April 2017 - Moraira, Spanien

 Under påsklovet återvände vi till förra årets lyckade semesterland Spanien, men denna gången till byn Moraira på östkusten. Sol, hav och berg som vardag var mycket välkommet, även om det var svårt att låta bli att jämföra med förra året - vi lade ribban ganska högt då. Moraira ligger drygt en och en halv timmes bilkörning från Valencia. Även detta år hade vi ett stort, fint hus uppe i bergen, där man hade utsikt över bukten och byn. Det fanns en delad pool (dock inte i direkt anslutning till själva huset) och en privat jacuzzi.

Första dagen inledde vi med att utforska näromgivningarna - titta på stränder och vandra längs med kusten. Till lunch blev det paella-premiär som inte snålade på skaldjuren! Trötta efter att ha rest under stora delar av natten valde vi att återvända till huset ganska tidigt på eftermiddagen, för att ta det lugnt och läsa i solen. Jag hade såklart lyckats bränna mig ordentligt på axlarna. På kvällen grillade vi massor med grönsaker och invigde jacuzzin (lite överflödig lyx enligt mig, då jag inte är glad för klorvatten. Men ett och annat bad är ju aldrig fel såklart!).

Glada miner på första stranden

Första paellan

 Andra dagen plockade jag upp förra årets rutin av att vakna med miniyoga till soluppgången, som såklart var otroligt vacker. Något mer utvilade tog vi oss an en lite större utmaning denna dagen - att bestiga berget Montgò i Jàvea. Det tog oss ungefär en och en halv timme att ta oss upp för slingriga vägar och branta klättringar, och vi belönades med en fantastisk panoramautsikt över omgivningarna. Uppe på toppen blåste det en del, vilket jag tyckte fläktade skönt - eftersom jag ville skydda min solbränna hade jag både extra tröja och sjal, så det var ganska svettigt på vägen upp. En timme senare var vi tillbaka nedanför berget igen och gav oss av på jakt efter lunch. Att hitta vegetarisk mat visade sig vara lättare sagt än gjort, vilket slutade med att vi fick äta på en italiensk restaurang (där de åtminstone hade två eller tre vegetariska rätter).

Uppe på toppen

Utsikt och svalkande vind för den svartklädda

 Dag tre var vi lite möra efter gårdagens långa promenader, så vi bestämde oss för att leta upp en strand. Vi hittade en fin stenstrand som var nästan tom på folk på förmiddagen, men som blev mer och mer välbefolkad under dagen. Jag passade på att ta ett första dopp i havet - ganska svalt, gissningsvis kring 17 grader, men skönt när man legat länge i solen, som trots allt var ganska stark. Vi lunchade i en by på toppen av en kulle, och lyckades hitta en perfekt kompromiss - en restaurang som var tvådelad, och serverade både italienskt och spanskt. Jag och Valle njöt av tapas (ost- och skinktallrik) och sangria. Därefter blev det mer promenad, och återigen en grillning på kvällen då vi lyckats hitta färsk tonfisk i affären.

strandliv

det blev blåsigt på eftermiddagen,

 Jag fick äran att fira min födelsedag här också, dessutom på påskafton. Soluppgången var lika vacker som vanligt men visade en tjock dimma som låg över Moraira. Som tur var skingrade den sig ganska snabbt och det blev en solig och fin dag. Jag fick en fin blomma av Valle och vi åt en stor frukost innan vi blev skjutsade ner till bortersta änden av byn. Där började vi dagen med att gå upp för kullen på Cap D'Or, där det låg ett torn på toppen. Klipporna var dramatiskt branta, och vi satt en stund uppe på toppen och njöt av utsikten. Därefter tog vi oss ner till en undangömd klippstrand där vi läste och badade tills vi blev hungriga. Vi lade ner ganska mycket tid och omsorg på att hitta rätt restaurang; trots att vi inte hamnade där vi hade tänkt oss blev vi definitivt inte besvikna. En trerättersmeny för drygt 130 kr gav oss avokado- och räk-tarte till förrätt, mixad paella till huvudrätt och profiteroles/glass till efterrätt - tillsammans med en kanna fantastiskt god sangria. Dessutom lyckades vi hitta ett ställe som sålde glass, och jag fick min efterlängtade kokos-gelato. Helt perfekt! Vi läste ett tag innan vi åkte hem, och kvällen innehöll jacuzzibad, pusslande, läsning, öl och stor fruktsallad till middag. Och såklart blev jag överöst av fina grattishälsningar från vänner och familj runt om i världen!

vacker soluppgång

Valle på stor klippa

"friskt" bad

 På söndagen tog vi oss till ännu ett berg - men för att gå runt det istället för upp på det. Det blev en fin och lagom 9km promenad med lunchmackor på vägen. Vacker utsikt över berg, hav, och närliggande Calp. Vidare åkte vi till ännu en klippstrand för en lugn eftermiddag med läsning, och på kvällen blev det god grillsallad.

Sista heldagen blev en stranddag. Vi spenderade några timmar på Cala Advocat tills vi blev trötta av solen och jag hade lite väl gott om värmeutslag. Jag och Valle gav oss istället ut på en promenad längs kusten, och satt i skuggan ett tag för att vila - eftersom årets semester låg några veckor senare var solen betydligt varmare, så vår vinterbleka hud fick nog en liten chock av så många soltimmar varje dag.

På avfärdsdagen hade det fina vädret försvunnit, och det var molnigt och blåsigt. Tanken var från början att vi skulle spendera någon timme i Valencia innan vi gav oss av till flygplatsen, men tyvärr blev det inte så. Istället stannade vi till på en udde och promenerade runt i en liten, tyst by. Jag skymtade ståtliga L'Oceanogràfic från fönstret i förbifarten - kanske en annan gång...




Hemma i svala vår-Sverige och inkastad i verkligheten igen längtar vi såklart redan till nästa äventyr, som inte är mer än 66 dagar bort <3

Roadtrip i Australien - Del 2

** Varning långt inlägg! **

En vecka efter att vi lämnat Melbourne var vi alltså framme i Sydney. Vi åkte tåg in till stan tidigt på dagen för att hinna med att utforska så mycket som möjligt. Vi började med att promenera ner till hamnområdet, som var ganska charmigt. Vi gick längs med vattnet ner till operahuset, som såklart var väldigt fint, och passade på att kika in på Museum of Contemporary Art (som dock inte var jättespännande). Det var väldigt varmt och fuktigt ute, så vi blev snabbt ganska trötta efter allt promenerande. Vi letade upp lunch i affärsdistriktet, ett hektiskt litet café som hette Sweetbeans, som hade väldigt goda mackor och fint kaffe. Därefter traskade vi ner till fontänen vid St Mary's Cathedral, kollade på konst i Art Gallery of NSW (stort och ganska trevligt), och sen den långa vägen ut till udden i utkanten av botaniska trädgården, som är det klassiska fotostället - där man kan få med både Harbour Bridge och operahuset i samma bild. Resten av dagen promenerade vi i botaniska trädgården och bland butikerna i centrum innan vi åkte tillbaka till vår camping.

Dagen därpå fortsatte vi vår resa, som nu skulle ta oss genom bergen ner till kusten en bit väster om Melbourne. Första stoppet var Blue Mountains, som fått sitt namn efter det blåskimrande diset som omger bergen när solen lyser på eukalyptusträden och oljan i bladen dunstar. Vi kom först till Wentworth Falls, där vi gick till utkikspunkten Princess Rock.Vattnfallet var imponerande ~300 m högt, men hade inte så mycket vatten. Efter lunch tog vi oss vidare för att kolla på stenformationen Three Sisters, Det hade varit ganska mulet hela dagen, och nu började det dessutom regna ganska kraftigt. Vi satt i bilen och läste medan vi väntade på att det skulle bli uppehåll, och sen skyndade vi bort för att ta några bilder innan nästa skur. Därefter körde vi direkt till campingplatsen för att gömma oss från regnet resten av dagen. Nästa dag hade det klarnat upp ordentligt, så vi började dagen med att köra tillbaka till Three Sisters och gå en liten promenad. Sedan körde vi vidare till Blackheath och Govetts Leap Lookout, där vi tog en långpromenad och kollade på fler vattenfall.

ruggigt väder!

Three Sisters

När vi lämnade Blue Mountains satte vi kurs mot nästa bergsområde - Snowy Mountains - där Australiens högsta berg ligger, Mt. Kosciuszko (ca 2 200 möh), och det blev mycket körning den dagen. Vi hade tänkt ta oss an Mt. Kosciuszko redan samma dag, men väl framme i Jindabyne hade det börjat blåsa väldigt kraftigt. Ägaren till restaurangen där vi åt lunch rådde oss att vänta, och lite senare började det dessutom regna, så beslutade oss för att vänta till nästa dag. Eftersom man måste betala per dygn i nationalparken ville vi vänta så länge som möjligt innan vi körde till kvällens campingplats, så vi parkerade oss på en rastplats och fördrev eftermiddagen med att läsa böcker. Väl på campingplatsen öste regnet ner till och från hela kvällen och hela natten. Nästa morgon regnade det fortfarande, men så fort vi kom upp ur dalen blev vädret mycket bättre. Vandringen till bergstoppen började i Charlotte Pass, som redan var 1 800 möh. Vägen till toppen var 9 km enkel väg, så vi hade några timmars vandring framför oss. Här var det såpass kyligt att det låg snö i drivor uppe på bergen; temperaturen låg kring nollstrecket. Det var en otroligt vacker omgivning och väldigt häftigt när man väl kom upp till toppen, men det var kallt och blåsigt, så vi var ganska glada när vi kom ner igen.

När man ser snö mitt i sommaren i Australien...

Uppe på toppen

Vi hade ganska långt att köra till nästa bergsområde, men vi stannade på vägen i Beechworth, en liten by med gamla, charmiga byggnader och gulliga caféer. Här åt vi lunch och tittade på fina smycken i ett guldmuseum. Vi hittade en camping uppe på en kulle, Mt.Alexander, där vi hade en otroligt vacker solnedgång. Morgonen därpå, när vi tog en promenad i skogen, såg vi kängurur skutta förbi. På eftermiddagen nådde vi Hall's Gap, en av orterna som är belägna intill Grampians National Park. Detta var andra gången på resan som vi tog in på betalcamping - dels för att det inte fanns så mycket annat i närområdet, och dels för att det är skönt att ha tillgång till varmdusch och kranvatten ibland. Vi passade på att utforska lite samma dag, så vi åkte upp i bergen på branta vägar. Vi stannade vid Boroka Lookout, Mackenzie Falls och Reed Lookout ("The Balconies"), som alla var väldigt fina. The Balconies var dock min favorit. Dagen därpå körde vi ner till södra änden av parken, där vi gick upp för Mt. Sturgeon, vilket var ca 3,5km enkel väg och en av de högsta topparna i Grampians. Det var otroligt varmt och vi fick flertalet insektsbett (från något som påminde om sandflugor), men blev belönade med en vacker utsikt. Därefter var det dags att bege sig ner till kusten igen, till Portland där vi åkte ut till Cape Nelson Lighthouse och lyckades få syn på ett myrpiggsvin!

Boroka Lookout 

The balconies

Mt Sturgeon 

Cape Nelson

Myrpiggsvin som gömmer sig i buskarna

Vår sista tisdag påbörjade vi kuststräckan tillbaka till Melbourne (västerifrån). I Port Fairy stannade vi till för att promenera runt Griffiths Island; inte en jättetrevlig promenadsträcka, men vi fick se några wallabies. Vidare körde vi till Tower Hill Reserve för ytterligare promenader bland emuer, och sedan till Warrnambool där vi fördrev lite tid på ett konstmuseum. På kvällen campade vi vid en å där det fanns näbbdjur, men trots att vi väntade tålmodigt i nästan två timmar fick vi inte syn på några. Dagen därpå kom vi till Great Ocean Road, precis som det låter en stor väg som slingrar sig längs med kusten, och där man kan stanna på ett flertal ställen för att kolla på coola stenformationer och branta klippor som stupar ner i havet. Ett av dessa ställen är Twelve Apostles, där klipporna har rasat och försvunnit ner i havet för att lämna sju "pelare" av sten kvar (namnet Twelve Apostles är enbart för att locka turister). Men det finns flera andra ställen som också är väldigt häftiga, och som, om man kommer tidigt på morgonen, inte alls är lika fulla av turister. Vi stannade bland annat och kollade på London Bridge, The Arch och The Grotto. Efter denna härliga kuststräcka körde vi ner till Cape Otway för att kolla på fyren; en lång, slingrig väg som leder fram till en liten butik/informationskiosk där vi får veta att hela området är inhägnat och man måste betala inträde för att få komma ner till fyren. Längs med kusten går dock en lång vandringsled, och vi går en liten promenad längs den tills vi kan se fyren från avstånd. Och bilturen ner var inte helt i onödan - längs med vägen finns massor med koalor som sitter i träden, och vi fick syn på en mamma med unge som satt och sov tillsammans på en liten gren. Till sist kör vi upp i nationalparken, ännu en lång och slingrig väg för att komma ner till Lake Elizabeth - ett sista försök att få se näbbdjur. Vi sitter där ganska länge, och vi ser något som plaskar långt borta, men annars är sjön spegelblank och stilla. När det börjar bli mörkt är vi tvungna att ge upp för att hinna köra till campingen.

Twelve Apostles

The Grotto

Koala med unge :)

Lake Elizabeth

 Vi är framme vid vår sista dag på resande fot, och vi har bara en kort kuststräcka kvar till Melbourne. Vi börjar morgonen med att promenera bort till ett vattenfall som ligger i närheten av campingen, och som är väldigt fint. När vi är ute på vägen igen kör vi till Anglesea, som har en väldigt turkos flod. Därefter åker vi till en chokladfabrik (där man får gratis provsmakning av chokladpellets) och åker och kollar på två stora surfstränder - Point Addis och Bells Beach. Nästa stopp var Torquay, där vi stannade ett tag för att ligga på stranden och läsa, och framåt kvällen körde vi till campingen som var en bensinmack i utkanten av staden.
Dagen därpå lämnade vi in bilen tidigt, och sedan hade vi helgen att spendera i Melbourne. Vi fördrev den mesta tiden med att gå runt bland de små gränderna, titta i affärer, gå på marknad och leta efter spännande mat. Vi drack gott kaffe och letade upp souvenirer, promenerade länge vid vattnet. Melbourne är en väldigt levande stad med mycket själ och kultur, och blev en av mina favoritstäder. Här finns street art, gallerior, små och stora affärer, små kaffeställen, billig mat och spännande mat, marknader, hav... det mesta man kan vilja ha. Och här är slutet på denna resan, och vi längtar såklart redan efter nästa äventyr!

Centre Place

Melbourne skyline

Roadtrip i Australien - Del 1

Så var det dags för ännu ett reseäventyr. Jag har spenderat en termin vid University of Western Australia i Perth, och vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och upptäcka lite av Australien när jag slutat skolan. Valle, som börjat jobba, tog ut sin semestertid för att få spendera tre veckor tillsammans på östkusten och sedan komma hem lagom till jul. I slutet av november möttes vi upp i Melbourne, där vi hade bokat en campervan - en stor bil där man har plats för att sova. Med start och slut i Melbourne hade vi 18 dagar on the road, att bo i en bil och sova på campställen.

Efter att ha varit på en veckas roadtrip tidigare under terminen var det tydligt att man får räkna med bilproblem när man är iväg - och vi kom inte långt innan vi fick erfara det också. Vi hann inte mer än att fylla på bensin och matförrådet innan batteriet var stendött och vi var tvungna att ringa efter någon som kunde komma med startkablar. Många timmar senare och efter många telefonsamtal till hyrfirman hade vi fått båda batterierna utbytta och dessutom blivit lovade att få pengarna tillbaka för en hel dags bilhyra. Klockan var närmre halv fem när vi äntligen var påväg ut ur staden irrandes på stora, sexfiliga tullvägar. Tur i oturen att bli fast med bilproblem så tidigt så var detta enda gången på resan vi hade problem.
Eftersom vi kom iväg så sent hann vi inte köra så långt som vi hade tänkt oss första dagen. Som tur är gick inte solen ner förrän vid halv nio, så vi hann köra till Phillip Island, där vi utforskade delen av ön närmst bron. Vi stannade länge vid stranden och gick runt bland stenar och grottformationer, och vi fick se en fantastisk solnedgång över havet. Innan vi åkte från ön fick vi syn på flera wallabies (en slags små kängurur) som hoppade iväg över kullarna. Sovplatsen för natten blev bara en rastplats vid sidan av vägen, så dagen därpå gav vi oss av så fort vi vaknade för att kunna äta frukost vid havet istället.

Första stoppet - Phillip Island

Återförenade efter 18 veckor

Vi tog en morgonpromenad längs med stranden, fortfarande ganska svalt på morgonen, innan vi körde vidare mot Wilsons Promontory National Park, en stor nationalpark belägen på en udde på sydkusten. Vi körde längst ner, till Tidal River, där vi började med en promenad i området. Längre norrut stannade vi till vid Squeaky Beach - en strand där sanden är så finkornig att den gnisslar när man går. På stranden fanns också gigantiska stenar att klättra runt bland. Sista stoppet i nationalparken var en Wildlife View Trail, där det som utlovat fanns gott om djur. Det första som hände var att vi hörde något som prasslade i buskarna intill vägen. Innan vi visste ordet av kom en liten wombat ut på gångstigen med en liten unge i släptåg - bland det gulligaste jag sett! Wombats ser ut som små björnar, otroligt söta; detta var dock enda gången under mina totalt fem månader i Australien som jag lyckades få syn på en. Under resten av promenaden såg vi flera kängurur och emuer också. På kvällen slår vi läger vid McLoughlin's Beach, en parkering precis vid havet.

Wallaby

Varning för wombats

Wombat med unge

Emuer

Liten känguru-unge

Nästa stopp längs kusten var Paynesville, där vi tog en kort färja över till Raymond Island, en liten ö befolkad inte bara av människor utan också av flertalet koalor. De gråa pälsbollarna syns oftast sovandes uppe i eukalyptusträden, och det fanns definitivt gott om dem här. Vidare körde vi till Lakes Entrance, där vi promenerade längs Ninety Mile Beach, en gigantisk strand där solen värmde och vågorna var stora. Vi passade också på att låna kallduscharna vid stranden för att tvätta håret och fräscha upp oss innan vi körde vidare.

Sovande koala

Sovande koala 2

Ninety Mile Beach

Dag fyra anlände vi till Mallacoota, en liten ort precis i sydöstra spetsen av landet. Vi tog en lång promenad längs med stranden innan lunch. Vidare stannade vi till vid Double Creek, där vi promenerade i regnskogen och såg en koala. Vi körde vidare längs kusten och hittade en fin campingplats för kvällen. Nästa dag kom vi till Bermagui, där vi besökte Blue Pool - en stor pool med havsvatten som låg precis vid havet. Eftersom det är stora klippor och stora vågor går det inte riktigt att bada i havet här, så då var poolen ett bra alternativ. Långt ute i vattnet kunde vi också se flertalet sälar. Vidare åkte vi via Wallaga Lake till Central Tilba, en liten by uppe i bergen med söta, historiska hus och otroligt gulliga små bagerier och caféer. Vi njöt av utsikten uppifrån en kulle, provsmakade ost på en ostfabrik och fikade på ett bageri. Därefter åkte vi till Narooma, där vi promenerade ut på en udde och såg ännu fler sälar! Sista stoppet för dagen var Bingi Point, där vi promenerade och tittade på ett båtvrak, och såg flera kängurur. Här var det riktigt blåsigt och vi blev ganska trötta.

Morgonpromenad i Mallacoota

Blue Pool

Central Tilba

Dagen därpå körde vi vidare norrut, till Murramarang National Park där vi tog en promenad runt udden Wasp Head. Det visade sig bli något av en äventyrspromenad då vi tappade bort stigen ett tag och fick kliva genom taggbuskar och klättra upp och ner för klipporna. Därefter körde vi till Pebbly Beach, men där ville de ha $8 i parkeringsavgift, och det var inte ens en särskilt fin strand, så vi fortsatte. Istället hamnade vi i Ulladulla, där vi först besökte fyren (som dock inte heller var särskilt fin). Vi fick åtminstone fin utsikt, och åt en god lunch på en hamnkrog - burgare med färskfångad fisk. Sen promenerade vi ut på piren och gick en promenadslinga. När vi körde för att kolla på kvällens campingplats hade det skett en bilolycka på vägen, och vi var tvungna att ta en omväg på en liten, smal grusväg med stora gropar; något nervöst för mig som inte är så glad i att köra bil. Till sist kom vi iallafall förbi, och vi körde ner till Jervis Bay och Hyams Beach, som ska vara världens vitaste strand. Den var väldigt stor, och väldigt fin, och vi passade på att bada och ligga på stranden tills solen började försvinna.

Hyams Beach

På morgonen körde vi ut till Jervis Bay igen, fast till den andra udden, Beecroft Peninsula. Här gick vi en promenadslinga som kallades Wreck Trail, men vraket var inte särskilt spännande. Dock fanns det ännu en fin strand, så vi passade på att bada och vila lite innan vi körde vidare mot Grand Pacific Drive som skulle ta oss nästan hela vägen upp till Sydney. Längs vägen fanns flera trevliga småorter - i Gerringong stannade vi för lunch, gelato och gott kaffe, och i Kiama kollade vi på en fin fyr och såg vattnet spruta upp flera meter från ett av världens största blåshål. I Wollongong kollade vi på ytterligare två fyrar, och sen körde vi den "berömda" sträckan av Grand Pacific Drive där vägen går mellan bergen och havet. Därefter satte vi kursen mot norra Sydney och Macquire Park, där vi hade bokat camping för två nätter. Vi fick betala $44 per natt, men var glada över att kunna tvätta och njuta av en lång varmdusch.

Kiama Blowholes

Flagstaff Hill i Wollongong

Grand Pacific Drive

*Nästa del: Sydney, Blue Mountains & Snowy Mountains*