Dag 201, Norra Sulawesi, Indonesien

Så kommer äntligen första inlägget från Indonesien - som hittills utan tvekan har varit det tuffaste och mest påfrestande resmålet i hela Sydostasien. Mycket otur och lite oflyt, och kanske valde vi också ett av de tuffare ställena att börja på, nämligen Sulawesi. Överlag är Indonesien mindre utvecklat och mindre turistat än övriga länder. Sulawesi är dessutom en jätteö, och vad som kan vara bra att veta (som vi inte visste) är att det tar väldigt lång tid att förflytta sig. Mellan två destinationer tar det ofta två eller tre dagar, istället för en halv till en dag, som det annars brukar ta. Dessutom verkar det av någon anledning vara lättare att resa från söder (Makassar) till norr (Manado) snarare än tvärtom. Vad vi också har lärt oss är att det är betydligt bättre att söka ett 60-dagars visa i förväg (på internet eller i exempelvis Malaysia) än att lägga tid och pengar på att förlänga VOA (visa on arrival) på plats. Om man ändå vill förlänga sitt VOA på plats kan det vara av värde att veta att man måste ha varit i landet i minst 14 dagar innan man kan lämna in sin ansökan, samt att Manados immigrationskontor är det svåraste och mest bråkiga immigrationskontoret i hela Indonesien. Med det sagt har vi fått spendera fem dagar på detta kontor, och många värdefulla resdagar. Det gjorde också att vi fick planera om och planera om igen, och slutligen bestämde oss för att skippa södra Sulawesi till en annan resa, helt enkelt för att det skulle ta för lång tid.
Men nu till våra destinationer och höjdpunkter på Sulawesi.

Bunaken
Bunaken är en ö strax utanför Manado, och var vår första destination. Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara kom det att få en speciell plats i våra hjärtan; något som gjorde att vi kunde känna oss på-rätt-ställe-i-världen; något som gjorde det hjärtslitande att åka därifrån. Båda gångerna. Som en oas.
Bunaken har egentligen inte så mycket sol-och-bad. Sol finns det gott om, men inte riktigt lika gott om paradisstränder. Vi hade en liten strandsträcka som vi delade med några båtar, annars var stranden kantad av mangroveträd. Det är dykning och snorkling som lockar folk att åka hit - sikten är ofta 30-40 meter, och dramatiska korallrevsväggar och frodigt fiskliv inger känslan av att vara i ett akvarie. På vårt boende, Daniel's resort, fanns alla möjligheter att känns sig hemmastadd - beachfront bungalow med västerländskt badrum samt altan, frukost, lunch och middag bufféstyle och vatten, te och kaffe obegränsat under dagen (225 000 Rp/person och dag). Vi spenderade två dagar med dykning, där ett av våra bästa dyk var på Lekuan I, allmänt känt som en sköldpaddstät dyksight - här såg vi närmre trettio sköldpaddor under ett dyk, däribland Rambo, en sköldpadda som är 1,6 meter lång (lika stor som jag!). Därutöver spenderades ett par dagar med att snorkla och ta det lugnt, och en förmiddag ute på delfinsafari, där vi fick se kring hundra stora delfiner hoppa och leka i närheten av båten. Jag hade utan problem kunnat spendera mer tid här, och jag hoppas någon gång kunna komma tillbaka.
Till Bunaken kommer man lättast med lokalbåten, som går från Manado på eftermiddagen, och från Bunaken till Manado på morgonen (kostar 50 000Rp/person)

Togean islands
Denna ögrupp är också känd som dyk- och snorklingsställe, men med bättre strandmöjligheter. Här hade vi dock vår andra otursvända. Normalt sett går färjan från Gorontalo (norr om öarna) två gånger i veckan, men i maj är ofta en av båtarna dockad för service, och information om sånt är inte så lätt att få tag på. Således kom vi till Gorontalo i tron om att vi kunde ta färjan dagen därpå, bara för att upptäcka att schemat hade ändrats och att vi istället hade missat färjan med en halvtimme. Detta ledde till att vi fick spendera två dagar i Gorontalo (som inte är en jättespännande stad), åka dyr transport till grannstaden Bombulan och övernatta på ett öde färjeläge för att komma med en annan färja. Från andra hållet, Ampana i söder, går båtarna betydligt oftare (alltså lättare att ta sig åt andra hållet). Till öarna kom vi iallafall, dock till ön längst österut (Waleakodi) som tyvärr ligger längst bort från de vanligare boendena (Kadidiri och Fadhilas). Vi tog oss till boendet närmst (Sifa cottages) som var helt okej men som hade lägre standard och sämre mat än Bunaken, vilket gjorde oss lite besvikna. Dessutom regnade det varje dag, vilket gjorde att det var för dålig sikt för att dyka. Med detta sagt - inte så bra upplevelse av Togean för vår del, men hade allt flutit på bättre och vädret varit lite snällare hade vi nog tyckt mycket mer om det!
Det var också här vi insåg att det skulle ta för mycket tid och energi att fortsätta söderut (av flera anledningar), och bestämde oss för att återvända norrut.

Vi roade oss med att plocka kokosnötter

Tomohon
Efter att slutligen ha fått lämna in våra visa-ansökningar tog vi oss till den lilla bergsbyn Tomohon. Det är lite av ett tillhåll för Manados överklass, och här finns både vackra trähus och små plåtskjul. Vi bosatte oss strax utanför stan, på Happy Flower (som var helt okej, men hade tråkig frukost), mitt emellan de två vulkanerna Lokon och Mahawu. Lokon är en stor och väldigt vacker vulkan, som tyvärr är lite aktiv då och då vilket gör att man inte alltid har möjlighet att bestiga den. Under våran vistelse mullrade den lite och spottade ut rök, så vi fick nöja oss med den något lägre (och helt ofarliga) Mahawu, som dock bjöd på en otroligt vacker panoramautsikt som sträckte sig över hela norra Sulawesi (inklusive Bunaken). Tomohon är egentligen mest känd för sin lördagsmarknad, där man kan se (och smaka) det mesta i djurväg, inklusive hund, orm, skogsråttor och annat. Vi kände dock att vi inte var så intresserade av att se denna del av köttmarknaden, det räcker att veta att det finns och att få höra om erfarenheter från andra... Istället blev vårt andra utflyktsmål Lake Tondano, en ganska stor sjö som ligger 600 meter över havet och som är väldigt vacker att promenera längs. Vi stannade i en liten by intill sjön för lunch, och fick otroligt god (och billig! Ca 10 kronor) mat - lokal fisk med ris och ugnsgratinerade eggplants, och blev dessutom bjudna på mangosteen till efterrätt, en söt och god frukt som anses vara delikatess i stora delar av Sydostasien.
För att ta sig till Tomohon från Manado får man först ta en mikrolet (blå minibuss som finns överallt i stan) till busstationen Karombasan, och därifrån ta lokalbuss till Tomohon (som kör när den är fullsatt) som kan släppa av en på vägen om man vill bo utanför stan. För att sedan ta sig till Tondano måste man från Tomohons bussterminal ta en mikrolet till Tondano, och sedan ytterligare en mikrolet (mot Remboken) som kan släppa av en längs sjön.

Utsikt över Lokon

Remboken och Lake Tondano

Tangkoko Nature Reserve
Efter att ha återvänt från Tomohon spenderade vi vår andra period på Bunaken, och därefter tre dagar i rad på immigrationskontoret. Under den första dagen träffade vi på en polsk tjej som hyrde ett hus i närheten, där vi fick övernatta och där de dessutom bjöd oss på middag och hjälpte oss med allt möjligt. Och hade två katter plus sex månadsgamla kattungar! Under en av dessa dagar, efter att ha spenderat förmiddagen med myndigheterna, bestämde vi oss för att göra en utflykt till Tangkoko. Det tar ungefär tre timmar att ta sig dit med lokaltransport, och det år därför att rekommendera att sova en natt på plats om man har tid. Här gör man vanligtvis en guidad tur på 3-4 timmar på eftermiddagen; vi gjorde en snabbversion eftersom vi kom dit ganska sent. Först gick vi för att se svarta makaker, och hittade ganska snabbt en grupp på 20-25 apor som definitivt inte var blyga av sig. På samma plats såg vi också näshornsfåglar, som satt högt upp i träden eller flög långt över huvudet på oss. Därefter åkte vi längre in i skogen för att leta rätt på tarsius (spökdjur), världens minsta däggdjur, som kommer fram när det börjar skymma. På vägen lyckades vi dessutom se två cuscus bears (pungdjur), vilket inte är alltför vanligt! Slutligen kom vi till "höjdpunkten" (dit alla turister tas), ett stort träd som husade en familj på åtta spökdjur - som var precis så gulliga som vi väntat oss! Dock lite mer skygga.
För att ta sig från Manado till Tangkoko får man först ta en mikrolet till bussterminalen Paal II. Därifrån går en lokalbussar till Bitung, varifrån man får ta en mikrolet till Pasar Giriam, varifrån man tar en pickup (som kör när bänkarna på flaket är fulla) den sista biten. Inträdet till Tangkoko har tyvärr, som för de flesta andra naturområden i Indonesien, chockhöjts, och kostar numera 100 000 Rp per person och dag.

Med detta sagt har vi haft många fina dagar, men också en del otursdagar och tyvärr alldeles för många rese-/transit-/immigrationsdagar. Det som vi framförallt hade velat se utöver detta är såklart Tana Toraja, vackra bergslandskap med traditionella byar och människor med annorlunda traditioner - men det får som sagt bli en annan resa. Efter ytterligare lite oflyt lyckades vi iallafall ta oss vidare till Flores, men den historien dröjer ytterligare några dagar till.

Kort om Sulawesi:
Vanligaste frukosten på hotell - fried rice (med mycket vitlök)
Första frågan vi fick samt vanligaste frågan vi får från främlingar - Do you speak indonesian?
Standard - de billigaste rummen på hotellen har ofta indonesisk toalett (mandi), ibland delad sådan, vilket innebär ståtoalett och att det inte finns dusch
Sämre standard - på Rex Hotel i Manado blev vi erbjudna ett rum som visade sig innehålla med en koloni småfeta kackerlackor som etablerat sig i badrummet. Vi fick istället bo i rummet intill, där det bara fanns två döda kackerlackor.
Kort sagt om Manado - inte en spännande stad men har åtminstone sevärdheter i omgivningen.

Dag 177, Melaka - Kuala Lumpur, Malaysia

Ett kort inlägg om de sista dagarna i Malaysia.. Från Singapore åkte vi till Melaka, en stad känd framförallt för sin mat. Vi hittade ett trevligt ställe att bo på i Chinatown, men blev lite besvikna när vi strosade runt i jakt på något att äta och upptäckte att allt var stängt, på en torsdagkväll. Antagligen lite dålig timing, då helgerna i Melaka bjuder på välbefolkad Walking Street genom hela Chinatown. Vi hittade dock en indisk restaurang, vilket inte var helt fel eftersom vi verkligen kommit att älska indisk mat. På kvällen gick vi promenadstråket längs med floden. Dagen efter var inte mycket mer händelsefull; vi åt en inte så lyckad kinesisk frukost (och fick något sämre inställning till kinesisk mat), kollade på några av sightsen i stan och satte oss sen på bussen till Kuala Lumpur.

 Kuala Lumpur är en stad som vi hört mycket gott om, men efter att ha kommit nästan direkt från Singapore blev nog vårt intryck av staden något dämpad. Även här bodde vi i Chinatown, ganska nära till två olika skytrainstationer (LRT) och väldigt nära en stor turistmarknad. Även här passade vi på att kolla in några av huvudattraktionerna: den stora moskén, Museum of Islamic Arts, KLCC och såklart Petronas Towers, som vi beundrade uppifrån Skybar (Traders Hotel). Skybar var en väldigt fancy bar, med pool tillochmed, och här var vi strax innan solnedgången för att se hur tornen lystes upp allteftersom det blev mörkt. Vi drack också vår dyraste öl på den här resan, 32 ringgit för två små Carlsberg (på happy hour) - ändå billigare än att åka upp i själva Petronas (80 ringgit) eller i utkikstornet (47 ringgit). Utöver detta var huvudmålet i KL att shoppa, det vill säga köpa mer kvalitativa saker som vi behövde. Detta var innebar bland annat en tur till utkanten av stan för att hitta den billigaste dykshopen för dykutrustning till Valle, samt nya badkläder till mig eftersom de jag hade med var väldigt slitna. Annars var det inget särskilt spännande, och det kändes väldigt lagom att åka vidare.

Från Kuala Lumpur gick flyget till Makassar, Sulawesi (Indonesien), och dagen därpå ytterligare ett flyg till Manado på norra delen av samma ö. Vi har nu alltså kommit till vårt sista land för den här resan. I skrivande stund har vi precis flytt regnväderna och stadskaoset ut till en bungalow på stranden av en ö med fantastisk dykning och snorkling - det får ni dock läsa mer om i nästa inlägg!

Dag 173, Singapore, Singapore

Så var det dags för storstad, och vilken storstad! Redan på bussen på väg in till Singapore stad kände jag på mig att det var ett ställe vi skulle tycka om. Och trots att vi inte spenderade mer än två heldagar här trivdes vi väldigt bra, även Valle som annars inte är så mycket för stora städer. Generellt är Singapore dyrare än övriga länder, något som märks framförallt på boendet, men även på inträden, transport, prylar och till viss del även mat. Staden är väl organiserad med bussnät och tunnelbana, och man kan köpa upp till tre dagars turistkort som kan användas på båda transportmedlen för en rimlig summa. Det är otroligt rent (knappt ens några flugor!), alla pratar bra engelska och det finns mycket att sysselsätta sig med; roligast är det nog dock om man har lite högre budget att röra sig med. Vi slogs även av hur lugnt det var - gatorna är väl trafikerade, men inte av fotgängare - samt av de vackra områdena och den påkostade arkitekturen bland skyskraporna.

Vi bodde i området Kampung, på Sleepy Kiwi, som hade sängar i dorm (sovsal) för 20S$ per person, inklusive en frukost med kaffe, fullkornstoast och frukt. Ett trevligt guesthouse och ett bra läge, nära till busstationen för bussar till Johor Bahru (malaysiska gränsen),och nära till Bugis, en knutpunkt för tunnelbanesystemet. Första dagen besökte vi Little India och Orchard Road, shoppinggatan med 22 shoppinggallerior inom 2,2 km! Det är lätt att fördriva tid där, även om man hellre kanske fönstershoppar än spenderar pengar. De flesta gallerior har även en food court där man kan få tag på mat till vettiga priser. En av våra favoritgallerior är IOS, som går flera våningar neråt. På eftermiddagen besökte vi Merlion-statyn och promenerade längs Esplanade, och på kvällen åkte vi till Marina Bay för att se vattenshowen, och med en gång därefter till Gardens by the Bay för att se en ljusshow, båda väldigt imponerandeoch ett bra avslut på en lite regnig kväll.

Merlion

Ljusshowen i Gardens by the Bay

Andra dagen tog vi oss ut till botaniska trädgården, en stor promenadvänlig park som bland annat har en sjö full av små sköldpaddor som simmar runt! Här finns också en orkidéträdgård (som kostar lite extra) som var trevlig att gå runt i, bortsett från att det var ganska varmt och fuktigt. På eftermiddagen åkte vi till ett av köpcentrena längs Orchard Road och gick på bio! Vi såg The Avengers - Age of Ultron på IMAX 3D, vilket var väldigt trevligt förutom att det var sjukt kallt och vi fick sitta och frysa i två timmar.. Men salta popcorn var inte heller helt fel. Efteråt åkte vi ner till Gardens by the Bay igen och tog en promenad, såg skyskraporna lysas upp allt mer efterhand som solen gick ner och det blev mörkt. Det var en otroligt vacker vy, och ett självklart favoritställe i staden.

Fortfarande fanns mycket kvar att se och göra, men det blir kanske till en annan semester. Vi var ändå väldigt nöjda med vår vistelse! Och bland den mest värda maten var lokalstället precis på hörnet från vårt boende, där man kunde köpa paket med ris med kyckling, chili och lite grönsaker för bara 2,80 S$, perfekt att ha med sig på utflykt!

I orkidéträdgården

Skymningsvy från Gardens by the Bay

Dag 169, Perhentian Islands - Kota Bharu - Tioman Island, Malaysia

Efter att ha svalkat oss i Cameron Highlands åkte vi vidare mot havet igen, till Perhentian Islands närmare bestämt. Perhentians är en liten ögrupp i nordöstra Malaysia, med två öar man kan bo på, Kecil (lilla) och Besar (stora). Vi valde den lilla ön av det enkla skälet att den är billigare och därmed bättre anpassad för backpackers. Väl framme så slogs vi av hur underutvecklad ön kändes, i jämförelse med till exempel Thailands öar. Det som finns är två stränder sammankopplade med en smal stig och kantade med bungalows och restauranger, men en total avsaknad av fordon och vägar. Varje ställe har en egen liten dieselgenerator som står och brummar och förser en med lite elektricitet och ljus under dygnets mörka timmar. Så vad gör man då på en sån här ö som uppenbart inte har mängder att bjuda på? Man utnyttjar faktumet att de har asiens billigaste dykning och upptäcker livet i korallreven under ytan, där vi träffade på några sköldpaddor, små hajar, scorpionfish, pufferfish och mycket annat, tittar på vrak och blir attackerad av en titan triggerfish; äventyrligt med andra ord! När man inte dyker så kan man antingen äta BBQ på någon av strandens alla restauranger, passa på att gå på gratis yoga, fascineras av öns djurliv (vi såg en två meter lång limegrön orm, en tre decimeter vandrande pinne och många meterstora ödlor/varaner) eller ta långa strandpromenader på Long Beach.

Det kan vara högt tryck på boendena, framförallt om man anländer under helgen - då har man bäst chans att hitta något på Long Beach, som ligger en kort promenad från piren på Coral Bay. Priserna här är en aning högre än på fastlandet, men det går att hitta hyfsat billig mat; mee goreng mamak (fried noodles, spicy) på Ewan's place och fruktfatet på Amelia's rekommenderas!

Hitta ormen :)

När vi tröttat på allt som Perhentians hade att erbjuda så tog vi oss upp för ett kort stopp i Kota Bharu, där vi njöt av god (och billig) mat, traskade runt på marknader, besökte museum och konstgalleri och gick på en skuggteatershow (väldigt jobbig musik och ganska händelsefattigt, men ett historiskt och kulturellt arv). Två heldagar i den staden kändes ganska lagom så vi tog nattbussen ner till Mersing och första färjan ut till Tioman Island. Vi bosatte oss på stranden Air Batang, sömnigt, lugnt och nästan tomt på turister. Vädret var mera ostadigt och det regnade lite varje dag, men det drog ner temperaturen till väldigt behagliga nivåer så vi spenderade några dagar i sängen/på verandan med en god bok med avbrott för djungel- (bland massor med apor!), eller strandpromenader. Studerade hur tidvattnet kom och gick(flera meter i skillnad), njöt av god mat på lokala restauranger och billig taxfree-öl på kvällarna. Väldigt lugna och avslappnade dagar med andra ord. Vad gäller boendet är Tioman billigare än Perhentian, och man kan få en bungalow med privat badrum för 30-40 ringgit.

Nästa stopp är Singapore, där vi ska njuta lite av västerländsk standard (och försöka att inte bränna en allt för stor del av vår budget) några dagar, så det är vad ni får läsa om i nästa inlägg!

Dag 163, Penang - Cameron Highlands, Malaysia

Så för några veckor sedan anlände vi till Malaysia, första stoppet Georgetown på ön Penang - känt för god mat och streetart. Vi hittade boende i närheten av området Little India och belönades med närheten till ett par restauranger med fantastiskt god indisk mat. Här upptäckte vi roti canai, tandoorikyckling och briyani med glädje. På kvällarna gav vi oss ut bland matvagnarna och de små lokala ställena för autentisk malaysisk streetfood, som char kway teow, nasi lemak, mee goreng och asam laksa. Och de här namnen säger en såklart ingenting om man inte snappar upp lite behändiga matord:

Nasi - ris

Mee - nudlar

Goreng - stekt (mee goreng = fried noodles)

Lemak - kokosmjölk

Ayam - kyckling

Kopi - kaffe

Teh - te

Sup - soppa

Malaysiskt te är såklart en höjdare, om än ganska sött (mycket kondenserad mjölk), framförallt i klassikern Teh Tarik. Förutom att äta god mat gick vi runt och kikade på de gamla kolonialbyggnaderna från när britterna var här och härjade, kollade på en massa streetart (bland annat delar av utställningen 101 Lost kittens) och lekte lite i ett museum med 3D-konst. En av dagarna åkte vi på utflykt med en otroligt långsam buss till Penang Hill, där vi åkte väldigt brant tåg uppför kullen för att avnjuta en vacker utsikt. Eftermiddagarna här var ofta regniga och åskiga, och denna eftermiddag stod vi på toppen av kullen och såg hur ett massivt regnoväder hängde tungt över Georgetown. På det stora hela tyckte vi att Penang var helt okej, men inte fantastiskt. Trivdes bra men hade kanske lite för höga förväntningar. Så ganska snart åkte vi vidare.

Cameron Highlands var däremot en riktig pärla och hamnade direkt bland favoritdestinationerna. Här är det svalt och skönt (15 - 25 grader), eftersom det ligger ca 1500 meter över havet. Vi bodde i en liten by som heter Tanah Rata, men om man tror att man hamnar långt ut på landet bortom civilisationen har man fått det lite om bakfoten - här finns tillochmed ett Starbucks! Efter många veckor med väldigt varmt väder var det otroligt skönt att kunna gå promenader utan att svettas på dagarna, ha på sig långärmat om kvällarna och njuta av varma duschar. Här finns ett flertal stigar i djungeln som man kan promenera längs. Många går uppför något berg, och de flesta tar en eller två timmar att gå. Man får dock vara lite flexibel i sitt planerande eftersom vissa av stigarna inte längre finns, och andra kan vara lite svåra att hitta. Eftersom det inte bara är djungel, utan regnskog, bjuder promenaderna på något nytt, och lite mer djurliv - framförallt ödlor, ekorrar och fåglar. De klassiska turerna man kan ta (som dock även kan göras på egen hand) inkluderar ofta jordgubbsodlingar (med självplock, och goda jordgubbar dessutom!), butterfly farm och det bästa - teplantage! Teplantagen är otroligt vackra, med flera nyanser av grönt, och sträcker sig så långt ögat kan nå. Man kan också få en liten minitur i tefabriken, och dricka te på plats (fast det är ganska dyrt). Men att ta en promenad ute i teodlingarna är som att kliva in i en helt annan värld; magiskt!

Här firade vi också min födelsedag. Till frukost ville jag ha jordgubbsscones, men blev lite besviken när jag insåg att det var mer som en sockerkaka än som en frukostbulle, och serverades med vispgrädde istället för smör och marmelad. Men tillsammans med en äggmacka och masala-te gick det bra! Sen tog vi bussen till nästa by, Brinchang, där vi började gå på en av stigarna, som ledde oss uppför ett av de högre bergen, Gunug Brinchang. Uppe på toppen hade vi en fantastisk utsikt, och därefter kunde vi ta en liten runda i Mossy Forest, som är precis vad det låter som. Påväg nerför berget stannade vi och vilade på ett jordgubbsställe, där vi åt medhavd lunch (nasi lemak för Valle och roti canai för mig) och egenplockade jordgubbar till efterrätt. En liten bit vidare längs vägen kom vi ut vid ett teplantage och gick runt bland tebuskarna ett tag och njöt av vyerna. Sen var det en lång promenad och en taxiresa tillbaka till vår by, och vila innan en god middag på vår favoritrestaurang, Sri Brinchang: mutton curry med roti och en jordgubbslassi. Och så en chokladtårtbit efter. Summerat, bra dag!

Generellt såg dagarna ut som så: nasi lemak till frukost (2.50 ringgit), köper take away lunch i form av mee goreng med chilisås (4 ringgit) och sen ta oss till någon av stigarna och promenera i djungeln tills vi blev hungriga och pausa för lunch. Ibland fick vi lifta för att komma tillbaka till byn om vi inte kunde ta en annan stig tillbaka. Vila på eftermiddagen och god indisk mat till middag; Aloo Gobi med naan bröd, eller curry, eller annat gott. Med te, såklart. Malaysiskt eller masala-te. Nasi lemak är förövrigt en klassisk malaysisk rätt som består av ris kokat i kokosmjölk, grönsaker, stekt ägg och chilisås, eller något annat tillbehör. Ska man till Malaysia är Cameron Highlands ett måste!

Vackra teplantage!

Födelsedagsmiddag

På djngelpromenad

Dag 150, Koh Phangan, Thailand

Vår andra semsterdestination blev intilliggande Koh Phangan. Ön är kanske mest känd för sina Full Moon Party (och Half moon party och Black moon party), men har mycket mer att erbjuda och är verkligen en av mina favoriter. Vi lyckades anlända samma helg som Full Moon Party (som hålls en gång i månaden,kring fullmåne, och varar i fem-sex dagar) men var inte så lockade av konceptet och allt vad det innebär, så vi sökte oss till en vacker strand på västkusten, Srithanu, där det var väldigt tyst och lugnt. Kontrasten är stor mellan södra delens fester, och norra delens yogaretreats och vegancaféer.

Koh Phangan är en ganska stor ö, men är väldigt lätt att utforska med motorcykel. Vissa delar är väldigt branta, men det är främst i söder. Vi hade ett par lugna dagar på stranden, och ett par dagar när vi utforskade andra delar av ön (när det var för varmt för att bara ligga på stranden, och man brände fötterna om man gick barfota i stranden). På nordkusten ligger Chaloklam, en gammal fiskeby som har en hel del seafoodrestauranger (dock inte så billiga). Följer man vägen en bit österut finns det en liten djungeltrek man kan gå över kullarna bort till Bottle Beach, som tar omkring en timme att gå. Det är en väldigt fin slinga, och Bottle Beach är en av de finaste stränderna av de som vi besökte. Orkar man inte gå hela vägen tillbaka kan man ta båttaxi för 100 baht/person. 

Till sydkusten tar man sig framförallt om man vill festa, då Haad Rin står för Full Moon Party. Här finns också en viewpoint med utsikt över både Sunrise beach och Sunset beach. På östkusten ligger  Ao Thong Nai Pan Yai, som ocksåär en väldigt fin strand. Med det sagt var också vår strand otroligt fin. Vi satt nästan varje kväll och tittade på solnedgången, och hade ett fint, nytt rum för 600 baht på Seaview Rainbow. 

På morgnarna gick jag på yoga på Orion, bland den bästa yogan jag haft på resan (Ashtanga-Vinyasa 7.30-9.30, 300 baht), även den med havsutsikt. Vi köpte frukt till frukost, badade innan det blev för varmt, och åt lunch på vårt favoritställe, Hinkong Restaurang, som hade mycket god mat för 50 baht, och mixa-din-egen fruktshake för 30 baht. På eftermiddagarna utforskade vi ön eller kollade på marknaden inne i Thong Sala. Överlag är priserna billigare än Koh Tao,och man får utan problem mat för 50 baht och iskaffe eller fruktshakes för 25-30 baht.

Vår fina strand

Ett cashewträd, med cashewfrukt och -nöt!

Påväg upp till viewpointen på södra udden

Båtturen tillbaka från Bottle Beach

Tydligen ätbara? Sett på Saturday Walking street i Thong Sala

Street art i Thong Sala

Dag 143, Koh Tao, Thailand

Så var det dags för ännu en semester, och vart är bättre än de thailändska öarna? Efter en lång resa från Myanmar med flyg, tåg, tåg, taxi och båt kom vi fram till Ko Tao, som var första stoppet. Hela ön är full av dykskolor och dykresorter, och vi tog oss till en av dem, Big Bubble, efter en rekommendation. Eftersom vi tänkte ta våra Advanced Open Water certifikat här dealade vi till oss tre nätter gratis boende, och det var ett riktigt fint ställe, alldeles nybyggt och med fin utsikt!

Dykningen på Ko Tao är bland den billigaste man kan hitta här nere, så det är ett bra tillfälle att skaffa sitt dykcert. Dykutbildningen varade under två dagar och innefattade fem dyk, bland annat ett nattdyk och ett vrakdyk, och innebär att vi nu får dyka ner till 30 meter. Vi tog också ett extra dyk efteråt, och fick se en massa angelfish, bannerfish, en sköldpadda, triggerfish, porcupinefish och mycket mer.

Förutom att dyka hade vi ganska lugna dagar, som vi spenderade på Freedom Beach eller med att gå in till stan, klättra upp till viewpointen eller utforska till fots. Det är dock ganska brant på ön, mycket kullar upp och ner, så man orkar inte gå alltför långt. Priserna på ön är något dyrare än fastlandet, maten kostar kring 80-100 baht. Vår favoritrestaurang på ön blev Mo Nat OO OK, som har väldigt goda currys, och de små, mer lokala, ställena som ligger på vägen mellan Haad Tien, där vi bodde, och Mae Haad, "stan", där piren också finns. 

Jag passade på att gå på solnedgångsyoga på New Heaven, ett fint ställe med havsutsikt, bra lärare och med få elever, som även inkluderar andningsövningar och meditation. Är man ute efter mer klassiskt yogaflow finns Oceansound alldeles i närheten, med tre klasser om dagen (men utan havsutsikt). Båda ställena tar 300 baht för en klass. Och slutligen, vi åt massvis med frukt. Ett ställe i närheten av 7-11 i Haad Tien har stora fruktsallader som vi åt till frukost (70 baht) och välfyllda fruktshaker som vi drack en eller två gånger om dagen (30 baht).

Utsikt från vår balkong

Freedom beach

Dykning på gång

Uppe på viewpointen