Dag 91, The Loop - Vientiane, Laos

Kvällspromenad i Tha Kaek

Vi tog oss in i Laos med ett tydligt mål, att åka "The Loop" innan vi tog oss vidare för att utforska huvudstaden och sedan fortsätta norrut och besöka de mer bergiga regionerna. Vi anlände i Savannakhet efter en heldag på buss och skumpiga vägar och stannade där över natten för att vila innan vi hoppade på ytterligare en buss som skulle ta oss till Tha Kaek, start & mål för the loop samt en liten och ganska mysig stad vid Mekongfloden. För alla uppmärksamma läsare som kanske tidigare sett oss skriva om Mekong i både Kambodja och Vietnam så kan jag berätta att det är en av världens längsta floder. Den börjar någon stans långt upp i Kina och flyter på gränsen mellan Laos och Thailand, ner söderut till Kambodja och sedan ut till havet i Vietnam, dvs ständigt närvarande för resor i sydostasien. I vilket fall så märkte vi snabbt kontraster från Vietnam. Här är alla tysta och lugna, man behöver sällan pruta och sen är det ganska folktomt också, Laos har under 7 miljoner invånare på nästan samma yta som Vietnam, som har ca 90 miljoner. Nog om det, vi tog in på ett backpackerhak och fixade en motorcykel, ganska ny och pålitlig Honda (till skillnad från många billiga märken från Kina som cirkulerar här), det kan vara bra att ha när man ska ut i vildmarken. Vi hann pröva på både inhemskt kaffe på Lao vis samt sticky rice, traditionellt och trevligt som omväxling!

Följande morgon gav vi oss av ganska tidigt, körde först till Buddha Cave (Tham Pha Fa), ett heligt ställe som nyligen upptäcktes av en fladdermusjägare (grotta fylld med buddhastatyer) men inte särskilt spännande för oss ickebuddhister. Nästa stopp var däremot desto bättre, Xieng Liab cave, ca 30min trekk genom en stor U-formad grotta som vi har helt ensamma i, inga lampor eller turister i sikte. Vi fick till och med ta av oss skorna och vada genom lite vatten i mörkret för att ta oss ut på andra sidan. Resten av dagen förflöt ganska snabbt, körandes långsamt bland snäva kurvor och höga limestone-formationer innan vi kom upp på höglandet, små byar kantade av sjöar fulla av döda träd. Vi stannade i en liten (väldigt liten) by som heter Tha Lang och fick en mysig bungalow med sjöutsikt för nästan inga pengar alls (50kr).Vi lyckades få punka precis när vi körde genom byn för det låg massa glas på vägen, så vi blev lite svettiga att det skulle bli dyrt att laga, men vi rullade bort till den lokala mekanikern som snabbt skruvade av hjulet och bytte slang för endast 25kr, lite svårt att inte gilla priserna i det här landet!

Xieng Liab 

Första dagen körde vi ca 10 mil och följande dag ca 12, varav 5 var på dammig grusväg, den enda dåliga sträckan på hela loopen, bortsätt från de meterstora hålen som med jämna mellanrum dyker upp. Sen får man också hålla koll på hundar, getter och kossor, som mer än gärna springer ut i vägen, eller bara står där och glor, så man får ta det lugnt. (Vi träffade en kille som hade vält när han väjde för en get.) Dag två avslutades med en tvåtimmarspromenad i djungel till ett vattenfall, där promenaden var den trevliga biten för vattenfallet var nästan uttorkat. Dag tre körde vi enbart 4 mil ut till Konglor cave, en 7.5km lång underjordsflod, som vi åkte båt igenom (och tillbaka), ca 3 timmar totalt. En väldigt spännande och lätt kuslig upplevelse minst sagt, för endast en liten del var upplyst, resten bäckmörkt så när som båtmannens pannlampa. Här ute vid grottan bodde vi på ett lokalt homestay, mitt bland tobaksplantagen, och sov på golvet i en öppen trähydda bakom ett skynke och fick mat serverad av familjen som bodde där (som inte kunde ett ord engelska), en helt unik upplevelse för sig. Sista dagen var den minst spännande, resterande ca 20-22 mil skulle avverkas och bara första delen var omgiven av berg och annan trevligt.

Konglor

Skolbuss, Lao style

Vårt homestay

Det finns så sjukt mycket mer att säga, så många detaljer utlämnade och upplevelser onämnda, mest för att det inte finns tid att skriva (vi författar allt på en surfplatta), och kanske är det inte så många som är intresserade att läsa. Men man sitter här och försöker hålla sig ganska kortfattad men det blir hur långt som helst i vilket fall.

Väl klara med loopen så hoppade vi på en nattbuss och for till Vientiane, där vi spenderat senaste dagarna med tempel, gamla byggnader och saker från tiden då det var franskt, god mat, fruktshakes, traditionell massage och promenader på nattmarknaden längs Mekongfloden (igen). Imorgon bär det av mot Vang V

ieng för nya äventyr och så får vi se vad norr har att bjuda på och jag tror inte vi kommer bli besvikna! Klart i vilket fall är att vi stannar några veckor till här i Laos innan vi tar oss in i norra Thailand där resan ner mot Bangkok börjar, och varifrån vi flyger till Myanmar den 7 mars.

Triumfbågen i Vientiane

Miniguide - Vietnam

Vietnam är ett väldigt långsmalt land, något som gjort att kultur och matkultur skiljer sig något mellan norra, centrala och södra delen av landet. Det är alltså väl värt att ta sig runt och inte bara hålla sig i norra eller södra. Eftersom man som svensk (bland annat) får 15 dagar i Vietnam gratis (sålänge man har 30 dagar sedan senaste utresan) valde vi att dela upp det, och har således spenderat en vecka i södra Vietnam och två veckor i norra/centrala Vietnam. Många vi träffat på är av åsikten att människorna i landet är ganska otrevliga, något som vi inte alls upplevde. Däremot har vi våra gissningar om vad det beror på; de flesta pratar inte så mycket engelska, och en del (inte alla!) är benägna att lura en på pengar. Vi har nog fått uppleva båda delar, några människor som bjuder på extra mat eller erbjuder sig att hjälpa en, och några som försöker (och ibland lyckas) att lura en att betala för mycket, genom att exempelvis inte ge en all information, "bjuda" på extra mat och sedan vilja ha betalt, eller att inte vilja tala om priset förrän i efterhand. Därför ska man vara försiktig, och misstänksam, och försöka att ta reda på så mycket som möjligt på egen hand innan man gör affärer så att man har koll på om de vill ha för mycket. I övrigt har Vietnam väldigt mycket att bjuda på, allt från Mekongdeltat i söder, till grottorna i centrala, till risterasser i norr. Maten är fantastisk, det finns gott om streetfood och kaffet är himmelskt. Även Vietnam är ett land där vi känner att vi har mer att hämta; att det finns platser kvar att se och jag hoppas att vi kommer tillbaka hit. Slutligen, en dollar är ungefär 21.000 dong, men många räknar fortfarande på 20.000 dong.

Missa inte:
* Risterasserna i Sapa
* Old quartet i Hanoi - ett mekka för streetfood och småbutiker
* Ha Long Bay
* Cat Ba Island & national park
* The Like Coffee i Cat Ba Town, gott och billigt kaffe, och fantastiska shakes!
* Cuc Phuong National park (utanför Ninh Binh)
* Grottorna, bland annat världens största, i Phong Nha-Ke Bang national park, utanför Dong Hoi
* Restaurangen bredvid Phuong Nam Hotel, god mat och inget på menyn kostar mer än 40.000 dong!
* Att bo på homestay på An Binh, ön vid Vinh Long, slappna av några dagar och njuta av god mat
* Att se floating markets och rispappertillverkning
* Om ni är i Ho Chi Minh är det ett måste att leta sig till den lilla gränden där Five Boys Number One gör sina berömda, stora!, fruktshakes för 1,25 dollar.
* Restaurangen Mekong i Can Tho.

Mat:
* Pho, den klassiska nudelsoppan som äts till frukost (eller lunch eller middag)
* Bun cha, Hanois specialitet, buljong med små biffar och rotfrukter, en skål med risnudlar och en med sallad och färska örter
* Vårrullar såklart! Färska, kokta eller friterade, alla former är goda!
* Vietnamesiskt kaffe, mörkt, tjockt och smakar som mörk choklad...
* Äggkaffe, smakar som efterrätt!
* Hotpots, goda grytor
* Fyllda baguetter
* Många olika varianter på nudelsoppa, eller "torra nudlar", som är ungefär allt innehåll i en nudelsoppa, fast utan soppan
För att hitta rätt bland streetfood och på menyer är det ingen dum idé att försöka snappa upp några vietnamesiska ord. Här kommer en liten matlista som kan vara bra att ha (på vietnamesiska tillkommer dock en hel del tecken på bokstäverna, så "stavningen" är egentligen inte helt korrekt):
Com - ris, Com rang - fried rice, Xoi - sticky rice
Pho - nudelsoppa
Bun cha - nudlar, grönsaker, biffar, buljong
Bun bo Hué - Hués specialnudelsoppa
Bo - nötkött, Ga - kyckling, Ca - fisk, De - get, Ech - groda
Oc - sniglar, Tom - räkor
Nem - vårrullar
Banh Mi - fyllda baguetter
Kem - glass
Ca phe sua - kaffe med mjölk, Ca phe den - svart kaffe
Banh Beo/Banh Xeo - rispannkakor
Sinh to - fruktshake
Trung - ägg

Hotpot på Mekong restaurant

Bun Cha

Fylld rispannkaka

Vårrullar

Boende:
Generellt sett är boendet i Vietnam billigt, men det är klart det land där man får mest värde för pengarna. Framförallt när det är lågsäsong kan man få tag på riktigt lyxiga boenden för 10 dollar. Varmdusch är standard.
I Hanoi bodde vi i Old quarter, vilket är där de flesta håller sig. Vårt hotell hette Red River 1 Hotel (Sinh Café Hotel) och här betalade vi 15 dollar per natt. Finns säkert billigare om man letar runt.
På Cat Ba blev vi på bussen från piren inbjudna till Pineapple Hotell, där vi fick ett stort rum för bara 5 dollar. För ytterligare två dollar kunde man få utsikt över vattnet, och på hotellet kan man också boka trekker eller dagsturer.
I Son Trach, byn som ligger vid nationalparken Phong Nha-Ke Bang hittade vi ett rum för 9 dollar på Phuong Nam Backpacker hotel.
Ett av de bästa boendena hade vi i Hué; också där blev vi inbjudna från busstationen, till Sunny C/Original Binh Duong IV där vi fick ett riktigt lyxrum med balkong och badkar för bara 10 dollar! Också bra läge, nära till stan och till citadellet.
Can Tho är egentligen ingen stad vi gillade då den är ganska stor, verkligen ingen mysig småstadskänsla. Vill man hit kan vi dock rekommendera Bich Phuong; också här fick vi ett lyxigt rum (dock utan utsikt) för 10 dollar. På hotellet finns en person som pratar en del engelska, i en stad där nästan ingen pratar engelska.
När man ska bo på homestay i Vinh Long tar man färjan ut till ön An Binh. Här finns det fullt med homestays längs vägen, så man kan välja vilket som helst, men orkar man gå en liten bit kan vi varmt rekommendera Ngoc Sång. Vi bodde för 25 dollar och fick rum, trerättersmiddag, frukost och cyklar vi kunde låna. Väl värt, och ett riktigt mysigt ställe!
Slutligen, Ho Chi Minh.. också en stad vi inte gillade alls. Vi hade svårt att hitta boende här, och det vi tillslut fick var riktigt dåligt, det luktade skumt och fanns en del kackerlackor. Det är också väldigt mycket trafik, moppar överallt. Kanske hade vi otur när vi var där, men vi längtade mest därifrån.

Ngoc Sang

Original Binh Duong IV

Original Binh Duong IV

Dag 85, Hanoi - Cat Ba - Phong Nha - Hué, Vietnam

När vi kom fram till Hanoi var det som om en våg av lättnad och välbehag sköljde över oss. Kanske var det atmosfären i Old Quarter, med streetfood, kaféer och hantverks- och souvenirbutiker på varenda gata; kanske var det den stora kontrasten från Manila. I vilket fall som helst gick det ganska snabbt upp för oss att Hanoi skulle bli en av våra favoritstäder. Vi spenderade bara två dagar i staden, men hann med några koppar vietnamesiskt kaffe, en magisk brygd som är lite krämig, lite bitter, lite söt - med en smak som påminner om mörk choklad. Dessutom lite souvenirer, ett museum, och en hel del god mat. Vi satte ribban högt för den vietnamesiska maten när vi första dagen satt på plaststolar i miniatyr och åt Bun Cha, som var bland det godaste vi ätit på hela resan. Rätten består av en skål med lite rotfrukter och några färsbiffar eller strimlat kött i en väldigt smakrik buljong; till det serveras ett fat med risnudlar och ett fat med sallad och färska kryddor. Allt blandas och äts tillsammans, kryddat av lime, chili och vitlök efter tycke.

Marknaden i Hanoi

Bun Cha

Vi åkte vidare till Cat Ba Island, och vägen dit innefattade en turistbåt genom Ha Long Bay, som var precis så vackert, disigt och mystiskt som vi tänkt oss. På Cat Ba finns mycket att göra och vi hade nog trivts ännu bättre än vi gjorde om inte lågsäsongen hade gjort att många streetfoodställen var deserterade eller tillochmed igenstängda. Vi gjorde en halvdagstrek som bjöd på vackra vyer, tyst natur och en siktad giant black squirrel bland träden, samt en båttur genom förlängningen av Ha Long Bay - Lan Ha Bay. Vi provade också på bergsklättring, på en strand där branta limestones tornade upp sig, något som Valle tyckte väldigt mycket om men som jag inte riktigt fångades av.

Ha Long Bay

Lan Ha Bay

Valle klättrar uppochner (svårighetsgrad 6B+)

Vi provar äggkaffe, en Vietnamesisk specialitet :)

När det var dags att ta oss vidare söderut tog vi tillfället i akt att prova Vietnams berömda sovbussar; det var inte den mest lyxiga varianten men man kom åtminstone fram något mer utvilad. På något mystiskt sätt hade vi även lyckats få en resa där frukosten ingick, något som var oväntat trevligt. Vi hamnade i Dong Hoi, där vi i sällskap av ett par från Schweiz tog en taxi till en busshållplats där vi efter en timme kunde hoppa på en lokalbussar till byn Son Trach, vilket är stället de flesta väljer som utgångspunkt för trekker och dagsutflykter till Phong Nha-Ke Bang National Park, känt för sina stora, och vackra grottor. Här finns dessutom världens största grotta, Son Doong Cave. Samma dag som vi anlände anslöt vi oss på eftermiddagen till ett gäng andra backpackers för att ta båtturen till Phong Nha cave (inträde 150.000vnd). Att få se grottan från båt var ganska fantastiskt, då det enda som hördes var några fladdermöss, skvalpet från åran och droppande från taket på några ställen. Vi fick även tillfälle att ta oss upp för de många trapporna till Tien Son Cave (80.000vnd). Dagen därpå hyrde vi motorcykel och tog oss på egen hand till Paradise Cave (250.000vnd), som är en av de mest turistade grottorna. Dock finns goda möjligheter att ändå få en häftig upplevelse; i Vietnam är det överlag markant mindre turister under lågsäsong, något som märks extra tydligt på de typiska turistställena. Vad gäller just Paradise Cave är det även av fördel att vara där tidigt på morgonen, gärna när de öppnar. Att vara nästan ensam i en grotta av den storleken är verkligen en spännande upplevelse; tyvärr kommer det under dagen stora busslaster med kinesiska turister med guide, som inte riktigt inser hur effektfull tystnaden är på ett sådant här ställe. Att besöka grottorna i Phong Nha är verkligen något att rekommendera, framförallt om man inte har sett så mycket grottor tidigare. Tyvärr har priserna gått upp ganska mycket, nästintill dubblerats sedan förra året, och vill man ha en ännu häftigare upplevelse och göra en flerdagarstrek i grottorna (något vi hört mycket gott om från andra resande) får man vara beredd på att betala kring 100 USD per person och dag.

Paradise Cave

Paradise Cave

Sista stoppet på vår vistelse i Vietnam var Hué. Här finns lika gott om streetfood som i Hanoi, men med något mindre variation. Här äter man gärna stadens stolthet, Bun Bo Hué (nudelsoppa med nötkött och grönsaker), men det finns också gott om den mer vidspridda varianten, Pho Bo/Pho Ga (nudelsoppa med nötkött/kyckling) som i hela landet äts till frukost, och ibland även andra måltider. Utöver detta är staden även känd för Banh Xeo, vietnamesiska pannkakor. Dessa görs på rismjöl, äggula och vatten, friteras sedan och fylls med grönsaker, svamp, räkor och annat. Är man ändå i staden kan man besöka Imperial Enclosure, citadellen, där man kan se byggnader och bostäder som en gång i tiden endast beträddes av den dåvarande härskaren och tjänstefolk (Nguyen emperors). Strax utanför staden kan man också besöka mausoleum, pampiga gravar från dessa härskare i områden som också innefattade tempel, paviljonger med mera. Det är lite svårt att beskriva dessa gravområden, men de är värda ett besök om man ändå är i Hué. Inträdet för de mer välbesökta gravarna är 80.000vnd, andra är gratis. Den vi tyckte var mest värd var Khai Dien Tomb. Förutom att äta mat och besöka historiska byggnader gick vi också otaliga vändor till (den något stökiga) marknaden i jakt på några sista souvenirer, och gick på en matlagningskurs. Kursen hölls på Waterland restaurant och kostade 350.000vnd per person. Detta innefattade att åka till marknaden och köpa råvaror, och sedan fick vi lära oss att laga fyllda rispannkakor, färska och friterade vårrullar och Hués nudelsoppa. Och självklart äta av det också!

Gullig som husdjur? :)

Tu Duc Tomb

Pannkakssmet

Valle gör iordning fyllning till pannkakorna

Slutligen kan sägas att gränskorsandet till Laos var det smidigaste och mest smärtfria hittills! Mycket mer kan sägas om Vietnam och människorna, maten och kulturen, men det får nog vänta till miniguiden.

Imorgon påbörjar vi "The Loop", 50 mil genom Laos landsbygd på fyra dagar med motorcykel, en tur som kommer att innefatta såväl grottor som små byar. Men hur det går får ni läsa i vårt första Laos-inlägg, som dyker upp om någon vecka! Vilken cliffhanger va? ;)

Dag 72, När saker inte går som man tänkt sig

Man tycker att livet är enkelt när man reser i Sydostasien. Att det är enkelt att resa, att det är bekvämt att flyga. Att det är extra smidigt att flyga när man kan checka in online innan man kommer till flygplatsen. Tills Vietnam ändrar sina regler för visum utan förvarning, och vi är en minut från att bli strandsatta på Terminal 3 i Manila innan de benådar oss.

Reglerna som gällt tidigare är att man som svensk får 15 dagars visa till Vietnam gratis, utan vidare. Nytt för 2015 är att detta endast gäller om det är minst 30 dagar sedan senaste utresedatum från Vietnam; detta fanns dock ingen information om förrän det trädde i kraft, och var omöjligt för oss att veta när vi bokade våra flygbiljetter till och från Filippinerna, i mitten av december. Ingen information ges heller från flygbolaget eller när vi lämnar Vietnam. Således står vi vid bag-drop på flygplatsen men får inte gå vidare eftersom vi bara har 29 dagar sedan utresedatum. Vi bönar och ber om att få komma på planet och vänta de sista timmarna på Hanois flygplats. De säger att vi måste fixa visa via internet, och vi betalar ett expressvisa för 132 dollar bara för att ett par minuter senare få ett mail som säger att de inte jobbar kvällstid och att vi inte kan få visat förrän om några dagar. Vi begär pengarna tillbaka och får tjata på flygpersonalen med tårar i ögonen tills de går med på att skicka ett mail och fråga om de kan göra undantag för oss. Vi får vänta vid disken i två timmar på svar och hinner ge upp hoppet helt, tills de en minut innan incheckningen stänger har fått ett svar att det är okej. Vi får komma in i landet. Vi hinner med vårt flyg. Vi för våra boarding pass, lämnar in väskorna och springer genom säkerhetskontrollerna bort till gaten, till vårt flyg som blir nästan tre timmar försenat. Vi landar mitt i natten, lättade, utmattade och hamnar i vänthallen där vi sover tills det är morgon. Nu har vi kommit in till Hanoi, hittat ett fint boende och trivs hur bra som helst. Är förtjusta i smågatorna som är fyllda med streetfood, souvenirer, fruktstånd och kaféer med vietnamesiskt kaffe (som smakar precis som mörk choklad!). Är så glada över att inte längre vara i Manila.


Med det sagt tänkte jag nämna kort om att ta sig över gränsen till ett annat land, något som alltid är tidskrävande, krångligt och ibland ganska dyrt. Tar man sig via landgränsen åker man oftast buss eller minibuss, många timmar på dåliga vägar. Ett billigare, men lite krångligare, alternativ är att bara köpa bussbiljett till gränsen, och ta sig vidare därifrån. Köper man paketresa så väntar det en annan buss på andra sidan gränsen, men det kostar mer och man råkar ofta ut för större eller mindre "bedrägerier". När vi skulle in i Kambodja från Thailand hamnade vi på den enda gränsen där man var tvungen att betala visumet med baht, vilket innebar att vi fick betala mycket mer än vad det egentligen skulle kostat. Vid gränsen till Vietnam var vi tvungen att betala 1 dollar per person för en "hälsokontroll" och fick vänta i tre timmar på bussen på andra sidan gränsen. Man ska vara försiktig och misstänksam, för att inte hamna i en dålig deal. För en del gränser behöver man också betala extra om man inte har med sig personfoto, så det kan vara bra att fixa från en fotoautomat i förväg. I lonely planet och på internet kan man också läsa om vilka gränsorter som är välanvända och mer säkra.
Att flyga in i ett land är enklare och smidigare, och risken att luras på pengar är betydligt mindre eftersom det är mer standardiserat.


Slutligen kan nämnas att vi nu har avverkat en tredjedel av vår resa. Det börjar bli mer påtagligt att man saknar vissa saker hemifrån. En del dagar längtar man mer efter den trygga vardagen eller småsaker man inte har här. När vi reser mycket längtar man efter att vara bofast och att sova i sin egen säng. När maten inte är så spännande längtar man efter sin favoritmat hemma. Långa rastlösa dagar längtar jag efter musik, efter att följa mina serier. Dagar med mycket stillasittande saknar vi att träna. Och när vi inte träffar några andra resande saknar vi våra vänner hemifrån lite extra mycket. Ibland önskar man att man slapp gå runt i samma kläder varje dag. Men på de bra dagarna är vi glada att vi är iväg, när vi ser vackra platser och får nya upplevelser glömmer vi alla småsaker och stormtrivs, njuter av platserna, upplevelserna och av att ha varandra. Dagarna flyter på och tiden går fort, och vi påminns om att njuta av tillvaron; innan vi vet ordet av är vi tillbaka i vardagen och kommer förmodligen att drömma oss tillbaka till de månader då vi såg oss om i världen.

Miniguide - Filippinerna

Filippinerna är ett större land än man kan tro, och trots att vi har spenderat en månad här känner vi att det finns betydligt mer att se och att vi gärna vill tillbaka hit fler gånger. En av de största fördelarna med landet, något vi märkte ganska snabbt, är att majoriteten av invånarna är väldigt duktiga på engelska, något som troligtvis har sin grund i att det en gång varit kolonialiserat av USA och därefter börjat lära ut engelska i skolan. Detta gör att det är väldigt enkelt att backpacka i landet, då man alltid kan göra sig förstådd. En annan sak vi märkte är att filippinarna är otroligt vänliga och hjälpsamma. Jag vet att vi har sagt samma om både Kambodja och Thailand, men här är det nästan mer påtagligt; vi har ett flertal gånger fått mer hjälp än vi kan begära utan att ha bett om det. Nackdelen med Filippinerna är att det kan vara både krångligt och dyrt att ta sig mellan olika ställen, då man ofta måste åka båt eller flyga. Dessutom har det lokala flygbolaget, Cebu Pacific, statistik på att de endast är i tid cirka 50 % av sina flygningar - värre än den svenska tågtrafiken! Alla våra tre flygningar här har varit försenade, från en timme upp till tre timmar. I övrigt kan sägas att Filippinerna är dyrt jämfört med Kambodjanoch Vietnam, både vad gäller boende och mat. En dollar är 45 pesos; boendet har legat kring 500-800 php och maten ligger ofta kring 100-200 php.

Missa inte:
Norra Luzon
* Att trekka bland risterasserna i Banaue och Batad
* Att bestiga Mt Pulag och se soluppgången från toppen (men ha varma kläder med...)
* Hanging coffins i Sagada
* Mumier i Kabayan
* De färgglada jeepneys som finns överallt
* Att se molnen svepas kring bergen (och ibland byn du befinner dig i)
* Att skippa Baguio om man inte har specifikt ärende dit

Palawan
* Puerto Princesa med omnejd, om man vill se en underjordisk flod
* Port Barton, en liten och lågturistad kuststad som ska vara väl värt ett besök
* Att bestiga "berget" i El Nido
* Båttur B och C i El Nido och i Coron
* Att fika på nybakat från Midtown Bakery i El Nido
* Vrakdykning i Coron
* Coron Hotsprings
* Frukostbuffén på Austria's place i El Nido, för 100 php
* Billiga mackor på Yummy Burger i El Nido
* Frukost på WG Diner i Coron
* Väldigt god vegetarisk mat på Brujitas i Coron
* Restaurangen Kookie i Coron

Mat:
Maten i Filippinerna är egentligen inte så spännande, men de har en del rätter som är väldigt goda. Bra att veta är att man ofta får väldigt små portioner, och att de flesta rätter inte inkluderar några grönsaker. Vanligt är att man får enbart en bit kyckling och en hög med ris, ganska torrt alltså. Man får inte alltid så fina köttbitar heller, väldigt ofta är det bitar med ben eller fett, så inga fina filéer. En filippinsk frukost består antingen av vitlöksris och kött, eller av silog, som innebär kött, ris och ett stekt ägg. Andra klassiska rätter:
* Chicken/Pork Adobo, gryta med kött och potatis
* Chicken afritada, kyckling i tomatsås
* Bicol Express, griskött i kokosmjölk
* Chopsuey, ungefär som wokade grönsaker
* Grillad kyckling med ris
* Pinakbet, grönsaksrätt
* Sizzling, mat som serveras på en varm platta där den fortfarande tillagas
* Halo-Halo, en efterrätt med glass, frukt, bönor och gelébitar

Boende:
I Banaue bodde vi på People's lodge, det enda stället som var öppet i princip dygnet runt och kunde ta emot oss när vi kom med nattbussen tidigt på morgonen. Det var ganska kallt på rummet, men det fanns varmvatten i duschen. Dessutom hade de väldigt bra mat på restaurangen. Här bodde vi för 700 php per natt.
I Puerto Princesa bodde vi på Ancieto's pension, där vi fick ett fräscht rum för 550 php. Här fanns också ett väldigt trevligt sällskapsrum och en lummig takterrass med kök som man fick låna, stolar, bord och en vacker utsikt över havet.
I El Nido kan jag rekommendera både vårt boende, Casa Yolanda, och boendet som ägs av indiern som hjälpte oss, Ashok's homestay. På vårt boende fick vi ett fräscht rum i ett tyst och lugnt område för 700 php (efter att har prutat lite), och det fanns gratis kaffe. Ashok's homestay är något dyrare, kring 1100 php, men är alldeles nybyggt och har en fantastisk värd och ett bra läge.
När vi kom till Coron bodde vi första natten på Marley's guesthouse, 500 php, och resterande nätter på Patrik & Tezz Guesthouse, 550 php. Marley's är väldigt populärt bland backpackers och har en trevlig stämning och hjälpsam ägare. Vi trivdes dock bättre på Patrik & Tezz, då det ligger längre från vägen och är tystare och lugnare. Ägarna här är svenska, och även de väldigt hjälpsamma. Dessutom finns det varmvattendusch och gratis dricksvatten. Båda boenden har delat badrum.
Värt att nämna är också att om man reser veckorna före, under eller efter jul/nyår och påsk kan det vara en fördel att boka sitt boende i förväg. Under dessa perioder är det väldigt mycket turister i omlopp och det kan vara svårt att hitta ett trevligt boende som har lediga rum bara genom att gå runt i stan. Detta upplevde vi framförallt i Baguio och i El Nido, men gäller troligtvis i hela Filippinerna.

* Undvik att stanna i Manila om ni inte behöver invänta flyg. Denna jättestad, som egentligen är 17 sammanvuxna städer, har mycket trafik och allmänt kaos, dyra boenden och slum och lyx blandat överallt. Vårt boende i Manila heter Wanderer's Guesthouse,, ligger i stadsdelen Malate, har rum för 790 php och en fin takterrass med lite mat, TV och bra wifi där man kan spendera tid. Dock finns det en skum lukt både i rummet och i de delade badrummen, något som förmodligen finns i de flesta hus i de flesta storstäder. Det duger för kortare vistelser, men inget man vill bo längre i.

Dag 69, Palawan-området, Filippinerna

De senaste veckorna har varit fantastiskt sköna och avslappnande - som semester i semestern. När vi nu närmar oss avresan tillbaka till Vietnam har vi en känsla av att vi egentligen ska åka hem (som man normalt gör efter en semester). Istället ska vi komma in i kringresandet igen, förhoppningsvis med nya krafter.

Flyget gick från Manila till Puerto Princesa på ön Palawan. Vi stannade bara en natt här men jag fick intrycket av att det finns lite att se i området kring Puerto Princesa och Sabang, bland annat en underjordisk flod (som dock ska vara väldigt turistad). För att få lite längre tid på varje ställe bestämde vi oss för att bara göra två stopp - en och en halv vecka i El Nido och en vecka i Coron. Vi har varit nöjda med beslutet och njutit av att slappna av på ett ställe, även om vi i efterhand fick höra att Port Barton är väl värt ett stopp på vägen.

El Nido är en stad med ganska mycket turister. Då jul- och nyårsruschen fortfarande var igång när vi kom dit fick vi lägga ner en del tid på att leta boende, men hade turen att träffa på en väldigt hjälpsam indier som hjälpte oss att få ett bra boende i ett lugnt och tyst område. Den vanligaste sysselsättningen i El Nido är att åka på båtturer, då man får en heldag på båt med lunchbuffé, snorkel och fem destinationer. Vi var på tur A, B och C, där de två senare var de bästa. Tur A är väldigt turistad, medan de andra turerna är lite lugnare. Här får man se mycket limestone, laguner, stränder och en hel del snorkling. Är man inte på båttur kan man åka tricycle till en fin strand, oftast Nacpan beach eller Las Cabanas, då stranden i El Nido inte är så badvänlig. En av våra bästa upplevelser i El Nido var när vi tog oss upp för limestoneklipporna som tornar upp sig över staden och bjuder på en fantastisk utsikt. Vägen uppför är något otydlig och fysiskt krävande, då det innebär mer klättring snarare än att gå på stigar, men det var en väldigt rolig upplevelse. Vi hade tänkt gå med en guide (som de flesta gör), men det slutade med att vi, efter lite omvägar, kom upp till toppen på egen hand, vilket sparade oss 500 pesos. Vi hade också turen att träffa på Villiam och Sofia, bekanta från Lund, vilka bjöd på väldigt trevligt sällskap under några kvällar då vi åt middag och drack öl på stranden, samt under ännu en klättring upp till toppen. Utöver det hade vi en härlig frukostbuffé varje morgon för 100 pesos och fikade varje dag på nybakta bullar från bageriet, som bakar hela dagen.

Coron är en stad i samma storlek som El Nido (ganska liten) som ligger på ön Busuanga, en bit norr om Palawan, men som också ingår i Palawan-området. Hit tar man sig med båt från El Nido, en resa som tar närmre åtta timmar och på sina ställen går genom ganska stora vågor - inget som rekommenderas för sjösjuka! Lunchen ingår men är fantastiskt dålig, så man bör ha med sig något själv också. Väl i Coron fick vi ett väldigt bra intryck, en känsla av att trivas en aning bättre än i El Nido; en känsla som också höll i sig under vår vistelse. Vi möttes av mindre turister, lägre priser och ett väldigt trevligt (och billigt) boende där de till och med pratade svenska. Sysselsättningen i Coron är en ungefär densamma, det är båtturer som gäller, framförallt om man vill ligga på stranden. Även här var vi ute på tur A,B och C. Det vi framförallt tog med oss från tur A var en snorkeltur där vi blev bekanta med en sorts plankton med brännande trådar, vilket sved bra ett tag efteråt. Jag tyckte att tur B var väldigt trevlig, framförallt att ta en simtur i Barracuda lake på morgonen när det var alldeles tyst och vattnet alldeles stilla. I övrigt är de två första ganska lika, medan tur C åker längre bort, bland annat till Malcapuya beach, som välförtjänt har ryktet att vara Corons vackraste strand.

En av dagarna här var vi runt och utforskade på motorcykel efter en rekommendation, något vi dock inte uppskattade alls. Vägen utanför Coron är väldigt dålig och tråkig att åka/köra på, och stranden vi till slut nådde svärmade av sandflugor. En något traumatisk, något komisk bild av mig i rikligt med kokosolja och täckt av svarta prickar som utgjordes av döda sandflugor finns i minnet från den dagen. Som tur är åkte vi till hotsprings på vägen hem - badkarsvarma källor där man kan slappna av, njuta av utsikten och få bort blandningen av damm, svett och olja från körandet. Vår bästa upplevelse i Coron var när vi åkte på dyktur. I skärgården finns ett flertal vrak av japanska fartyg som sänktes av amerikanska plan under andra världskriget; vi fick se två av dem, Tangat Wreck och Olympia Maru Wreck, och hade vårt tredje dyk på Lusong Reef. Det var väldigt spännande att dyka kring vraken och dessutom ett väldigt fint rev, och vi fick se två sköldpaddor, en del lionfish, en crocodile fish och en massa annat. Slutligen kan man för fin utsikt traska uppför de 742 trappstegen på Mt Tapyas (som är mer en kulle än ett berg) till Corons viewpoint. Uppe på toppen finns ett stort kors och bokstäverna CORON i Hollywood-stil, som båda lyser upp under kvällen och natten. Alla våra favoritställen för boende och mat kommer som vanligt i nästa inlägg, vår miniguide till Filippinerna.

Kort sagt har vi njutit mycket av stränder, hav, båtturer och nybakt bröd, och lämnar Palawan-området med känslan av att El Nido kan vara väldigt bra, men Coron är en pärla.

Taggig limestone

Solnedgång från Corong-Corong, söder om El Nido

Utsikt över El Nido

Hotsprings

Hotsprings

Barracuda lake

Banana island

Malcapuya beach

Dag 51, Norra Luzon, Filippinerna

Efter en lång julafton på flygplatsen i Ho Chi Minh och ett plan försenat med 4 timmar så anländer vi till Manila, huvudstaden i Filippinerna. Staden består av 17 mindre städer som har expanderat och vuxit samman till ett gigantiskt kaos av ca 20-25 miljoner människor. Snabbt som attan hoppar vi in i en taxi som tar oss till närmaste busstation och var sin biljett norrut. Vi har en bild framför oss av att vår destination, Baguio ska vara en liten sömnig bergsby där vi kan koppla av någon dag innan vi ska bege oss till nästa äventyr. Så fel man kan ha ibland! Vi anländer till en stor stad (visserligen i bergen men det märker man knappt förutom att gatorna är jäkligt branta), knökad med turister (lokala, ej västerlänningar) och smog så tjock att den nästan går att ta på. Det tar 2 timmar att hitta ett boende som inte är fullbokat, men som är riktigt sunktigt och rejält överprisat, men vad gör man när man inte har något val? Den enda maten man kan hitta är en salig blandning av lokala och amerikanska snabbmatskedjor, donuts, hamburgare och friterade kycklingbitar summerar 90% av utbudet. Inte nog med det, utan jag har även dragit på mig en förkylning pga all iskall a.c på flygplatsen, flygplanet och bussen, som jag även lyckas överföra till Ebba några dagar senare.

Men här vänder det i alla fall, vi kommer till rätta i staden, hittar små oaser av lugn, inhandlar mössor och vantar på markanden inför den kommande bergsbestigningen av Mt Pulag, Luzons högsta berg på imponerande 2922m. Resan börjar tidigt med många långa och skumpiga timmar i en Jeepney (en lång amerikansk jeep från andra världskriget, ombyggd för persontransport och som visserligen spyr ut kolsvart dieselrök, men som är målad i allt från scener ur filmer, till flowerpowertema, väldigt charmigt alltså! (Ofta även med en slogan med kyrklig anknytning, ex. "Jesus on wheels")) Väl framme vid ranger station (ca 2000 m.ö.h) börjar vi vår vandring uppåt. Ibland har vi magnifik utsikt över det bergiga landskapet, där man ser små byar och åkrar på bergssluttningarna, och ibland vandrar man i ett moln som tillfälligt dragit in. Vi slår läger (tält) efter några timmar och njuter utav utsikten och god mat, och i ungefär samma takt som solen går ner och molnen drar in så inser vi att vi kanske varit lite väl optimistiska med mängden kläder, trots att vi har med alla tjocka plagg vi har. Men det blir nog lätt så, när man är van vid 25-30° och det helt plötsligt är kring 5° så blir man lätt frusen, oavsett hur mycket kläder man än har. Men vi går till sängs tidigt och är uppe redan 03.30 för att börja vandringen mot toppen och se solen gå upp över ett hav av moln. Så i skenet av månen (och en ficklampa) traskar vi upp med kameran i högsta hugg, hinner upp i tid och står en timme i vinden och kylan och hoppas att solen vill skynda sig lite. Att bestiga ett berg och se solen sakta ta sig över horisonten är en upplevelse som varken ord eller bilder riktigt kan rättfärdiga utan är något man själv måste uppleva.

Efter Mt Pulag så hoppar vi på en nattbuss till provinsen Ifugao och staden Banaue, som verkligen var det som vi trodde att Baguio skulle vara. En liten stad med en huvudgata på 200m fullspäckad med små bagerier (man kan få en fika här på var sin kaffe och två bullar var för under 1$ totalt), träsniderier, restauranger och gästhus. Här vilar vi en dag och ger oss sedan ut på en trek, tre dagar och två nätter genom de berömda risterasserna som ska vara över 2000 år gamla och bland de finaste och bäst bevarade i världen. Stigen är tidvis bra, vi korsar små vattendrag, går igenom djungeln, upp på bergskanterna med magnifik utsikt, genom en liten by som saknar elektricitet och bara kan nås via dessa smala stigar efter 2-3 timmars "promenad", snacka om avlägset. Efter ca 8 timmar är vi helt utmattade, men äntligen framme och lagom till att solen går ner och det börjar regna. Byn vi bor i har visserligen elektricitet delar av dagen sedan något år tillbaka, men ligger så avlägset och otillgängligt att det saknas väg, och allt som vi konsumerar (mat, öl, vatten) har antingen odlats lokalt eller burits dit av någon av byborna, imponerande jobb bara för att förbipasserande trekkers ska kunna få sig en kall öl! Dag nummer två så traskar vi vidare till Batad (även detta en avlägsen och avskuren by bland risterasserna), där vi ska fira nyår, dricker lokalt kaffe och tar en "sväng"(2 timmar och ca 300m i höjdled) ner till vattenfallet för ett nyårsdopp. Vi firar nyår med BBQ och lokalt odlat brunt ris tillsammans med ett gäng andra glada backpackers och på nyårsdagen traskar vi den sista, men hopplöst branta, leriga, oändligt svåra vägen tillbaka, och lagom till att tålamodet är slut och humöret i botten så blir det plant och lätt och man kommer fram glad men utmattad. Efter en dags vilande och fikande så tog vi en nattbuss till Manila och i skrivande stund sitter vi och inväntar flyget till Palawan för nya äventyr, med mer värme, sol och bad, och lämnar de kalla bergen bakom oss med många bra erfarenheter och upplevelser i bagaget tillsammans med en och annan souvenir.

Trevlig fortsättning, och hoppas ni har det lika bra där hemma som vi har det här!

-Valle

Ranger station, med jeepneys i bakgrunden.

Påväg upp, Mt Pulag

Frusen hand i vante, solen äntligen uppe!

Trekselfie

Bättre än såhär blir stigen inte! (Guide längst fram)