curry och tempe manis i sin Nasi Campur eller Padang food. Och såklart juicer och frukt - mangosteen tillexempel - överallt.

Promenad längs Campuhan Ridge

Kecak-föreställning

Vi lagar Pepes Ikan

Buffébord!

Kuta Bali
Sista stoppet blev Kuta Bali, dock bara för en dag. Här gick vi runt bland alla surfoutlets, tittade på nybörjarsurfarna på Kuta Beach (del av en lång, lång sandstrand) och firade vår sista kväll med att hitta en trevlig restaurang/pub där vi kunde dricka iskall Bali Hai (en av Indonesiens mindre kända, men goda, ölsorter. Vanligast är Bintang). Vi funderade på att hyra en bräda och surfa ett tag men var lite besvikna på att vågorna på Kuta Beach var lite väl små och korta; de stort vågorna var en bra bit längre ut. Bra för nybörjare såkkart, men inte riktigt lagom för oss som kan stå men vill öva oss på att svänga. En annan gång!

Nöjda med Bali och nöjda med resan är det med blandade känslor cvi påbörjar resan hemåt - flyg till Bangkok, en natt i Bangkok och därefter flyg till Köpenhamn. Snart tillbaka till verkligheten alltså! Som sista ord om Bali kan sägas att turismen märks tydligt, men hålls på en lagom nivå såhär strax innan högsäsong. Här finns mycket att njuta av men tyvärr förstör den intensiva och tunga trafiken ganska mycket; alla vägar på Bali är väldigt trafikerade, även de i vulkankratern tydligen. Men här finns mycket att se och uppleva och är ett ställe som jag iallafall kan tänka!ig att återkomma till - om inte annat så kanske för en yogalärarutbildning!


Nu är vi i Bangkok för att hämta några timmars sömn innan vårt elva timmar långa flyg tillbaka hem. Vilken resa!

Dag 169, Perhentian Islands - Kota Bharu - Tioman Island, Malaysia

Efter att ha svalkat oss i Cameron Highlands åkte vi vidare mot havet igen, till Perhentian Islands närmare bestämt. Perhentians är en liten ögrupp i nordöstra Malaysia, med två öar man kan bo på, Kecil (lilla) och Besar (stora). Vi valde den lilla ön av det enkla skälet att den är billigare och därmed bättre anpassad för backpackers. Väl framme så slogs vi av hur underutvecklad ön kändes, i jämförelse med till exempel Thailands öar. Det som finns är två stränder sammankopplade med en smal stig och kantade med bungalows och restauranger, men en total avsaknad av fordon och vägar. Varje ställe har en egen liten dieselgenerator som står och brummar och förser en med lite elektricitet och ljus under dygnets mörka timmar. Så vad gör man då på en sån här ö som uppenbart inte har mängder att bjuda på? Man utnyttjar faktumet att de har asiens billigaste dykning och upptäcker livet i korallreven under ytan, där vi träffade på några sköldpaddor, små hajar, scorpionfish, pufferfish och mycket annat, tittar på vrak och blir attackerad av en titan triggerfish; äventyrligt med andra ord! När man inte dyker så kan man antingen äta BBQ på någon av strandens alla restauranger, passa på att gå på gratis yoga, fascineras av öns djurliv (vi såg en två meter lång limegrön orm, en tre decimeter vandrande pinne och många meterstora ödlor/varaner) eller ta långa strandpromenader på Long Beach.

Det kan vara högt tryck på boendena, framförallt om man anländer under helgen - då har man bäst chans att hitta något på Long Beach, som ligger en kort promenad från piren på Coral Bay. Priserna här är en aning högre än på fastlandet, men det går att hitta hyfsat billig mat; mee goreng mamak (fried noodles, spicy) på Ewan's place och fruktfatet på Amelia's rekommenderas!

Hitta ormen :)

När vi tröttat på allt som Perhentians hade att erbjuda så tog vi oss upp för ett kort stopp i Kota Bharu, där vi njöt av god (och billig) mat, traskade runt på marknader, besökte museum och konstgalleri och gick på en skuggteatershow (väldigt jobbig musik och ganska händelsefattigt, men ett historiskt och kulturellt arv). Två heldagar i den staden kändes ganska lagom så vi tog nattbussen ner till Mersing och första färjan ut till Tioman Island. Vi bosatte oss på stranden Air Batang, sömnigt, lugnt och nästan tomt på turister. Vädret var mera ostadigt och det regnade lite varje dag, men det drog ner temperaturen till väldigt behagliga nivåer så vi spenderade några dagar i sängen/på verandan med en god bok med avbrott för djungel- (bland massor med apor!), eller strandpromenader. Studerade hur tidvattnet kom och gick(flera meter i skillnad), njöt av god mat på lokala restauranger och billig taxfree-öl på kvällarna. Väldigt lugna och avslappnade dagar med andra ord. Vad gäller boendet är Tioman billigare än Perhentian, och man kan få en bungalow med privat badrum för 30-40 ringgit.

Nästa stopp är Singapore, där vi ska njuta lite av västerländsk standard (och försöka att inte bränna en allt för stor del av vår budget) några dagar, så det är vad ni får läsa om i nästa inlägg!

Dag 150, Koh Phangan, Thailand

Vår andra semsterdestination blev intilliggande Koh Phangan. Ön är kanske mest känd för sina Full Moon Party (och Half moon party och Black moon party), men har mycket mer att erbjuda och är verkligen en av mina favoriter. Vi lyckades anlända samma helg som Full Moon Party (som hålls en gång i månaden,kring fullmåne, och varar i fem-sex dagar) men var inte så lockade av konceptet och allt vad det innebär, så vi sökte oss till en vacker strand på västkusten, Srithanu, där det var väldigt tyst och lugnt. Kontrasten är stor mellan södra delens fester, och norra delens yogaretreats och vegancaféer.

Koh Phangan är en ganska stor ö, men är väldigt lätt att utforska med motorcykel. Vissa delar är väldigt branta, men det är främst i söder. Vi hade ett par lugna dagar på stranden, och ett par dagar när vi utforskade andra delar av ön (när det var för varmt för att bara ligga på stranden, och man brände fötterna om man gick barfota i stranden). På nordkusten ligger Chaloklam, en gammal fiskeby som har en hel del seafoodrestauranger (dock inte så billiga). Följer man vägen en bit österut finns det en liten djungeltrek man kan gå över kullarna bort till Bottle Beach, som tar omkring en timme att gå. Det är en väldigt fin slinga, och Bottle Beach är en av de finaste stränderna av de som vi besökte. Orkar man inte gå hela vägen tillbaka kan man ta båttaxi för 100 baht/person. 

Till sydkusten tar man sig framförallt om man vill festa, då Haad Rin står för Full Moon Party. Här finns också en viewpoint med utsikt över både Sunrise beach och Sunset beach. På östkusten ligger  Ao Thong Nai Pan Yai, som ocksåär en väldigt fin strand. Med det sagt var också vår strand otroligt fin. Vi satt nästan varje kväll och tittade på solnedgången, och hade ett fint, nytt rum för 600 baht på Seaview Rainbow. 

På morgnarna gick jag på yoga på Orion, bland den bästa yogan jag haft på resan (Ashtanga-Vinyasa 7.30-9.30, 300 baht), även den med havsutsikt. Vi köpte frukt till frukost, badade innan det blev för varmt, och åt lunch på vårt favoritställe, Hinkong Restaurang, som hade mycket god mat för 50 baht, och mixa-din-egen fruktshake för 30 baht. På eftermiddagarna utforskade vi ön eller kollade på marknaden inne i Thong Sala. Överlag är priserna billigare än Koh Tao,och man får utan problem mat för 50 baht och iskaffe eller fruktshakes för 25-30 baht.

Vår fina strand

Ett cashewträd, med cashewfrukt och -nöt!

Påväg upp till viewpointen på södra udden

Båtturen tillbaka från Bottle Beach

Tydligen ätbara? Sett på Saturday Walking street i Thong Sala

Street art i Thong Sala

Dag 143, Koh Tao, Thailand

Så var det dags för ännu en semester, och vart är bättre än de thailändska öarna? Efter en lång resa från Myanmar med flyg, tåg, tåg, taxi och båt kom vi fram till Ko Tao, som var första stoppet. Hela ön är full av dykskolor och dykresorter, och vi tog oss till en av dem, Big Bubble, efter en rekommendation. Eftersom vi tänkte ta våra Advanced Open Water certifikat här dealade vi till oss tre nätter gratis boende, och det var ett riktigt fint ställe, alldeles nybyggt och med fin utsikt!

Dykningen på Ko Tao är bland den billigaste man kan hitta här nere, så det är ett bra tillfälle att skaffa sitt dykcert. Dykutbildningen varade under två dagar och innefattade fem dyk, bland annat ett nattdyk och ett vrakdyk, och innebär att vi nu får dyka ner till 30 meter. Vi tog också ett extra dyk efteråt, och fick se en massa angelfish, bannerfish, en sköldpadda, triggerfish, porcupinefish och mycket mer.

Förutom att dyka hade vi ganska lugna dagar, som vi spenderade på Freedom Beach eller med att gå in till stan, klättra upp till viewpointen eller utforska till fots. Det är dock ganska brant på ön, mycket kullar upp och ner, så man orkar inte gå alltför långt. Priserna på ön är något dyrare än fastlandet, maten kostar kring 80-100 baht. Vår favoritrestaurang på ön blev Mo Nat OO OK, som har väldigt goda currys, och de små, mer lokala, ställena som ligger på vägen mellan Haad Tien, där vi bodde, och Mae Haad, "stan", där piren också finns. 

Jag passade på att gå på solnedgångsyoga på New Heaven, ett fint ställe med havsutsikt, bra lärare och med få elever, som även inkluderar andningsövningar och meditation. Är man ute efter mer klassiskt yogaflow finns Oceansound alldeles i närheten, med tre klasser om dagen (men utan havsutsikt). Båda ställena tar 300 baht för en klass. Och slutligen, vi åt massvis med frukt. Ett ställe i närheten av 7-11 i Haad Tien har stora fruktsallader som vi åt till frukost (70 baht) och välfyllda fruktshaker som vi drack en eller två gånger om dagen (30 baht).

Utsikt från vår balkong

Freedom beach

Dykning på gång

Uppe på viewpointen

Dag 113, Del II: Chiang Mai - Bangkok, Thailand

Andra delen då!
Chiang Mai är en väldigt trevlig stad. Här finns de lummiga, mysiga smågatorna, marknader, helgmarknad och walking street, och här finns väldigt mycket att göra. Nackdelen är att det är en stad av större slaget, med mycket trafik, mycket människor och mycket turister, men när man väl hittat sina favoritställen är det lätt att trivas här.

När vi kom hit första gången, från Chiang Rai, hittade vi ett billigt, men ganska sunkigt boende "mitt i smeten". Vi utforskade stan lite och jag gick på eftermiddagsyoga på NAMO, 90 minuter vinyasa för 220 baht. På kvällen åt vi en väldigt god middag på restaurangen Som Tum Soi 5, som ligger på en av smågatorna. Morgonen därpå, innan vi skulle ge oss av mot Pai, råkade vi stöta på Världens Bästa Frukost; ett ställe längs östra insidan av muren som heter Tip's best fruit smoothies. Här får man nudelsoppa om man vill, eller - en jätteskål fruktsallad (mango, ananas, drakfrukt, melon, avocado, banan, papaya) med yoghurt och müsli för 50 baht. Vilken drömfrukost! Tänk om man kunde få det hemma varje dag :)

Och så gav vi oss iväg. Men innan vi svängde av från motorvägen passade vi på att stanna på Tiger Kingdom, som jag var väldigt nyfiken på. Vi bestämde oss för att bara besöka de minsta tigrarna, vilket kostade 620 baht. Det gick upp för mig ganska snart att jag hade haft lite för höga förväntningar. Det går visserligen fort, inga långa väntetider, men så får man också bara 10-15 minuter inne hos tigrarna. De flesta av dem är dessutom väldigt trötta eller sover, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur många turister de måste möta under en dag - tigrarna som inte visades upp för turister var betydligt piggare, en del rastlösa. Efter att vi varit inne hos småttingarna gick vi runt och tittade bland burarna, och vi tyckte att de, med "uteplatsen", var alldeles för små för så pass stora djur. Dessutom blev vi lite konfunderade över varför de hade en sibiriska tiger och ett afrikanskt lejon där också. Så, överlag, skulle jag säga att jag är glad att vi gick dit, men ganska besviken på omständigheterna.

Två av tre trötta trillingtigrar

När vi kom tillbaka till Chiang Mai från Pai, hade jag tyvärr råkat få en släng av matförgiftning med mig. Vi hann checka in på ett nytt trevligt boende innan jag blev riktigt dålig. Valle blev dålig under natten. Så spenderades större delen av två dygn sängliggandes. Tredje dagen började vi kunna äta lite igen och gå lite rundor, men hade inte så mycket energi - framförallt inte tillräckligt med energi för att ta oss an Sunday Walking street, som är den stora och väldigt välbesökta nattmarknaden. Sista dagen passade vi på att sysselsätta oss - Valle var på matlagningskurs och fick lära sig laga en massa god thaimat, och jag gick på ett "morgonyoga"-pass (klockan 10) med hathayoga, också på NAMO.

På kvällen tog vi nattåget till Bangkok, vilket kostade kring 500 baht per person och innebar säten som gjordes om till sängar. Vi anlände till Bangkok igår och har egentligen inte hunnit göra så mycket. Vi vilade i skuggan i Lumphini park, där det springer runt en del stora ödlor, vi gick runt i ett stort köpcentrum och kikade, och på kvällen gick vi på en nattmarknad, men uppskattade inte riktigt de höga priserna och de många strippklubbarna som låg längs gatan. Idag har vi ansökt om visa till Myanmar och varit på en ordentlig långpromenad i bland annat china town, och imorgon ska vi besöka Royal Palace, där man kan se Emerald Buddha (en Buddha i jade), samt den jättelika liggande Buddha som finns intill. Och på lördag flyger vi till Mandalay!
TILLÄGG: Området kring Khaosan Road är väldigt trevligt att gå runt i, om än ganska turistigt, och man kanske får en lite bättre bild av Bangkok om man har det som utgångspunkt. Royal Palace var en väldigt påfrestande upplevelse - i värmen och bland tusentals turister, många från Kina, där man flyttas runt som en skock får. Inträdet är 500 baht och på ett sätt tycker jag att det var värt att se Emerald Buddha, men utöver det var det mest jobbigt. Wat Pho (gigantisk liggande Buddha) var betydligt trevligare och mindre turistat (100 baht). Om man på ett enkelt sätt vill ta sig till palatsområdet och bor i närheten av tågstationen, kan man ta en lokalbussar som avgår från gatan utanför, för 6,50 baht per person!

Khao Soi, en av de typiska rätterna för norra Thailand

Lumphini park

Några av skyskraporna i Bangkok

Dag 102, Vang Vieng - Luang Prabang - Luang Nam Tha, Laos

Så, från Vientiane kom vi till Vang Vieng. En liten stad som en gång varit en partycentral med mycket droger, alkohol och fester, där nu mycket (men inte allt) av drogerna är borta. Festandan lever dock vidare och genomsyrar såväl barer som restauranger och även besökande målgrupp (det vill säga festglada tonåringar från Kina och Korea). Funkar bra som ställe att mellanlanda på, men är man inte mycket för att festa bör man inte dra sig för att åka vidare. För en lugnare vistelse rekommenderas att man söker sig till de boenden som har bungalows på andra sidan floden, och att man inte gör aktiviteter som involverar tubing. Det man gör annars är att paddla kajak och att spendera några timmar på en av de otaliga restauranger som visar eviga reruns av Vänner, Familj Guy eller South Park. Man kan också besöka grottan vid Blue Lagoon. Själva "lagunen" är inget att ha, men om man lyckas ta sig förbi väggen av turister som turas om att svinga sig ut i vattendraget kan man klättra upp till en grotta som, till skillnad från de flesta andra, inte är upplyst alls. Här uppmuntras man istället till att ta med sig en ficklampa/pannlampa och utforska på egen hand.

Paddlingsselfie 3.0!

Att komma till Luang Prabang efter det var otroligt skönt och gav en väldigt bra känsla - bortsett från att vi kom fram halv tre på natten och fick sova några timmar i ett allrum på ett boende. Här insåg vi (kanske en gång för alla) att det verkligen var högsäsong i Laos och att vi borde bemödat oss med att boka ett boende. Istället hamnade vi i ett ganska sunkigt rum på ett backpackerhak där folk hade med sig vinnarna från Vang Vieng. Utöver detta trivdes vi väldigt bra. Luang Prabang är en av de vackraste städer hittills, väldigt lummig och många hus utsmyckade i sann fransk anda. Det finns otaliga baguettevagnar som dessutom har avocado, en mysig nattmarknad och ett ställe som heter Utopia, där man kan ta yogaklasser för 40.000 kip per timme. Valle följde med på en morgonklass och jag tog en extra solnedgångsklass vid Mekongfloden som gav mig rejält med träningsvärk dagarna efteråt. Nattmarknaden har alla möjliga tänkbara souvenirer, och dessutom en liten gränd fylld med matstånd - här finns fyll-ett-fat-bufféer med en massa olika lokala rätter för så lite som 15.000 kip (cirka 15 SEK). Cirka tre mil utanför staden finns Kuang Si Falls, ett väldigt turistat, men otroligt vackert, vattenfall med många nivåer och naturliga pooler. Vi lyckades dessutom hitta till en avsats där vi var nästan helt själva - en skön paus från alla folkmassorna. Väl värt ett besök! Kort sagt är Luang Prabang en sömnig, lummig stad med mysiga marknader, fina gränder och vackra vyer.

Kuang Si Falls

Naturlig infinitypool!

Vårt sista stopp i Laos blev Luang Nam Tha, som ligger i nordvästra delen av landet och har ett NPA, National protected area, alldeles intill. Hit åker de flesta för att trekka, och så även vi. Så fort vi kom fram gick vi och bokade en trek till dagen efter; en tredagarstrek för totalt 100 dollar per person. Som sällskap fick vi två tyskar och en amerikan som vi träffat på bussen dit och redan hunnit prata en del med, samt ett franskt par och en australiensare. Kort sagt var vi ett ganska bra gäng. Första dagen inleddes med ett besök på den lokala marknaden där en del mat inhandlades, samt ett stopp i en av de lokala byarna där vi fick se tygfärgning och höra om andra traditioner. Därefter började vi vandra genom djungeln, och vi åt lunch med bananblad som fat och bambupinnar som ätpinnar. Någon gång på eftermiddagen kom vi fram till en Akha-by, där en del i deras tradition innebär att de tror på andar i sin omgivning - en tro som på en del sätt påminner om våra äldre tiders tro på tomtar eller vättar. I byn skulle vi övernatta hos en familj, ett homestay, och få middag lagad till oss. Vi hann också med att gå runt och kika i byn, som var full av stora och små grisar, hundar och kycklingar som sprang runt överallt, vilket i sig var ganska charmigt. Dagen därpå åt vi frukost på homestayet, och gav oss av igen. Stigen vi gick på var något tuffare andra dagen, ganska brant, men vi behövde inte gå alltför länge. Efter att vi kommit fram till och pausat vid vad som under andra delar av året är ett lite mer imponerande vattenfall, delade gruppen på sig då våra vandringskamrater endast skulle göra en tvådagarstrek. Således fortsatte jag, Valle och en guide på egen hand och gick tills vi kom till vår lägerplats. Vi skulle alltså sova mitt i djungeln - lite ovanför marken på ett bambugolv täckt av bananlöv, i en sovsäck och under ett plåttak. Under kvällen blev det väldigt kallt och vi satt kring en eld ett tag, men det blev väldigt mörkt väldigt fort, och jag tror att vi gick och la oss redan vid åttatiden. Tredje dagen gick vi ganska kort, men på vägen fick vi se ett träd vars bark är ursprunget till tigerbalsam (!) och som luktade precis så, samt kardemumma och ett träd som också hade bark med medicinala egenskaper. Lunchen bestod av en soppa som kokades i ett bamburör, skålar tillverkades av bananlöv, muggar av bambu och en mortel av bambu. Dessutom fick vi äta bananblomma och annat som fanns i djunglen. Sammanfattningsvis alltså en väldigt spännande och givande upplevelse, och ett bra avslut på våra äventyr i Laos. Och väl tillbaka från trekken hittade vi en bra restaurang med lokalmat, Lai's place, där vi åt sticky rice och jeow - en slags dipp gjord på grönsaker och chili (och kanske något mer) och som var otroligt gott! Och så hade vi en lugn kväll i ett skönt hotellrum med varmdusch innan vi skulle åka vidare till Thailand morgonen därpå.

Djungel-lunch

Akha-byn

Dricker tigerbalsamte ur bambumugg :)